Känner mig maktlös….

Jag vill egentligen inte göra detta inlägget men jag känner att jag måste…..

När jag bloggar försöker jag alltid att skriva från ”mitt perspektiv” dvs när jag skriver om barnen skriver jag hur jag uppfattar en situation och hur jag mår när ngt händer. Jag vill inte ”outa” barnen. Men nu vet jag faktiskt inte hur jag ska skriva detta utan att ”snacka skit” om Theo…..

Theo har sedan vi kom hem från semester dvs 2 veckor sedan varit väldigt besvärlig…..!! Han är otrevlig (speciellt mot mig), han säger emot VARENDA grej, han lyssnar inte, han gnäller och ”gråter” när han inte får sin vilja igenom och detta påverkar hela familjen.

Jag och Niklas försöker hålla oss lugna och vara pedagogiska när vi pratar med honom så han förstår att vi uppmärksammar vad han säger och hur han mår

– Vi förstår att du vill ha telefonen men….

– Vi vet att du blir arg när vi säger så men….  – Jag hör att du säger att du är varm och inte behöver en tröja men det är 9 grader varmt ute… osv.

Men efter diskussioner, gräl, skrik, gråt, gnäll pallar man inte mer och det spricker för en.

Jag försöker att ofta gå undan och hålla mig lugn men ibland går inte det och det blir mycket argt emellan oss. Vi bråkar mycket för tillfället. Detta är såklart jättetråkigt och jag försöker verkligen hålla mig lugn och påminna mig själv om att han ”bara” är 5 år men jag blir på riktigt ledsen när han säger vissa saker till mig och det är väldigt jobbigt att hela tiden behöva tjata.

Jag säger till honom och visar att jag blir leden för jag tycker det är viktigt att han ser att hans handlingar påverkas oss speciellt när han är fullt medveten om vad han gör och säger. Det märker jag. Ibland är det genomtänkt.

Det värsta är att detta är inte Theo!! Jag känner inte igen honom.

Theo är en glad, sprallig och rolig kille som alltid varit väldigt snäll, artig och klok.

Jag hoppas verkligen att detta är någon typ av 5-års trots som snart kommer gå över för jag vet inte hur mycket mer jag pallar….

Ni som har barn i samma ålder, känner ni igen detta???

Snälla säg JA för jag behöver lite stöd och pepp just nu: )

Vi har funderat på hur vi ska göra.

Vi har varit inne på att införa något typ av belöningssystem att varje gång han gör som vi säger, utan tjat, eller är artig så får han tex en guldstjärna och sen när han fått, låt oss säga 10 st, så gör vi ngt roligt ihop eller så får han köpa ngt speciellt.

Men det känns inte rätt att behöva muta honom för att uppföra sig….

Vi pratade om att bara fortsätta som vi gör och hoppas på att det snart kommer att gå över men gud vet hur lång tid det tar….

Har ni några bra tips???

 

Sen vill jag också påpeka att det är inte så illa att vi måste koppla in utomstående hjälp (absolut inget fel på att göra det, det är en fantastisk tillgång) men jag vet ju att detta inte är min Theo utan att det ”bara” är en fas och att vi måste bara lära oss att hantera den!

Tack för hjälpen och inget dömande eller otrevligheter i kommentarsfältet tack!!!

  1. Hej, vet inte om du redan fått tips om att ”förhandla”. Min ena dotter var omöjlig en period, då fick jag det tipset från förskolan. Om barnet vägrar sätta på sig t.ex. tröjan, säg då att han får välja strumpor (eller annan mindre viktig sak som du vanligtvis bestämmer) Oftast vill de ”vinna” kampen. Genom förhandling så får de känslan av att vinna. Det funkade ganska bra för oss. Lycka till!!

  2. Vet inte om du läser detta då jag såg inlägget nu och kände att jag MÅSTE svara. Vi har tre barn så jag känner igen mig i hur det kan vara. Jag måste först säga hur bra det är att du vågar berätta hur jobbigt det också kan vara, för en sak är säker…Det inte alltid lätt att vara förälder. Men, för att komma till saken, vår 8 åring har vi kämpat med sen han var tre. Han är nästan som att han fastnat i en trots sen dess och ibland mår hela familjen dåligt av allt bråk. Jag vill tipsa om en bok som är jättebra och ger bra förståelse hur barn funkar. Den har hjälpt oss till ett helt nytt liv. Den heter ”Barn som bråkar”. Du kanske fått tipset men orkade inte läsa alla kommentarer 🙂 lycka till och jag hoppas du ser min kommentar

  3. Halleluja o Tack Carin för detta inlägg!
    Precis såhär har vi det med vår snart 5 årige kille! Han är som förbytt! Man känner sig så usel när det blir så mycket bråk😕
    Minns att dottern (som nu är 9 år) också hade trots i denna åldern men känns som hon ändå va lite mildare i vad som sägs.. Hade belöningsshema med henne och det funkade väldigt bra.. Ska införa det här hemma igen med lite tokiga roliga belöningar som typ glass innan frukost..hehe! Som det är nu har det varit att han har fått paddförbud i ett par dagar som vi gjort schema på o kryssat varje kväll.. men belöning är bättre än bestraffning så nu ska vi pyssla belöningsschema här👍
    Så skönt som du säger att höra att man inte är ensam!
    Lycka till från mig! Styrkekramar!

  4. När min dotter var 5 så fick vi tips från BVC att införa belöningssystem ( vi köpte guldhjärtan klistermärken) och det ska vara lätt att uppnå belöningen exv stänga av paddan första gången vi sa till, ta bort tallriken från bordet etc och sen fick hon själv komma på vad hon ville ha(inom en rimlig gräns så klart) och man får ABSOLUT inte hota att ta bort en belöning eller att ta bort en ett hjärtan… fokusera bara på det positiva!

    Vi körde(exempel) 5 klistermärken= tablettask oavsett dag, 10 klistermärken= en valfri leksak, 15 klistermärken= restaurangbesök eller bio och jag lovar dig att efter ett tag vilken fart det blev på ”bra uppförande/ hjälpsamhet”

    Det händer mycket vid 5 år i deras utveckling så bli inte förvånad om han börjar snubbla, ramla, spilla ut saker etc det är fullständigt normalt.. min dotter ramla typ stående på plattmark 😂
    Håll ut det blir lugnare och bättre men man måste genom helvetet först 😢och var inte för stolt be om hjälp/ avlastning för man orkar så mycket mer då😀

  5. Hej Carin!Mina tjejer är stora nu 17 o 19 men min stora hade en riktigt tuff trotsperiod vid femsexårsåldern.
    Jag tog de stora konflikterna som bilbälte cykelhjälm men struntade i det som inte var viktigt.Spelar ingen roll om man går i prickiga rutiga alla mönster kläder eller med okammat hår.Pratade med pedagogerna i förskoleklass och de sa du har igen det sen om du orkar vara konsekvent.Och det tycker jag att jag har haft. Hon fick gå in på sitt rum o lugna ner sig och sen gick jag in o vi pratade om vad som hänt.Jag bad om ursäkt om jag blivit för arg.
    Det var en urjobbig period.
    Vi hade med belöning i form av klistermärken och när man fått ett visst antal motsvarade det olika saker som innebar egentid med den ena föräldern tex fika eller bio.
    Kämpa på det blir bättre!Barnet gör ju inte detta för att vara elak eller jobbig utan det förmår helt enkelt inte bättre just nu.
    Ta avlastning med från andra som vill hjälpa till om det finns.

  6. Du är absolut INTE ensam. Vi går igenom en liknande period med våran 4 åring. Det känns som att vi bråkar hela tiden, det är så jobbigt. Det är heller egentligen inte han, han är annars så glad och förståndig men nu på sista tiden lyssnar han inte för fem öre och säger emot ALLT. Jag/Vi hoppas också att det går över men det är så sjukt jobbigt och ledsamt, man har ingen energi till sist och man känner dig som en hemsk förälder efter alla bråk. All styrka till er och hoppas ni får tillbaka er ”gamla” grabb snart igen:)

  7. JA!
    Guuuud, ja! 5- åringen är som förbytt. Å jag blir såååå ilsk på honom när det ska tjafsas, jag är dum/ful/äcklig, han vill ha en annan mamma, osv osv. Funderade på om det är att jag blir arg lätt som gör att han reagerar likadant? Har ingen aning😩 Blir han väl sur kan jag liksom inte vända det, så jobbigt. Behöver jag lägga till att det var skönt att lämna på föris idag och åka hem med lillebrorsan?

  8. JA! Så har vi det har vi det här hemma också tyvärr… men vågar knappt tänka det men jag tycker det har blivit mycket bättre. Har varit en riktigt jobbig sommar på så sett. Hon fyller 5 i september💕

  9. Helt normalt och jättejobbigt! Mycket händer i honom också och han vet inte heller hur man gör. 80 % avleda 20% konflikt – annars blir ni galna. Det är just precis nu han behöver som mest kärlek men inte att ni sviker honom genom att ge honom det han vill. Barn vill ha tydliga gränser. Då vet dom vad som gäller och slipper bli förvirrade. Var med honom så mkt ni kan. Han behöver det. Han växer och det är jobbigt i hans kropp också.
    Jag var också noga med att visa att man faktiskt kan bli ledsen. Vet inte om det är rätt eftersom de vill att man leder dem men jag kan inget annat. Och det KOMMER att gå över❤️

  10. Godmorgon🌞
    Min son är oxå 5 år. Går igenom samma.
    Vår son är i trots ålder..

    Han är tyken och blir arg och även ledsen när han blir ifrågasatt..

    Vi fortsätter som vanligt men säger till honom
    Faserna måste gå igenom..
    Måste sätta gränser…

    Nu försöker vi skapa rutiner som han följa..
    Så jag tror man ska härda ut .. det kommer bli bättre men man ser inte det så nu..// pernilla

  11. Verkligen Carin, älskar att läsa din blogg och se att allt inte är glass och balonger heeeela tiden, att få se en riktig vardag. Tack för det!
    Har en 3-åring och bebis, så får väl suga åt mig tips för vad som komma skall 😊

  12. Puhh tusen tack för ditt inlägg!! Min dotter blir 5 år i oktober och hon är ett litet monster just nu, elak, uppkäftig, ja hon bryr sig inte ett skvatt om vad jag säger. Använder tutten/napp igen hela tiden fast att hon slutade med den för 2 år sedan!! Hotar och pratar om varför hon inte ska ha den, men då snor hon ett helt gäng från lillasyster och vägrar säga vart🙈Jag hoppas som du att detta är en fas för jag blir snart tokig, det värsta är nog att det känns som att hon medvetet försöker att göra mig arg( fattar så klart att hon inte gör det) men det är en evig kamp hela dagarna om allt!!! Så lider med dig och har tyvärr inga tips annat än å bit ihop och så får vi hoppas att det är en fas som går över fortare än alla andra faser😂

  13. Tack för att du delar med dig!!!
    Jag känner verkligen igen mig. Min 5-åring får mig att gråta flera gånger i veckan och jag har många gånger varit beredd att säga upp mig från jobbet som mamma för att jag verkligen inte orkar mer trots jag gör allt jag förmår för att undvika konflikterna. Så skönt att höra att jag inte är ensam. Det som tröstar mig är att jag vet att det går över (det här är min yngsta) gäller bara att lita på sig själv och att få stöd från omgivningen.
    Stor kram!

  14. Jag läste precis om vår dotter snart 4 år känns det som. Känner igen varenda ord. Hon kör 4 års trots och jag kontrastmedel vuxentrots🙈. Värst var nog när jag ”hotade” med att hon får hitta en ny mamma o pappa eftersom vi ändå bara är dumma enligt henne. Det var några veckor sedan, och hon frågar fortfarande (med ledsen blick) om jag har hittat nya föräldrar till henne…. NOT mother of the year…. vi har pratat om detmassor och hennes värsta fas är över tror jag. Men pågått intensivt under ca 4 veckor.

  15. Hej, vet precis hur du känner. Har en 6-åring, och när hon var 5 år, gjorde hon precis likadant som eran son. 😁 Hon håller fortfarande på. På onsdag börjar hon förskoleklass, det har blivit ordentligt omställning för henne,från dagis till förskoleklass, nya lärare m.m. Det blir inte bättre av att vi väntar vårat tredje barn i slutet av november, men det är bara kämpa på! ❤️

  16. Jaaaa!! Jag känner igen mig så mycket k det du skriver! Har 2 barn i precis samma åldrar som dina!
    Jobbar med barn också!

    Tycker du gör helt rätt utifrån vad du skriver! Bekräfta barnet känslor; jag förstår om du blir arg men…
    Tillslut så ger det förhoppningsvis ringar på vattnet!!
    Jag klarar inte alltid av att hålla det heller, och brister ofta ut ibland o blir arg/skriker.
    Men prata om DET också! Förlåt nu blev mamma arg o skrek men jag blir ledsen när du inte lyssnar… osv!
    Prata om ALLA känslor! Både hans & dina!

    Kram

  17. Hej. Du är absolut inte ensam. Min dotter var som allra ”värst” i sitt uppförande när hon var ca 5-6 år. Till slut använde vi av oss av ”orsak och verkan”. Är du inte snäll är inte jag snäll-principen. Inte tillåta att ha telefonen med en tydlig förklaring varför men även spontant kunna ge något roligt när han inte har bett om det men oxå tydligt tala om när du är vår snälla och trevliga kille får du göra roliga saker. Svårt att förklara kort hur jag menar men jag hoppas du förstår. För oss hjälpte det och vi har idag en toppentjej. Och kom ihåg att det går över men är jobbigt när ni är mitt i det❤️

  18. Såå viktigt att det finns mammor där ute som vågar säga hur det verkligen är och inte lindar in allt i ett rosa moln så att vi andra känner oss helt odugliga- TACK! Vår femåring gick från att vara en ängel till ett uppkäftigt litet monster från ingenstans. Håll ut!! Det var en fas, nu är ängeln tillbaka igen ett par månader senare, med lite inslag från monstret då och då bara 🙂 Kämpa på!! Det gör vi!

  19. Det är som någon skriver mina ord. Min femåring är EXAKT likadan.
    Precis som du skriver att det inte är Theo så känner jag samma med mig pojke. Det är inte han, det är något slags monster (känns det som ibland i alla fall). Utbrott, hemska ord, glåpord bli kallad dålig och taskig mamma. Det sliter verkligen på en!
    Jag hoppas och tror innerligt att det är en fas och att det går över men just nu vet jag inte hur länge jag orkar!

  20. Hej finaste Carin.

    Du är absolut inte ensam och jag tycker det är bra att du lyftet detta. Vi är allt för många föräldrar som kämpar på i vår ensamhet.
    Jag tror som någon annan skrev om rutiner. Under sommaren kommer vi nog alla i lite semestermood. Struntar i vardagsrutinerna. Håll kvar och håll ut.
    Jag har en son som har adhd och här är det mkt trots. Det jag har fått lära mig är att alltid säga ngt positivt innan tillrättavisningen. Inte lätt men effektivt. T.ex Theo du som är en så mysig kille och go kille gjorde mig ledsen nu när du sa sådär.

    Stor Kram

  21. Upplever samma med min dotter som fyller 5 i januari…och kan verkligen INTE hålla mig pedagogisk och lugn:/
    Hon ”käftar” tillbaka, härmas och retas. Tycker inte jag upplevde mkt 3-årstrots, men nu är hon rentav osympatisk och otrevlig emellanåt (om man får skriva så om sitt eget barn?).

    Vet inte hur man ska bemöta det knappt och känner mig som sämsta mamman… Samtidigt märker man att hon har sååå mkt känslor i omlopp – måste ju höra ihop alltihopa?

  22. Är det inte ”lilla tonåren” som har börjat visa sig? Min brorson är exakt likadan, hans mamma säger att det är extremt tufft och att han är som förbytt hemma.
    Kämpa på!!

  23. Hej
    Har följt dig länge, härliga Du!
    Nu skriver jag som jag känner…
    Har en 5 åring ( 28 maj ) och en tjej 2.5 år!

    Jag är emot belöningssystem!
    Känns liksom lite fel, kan inte förklara.
    Såklart tappar man ibland och man ska visa hur man känner o sätta gränser både hit o dit!

    Jag tror att sommarlovet spelar in.
    Tillbaks till hårdare rutiner är jobbigt för många!
    Försök o hålla en positiv känsla ändå , allt smittar av sig så lätt.
    Beröm mycket när han gör något som du upplever bra!
    Strunta lite i om han säger dåliga saker / gör dåliga saker.
    Ingen respons så brukar det sluta av sig själv!?
    Ex. Min 5 åring lipade åt mig o jag sa till … han fortsatte.
    Då struntade jag i det och då blev det inget mer lipande med tungan.
    Sen hörde jag honom tala om för en annan att man inte gör så! Så det jag sagt hade ändå gott in.😊
    Men självklart måste vi ta o sätta gränser men kanske inte på allt, blir lätt tjatigt.

    Hoppas allt löser sig snart❤️

  24. Hej
    Vi har en dotter som blivit 5 i sommar. Hon har precis den attityden som du beskriver att Theo har. Hon har dessutom en lillasyster som snart blir två. Jag kopplar det till att lillasyster börjar bli stor och kliva över tröskeln från bebis till barn och då konkurrera med 5 åringen mer. Såklart att det blir reaktioner….men jobbigt som f-n är det. Vi försöker förklara, att man blir ledsen, bemöta extra trevligt samt ställa lite mer likvärdiga krav på lillasyster…även om det inte går helt såklart. även förebygga med att gå händelsen i förväg osv…upplever lite bättring efter första veckan på dagis. Kämpa på!

  25. Det enda jag kan se så här i efterhand, mina är 18 och 20 nu, är att man kanske frågade för mycket vad dom ville och förklarade för mycket för att vara pedagogisk och inte köra över dem.
    H E L T fel!!!! Lite mer militant skulle jag ha varit, för dom trodde att dom alltid fick bestämma, alltid kunde få sin vilja igenom med lite argument.
    När dom svajar i olika faser, så en tydlig, rak och bestämt attityd är det som gäller, enligt mina erfarenheter.
    Det är trots allt vi vuxna som bestämmer-ett tag till:)
    Jag kör på min nya taktik med mina syskonbarn, funkar klockrent, dom tjafsar aldrig med faster som dom gör med sina päron.
    Håll ut och lycka till!

    1. Det skulle de väl aldrig göra ändå? Mitt barn skulle aldrig vågat/våga köra samma race men någon utanför innersta kretsen.

  26. Vår son (snart sex år) hade en fruktansvärd period som var mellan fem till fem och ett halvt. Brukar vara så fin men helt plötsligt var ALLT fel och om man inte följde hans minsta vink var det skrik, trots, sparkar osv. Vi försökte vara konsekventa o samspelta och framförallt förbereda honom men det var SÅ JOBBIGT!!! Värst var att min man och jag ibland blev osams.

    Sen som över en natt försvann trotset och vår son var sig själv igen. Och har fortsatt vara så underbar!

  27. Sann här, det går i vågor, jag skäller ut och ber min tjej gå undan å tänka. Sen kommer hon tillbaka och jag förklarar att hon är min största första tjej och att jag vill vara vän med henne och ger henne en kram och klapp i rompen så är det bra en stund.. ❤️

  28. Jag vet!!! Sen kommer härliga o mysiga 6-års perioden. Den är underbar. Min tjej är 6 nu men när det var som värst då runt fem så gjorde vi belöningssystem med klistermärken. Det tog då ca 2-3 veckor tills det värsta gick över.

  29. Usch vad jobbigt, det måste vara något som gör att han ändrat sig på detta vis. Barn är inte elaka utan anledning tänker jag…

    Kan han själv sätta ord på varför han känner sig arg?

    Jag tycker helt klart att ni föräldrar ska läsa boken ”Med känsla för barn självkänsla”. Den ger massa tips för hur man får en respektfull relation mellan barn och förälder.

    https://www.adlibris.com/se/bok/med-kansla-for-barns-sjalvkansla-9789175038445?gclid=EAIaIQobChMIqpius9H73AIViemaCh0OfAIzEAQYASABEgL9OfD_BwE

    Lycka till <3

  30. Jag har också en 5 åring som är lite så emellanåt. Det jag tänker på är att du skriver hur Theo är och det kan sätta press på barnet att alltid vara den som är glad och sprallig och social, så så du upplever honom, då finns det inte utrymme för ilskan och att få testa grejer. Jag tror det gör dig ledsen, att han inte är som du uppfattar honom, så som han har varit. Så var det för mig, jag blev så besviken på min 5 åringen för jag förväntade mig henne som hon brukar vara. Jag fick påminna mig om att hon utvecklas och ändras, dom e ju inte ”färdiga” med den dom är. Det är bara att hålla ut och försöka prata om att uppföra sig och hur man pratar med andra. Det går över 😊

  31. Först och främst, du är fantastiska. Goare och gladare människa får man leta länge efter.
    Det är modigt att dela med sig, även när det är tuffare tider. ❤
    Har inga barn själv, dock har jag jobbat med barn. just denna ålder brukar kallas lilla tonåren eller sexårstrotsen. Barnet skall testa gränser och funderar mycket kring livet. Finns bra information på google 🙂
    Kämpa på, är säker på att pojken blir snäll igen 🙂

    Stor kram M

  32. Jag jobbar på en förskola och känner igen detta. Vi försöker ge barnet 2 alternativ när det är något dom vägrar. Typ ”du kan ta på dig jackan och gå ut och leka med dina kompisar eller så stannar du inne själv utan någon att leka med.” Eller vad det nu kan vara. Då får dom tänka på vilket dom vill och då känner dom att dom har gjort ett val och inte blivit tvingade till något. 😉

  33. Har haft en ”ängel” till son fram tills ganska exakt nu när han fyllde fem, så jag känner mkt igen mig i det du skriver!
    Det vi gör (utan märkbart resultat än) är att förbereda honom extra noga och hjälpa honom med tidsuppfattning eftersom det ger honom falska förhoppningar och djup kris om det inte blir som han trott 🙈
    Hoppas det lägger sig snabbt för er för fyyy vad det är dränerande! Kram

  34. Min yngsta fyller 5 år nästa vecka. Hon har också börjat med otroligt långa bevikelse-gråt. I början var jag lite mesig, jag ”gick på” hennes trick helt enkelt haha. Men nu ser jag igenom det och försöker bara härda ut den stunden och inte ge med mig med det hon grinar om.
    Mitt trick är att när jag hör att t o m hon själv börja tröttna på att hulkgråta så kommer jag med något avledande. Typ om jag förbjudit henne att sitta med surfplattan så säger jag ”vill du att vi ska läsa en bok?” Eller ”x kanske är i lekparken, ska vi gå och kolla?”.
    Det är mest troligt en fas och min erfarenhet är att faserna ofta tar slut fortare än man tror.
    Kram Sofia

  35. Hej! Jag har två barn (7 och 9) och upplever att det du beskriver kommer och går lite i perioder. Jag upplevde att det var lite stökigt där runt 5-6-årsåldern och att det krävde att jag förhöll mig lite annorlunda än tidigare. För oss har många av de där situationerna haft att göra med att barnet blivit äldre, men att vi föräldrar har samma krav och regler som när barnet var yngre. Typ hur mycket ansvar barnet har (duka undan efter sig, städa leksaker) och hur mycket frihet barnet har (få leka ute med kompisar ensam, egentid på rummet utan att föräldrarna kollar vad som försiggår). I vårt fall har ”bråkandet” lugnat sig när vi anpassat ”reglerna” till ålder och mognadsgrad. De flesta stökiga perioder i barnens utveckling handlar ju om att barnet ökar sin grad av mognad och självständighet, men det inte alltid lätt att som förälder hänga med 🙂 Hoppas det lugnar sig snart för er!

  36. Vår femåring är exakt likadan. Jättetråkigt och trött blir man. Ska försöka med poängsystem som ger veckopeng efter tips här, kanske det hjälper. Hoppas att det går över fort 😅

  37. Har en snart 5-åring och känner igen det. Vi gör som ni plus att vi säger till vad som förväntas (typ inte springa i affären). Men vi pratar mycket om känslor och inte bara i stundens hetta utan efteråt också.
    Hoppas det blir bättre!

  38. Har inga bra tips tyvärr men har en precis likadan femåring hemma. Som också bryter ihop totalt och ligger och gråter och ylar om man säger till honom. Svårt att hantera känslorna. Men bitvis lika go och härlig som vanligt. Jag försöker tänka this too shall pass, men det är mycket konflikter här hemma också.

  39. Hej,
    Jag har en son som blir 5 år i slutet av oktober och som är precis likadan. Protester in absurdum, ska bestämma allt och är elak, speciellt mot sin storasyster. Och så gråten när jag säger till på skarpen.
    Min son är också vanligtvis omtänksam, artig och glad men tydligen inte just ny.
    Jag har pratat med en förskolepedagog och fick precis det tipset ni funderat på – ett belöningssystem. Det är inte alls samma som att muta och kan fungera jättebra.
    Kämpa på så får vi hoppas att det släpper för oss båda snart.
    Kram!

  40. Kämpa på, ni gör helt rätt, tycker jag 😍 Var konsekventa, visa kärlek och var lyhörda – det låter som en fas! Vår dotter är 5 1/2 och vissa dagar orkar jag knappt.. tror att mödrarna i många familjer får ta gnället? De kommer bli fina personligheter, med vår vägledning – alla människor har mer och mindre roliga faser!

  41. Känner igen mig så väl – men vår son är bara 3 år… Han är världens goaste o mysigaste så länge han får som han vill men minsta motgång så bryter han ihop o blir jättearg. Inte superkul. Inte heller superkul när man tillslut ”sänker” sig till hans nivå o skriker tillbaka, tillslut så vet man ju liksom inte vad som kan hjälpa! Väntar dessutom tilläkning i familjen så det lär bli en spännande höst…! Eller så gör han en helomvändning om blir världens bästaste storebror 😊

  42. JAG KÄNNER IGEN MIG! Min yngsta, 2013, är asjobbig just nu! Starka känslor åt precis alla håll. Hon har annars i livet varit en glad, lättsam och medgörlig typ. Dock minns jag sååå väl att min äldsta var sådan ett tag runt 6 år, lika jobbigt då. Läs om 6-årskrisen får du se, den kan likväl starta vid 5 som vid 7 år, men det är alltså inget konstigt. Vi får ta och härda ut helt enkelt. Heja oss!

  43. Hua känner igen det på vår snart 5-åring..fy satan jag vet inte vad som hänt men vår söta dotter vissa stunder. Säger emot, säger elaka saker, puttas och försöker slåss..absolut inte jämt men det blir så bråkigt och jag vill verkligen inte vara en skrikig mamma.
    Ingen aning på tips..men hoppas någon annans kommentar ska hjälpa oss alla! 😉

  44. Hej!
    Har en tjej som är lika gammal. Helt underbar men nu blivit exakt som du skriver.
    Något som funkat för oss är att överleva dagarna. Vi märker att hon total-iggar oss. Men sen när vi gör kvällen och all tv och paddor är av så har jag förklarat att jag har blivit ledsen och att jag vill ha en snällare energi kring oss. Då har hon lyssnat och blir ledsen och velat kramats. Länge.
    Då har jag nått ”den riktiga” tjejen igen ❤️

  45. Oj, vad jag känner igen mig! Jag har barn som är 5 och 2 år, alltså precis som ni. Vår stora började strula rejält kring 5-årsdagen och enligt bvc-sköterskan kan det vara 6-årstrots redan då. Det är svårt att hitta konsekvenser som ”biter”, men att lillasyster får en fördel (borsta tänderna först, välja bok/film, etc) funkar bäst just nu. Kämpa på. Heja dig!!!

  46. Min son är snart 4, men under semestern har han vallat ur på liknande sätt. Skitjobbigt. Men ser det som den första delen av hans frigörelse och skapandet av en egen identitet. Kulmen nås väl i tonåren; men jag upplever set verkligen som att han försöker bryta sig loss från oss (delvis!) för att hitta ett eget jag. Att han försöker hitta sin egen röst, vilja och person.

    Allt det här jobbiga är ju en del av dem. En del ”fula” sidor men också en del bra som visar sig på ett fult sätt just nu i ”frigörelseprocessen” (first edition 😁).

  47. Jag känner igen allt! Enda skillnaden är att det började när min son var 3 och han är nu 5,5 år. Jag kände precis som du, detta är inte min lilla pojk. Vart tog han vägen? Jag har tyvärr inga tips att ge. Vi försöker bara överleva och vänta ut det. Men det är en ledsam känsla när man tänker på den lilla glada goa killen som bara försvann liksom…
    Kram till dej

  48. Sån vår hade jag med dottern, född juni 13. Det var sällan vi hade en bra morgon (ensam då eftersom pappan börjar mkt tidigt på sitt jobb). Nu har vi infört veckopeng med ganska många krav mot henne eftersom hon vill få en ganska dyr sak, nu får hon kämpa för det.
    Det går över, det har blivit mycket bättre och Theo är några månader yngre. Ta hand om dig!

  49. Hej. Ditt inlägg var som skrivet ur mitt liv:-)
    Skönt att veta att det inte bara är min 5-åring som beter sig annorlunda!!!
    Tålamodet sätts verkligen på spel. Hoppas dom lugnar ner sig snart:-)
    // Sanna

  50. Känner igen mig enormt! Dock var vår dotter yngre… började vid 2-års ålder, slutade vid 4 (!!!). Hon var åxå värre efter ledigheter, när vardagen gjorde intrång på en mys-tillvaro.

    Vi kopplade tillslut in BUP. Där fick prata av oss få tips/råd om hur vi skulle hantera ”utbrotten”. Dock hjälpte inte deras råd så mycket, så vi började med belöningssystem. Då vände det. De där blommorna (istället för stjärnor) hon fick var heliga.

    Så se det inte som en muta, se det som ett hjälpmedel. Även BUP sa att så länge det funkar är det bara att köra på.

    Lycka till och håll ut. Det går över!!! Varma hälsningar från en ”snart” tonåringsmamma som laddar för nya strider 😉

  51. Vi har en arg och utåtagerande tjej här hemma. På sommaren är det mycket nya saker som händer och vi har bott på några olika ställen i sommarstuga och på semester. Mycket olika människor. Det är ganska utmattande för små människor och det öppnar liksom upp för ilska och dåligt uppförande. Vi hinner inte heller fånga alla grejer som i vanliga vardagen.
    Jag blir galen! Och ledsen. Men jag vet också att det är då man visar vilket beteende som är ok och vilket som inte är det.

  52. Det är säkert som han försöker testa era gränser som fler skriver.
    Har ni provat att prata med honom om det har hänt något i skolan? Om någon är dum (alltid lättare att ta ut ilskan hemma där man vet att man är älskad).
    Eller så kan det vara att det har varit ett så härligt sommarlov och nu är det jobbigt att gå in i nya rutiner.
    Jag vill också skrika ibland när väckarklockan ringer😉
    Hoppas att det är snabbt övergående!

  53. Hej.
    Vi har en tjej som fyller 5 år i september och jag känner igen detta så väl.
    Om jag ber henne om hjälp så svarar hon: varför då? Eller Varför måste jag göra ALLT ?

    Har ingen direkt lösning men vår tjej tycker det är roligt att titta på youtube. Så det får hon om hon ”sköter” sig.
    Det funkar bra då jag är stenhård med detta.

    Hoppas att det går över inom kort 😅
    Vi mammor får hålla ihop

    //Hanna

  54. Vi har oxå en 5-åring som ballat ur under semestern. Var extremt trotsig innan semestern, men föst efter som han ballat ur fullständigt.

    Så helst plötsligt igår, dukade han av efter sig utan bråk o tjafs. Bråkar givetvis fortfarande, men helt plötsligt ser man ljuset liksom.

    Storasyster var likadan, men visade sig på helt annat sätt. Runt 5-6 verkar hända mycket i deras utveckling, som de kan ha svårt att hantera.

    Även om det är jobbigt, så var konsekventa o ha kvar era rutiner och en stor portion tålamod. Det verkar vara det som funkar bäst hittills på två barn.

    Som vuxen, ta varannan konflikt. Hjälps åt att ge varandra konfliktpauser, det behövs för de små liksom suger musten ur er.

    Kanske inget nytt eller revolutionerande o jag är definitivt ingen expert. Men vi är fler därute med trotsiga 5-åringar.

  55. Känner igen mig helt och hållet i det du skriver! Gap, skrik och gråt över små saker, tålamodet testas rejält… Skulle själv behöva tips på hur man ska tackla detta.

  56. Min son fyllde fem år tidigare i somras och vi har exakt samma situation. Jag har lyssnat på ”Barn som bråkar” i sommar och hittat några verktyg i från den. Och annars är det bara att andas och tillåta sig själv att känna sig jävligt less ibland..

  57. Hej Carin,

    Har en dotter i samma ålder och känner igen beteendet. Detta är klassiskt trots och ett sätt för honom att testa gränserna med er.

    Fortsätt att förklara för honom när han beter sig illa och ge honom alternativ t.ex. när han behöver ha jacka. Jag brukar köra på att jacka/tröja måste barnet ha men vilken får hon välja själv. Tror att det känns bättre för de just för att de känner att de har lite makt att bestämma över något.

    Lycka till.

    Det löser sig 😍

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..