Känner mig maktlös….

Jag vill egentligen inte göra detta inlägget men jag känner att jag måste…..

När jag bloggar försöker jag alltid att skriva från ”mitt perspektiv” dvs när jag skriver om barnen skriver jag hur jag uppfattar en situation och hur jag mår när ngt händer. Jag vill inte ”outa” barnen. Men nu vet jag faktiskt inte hur jag ska skriva detta utan att ”snacka skit” om Theo…..

Theo har sedan vi kom hem från semester dvs 2 veckor sedan varit väldigt besvärlig…..!! Han är otrevlig (speciellt mot mig), han säger emot VARENDA grej, han lyssnar inte, han gnäller och ”gråter” när han inte får sin vilja igenom och detta påverkar hela familjen.

Jag och Niklas försöker hålla oss lugna och vara pedagogiska när vi pratar med honom så han förstår att vi uppmärksammar vad han säger och hur han mår

– Vi förstår att du vill ha telefonen men….

– Vi vet att du blir arg när vi säger så men….  – Jag hör att du säger att du är varm och inte behöver en tröja men det är 9 grader varmt ute… osv.

Men efter diskussioner, gräl, skrik, gråt, gnäll pallar man inte mer och det spricker för en.

Jag försöker att ofta gå undan och hålla mig lugn men ibland går inte det och det blir mycket argt emellan oss. Vi bråkar mycket för tillfället. Detta är såklart jättetråkigt och jag försöker verkligen hålla mig lugn och påminna mig själv om att han ”bara” är 5 år men jag blir på riktigt ledsen när han säger vissa saker till mig och det är väldigt jobbigt att hela tiden behöva tjata.

Jag säger till honom och visar att jag blir leden för jag tycker det är viktigt att han ser att hans handlingar påverkas oss speciellt när han är fullt medveten om vad han gör och säger. Det märker jag. Ibland är det genomtänkt.

Det värsta är att detta är inte Theo!! Jag känner inte igen honom.

Theo är en glad, sprallig och rolig kille som alltid varit väldigt snäll, artig och klok.

Jag hoppas verkligen att detta är någon typ av 5-års trots som snart kommer gå över för jag vet inte hur mycket mer jag pallar….

Ni som har barn i samma ålder, känner ni igen detta???

Snälla säg JA för jag behöver lite stöd och pepp just nu: )

Vi har funderat på hur vi ska göra.

Vi har varit inne på att införa något typ av belöningssystem att varje gång han gör som vi säger, utan tjat, eller är artig så får han tex en guldstjärna och sen när han fått, låt oss säga 10 st, så gör vi ngt roligt ihop eller så får han köpa ngt speciellt.

Men det känns inte rätt att behöva muta honom för att uppföra sig….

Vi pratade om att bara fortsätta som vi gör och hoppas på att det snart kommer att gå över men gud vet hur lång tid det tar….

Har ni några bra tips???

 

Sen vill jag också påpeka att det är inte så illa att vi måste koppla in utomstående hjälp (absolut inget fel på att göra det, det är en fantastisk tillgång) men jag vet ju att detta inte är min Theo utan att det ”bara” är en fas och att vi måste bara lära oss att hantera den!

Tack för hjälpen och inget dömande eller otrevligheter i kommentarsfältet tack!!!

  1. Cissi skriver:

    Hej, vet inte om du redan fått tips om att ”förhandla”. Min ena dotter var omöjlig en period, då fick jag det tipset från förskolan. Om barnet vägrar sätta på sig t.ex. tröjan, säg då att han får välja strumpor (eller annan mindre viktig sak som du vanligtvis bestämmer) Oftast vill de ”vinna” kampen. Genom förhandling så får de känslan av att vinna. Det funkade ganska bra för oss. Lycka till!!

  2. Sanna skriver:

    Vet inte om du läser detta då jag såg inlägget nu och kände att jag MÅSTE svara. Vi har tre barn så jag känner igen mig i hur det kan vara. Jag måste först säga hur bra det är att du vågar berätta hur jobbigt det också kan vara, för en sak är säker…Det inte alltid lätt att vara förälder. Men, för att komma till saken, vår 8 åring har vi kämpat med sen han var tre. Han är nästan som att han fastnat i en trots sen dess och ibland mår hela familjen dåligt av allt bråk. Jag vill tipsa om en bok som är jättebra och ger bra förståelse hur barn funkar. Den har hjälpt oss till ett helt nytt liv. Den heter ”Barn som bråkar”. Du kanske fått tipset men orkade inte läsa alla kommentarer 🙂 lycka till och jag hoppas du ser min kommentar

  3. Malin skriver:

    Halleluja o Tack Carin för detta inlägg!
    Precis såhär har vi det med vår snart 5 årige kille! Han är som förbytt! Man känner sig så usel när det blir så mycket bråk😕
    Minns att dottern (som nu är 9 år) också hade trots i denna åldern men känns som hon ändå va lite mildare i vad som sägs.. Hade belöningsshema med henne och det funkade väldigt bra.. Ska införa det här hemma igen med lite tokiga roliga belöningar som typ glass innan frukost..hehe! Som det är nu har det varit att han har fått paddförbud i ett par dagar som vi gjort schema på o kryssat varje kväll.. men belöning är bättre än bestraffning så nu ska vi pyssla belöningsschema här👍
    Så skönt som du säger att höra att man inte är ensam!
    Lycka till från mig! Styrkekramar!

  4. När vi under en period hamnade i mycket tjat och skäll med vår dotter, då hon var i 5-6-årsåldern och hade ett väldans humör så fick vi tips om att införa gemensam stund. 15 min om dagen då barnet väljer aktivitet och föräldern bara är följsam. Minskar faktiskt konflikterna avsevärt! Här har jag beskrivit närmare hur man ska göra http://www.engladfamilj.se/omvarlden/foraldrastod/gemensam-stund/

  5. Sara skriver:

    När min dotter var 5 så fick vi tips från BVC att införa belöningssystem ( vi köpte guldhjärtan klistermärken) och det ska vara lätt att uppnå belöningen exv stänga av paddan första gången vi sa till, ta bort tallriken från bordet etc och sen fick hon själv komma på vad hon ville ha(inom en rimlig gräns så klart) och man får ABSOLUT inte hota att ta bort en belöning eller att ta bort en ett hjärtan… fokusera bara på det positiva!

    Vi körde(exempel) 5 klistermärken= tablettask oavsett dag, 10 klistermärken= en valfri leksak, 15 klistermärken= restaurangbesök eller bio och jag lovar dig att efter ett tag vilken fart det blev på ”bra uppförande/ hjälpsamhet”

    Det händer mycket vid 5 år i deras utveckling så bli inte förvånad om han börjar snubbla, ramla, spilla ut saker etc det är fullständigt normalt.. min dotter ramla typ stående på plattmark 😂
    Håll ut det blir lugnare och bättre men man måste genom helvetet först 😢och var inte för stolt be om hjälp/ avlastning för man orkar så mycket mer då😀

Lämna ett svar till Sanna Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..