Paniken på Ikea

Jag drabbades av de värsta "Madeleine McCann"-tankarna: "Tänk om någon tagit mitt barn!".

Jag hade tänkt att åka till Ikea idag för att köpa gardiner, men tanken fick mig att svettas… Varför? Jo, det är inte bara så att jag ogillar att se alla par bråka om diverse saker, men också för att jag får panik av det som hände för ett par månader sedan. Just när jag skulle kolla på gardiner på Ikea…

Jag hade med Lilo som stod bredvid mig när jag kollade på olika tyger. Två sekunder senare var hon helt plötsligt borta. Den paniken… Även om man vet att hon inte är långt borta så kan man ju inte låta bli att drabbas av de värsta ”Madeleine McCann”-tankarna: ”Tänk om någon tagit mitt barn!”.

FullSizeRender

Vad jag gjorde? Instinktivt började jag att skrika Lilos namn med min högsta röst (tro mig, jag har en stark röst som förmodligen hördes över hela varuhuset). Men snabbt kom en kille från personalen och frågade vad som hänt. Jag förklarade och herregud vad proffsig han var: ”Det viktigaste är att du står kvar precis här, så vi inte tappar bort dig”. Sen ropade han något i stil med ”Kod 99” till sina kollegor och sa ”nu letar alla här på avdelningen efter din dotter”. Ett par minuter senare, vilket kändes som två timmar för mig, kommer en av de anställda med Lilo – som är superlycklig.

Jag: ”Älskling, du får inte bara gå ifrån mig så där utan att säga något!”

Lilo: ”Men mamma, jag så en jätteguuulliiiii bebis som jag ville klappa!”

Ridå.

Ikea kan verkligen ta hand om situationen snabbt, vilket jag är så tacksam för. Men hädanefter lämnar jag istället in Lilo till deras barnpassning (fantastiskt ju!). Eller så åker jag helt enkelt utan barn. Puh.

 

  1. Anna skriver:

    Jag har uppfattat det som att koden OCKSÅ betyder att inga barn får gå ut från varuhuset utan att den vuxne i sällskap kan visa på att det är deras barn. Skitbra ju.

  2. Alltås skräcken!! Jag kom bort på Ikea som barn, jag var kanske fem. Det jag minns mest var att en snäll tant (som kanske var 35, men då är man tant för en femåring) tog mig till cafét och köpt glass till mig.
    Nu är jag själv mor till en sjövild treåring som ÄLSKAR att komma bort, vart man än är. Vi har löst det med att ge honom en STOR nyckelknippa med nycklar som inte går nånstans längre. På så sätt hör man ganska lätt var han tagit vägen. Det funkar nog inte för alla, men för oss funkar det. Han skulle nämligen få panik av att lämnas in i barnpassningen (paniskt blyg och rädd för främmande vuxna), och det är ju inte alltid man kan lämna bort honom när man ska till Ikea/Ica Maxi/Bauhaus/whatever..

  3. Yepp skriver:

    Den koden har ändrats flera gånger för att folk avslöjar den, pls redigera bort den

  4. Nana skriver:

    Så läskigt! Har en 2,5-åring och är så skraj för det här för han kan bara vandra iväg efter nån hund eller bollspeland barn eller nåt sådär hur som helst. Måste pränta in det på nåt vis.

    OT: så glad att du verkar skriva ingresser som just ingresser istället för inledning på själva inlägget. Jag följer dig genom Feedly och ingressen på alla mama-bloggar faller bort där vilket gör texten obegriplig många gånger. ❤️

  5. tina skriver:

    Skriv inte ut koden, ändra omedelbart! Koden är hemlig för att inga skummisar ska veta att det går runt ett ensamt barn.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..