Att tillåta sig själv att vara ledsen

Jag är inte riktigt redo att starta om igen...

Nu har det gått en vecka sedan missfallet och jag känner mig starkare. Jag tror att det var bra att jag bara tillät mig själv att vara ledsen och inte bara skjuta sorgen åt sidan.

Nu fokuserar jag på allt jag tycker om mest i livet: Lilo, mina nära vänner, äta god mat och försöka att ha ett lugn kring mig.

FullSizeRender 2

Ikväll preppar jag för en alldeles egen kväll med pizza, lösgodis (herregud så mycket godis jag har ätit den här veckan) och Girls.

Jag klurar fortfarande på hur jag ska göra, om jag ska fortsätta min inseminationsresa och i sådana fall när. Just nu känner jag mig mest rädd för att behöva uppleva allt det här igen. Jag är inte riktigt redo att starta om igen…

Någon som läser min blogg som har varit med om ett missfall efter en inseminering? Hur gick tankarna?

 

  1. Beklagar verkligen att det blev såhär.
    Hoppas du mår nåt så när bra snart igen och kommer tillbaka hit och bloggar.
    Hälsningar Skåne.

  2. Moa skriver:

    Beklagar verkligen 😓❤️ Jag gjorde en insemination 16 Nov-16 som lyckades på första försöket. Mådde hur bra som helst fram till 11 februari var då i vecka 14+3 (trodde jag) fick en blödning och åkte upp till gyn akuten, där visade de sig att inte hjärtat slog längre o den hade förmodligen dött i V 8-9 😞 Blev helt förstörd o träffade inte någon alls på en vecka! Fick skrapas en vecka efter det eftersom kroppen inte ville göra jobbet själv. Mensen kom tillbaka i slutet på Mars och nu testar jag ÄL igen. Trodde aldrig jag skulle klara av det igen men jag är mer pepp en någonsin! Blir nog en sväng till DK innan April är slut! Kämpa på, du fixar det även om du inte tror det ❤️

  3. Tanja skriver:

    Jag har gjort samma resa som du nu påbörjat. Fick ett tidigt missfall på första försöket men på andra gick allt vägen. Jag var 39 år då och min ljuvliga dotter föddes några månader innan jag fyllde 40 år. Tycker du ska försöka igen, du vill ju så gärna försöka få ett till och ”går det vägen” kommer du ju aldrig ångra dig och försöker du inte igen så kanske känslan av att ”jag skulle försökt” förfölja dig så…
    sen vill jag bara säga att du är ett föredöme som offentlig person bidrar till att i en högre utsträckning normalisera insemination. Vi blir fler och fler…. kram

  4. M skriver:

    Hej, så sorgligt att du fick missfall :(. Jag har också varit i Danmark på egen hand för försök till ett första barn. Jag har gjort totalt 5 insemineringar och på 3e försöket blev jag gravid. I vecka 6 var jag på ett tidigt ultraljud där det konstaterades en graviditet men gynläkaren sa att det var så tidigt så han visste inte hur det skulle gå. Han bad mig komma tillbaka efter någon vecka för då skulle han kunna se om det blivit någon tillväxt eller inte. Det var fruktansvärt att få höra att jag fått ett uteblivet missfall! Efter det var jag inne på Danderyd för att få tabletter som skulle starta missfallet :(. Den dagen var jag osäker på om jag ens skulle orka försöka igen. Hoppet kom tillbaka efter mycket sorg. Jag gjorde sen 2 insemineringar efter missfallet utan resultat. Nu planerar jag IVF i Danmark. Önskar dig fortsatt lycka till och hoppas du finner modet till att försöka igen om du blir redo för det.

  5. Tre missfall, ett utomkvedshavandeskap, ett antal (make-) inseminationer, en spontan graviditet, en skilsmässa och sedan äntligen, äntligen min underbara son! Jämnårig med din Lilo, och lika galet fantastisk. Följ bara ditt hjärta, ingen annan än du vet vad som är rätt för dig och var dina gränser går. Sörj, gråt, älta, gå framåt. Du är en så fin mamma och så fint att du delar med dig ❤.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..