Boys will be boys – VÄRLDENS mest lama uttryck

Skulle jag ha sagt till?

På väg till ett möte idag åkte jag tunnelbana från Medborgarplatsen till Hötorget. Under den här fyra stationer korta resan möttes jag av en klass som på väg på någon utflykt. Jag skulle gissa att det var 8-9 år. Och i mitten av vagnen stod alla klassens pojkar samlade. Och att sitta bredvid dem var ungefär som att ha hamnat i twilight zone.

Killarna klättrade på säten, slet i varandra, skrek och en kille  gav till och med sin klasskamrat en (lätt) örfil. Wtf liksom? Det satt lärare längre bort men sa ingenting till barnen om att lugna ner sig. Och när jag satt där lite lätt i wtf-läget och funderade på om jag hade rätt att säga till pojkarna, och speciellt han som gav sin kompis en lavett så tog en äldre dam kommandot: ”SÅ DÄR GÖR MAN INTE!” så hon med en riktigt stark stämma. Och vips blev alla kidsen tysta.

1_cVu2k9CKB3bBtiHXg4YFbQ

Så här i efterhand borde jag ju bara ha sagt till, eller? För på något sätt kändes det som att de här kidsen för ofta kommit undan med ”boys will be boys” – VÄRLDENS mest lama uttryck. Jag har massor av civilkurage, det har jag verkligen – men jag tycker att det är svårt att säga till barn. Jag vet ju inget om varför ett barn beter sig på ett visst sätt.

Har du någonsin sagt till andras barn? Jag kan säga att mitt ”moment of rage” i livet var i Spanien när två små bröder (cirka 5 och 8) stod och kastade stora stenar från en klippa ner på en strand där folk badade (inklusive jag, Lilo och en väns dotter).

Jag tror att de här barnen har mardrömmar om mig än idag, men framför allt deras föräldrar som satt på en bar bredvid och inte hade koll på var eller vad deras små pojkar gjorde. Det var som att det kom ut rök ur mina näsborrar. Så arg var jag.

 

 

  1. Jag säger till först och främst när jag tycker att beteendet skadar någon annan. Är det bara en grupp stökiga ungar håller jag tyst. Oftast säger jag till med bestämd röst och utan känsloyttringar, men ibland tar jag nog i lite mer. I somras på en långflygning fanns det en mycket stor familj med på planet. De satt inte alla tillsammans och de bytte plats med varandra endel. Vid påbörjad landning satt två bröder typ 5 och 9 år ensamma brevid varandra. Den äldre retade den yngre och den yngre blev så frustrerad, ledsen och arg, och han skrek och grät. Den äldre bara skrattade. Föräldrarna satt flera rader framför med yngre syskon och märkte inget. Jag satt raden snett framför, mina barn blev jättestressade av den lilles gråt. Många passagerare visade att de stördes men ingen av de som satt bredvid eller nära barnen sa någonting! Så till slut vände jag mig om och röt på engelska att ”nu får det vara nog, man ska vara snäll mot sina småsyskon”! Det var lugnt sen. Mest irriterad blev jag nog ändå på alla andra vuxna som inte hjälpte den lille.

  2. Så jävla bra att det var någon som agerade och sa ifrån iaf! Hoppas ungen fick sig en tankeställare.

  3. Japp! Säger till andras ungar både här och där. Gör det utan att tänka innan. Yrkesskada kanske 😁
    Gissar att mina egna ungar skäms lite nu och då….

  4. Ella skriver:

    Nu är det kanske för att jag har en pappa från ett centraleuropeiskt land, så jag spenderat mkt tid där nere där vuxna lägger sig i till höger och vänster – men ”it takes a village”.

    Jag läste nyligen om forskning där man kommit fram till att orsaken till att barn i Sverige saknar respekt för ex lärare osv på grund av de har så få aktoriteter i sina liv. Man gör barnen en tjänst om man som granne eller medpassagerare på tuben visar att ”så där gör vi inte i samhället”
    Jag uppskattar om folk säger till mina barn ”om de beter sig”. Sen ska man ju inte skrämma barn! Men det finns många olika respektfulla sätt att sätta ner foten.

  5. Mollan skriver:

    Jag tycker definitivt att man ska säga ifrån, om man upplever att någon utsätter andra för en oschysst behandling. När det kommer till just barn så behöver man ju inte skrika och gorma och skälla direkt, det räcker väl med att säga ifrån på ett bra och tydligt sätt till att börja med? Om man oroar sig för npf eller andra osynliga orsaker till varför barn beter sig på ett visst sätt menar jag.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..