Att få beröm för att man är med sina barn…

En manlig bekant till mig är på Max och äter med sina två barn. Det är sådär kaosigt som det är med två barn (ett litet och lite äldre).

En man och en kvinna går förbi dem och ger honom beröm: ”jäkla uppfriskande att du fixar det där”.

Foto: VectorStock.com/9977269

Det här är galet på så många sätt. Aldrig har väl en mamma fått beröm för att hon tar hand om/är med sina barn. Men samtidigt, som pappan säger själv, så är det ju så nedvärderande för pappor att få höra sådana kommentarer: ”Sjukt att samhället har satt oss på en nedvärderande plats som föräldrar. Att vi män inte klarar nåt utan en mamma/kvinna. Under mina 9 månader som föräldraledig fick jag kommentarer varje dag. Att jag var stark, duktig, omanlig osv osv. Bara för att jag var hemma med vår son som då var 8 veckor gammal”.

Men samtidigt tar bara män i genomsnitt endast ut 106 föräldradagar innan barnen fyllt åtta år, enligt Försäkringskassan.

Papporna tar idag alltså inte ens ut hälften av de dagar som de har rätt till.

Inte speciellt jämställt. Och heller inte jämställt att familjer ”inte har råd” att låta pappan ta större del av föräldraledigheten.

Vi må vara ett av världens mest jämställda länder, men ärligt talat – vi är inte det! Kolla bara hur det ser ut i hushåll. Vem är det som oftast sköter marktjänsten hemma? Vem fixar det mesta för barnen? Och vem är det sen som blir kritiserad om man drar iväg från barnen på semester?

Vi har så vansinnigt långt kvar till jämställdhet.

  1. M skriver:

    Som mamma tycker jag att jag mer kan få ”vi sitter i samma båt”-kommentarer, typ ’Gud jag minns när mina ungar höll på sådär!’ eller ’Jag har tre söner hemma, vet PRECIS hur det är!’
    Det kan man få från både andra kvinnor och män, äldre och lika gamla. Känns alltid lite skönt, lite Heja dig, liksom.
    Min man kan få guuuud vilken duktig pappa-kommentarer av främst mina föräldrar.
    Jag brukar då påpeka vilken himla bra MAMMA jag är då dessutom! ✌🏻 Då måste de hålla med😁

  2. Jenny skriver:

    Nu har vi lyxigt nog ekonomin att kunna göra lite som vi vill. Jag var hemma med vårplutt ca ett år jag jobbade lite under tiden, en dag i veckan och lite kvällar helger när min man eller mamma hade plutten. Det är lite speciellt då jag driver ett företag tillsammans med min kompanjon som då fick dra ett tyngre lass. Sedan var min man hemma i 6 månader, nu har vi förskola. Det funkade för oss. Detta är dock inte möjligt för alla. Jag tappar i intjänad pension och inkomst totalt sett men valde ändå att vara hemma längre och verkligen få njuta av detta mirakel,fast med insikten att jag ändå trampat i en kvinnofälla. Lätt för mig att säga kanske, som kan göra det valet.

  3. Malin skriver:

    Jag blir galen på egoistiska morsor som har inställningen: ”min man fick inte vara hemma för JAG vill ha alla föräldradagar, det har JAG rätt att bestämma”.
    Ja men skaffa barn med en spermadonator då om du är så ego och inte kan inse det självklara i att man är två viktiga personer i sitt barns liv och att det inte är ditt ego som ska gå före.

  4. Hilda skriver:

    Kan bli trött att pappa dagarna alltid dras upp i debatten hur jämställda vi är. Jag tycker att det är varje familjs rättighet att bestämma. Jag skulle aldrig vilja bli exempel begränsad i hur länge jag vill amma mitt barn på grund av bestämda dagar. Bara för att en pappa är hemma en viss tid behöver inte det säga hur mycket eller lite han gör hushållsarbete eller ta hand om barnen sen.

    1. Anna skriver:

      Det där är en så dryg inställning. Du har din fulla rätt att vara henna precis när och hur du vill. Vill du att STATEN ska betala för det får dock du och din familj ställa upp på den motprestation som krävs.

      1. Ewa skriver:

        Jag håller med Hilda. Varför är det en dryg inställning? Hade jag börjat arbeta efter min mammaledighet hade vi varit tvungna att sätta våra bebisar på institution. Staten betalar bara för föräldradagarna, kommunen tjänade däremot på att vi inte utnyttjade dagisplats. Min man arbetade mycket för att vi skulle klara oss, jag arbetade hemifrån ibland – jag tog fpenning 5 dgr/vecka så att det inte blir missförstånd. Så vad har staten betalat? Vilken motprestation? Vi ansåg att det var bäst att jag var hemma, vilket jag var, 2 år med resp bebis, det var vad som var bäst för hela familjen.

      1. Hilda skriver:

        Den rätten blir mer och mer ifrågasatt. Eftersom fler politiker vill låsa fler dagar till pappan. Jag ha haft mina barn minst två år hemma och det ha vi löst med att vi båda gått ner i tid och jobbat om varandra. Men det hade inte gått om vi hade kunnat placerat dagarna nästan hur vi vill. Men det ha arbetsgivaren/staten tjänat på eftersom vårt första vabb togs när min äldsta var 6 år.

        1. E skriver:

          Om det var kvoterade föräldradagar (hälften var till varje förälder) skulle ni fått använda sparpengar istf statens pengar om ni gjort ett ojämställt val. Men för att det ska kunna implementeras skulle det behöva finnas fler föräldradagar, enligt mig alltså. Men inte en helt tokig idé. På något sätt tycker jag att ersättningen borde minska för överlåtna dagar iaf.

  5. Mickis skriver:

    Jag tycker att varje familj kan få göra som de själva vill. I vår familj ville jag vara hemma med barnen när de var riktigt små och sedan tar min man längre sommarlov med barnen och alla andra lov under åren som följer.För oss är det optimalt för att vi mår bra av det båda två och våra barn med! Kanske inte jämställt i den mån att jag tar fler dagar än honom men varför måste det vara de? Jag villa amma länge och återhämta mig från förlossning och graviditet och få njuta av bebisen!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..