Kropp och dieter

"Jag förstod att alla mina försök att gå ner i vikt inte tillfört någonting annat än att än att göra mig förkrossad"

Idag fick jag hem Linda-Marie Nilssons bok ”Så lärde jag mig att älska min kropp” – och jag tycker att hon är en så bra kroppspositivist att inspireras av.

Och precis som jag gör ger även L-M det viktigaste kroppsknepet för ett sunt förhållande till sin kropp: Sluta banta!

Det finns fasen inget mer destruktivt för kroppen och psyket än att gå på svältdieter och sedan gå upp alla kilon igen. Så här skriver L-M om dieter i sin bok:

”Jag förstod att alla mina försök att gå ner i vikt inte tillfört någonting annat än att än att göra mig förkrossad. Jag hade bantat och bantat och aldrig blivit lyckligare. Tvärtom. Även om jag har vägt mindre än jag gör nu så har jag bara varit olyckligare. Och varje gång jag har gått upp de kilona som jag har kämpat bort – för det har jag gjort – har jag bara känt mig ännu mer misslyckad än jag gjorde från början.”

Jag hjärta mig själv ✨💕

A post shared by LINDA-MARIE NILSSON (@lindamariie) on

Tips: Följ L-M på hennes insta – mycket peppande!

  1. inna skriver:

    DU är smal, Annika!!!

  2. Malin skriver:

    Självklart ska man inte svälta sig. Eller banta över huvud taget. Och nej, alla kvinnor ska heller inte se likadana ut eller pressas ner i stl 34/36. Men jag förstår ärligt inte romantiseringen om övervikt? Och att svulla i socker? När jag och min man började försöka skaffa barn så fick jag veta att jag har pco, och med hjälp av att skära ner på socker och kolhydrater samt ha ett BMI inom normalvikt så lyckades vi bli gravida två gånger utan att stoppa hormoner i kroppen. Det handlar ju inte alltid om utseende. Med tanke på hur många som säkert följer dig som längtar efter barn.

    1. Vem romantiserar övervikt och förordar att ”svulla i socker”? Vi har ett helt samhälle som SKRIKER åt oss att vi till varje pris ska vara smala och att socker är ett gift i klass med heroin. Som en yttepytteliten motvikt till detta finns en kropspositiv rörelse som säger att kanske, kanske är det ok att älska sig själv även om man inte uppfyller idealet.

      1. Malin skriver:

        Håller inte alls med! Jag skulle aldrig följa eller heja på någon som förespråkar bantning och bara visar upp ett osunt kroppsideal. Men jag skulle heller inte följa någon som uppmanar till att inte göra något åt sin övervikt (som vem som helst vet är skadligt för kroppen). Det finns ju faktiskt ett mellanting där. Nej man ska inte skämmas eller gömma sig om man är överviktig. Men att propagera för det känns lika absurt och ohälsosamt som att propagera för bantning. Som sagt, jag hade aldrig fått mina underbara barn om jag gått på linjen att jag älskar alla mina kilon och minsann inte tänker gå ner i vikt eller sluta äta godis och glass varje dag.

    1. Ewa skriver:

      Jag håller med. Att ta bort godis, sötsliskiga kakor etc, är inte att svälta sig. Efter ett tag skulle man inte ens kunna stoppa det i sig. Det handlar inte om att hårdbanta och sedan börja äta ”som vanligt” igen, utan om ett annorlunda förhållningssätt till ätande. Själv äter jag för att leva, jag lever inte för att äta, och mår super av det.

      1. Den som tror att feta blir normalviktiga genom att sluta äta godis och kakor tycker självklart att de lata tjockisarna ska ta tag i sin situation ”för hälsans skull”. Men för de flesta feta räcker detta inte alls. Nu tror jag faktiskt inte att ni vill veta hur osanna era föreställningar är, men OM ni vill veta mer rekommenderar jag denna artikel: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4229150/

        1. Ewa skriver:

          Jag har på nära håll sett att det funkar, på en person som gärna åt choklad, bullar och annat. Hon har på ett år gått ner 30 kg utan att vara hungrig en enda dag. Sötsuget var värt i början men det har försvunnit. Själv avskyr jag sött så jag har aldrig haft det problemet.

      1. Malin skriver:

        Så bra sagt! Att låta bli att kontinuerligt stoppa i sig skit är knappast samma sak som att svälta sig. Jag skulle aldrig i livet banta, men vill heller inte göda kroppen med skräp. Är absolut inte pinnsmal, har aldrig varit och kommer aldrig bli. Men att lida av fetma är knappast något att romantisera och sträva efter. Precis som det inte är bra någonstans att sträva efter osunda smala ideal.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..