Har jag blivit över?

Känslan när man känner att man inte är värd kärlek, den är faktiskt rätt deppig...

Det händer så ofta att jag drömmer att jag är ihop med någon – alltså drömmer om det under natten. Och på morgonen känner jag mig alltid lika blåst på drömmen.

Och nu har det gått så många år utan att jag har haft ett seriöst och ”äkta” förhållande att jag börjat tro att jag har blivit över. Att jag är en person som inte är värd att få vara i ett förhållande, inte värd kärlek… Jag menar inte att jag inte kan få någon – men att man ska passa ihop och bli kära i varandra – ja, det tycks vara en omöjlighet för mig. Jag är liksom den där pusselbiten som inte passar ihop med någon annan.

annika

Det låter kanska deppigt, men det är ju faktiskt precis vad det är för mig ibland. Speciellt eftersom vårt samhälle är uppbyggt på normen: tvåsamhet.

Och var ska man då träffa någon? För mig handlar Tinder om sex – jag har gett upp hoppet att träffa någon där på riktigt. Och jag har ingen lust att ragga på krogen. Så VAR ska jag hitta någon? Just det snackar vi om i podden Ihop med Josefin. Och, ja, så blir det ett och annat skamlöst sexsnack. Lyssna här!

img_4082

Jag, Josefin Crafoord och Quetzala Blanco.

  1. Vilket avsnitt är det? Nr?

  2. Tina skriver:

    Hej. Jag var ensam i sex år, kände som du men det finns hopp. Träffade en underbar man på match.com, gifta sedan 10 år och en fin dotter oxå. Det som gäller tror jag är att satsa helhjärtat, vara ärlig och våga dejta lite. Lycka till 💜

  3. Carro skriver:

    Det kändes som jag läste om mig själv. Precis så känner jag med. Hur deppigt det än må låta så är det ju bara din sanning. Men kändes igen mig i det du skriver.

  4. ida skriver:

    obs! prioriterar familj framför övertid skulle det ha stått 🙂

  5. ida skriver:

    jag tror att dejtingsidorna + tinder förvärrar situationen för oss som är seriösa. det finns för många som ger upp för lätt, tror att det är grönare på andra sidan, ett swipe till och där kommer x finnas osv. men faktum är att till slut står man där själv för att alla söker sig vidare hela tiden. x uttryckte sig ”fel”, samtalet fick ingen bäring. man synar varenda litet fel.

    jag har gett upp dejtandet (är 33 år). och kan väl egentligen inte säga att jag är okej med det men så får det vara. för det finns inget som dränerar mig så mycket på energi som dejtandet. nu ska jag försöka få barn på egen hand= ej jungfrufödsel men ja ni fattar.

    ”du är en sådan fantastisk person” och ja det är jag. och ja, jag är kräsen. eller är det att vara kräsen att vilja ha en trygg, intelligent, ödmjuk person som inte prioriterar familj framför övertid, som bryr sig om mig och är mån om hur jag mår? nej, verkligen inte.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..