Varför får inte barn gråta?

Jag tycker ofta att vi begär mer av våra barn än vad vi begär av oss själva.

Jag har tänkt så mycket på en sak på senare tid. Ni vet när barn slår sig och en vuxen bredvid säger – ”det är ingen fara, det gjorde inte ont”. Det är en så konstig grej att säga, tycker jag! Som att barn inte får lov att känna smärta? Tänk om någon skulle säga så till en vuxen person? Typ ”Det gjorde inte ont, Annika!”…

Och samma sak när ett barn är ledset och man säger ”Sluta gråta”. Varför ska barn inte få gråta och uttrycka det som de känner? Jag förstår att man vill trösta sitt barn med att ”du behöver inte vara ledsen” men att be barnet att sluta gråta är ju som att säga att det är något dåligt att gråta – och det är det ju inte!

Jag tycker ofta att vi begär mer av våra barn än vad vi begär av oss själva. Tänk att berätta för någon hur man känner och då bli tillrättavisad av någon.

Vill Lilo gråta så for hon gråta. Har hon ont någonstans så måste hon få berätta det för mig. Allt jag kan göra är att lyssna och prata igenom saken så att hon mår bättre – inte sämre.

  1. Jenny skriver:

    Delvis håller jag med dig, men tänker samtidigt att barn reagerar på mycket mer än vad vuxna reagerar på därför att de inte har erfarenheten eller perspektivet. Utan att förminska barnens känslor – är det väl ändå en lite vuxnas jobb att lära dem det. Om ett barn trillar kan det ju börja stortjuta eller bara borsta av sig gruset och fortsätta – lite beroende på de vuxnas reaktioner.

  2. Sara skriver:

    Överlag håller jag med, men just nu när min son gallskriker och storgråter så fort han inte får som han vill( 3 år) så säger jag att jag förstår att han känner sig arg och att det känns jobbigt. Sen slutar han inte gråta på hur länge sen helst. Mästare på tycka synd om sig själv…Då kan jag säga att nu räcker det nog. Som förälder kan man ändå visa vad som är rimligt också. En del som curlar sina barn kan ju få barnen att uppleva att det är rimligt att känna sig helt förstörd över småsaker. Jag uppmuntrar helt klart till känslor och försöker visa att jag försöker förstå honom och att känslor är bra men ändå tycker jag äatt man kan dra vissa gränser. Att lära sig kontrollera sina känslor ingår ju i att utvecklas också. Men självklart först när det det börjar dras till det extrema.

  3. Anna skriver:

    Eller när ett barn är ledsen och föräldern börjar killas och busa. Och skratta själv, i förhoppning om att barnet också ska börja skratta. Och glömma sitt gråt och varför man är ledsen.. Jag kräks!

  4. Ana skriver:

    Men verkligen! Något utlöser gråten för dottern, sen säger hon att hon inte kan sluta och jag säger att det gör ingenting och då säger hon att ”det är så skönt att gråta mamma”. Tycker även det är så hetsigt när man lämnar på förskolan de (tack och lov få) gånger hon blivit ledsen. Låt henne gråta färdigt så blir det bra sen. Men det är sån hets att direkt stoppa gråten och avleda osv (vilket ändå aldrig fungerat på henne).

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..