Hemma eller på förskolan???

Vi börjar komma in i det hemma nu. Theo verkar ha landat i att ha en lillebror. Han är så snäll mot brorsan. Vill vara med och välja kläder, byta blöja, bada, smörja in, ge d-droppar, hämta nappen. Ja han vill verkligen hjälpa till!!! Han pratar så fint med sin bror också. I morse låg han och kramade om honom i sängen och sa: – Mamma, lillebror är så söt!!! ❤️

Han gör även mer saker själv som att klä på sig och gå på pottan då han förstår att vi ibland är upptagna med bebisen. 

Lillebror tittar redan storögt på Theo med beundran i blicken. Ska bli så underbart att se dessa gossar växa upp med varandra!!


Jag såg att det blivit en liten ”diskussion” bland kommentarerna om det här med att ha syskon på förskolan när man är hemma med en bebis. 

Jag tycker att det är en självklarhet att man ska få ha det och jag är väldigt glad att det är 30 h här i Stockholm och inte tex 15 h som det är i Göteborg. 

Jag vet inte om jag hade fått ihop det att ta hand och lära känna bebisen om jag hade haft en aktiv 3-åring hemma som vill hitta på saker hela tiden. 

Vissa dagar hinner man ju knappt få i linserna när bebisen vill äta, byta blöja, bli tröstad, ligga en mm. Tänk då om Theo också varit hemma…. Han vill ju hitta på saker, gå ut och leka mm och det är ju inte så lätt då man har en bebis som, för tillfället, vill äta hela tiden. Jag tror att Theo hade känt sig väldigt ”utanför” om han var hemma på dagarna då han han verkligen skulle märka hur mycket tid och uppmärksamhet lillebror skulle få och kräver. 

Theo längtar till förskolan varje dag för där får han leka, träffa kompisar och han blir aktiverad med en massa roliga saker. 

Sen förstår jag att det är viktigt för syskonen att lära känna varandra och förstå att det ser annorlunda ut hemma mm men jag tror också att det är viktigt att de får ha kvar sina rutiner som tex att gå till förskolan!!

Vad tycker och tänker ni om detta??? 

  1. Hej, jag bor också i Stockholm och har min dotter på förskolan 9.30 till 15 mån-tors. Det känns alldeles tillräckligt. Men, jag blir så otroligt irriterad på alla som dömmer mammor (ja det är mammorna som döms) att man låter det äldre barnet vara på förskolan när man är föräldraledig. Sedan vi fick vårt första barn har jag om och om igen upprepat hur onaturligt det är att själv ta hand om ett barn. Det kan inte vara meningen. Utan det måste vara som talesättet ”It takes a village to raise a child”. Nu med två barn är detta än mer aktuellt. Jag har aldrig saknat min mamma eller svärmor eller någon så mycket som nu. De bor långt från Stockholm. Visst hade jag haft hjälp varje dag, så fine. Men nu hade jag inte det. Utan en 3,5 åring som undrade var sjutton hennes mamma tagit vägen, en bebis som skrikit mer under en dag än vad mitt första barn fick skrika under sina två första år. Och då var han eg. inte en skrikig bebis.

    De första sex månaderna har för båda mina barn varit en mix av fri amning, en bebis som bara vill sova i famnen och nu med tillägget extremt dåligt samvete för min stora tjej. Pulsen var på 140. Nä, det är inte hälsosamt för någon. Så, förskola under föräldraledighet är ett andningshål för alla inblandade. Ju äldre lillebror blir desto bättre blir den lediga dagen och hon brukar även stanna hemma vissa andra dagar bara för att vi ska hitta på något kul. Eller bara vara hemma och skrota. Varför ska mammor alltid behöva slå knut på sig själva för att anses vara bra nog?

  2. Eva skriver:

    Jag saknar logiken, i den här diskussionen.

    Föräldraersättningen ska täcka inkomstbortfall vid vård av nyfödda och små barn, man får inte jobba samtidigt. Då är det heller primärt inte rimligt att man ska ta hand om barn som man inte uppbär ersättning för. Ersättningen är tänkt för det barnets bästa som den avser. Om sedan någon känner att det ändå fungerar bra att ha storasyskonet hemma under föräldraledigheten så är det ju fritt fram.

    Jag har läst den här texten i Aftonbladet, signerad Malin Wollin. Rubriken var ”De vill att förskolan ska vara bättre” – alltså att föräldrar som lämnar barn som fått syskon på förskolan gör om verkligheten för att legitimera sitt eget beteende. I själva verket är det bättre för barnet som fått syskon att vara hemma, men föräldrarna hävdar motsatsen därför att de är bekväma, är textens tes.

    Vilket trams. Den förälder som upplever att barnet eller barnen går på en dålig förskola försöker rimligen göra något åt det, oavsett om det kommit småsyskon eller inte. Ingen förälder vill ha sitt barn på en dålig förskola. Om vi alltså utgår från att den aktuella förskolan fungerar bra är det i alla fall för barn som hunnit bli några år roligare att få träffa kompisarna där än att vara hemma med en förälder som kanske knappt hinner göra något alls med det större barnet under dagen. Detta påstående kan jag inte backa upp med någon som helst forskningsrapport, men en kort titt på till exempel en livlig treåring som vill leka och göra massor av saker borde vara bevis nog. Är det äldre syskonet kanske bara något år (ibland är det ju oerhört tätt mellan barnen) så är ju situationen en annan, både socialt och ersättningsmässigt. Och om en dålig förskola är problemet? Så måste man göra något åt det under alla omständigheter. Det har ingenting att göra med om det är bra eller ej att lämna barn som får småsyskon på det.

    Jag har inga som helst problem med att kritisera andra kvinnor om det finns anledning. Att jag, för att jag är kvinna, skulle ha någon sort skyldighet att hålla med andra kvinnor ställer jag inte upp på. Men problemet i den här debatten är att den inte förs på rationella grunder och med rationella argument. Det är synd tycker jag,

  3. Hej, ger nu min personlig åsikt som både mamma och förskollärare. Tycker inte det handlar om att vara eller att inte vara på förskolan. Tycker självklart att barnen ska få gå kvar pp förskolan när ett småsyskon kommer för att bibehålla det sociala med kompisar och stimulans i lagom doser. Men enligt mig är 30 eller nu 40 h förskola inte för barnens bästa. Du som förälder är forfarande den allra bästa vuxna förebild för ditt barn. Blir ledsen när man hör att föräldralediga och arbetssökande ska ha rätt till heltid på förskolan men att det inte läggs några resurser på det. Sen i min värld är det en galen tanke att mina barn som går ca 35 h nu när jag jobbar skulle ha rätt att gå 5 h mer om jag var föräldraledig eller inte ens hade ett jobb?

    Sen är allting individuellt och från fall till fall givetvis och är ju inte föräldrars ”fel” att 30-40 h förskola för f-ledig o arbetslös finns. Detta är ett beslut som ska tas på högre instanser men blir uppriktigt ledsen när till och med politikerna tror att förskolan är bättre för barns utveckling än deras egna föräldrar! Sen dömer jag ingen förälder som gör du eller så men tycker att systemet är på tok åt h-vete!

  4. Diana skriver:

    När jag läser det du skriver så förstår jag inte riktigt det du vill ha sagt. Hinner inte sätta i linser när du ska mata och bära. Man hinner om man vill hinna. jag har två små barn. Min son är 2 år och 8 månader. Min dotter är 1 år och 1 månad. Jag bor i Göteborg och min son går 15 timmar på dagis i veckan. Jag hinner med det som jag hann göra när jag bara hade ena barnet. Gäller att prioritera vad som är viktigast ser jag det som. Och jag tycker med det är trist att min son inte får gå längre på dagis för han behöver det. Behöver umgås med barn i sin ålder som är lika utvecklade som honom. Men han behöver även mig och sin syster. Sedan tycker jag det är ett stort fel att det är 30 timmar i Stockholm och inte här i Göteborg och andra städer och sedan att ni klagar på att barnet är där för lite och inte hinner när ni har dubbel så mycket tid. För mig är det galet. Vi ska vara glada för den tiden vi får på dagis till våra barn när vi är hemma, Sverige är ett bra land. Inte många som har det förmåner som vi har i detta land när man får barn. Ta vara på det vi har och få och sluta vara negativa. Och det med att Mammor ska stötta varandra, snälla lägg ner. Folk vill bara vara bättre än andra, speciellt mammor. tänk på dina barn och ta hand om dem. Skit i andra.

  5. Hanna skriver:

    Stå på dig Carin! Mammasamvetet är sårbart även om man vet att man gör det bästa för sina barn, så försök att inte ta åt dig av alla elaka kommentarer.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..