Mammahjärtat…

…värkte lagom mycket i morse när vi gick till skolan för allra första gången (nollan). Jag var som vanligt mer nervös än Lilo. Hon hittade snabbt sina kompisar och vips så var hon i klassrummet.

På riktigt sjuuuuukt att min bebis är så stor. Så många känslor i mig. Det enda jag kan hoppas på är att hon aldrig ska må dåligt av skolan.

IMG_6874

Läste i den senaste Friends-rapporten om att nästan var fjärde elev i årskurs 3-9 känner sig ensam i skolan. Och – var femte i årskurs 6-9 känner inte att de har någon vuxen att vända sig till om de blir illa behandlade. Det är galet illa!

Känner en skräckblandad förtjusning för skolan. Lika mycket som jag vill att Lilo ska växa och bli sin egen, hitta sina nya vänner, hitta sin stil, sina intressen – ja, lika mycket vill jag plocka in henne i min livmoder igen (skoja bara… eller?).

  1. Jenny skriver:

    ❤️ hoppas det löser sig för honom snart!

  2. Mia skriver:

    Skolan kommer att bli glädje, sorg och frustration i 9 års tid framöver.

  3. E skriver:

    Min son började f-klass förra veckan. Han har inte hittat någon vän ännu sa pedagogerna när jag hämtade. Han är lite blyg och försiktig.
    Det känns helt fruktansvärt i hjärtat att föreställa sig honom ensam hela dagarna….

    1. Jenny skriver:

      ❤️ hoppas det löser sig för honom snart!

    1. E,
      Om det fortsätter att han är ensam, ta upp det med pedagogerna. De har all möjlighet att ”hjälpa” din son in i lekar. Sen tror jag att vi som föräldrar lätt ser skräckscenarior framför oss och att det som tur är aldrig är så hemskt.

      Matilda

    1. Mir skriver:

      Det behöver inte betyda att han upplever sina dagar som hemska, han kanske bara behöver lite tid på sig att hitta rätt. Det finns barn (och vuxna) som måste få ta det i sin egen takt och inte alls störs av att vara lite vid sidan om ett tag, liksom känna in miljön. Pedagogerna är ju där och håller lite koll så ingen är dum, det kommer gå bra!

    1. Carro skriver:

      Min dotter började i måndags och hon kände ingen. Hon är superblyg och allt liksom låser sig för henne när hon känner sig osäker. Vi stannade med henne och satt utanför några dagar, så gjorde även en annan mamma. Hennes dotter var likadan.
      Så vi bestämde helt enkelt att vi skulle försöka föra samman dem efter skolan. Det gick såååå bra. Ikväll längtar hon till skolan och till sin nya vän. Nu gäller det bara att lära känna resten av klassen.
      Man får helt enkelt hjälpa till ibland, kolla om någon vill gå till en park med er efter skolan eller nåt, blir kanske enklare att lära känna en i taget istället för 25pers…

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..