Hur går man vidare efter ett missfall?

Det enda jag kan tänka på just nu är att vara en bra mamma till Lilo.

Imorse var jag och lämnade ett sista blodprov för att ”få ett definitivt avslut” på graviditeten. 

Jag har fortfarande inte landat i allt, och jag vet inte om eller hur och om jag ska gå vidare. Jag vill ju så gärna ha ett barn till, men samtidigt vill jag inte vara olycklig på vägen dit. Bara tanken att besöka kliniken igen gör mig sorgsen och illamående.

Jag vet ingenting just nu. Det enda som betyder något är att försöka må bra – och vara en så bra mamma till Lilo som möjligt. Att vi är lyckliga.

Jag vill bara dra ett täcke över huvudet och sova i en vecka, och om jag kunde det så skulle jag göra det. Men livet går vidare, jag ligger efter med jobb och måste ta mig i kragen får att inte deppa ihop helt.

Jag antar att jag kommer att veta hur jag vill göra, fortsätta inseminationsförsöken eller inte, när jag är i mitt normala jag igen.

MEN: Alla er kommentarer här på bloggen, all er kärlek, det är verkligen överväldigande! Jag har tjurat mig igenom allt ni har skrivit och är SÅ tacksam för ert stöd och att ni också vågar berätta om vad som hänt er. Det gör att jag känner mig mindre ensam i detta!

Missfall händer så ofta, och ändå så pratas det knappt om det. Ingen ska behöva hemlighetshålla en sådan sak i sin ensamhet bara för att det ”förväntas att inte prata om sånt”.

Tack för all kärlek!

  1. Em skriver:

    Heja på! Det är nu 8 månader sedan vi fick missfall, och tidvis känns det fortfarande tungt. Jag hade gärna försökt igen, men efter vårt missfall ändrade sig min sambo och han vill inte längre ha barn, han är helt säker på det. Nu står jag och vet inte alls vad jag ska göra, vill inte lämna min sambo men önskar att få ett barn till. Förvirrad. Jag har en son sedan tidigare förhållande som jag är sååå glad över. Jag önskar dig lycka till!

  2. Det finns inga ord. Har precis genomgått mitt tredje missfall på raken. Livet suger men vill ändå inte ge upp. Har två barn sen innan men längtar efter trean <3

  3. Sara skriver:

    Fy för missfall! Har haft två, det senaste fick jag reda på i v.20. En missen aborten… och sen visar det sig att jag har fått Ashermans syndrom, något ingen knappt vet vad det är. Naturligtvis grav också, hela min livmoder har växt ihop. Opererats för det o nu är chanserna betydligt mindre o bli gravid, kanske inte alls går. Vill så vansinnigt mycket ha ett tredje barn! Du kommer hämta dig men stressa inte. Låt det ta den tid du behöver. Prata, älta! Mig tog det ett år o nu mår jag helt okej. Fast kommer man nånsin må hundra? Jag vet inte…
    Stor kram till dig!!♡

  4. Lili skriver:

    Beklagar verkligen. Hade själv ett MA som upptäcktes i v 12. Sa då att nu blir det inget mer försök, orkar inte risken att gå igenom det en gång till. Sen gick det 3-4 månader och jag kände längtan igen. Blev gravid på första försöket även denna gång och nu sitter jag och ammar min 3- månaders.

  5. Jag fick missfall den 6 mars i år….alltså lite mer än två veckor sedan. Helt ärligt har jag inte hunnit smälta det än. Ett tidigt missfall i vecka 7. Hade bara vetat om att jag var gravid i ca två veckor men under den tiden hann jag bygga upp enorma förväntningar och glädje trots att graviditeten ej var planerad och pappan till barnet inte ville vara med. Detta var min första graviditet och jag är 32 år. Förutom sorgen över det barn som aldrig blev tampas jag med skuldkänslor och rädsla. Kan jag få barn i framti4när min första graviditet inte kunde fullföljas? Vad hände? Det gick så snabbt. På mindre än två timmar var allt borta ur livmodern. När jag väl kom in på akuten efter tre timmar var det helt rent sa gynekologen. Ibland känns det nästan som jag drömt om både graviditeten och missfallet. Som det är en annan kvinna det hänt. Inte mig. Eftersom jag inte är tillsammans med pappan så finns det ingen chans att veta om vi hade kunnat få fler chanser. Är oerhört ledsen att detta barn aldrig fick bli….jag kommer aldrig få veta om det var en flicka eller pojke. Även om jag vet att det är kroppens sätt att säga att barnet inte var frisk så känner jag en sån enorm sorg över alla drömmar som aldrig kommer bl med just detta barn. Jag vet inte om jag kommer våga bli gravid i framtiden när jag fick missfall nu på första. Tänk om jag inte är frisk. Jag förstår sig helt….det är så nära nu. Jag var tvungen att sjukskriva mig första veckan. Denna vecka har jag knappt kommit ur sängen och drömmer mardrömmar om både graviditet och missfallet. Jag slutade blöda efter tre dagar och mår fysiskt bra då gravtest visat negativt igen. Men mentalt är det så sorgligt.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..