Att säga till andras barn

Igår var vi på ett lekland med Theo.

Han och hans kompis Gustav lekte i bollhavet då det kom en äldre kille (ca 7 år) och sprang rätt över dem.

Vi tänkte att det var en olyckshändelse och fortsatte att leka.

Men detta upprepade sig gång på gång.
Han sparkade andra barn, nöp dem, kastade bollar på dem och skrek på dem.

Till slut fick jag nog när han stod på en annan kille.
Jag sa till honom att han får faktiskt ta och lugna ner sig och ta det försiktigt.

Han fortsatte!

Jag sa till igen.

Kvinnan som var med honom, som nog inte var hans mamma, satt hela tiden och fika med en kompis och hade absolut ingen koll på pojken.

Jag ville gå fram och prata med henne med Niklas hindrade mig.

Jag ville bara göra henne uppmärksam på vad denna pojk gjorde och säga att hon måste ha koll på honom!!

Var tycker ni att gränsen går för att säga till andras barn?
Hur mycket ska/får man lägga sig i andras uppfostran?

IMG_4094.JPG

IMG_4102.JPG

IMG_4105.JPG

IMG_4098.JPG

IMG_4115.JPG

IMG_4109.JPG

IMG_4108.JPG

  1. Susi skriver:

    Det behövs en hel by för att fosta ett barn. Vi vuxna måste bli bättre på att hjälpas åt och guida alla barn/ungdomar rätt.
    Vuxna idag är för mesiga och är ”rädda” för vad andra ska tycka, tänka eller säga. Stå upp för det du tycker är rätt och våga visa det för barn och andra vuxna. Det kommer att ge barnen större valmöjlighet för att kunna bli kloka vuxna.
    Säg till på samma sätt som du tycker att andra ska säga till dina barn.

  2. Annika skriver:

    Du gjorde helt rätt Carin! Risken finns annars att den positiva upplevelse ditt barn får av att tex. vara på ett lekland försvinner! Synd bara att din man stoppade dig 🙂 det brukar min oxå göra.

  3. Elle skriver:

    Jag säger absolut till om ungar inte kan uppföra sig.
    Står ungar och skriker och leker i trapphuset läääänge så öppnar jag dörren och säger ” Ni får gå ut om ni ska leka för det ekar”, och då gör de det.

    Springer någon unge runt på tåget så säger jag inget men besvärar det ger jag för
    Den vuxne ”onda ögat”.
    Fast spelar de högt på ipaden eller liknande så kan jag säga till efter en stund.
    Man behöver ju inte vara uppkäftig utan be snällt.

    Förr var barn ute på gården alla vuxnas ansvar. Gjorde barn djävulsskap, typ drog hundar i svansen utanför kiosken, sparkade på lyktstolpar osv så sa man till.

  4. Lotta skriver:

    Jag var på lekland o där var en pojke som upprepade gånger åkte på min dotter i rutschkanan. Jag sa åt honom några gånger men tillslut tog jag tag i hans arm för att hindra honom skada min dotter. Någon jag tror var pappan blev bananas och skrek massor med fula ord åt mig. Ja skällde ut mig rejält. Så nu har jag verkligen förstått att detta är känsligt. Jag vet att min son kan vara stökig o ganska hårdhänt så för mig är det ok att andra säger åt honom eller mig. Vi ska ju uppfostra barnen till att fungera i samhället o då måste de få veta vad som förväntas av dem.

  5. Tina skriver:

    Så väldigt svårt ämne.

    Gör ett barn illa, eller risk att göra illa, mitt barn eller djur tycker jag det är helt rätt att säga till. Och självklart får man bättre resultat om man är pedagogisk.

    Tyvärr hände det nyligen att jag skrek/höjde rösten åt kompisars barn som både var oförsiktig med både min och min andra kompis djur. Blev så stressad och blev då väldigt opedagogisk. Jag skäms över det men samtidigt hade inte föräldrarna heller brutit mönstret när barnet började med kompisarnas djur. När barnet då fortsatte med mitt djur gick jag bara på instinkt.

    Det är skitsvårt när de säkert tyckte att de sa till och vi har olika toleransnivå. Det är också svårt när jag bara har yngre barn och inte har barn i deras ålder och inte riktigt vet vad man kan förvänta sig av barn i andra ålder.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..