Den eviga kampen mot kilona…

Spana in mig och min kropp i DN!

Idag är det minsann min kropp som får ta megastor plats i DN Stockholm! Hurra! Jag är väldigt stolt över att jag fått chansen att medverka och få prata om den hetsiga hälsotrenden, den pågående viktjakten och fettföraktet finns i vårt samhälle.

dn

Och så här är det – jag kan helt enkelt inte bara sitta ner och vara tyst när när jag tycker att något är skevt. Min förhoppning att min dotter ska kunna se på tv utan att pumpas med kroppar där alla ser ut som om de vore stöpta i en och samma form, som jag också säger i artikeln som du kan läsa här.

citat

Ha en härlig fredag – och njut av maten istället för att få ångest av den. Ingen ska behöva ha ångest av att äta mat.

  1. Bra att du lyfter fram den frågan!!!

  2. c skriver:

    Gillar tänket. Att alla kroppar är fina som dom är!
    Jag själv är underviktig och har alltid varit. Jag kämpar för att gå upp i vikt men det gå bara inte. Jag drar mig för att träna för att jag inte vill att folk ska tro att jag vill gå ner i vikt eller har anorexia. Jag känner när jag träffar vänner att jag alltid måste äta mest för att visa att jag gör vad jag kan för att gå upp. För folk verkar inte tro att det här kan vara ett problem. Och det är egentligen inte heller ett problem för mej. Jag mår fysiskt bra. Men alla andras blickar och kommentarer gör ont.

    Jag har även en vän som är överviktig. Ganska rejält dessutom. Hon lever helt normalt och går promenader och äter vanlig mat. Ändå går hon inte ner. Men hon mår precis som mej fysiskt bra. Men blickar och kommentarer gör ont för henne med.

    Vi har så mycket gemensamt jag och min vän. Vi mår dåligt för att andra inte tycker att vi är hälsosamma. Och andra tar sig friheten att kommentera och anta att vi är sjuka och vill gå upp/ner i vikt för att vi inte mår bra.

    Många gånger ställs vi som motpoler till varandra som om vi hör till två läger. Medan vi egentligen vill samma sak. Vi vill få må bra utan att någon annan ska få tycka kring våra kroppar!

  3. Elin skriver:

    Härligt att du kämpar men ärligt talat förstår jag inte riktigt vad som är avvikande med din kropp?

  4. Sunny skriver:

    ❤ Bra rutet Annika!

  5. Kate skriver:

    Hej Annika, först vill jag säga att du ser supersnygg ut, frisk, stark och vacker.
    Vill lägga in en nyans bara. Tycker att debatten blir så svart vit, måste det vara det ena eller andra och dessutom ställda mot varandra. Alla människor har i (min värld) grunden samma värde, oberoende av kön, vikt, religion etc.
    Men jag som extremt underviktig och i kamp med vågen för att öka, försöker verkligen undgå att provoceras eller känna mig mindervärdig. Jag gråter i provrummet, hatar att gå avklädd på stranden då jag är mer än tunn. Sedan 4 1/2 år har jag stomi på magen (skäms jag minst för).
    Men att ständigt bedömmas som anorektisk och få föraktfulla blickar är sten på bördan. Har haft 4 tarmvred, så mat är himmel och helvete.
    Jag har alltid varit smal, men fött 6 barn (4,4 kilo babysar) och gått tillbaka i vikt, men haft en kronisk sjukdom som följeslagare Ulcerös Colit, som alltså gav mig stomi till slut.
    Vad jag vill säga lika många orsaker till att man har xtra kilo kan det finnas till -kontot.
    Det som kan sägas är ju att kraftig övervikt är inte bra för hälsa, likaså undervikt.
    Var stolt i den man är och försöka känna in sig med alla typer av kroppar, just nu visar du en rad vackra flickor i bikini med hull. Tvärtom då, jag bifogar gärna en bild på mig och visar vad jag lever med dagligen.
    Min äldste son sa inför min stomioperation (jag grät över hur hemsk jag skulle se ut):
    ”Mamma jag älskar dig precis som du är och hur du än ser ut”.
    Då slutade jag gråta och startade min kamp tillbaka till livet. Jobbar på det än idag/kate

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..