PSYKBRYT

Har ni nånsin känns att ni bara vill skita i allt?! Packa en väska och sticka iväg?! Stänga dörren och se när (och om) du kommer tillbaka?! Checka ut?! Kasta in handduken?! (Alltså inte ta mitt liv utan komma bort)

Så kände jag igår!!

Jag kände mig så jäkla ouppskattad!

Jag jobbar hemifrån och då faller det sig naturligt att jag tvättar, städar, handlar och lagar mat. Det skulle vara konstigt om Niklas skulle åka iväg och handla när han kom hem från jobbet när jag ändå varit hemma. Men det är inte det som är problemet. Jag gör dessa saker gärna. Om någon skulle uppskatta det…..

Igår så hade jag ansträngt mig lite extra med maten. Jag hade gjort en god kycklinggryta som jag visste att hela familjen skulle tycka om. Efter att ha stått 40 minuter i köket och lagat är det dags att äta.

Ingen av ungarna äter! Istället så bara de skriker, pratar, sjunger, bråkar, skrattar. Och sen vill de ha varsin macka och ett äpple….

Då kände jag bara att varför står jag i köket och anstränger mig när det enda dom vill ha är en macka????

Niklas tyckte iof att det var jättegott: )

Vi har även infört mobilförbud här hemma då det gått lite över styr med användandet. Men detta har fört med sig ett tjat…… ett konstant tjat om dessa j**vla mobiler. Tjatet pågår i ca 10 minuter innan de förstår att jag inte kommer ge mig. Då tar de sitt förnuft till fånga och börjar leka. Och de är jättebra på att leka. De tycker det är jättekul så jag fattar inte varför de måste börja med tjatet när det slutar med att de har roligt ändå?!
Tyvärr övergår ofta leken i bråk och då får jag vara där och TJATA igen. Allt detta j*vla tjat!

Sen är det LJUDNIVÅN!

Max pratar hela tiden och när han inte pratar så sjunger han. Det är jättegulligt men mitt huvud går sönder. Ni vet när man tillslut inte hör någonting utan det är bara ett kaos i huvudet.

Igår vid matbordet (när de fått sina mackor….) börjar han skriksjunga samtidigt som han kastar mat omkring sig. Jag ville bara ställa mig upp och skrika rätt ut…. men det gjorde jag inte utan istället kopplade jag bara bort omvärlden, tittade in i väggen och räknade till 10. Det var det enda sättet för mig att inte få ett PSYKBRYT!!! Jag ville krypa ur min egen kropp.

Jag känner mig som en ouppskattad tjatkärring som håller på att bryta ihop emellanåt.

Snälla säg att jag inte är den enda som känner så här???

Att vara förälder är fan inte lätt alltså!!!!

  1. Hej
    Långt ifrån ensam om detta, händer ofta hos mig för min 5 åring har någon form av trots. Jätte tyken..

    Delar upp maten och säger att det ska jag äta men inte det. Jag bara du ska äta ALLT..

    Sen inte äta allt så får man berätta att äta är viktogt och allt. Känner mig som en pappegoja..

    Men du ska ha en klapp på axeln attndu ens berättar, jag hör bara hur alla ha det så bra och berättar barnens fina och bra sidor hela tiddn.
    Det.är inte så. Jag gillar att sa om någons dag som kanske inte är jättebra och då känner jag en ärlighet för så är livet..

    Jag får ofta höra att jag kan ibte ha jobbigt för jag har bara 1 barn när jag får fler då kan jag klaga typ.
    Men vad säger att 1 barn inte är lika jobbigt som 3 barn. Tycker inte om att man säger så…

    Nu svävade detta iväg. Men ska säga att du är inte ensam💪💪
    Pernilla

  2. Styrkekram <3
    Läser din blogg varje dag, du skriver så bra om livet i allmänhet och att det går upp och ner hela tiden. Försök få lite egentid och ta hand om dig själv.

  3. Nej du är inte ensam! Har två tjejer jämngamla med dina pojkar. De triggar varandra. Jag och min man blir tokiga. Och ledsna. Jag får påriktigt psykbryt med jämna mellanrum och beter mig typ som barnen, skriker och bråkar. Försöker förklara, förbereda på bästa sätt för att undvika dessa situationer men det hjälper föga.
    Just nu är det bara de vuxna som får trycka på alla knappar som skall tryckas på eftersom det alltid blir bråk, mobiler och iPads är förbjudna sen länge…allt för att minimera bråk och utbrott. Ta en paus på riktigt! Gå till gymmet, lämna hemmet.

  4. Du är inte ensam!!! Har fått många psykbryt när barnen var små😆😆😂.
    Lurige färre nu när de är 8 och 6.
    Kämpa❤️.
    Vi har infört spelkort här hemma för att slippa tjatet om mobil och i-pad. 5 stycken 30- minuterskort som de får använda under veckan för antingen mobil, i-Pad eller tv-spel. De lämnar in ett kort och får spela 30 min. Sedan får de tillbaka alla kort på söndagskvällen. Har man inte använt ett kort under veckan får man 10kr per oanvänt kort. Ett tips till när barnen blir lite större kanske. Funkar super och vi slipper allt tjat👍

  5. Skulle kunna skriva så mycket om detta. Känner igen mig mycket. Inför denna veckan kände jag lite stress. Mannen skulle vara bortrest fyra dagar, och allt lämna/hämta, laga mat, städa, lägga hamnar såklart på mig. Jag hat kört enkel kvällsmat för att inte stressa för mycket. Sänkt kraven på mig själv men sänkt belysningen satt på lugn musik. Tagit fram målar böcker och barnen har knappt bråkat de senaste dagarna. Just allt tjat och bråk gör mig galen och när bryt.
    Småbarnsåren är allt annat än en dans på rosor. Hoppas du snart känner energi och uppskattning från familjen igen. 💕

  6. Vilken igenkänning! Har också två pojkar i nästan samma ålder och den lilla som snart fyller tre är inne i den värsta trotsen någonsin och det är ständiga tjafs syskonen emellan. Ibland vill man bara skrika och gråta och ibland vill man nästan skratta åt freak showen här hemma🙈😅😅

  7. Förstår din frustration men det går över men är skitjobbigt när det händer.
    Ett tips är att låta barnen vara hungriga och skippa mackan. Ignorera dem och fokusera på på maken istället. Prata om allt o inget men lyssna inte på gnället vid matbordet. Be barnen gå ifrån och komma tillbaka när de lugnat sig. Låter hårt men de är så stora att jag är övertygad om att de förstår.
    Mackan de fick glömmer dom inte så håll ut men bered dig på att det kan bli tjat nästa gång maten inte passar. Lycka till och tack för en jättefin blogg.

  8. Varför Carin gav du dom SMÖRGÅS!!!
    Du hade lagat mat dä är det varsågod å ät
    Passar INTE mate som serveras då får man gå i från bordet HUNGRIG det DÖR inte ett barn av mackor ska INTE vara en back up /substitut till den riktiga maten
    Då lär dom sej ALDRIG uppskatta RIKTIG mat om man håller på å ge dom mackor

  9. Hear, hear! Har flera gånger kännt för att bara resa mig upp, gå ut genom ytterdörren, springa nedför gatan och bara skrika rakt ut!

  10. Det där var väldigt lindrigt. Då skulle du se hos oss. Vi har 6 barn, snart sju. Det är sån kaos hos oss när vi äter. En tycker inte om det. En är inte hungrig. Några sitter och retas. Nu har jag bestämt att vi delar upp oss när vi äter och äntligen är det lugnt. 👍👍

  11. Åh Carin, du beskrev precis min vardag 💖 samma visa varje dag. Hos oss är det nu iPad (youtube) förbud och herre Gud vad det tjatas om detta. Ibland känner jag att Nej nu tappar jag det men jag biter ihop precis som du. Och börjar om dagen efter. Nej skämt åsido förstår dig till 100 % och du är inte ensam, jag lovar. Massa Styrke kramar från mig till dig

  12. Haha. Läser detta samtidigt som jag matar panikhungrig 3 månaders. Inte nog med det utan jag gör även mellis till 2,5 åringen. Som är nästan torr men precis nu kissar sittandes på sin tripp trapp. Det rinner ner på golvet. Jag tar det sen tänker jag, ammar ju. Var på 2,5 åringen skriker ”Vattenpöl!!!” och hoppar ner på golvet och drar med sig sin skål med yoghurt och müsli i fallet, Gaaah!!!
    Nu sitter jag här och samlar kraft att städa upp allt. Som den dåliga mamma jag är tar jag fram stadens hjältar på paddan så yrvädret sitter still tills jag fått torkat upp.
    Med det sagt, DU ÄR INTE ENSAM!! ❤️

  13. Du är fullständigt normal som tycker det är jobbigt, och det är nog så det ser ut hos många barnfamiljer emellanåt. Bra gjort om du klarar att inte få det där psykbrytet, det gör inte jag. Skriker åt barnen att sluta skrika typ, och känner mig samtidigt som ett pucko.

    Ljudvolymen har vi också problem med, jag brukar låtsas att ena örat på barnet är en ljudknapp och ”skruva ner” volymen på den. Det funkar ibland. I nån minut innan det glöms bort igen… 🙂

  14. VARJE DAG!!
    Igår kväll när vi skulle äta fiser min dotter högt och det stank! har länge försökt få barnen att förstå att man går ifrån bordet för att fisa. Hon klämde fram den ska tilläggas😂
    Min man bara skrattar.. hur ska som då lära sig när pappa tycker det är kul? Jag gick.. igår va en sån dag när jag inte kunde ta mer. Jobbar också hemma och fixar ALLT! Nej min man tar ut soporna.. 😂

  15. Låter som du känner likadant som jag gjorde senast i går. Jag ville verkligen säga upp mig som mamma! Det var ilska, uppgivenhet och tårar om vart annat. De dagar jag känner så är hemska. Det räcker tyvärr inte med att känna så för mitt på allt får man skuldkänslor för att man är nära psykbryt och tycker livet som mamma kan vara så otroligt tufft. Men det är skönt att läsa att andra känner likadant💕

  16. TACK! för att du använder din röst och berättar hur verkligheten ser ut. Har själv 2 barn (storasyster blir 5 i dec och lillebror 2 i januari) och en sambo/pappa till barnen. Din beskrivning händer ju i olika proportioner någon gång per dag men händer det under PMS så har det hänt att jag faktiskt skrikigt rakt ut! Som en vrål lixom, as skönt i stunden inte så skönt när ångesten över vad jag precis gjorde kommer men ändå….. de kvällarna får oftast pappan natta barnen och jag sover redan vid åtta för att undvika fler utbrott 🙈🤦‍♀️

  17. Åh ja, du är inte ensam! Mina pojkar 5 o 8 år driver oss till vansinne, ofta. Jag är så trött på att tjata, tänk så skönare det vore för hela familjen om de lyssnade första gången? ”Gunga inte på stolen!” -frasen gör mig tokig! Tetet mellan sig är också jobbigt, de kan vara hur gulliga som helst mot varandra men så helt plötsligt slår det över och oftast är det den yngste som är mest oschysst. Suck, vi hoppas att det vänder – SNART!
    Styrkekram

  18. ATT jag känner igen mig, med 3 barn (3,5 och 7) så är det mer än en gång jag har känt exakt som du beskriver i ditt inlägg🙈🙉hjälp vad arg/irriterad/frustrerad/less/trött man kan känna sig..och denna matlagning..suck..vissa dagar när nån av barnen(innan de ens smakat) säger ’jaha, är det denna maten idag?’ Eller ’detta är inte min favoritmat..det kan göra mig såå trött..och ändå i slutändan är barnen och att de ska må bra det enda man bryr sig om-det är kärlek det❤️❤️❤️❤️

  19. Huvudet på spiken! Så känner jag ofta och då har jag bara ett barn. 😴
    Nä det är ingen lätt match med kids och känner också i mellan åt att jag vill kasta in handduken och köpa en stuga i skogen.
    Kram

  20. Ljudnivån…. asså jag skyller helt o hållet på portugisgenerna här hemma 😂
    Stora sonen vet inte vad inomhusröst är… sedan han lärde sig prata så har han aldrig varit tyst och oftast inte heller en okej ljudnivå 😂
    Likadant va det med mina syskon och morfar osv, dvs portugis-släktet haha.

    Men nu har även föris börjat klaga 🙄 så vi ska faktiskt kolla hörseln på honom.

    Och psykbryt… ja asså sedan stora sonen föddes juni 2015 så har jag sovit 2! Ja alltså två hela nätter 😅
    Dagligen funderar jag på att rymma ensam och sova sova sova, dricka VARMT kaffe och gå på toa utan att hela familjen (ja heeeela familjen, hund, barn och man hakar på oavsett om det är låst eller ej) 😂

  21. Amen sister!

    Vet inte hur många gånger jag dagdrömt mig bort till en 1 rok någonstans medan jag haft en 3åring som använt mitt ben som gungbräda och en 7åring som blir arg för att jag inte ger henne tillräcklig uppmärksamhet..samtidigt som jag inser att alla andra vid matbordet jag ätit färdigt och jag har inte börjat äta ens utan jag får äta min mat kall…
    😂😂😬🙈

    Livet, säger min man.
    Psyket snart säger jag…🤷🏻‍♀️😬😂

  22. Fattar verkligen!

    Idag gör ni så att ni ger barnen nån enkel mat de äter o sen äter du o Nicklas middag när de sover.

    1. Så gjorde vi under en period när det var som tuffast.. oftas fick barnen rester dagen efter av de vi tillagade dagen innan men då var det bara att värma deras snabbt.. de åt o sen lekte vidare. När de sedan sov så åt vi vuxna på tu man hand o tankade energi. ❤️

  23. Jodå, så ser det ut här också. 🙂 Såklart att det är ett lyxproblem och att man får vara tacksam för att ha friska barn osv. MEN visst undrar man om man är helt galen eller om detta är normalt. Skönt att höra att det tydligen är helt normalt. 🙂

  24. Hög igenkänning på den! Och en räknar till 3 eller 10 vad som nu behövs och börjar om igen. Ljuden stänger jag ute ibland o tar på mig barnens hörselkåpor, så skönt!

  25. Jösses vad jag känner igen mig! Man känner sig så nertrampad och värdelös ibland. Önskar man kunde ta tjänstledigt som mamma. Bara stänga av alla känslor och få sitta i sängen med datorn och en chipspåse. Så länge som JAG vill.

  26. Ok, oj, oj om du bara visste…
    Jag har två killar som är vuxna idag, men har många ggr suttit i ett hörn o ”spelat på läppen”. Tom. boxat min knytnäve i väggen för att få ut frustrationen så mina ringar blivit ovala! (Detta såg de dock inte som tur var.) Jag har tyvärr haft svårt att hålla mig lugn i stressade/pressade situationer då mitt temperament går från noll till hundra på en sekund o jag har skrikit så ”snoppen bak i gommen” stått rätt ut. Är inte stolt över det, men delar o är ärlig om det för att ge lite tröst o med facit i hand så blev det fantastiska män av mina grabbar. De var ungefär som dina, pratglada o energi till tusen (den ena med lite mer spring i benen än den andra) o det blir så himla jobbigt i längden. De var oxå världens snällaste, gulligaste o omtänksammaste barn, men ”mycket” barn lixom. Det värsta var när de var sjuka o skulle ta igen energin de inte fått ut de dagar de legat däckade!
    Så att få psykbryt är nog ganska vanligt som förälder, bara att man inte erkänner det.
    Tack för att du gör det, jag hade behövt någon som var ärlig så man hade kunnat spegla sig på min tid. Jag har därför alltid varit öppen med hur jag känner till mina vänner för att ev. de ska kunna spegla sig i mina brister o tillkortakommanden. En sak kan vi vara överens om o det är att vi gör så gott vi kan för våra barn. Vi gör vårt bästa o det vi tror är bäst utifrån våra förutsättningar o det vi har packat i ryggsäcken. Du är en toppenmorsa o det var nog jag med, bara att det inte alltid kändes så. Varm kram!

  27. Goda råd är ju lätt att ge, men i praktiken kan de ju vara svåra att följa, men här kommer ett gott råd som jag FÖRSÖKER följa: ge ingen macka istället för mat. Om du äter maten kan du få en macka. Min 5-åring tar då macka-mat-mjölk-macka-mat…
    Han äter jättedåligt på förskolan, varje dag, 6 tuggor är en bra dag.

  28. Oh vad glad jag är att jag läste din blogg just nu denna morgon! Var så nära ett psykbryt nu på morgonen då min snart 11-månaders bara kastar frukostmackan och allt annat på golvet och vägrar äta typ nånting på morgonen. Jag känner såååå igen mig med att vara den som städar, diskar, tvättar, handlar och fixar allt då man är hemma. Har snart varit hemma i ett år och även om det varit underbart längtar jag tills att få gå till jobbet nu efter årsskiftet.

    Det kräver många stunder av att räkna till 10 och många andetag för att inte bli arg som ett bi på sonen och inse att han är ett litet barn…

  29. Eh ja jag tror alla mammor känner igen sig i det här. Tyvärr men sant. Man vill fan bara dra, jag ville tex skilja mig bara för att få egen tid en vecka hahaha, man blir galen efter ett tag.

    Men den tiden passerar den med.
    Ta mycket egen tid, då och då så att du får ladda batterierna. <3

  30. Du är inte ensam om att känna så.
    Jag har 3 barn på 20, 17 och 2,5 år vilket betyder att alla 3 har sina sätt att ”reta” sin mamma till den grad att jag ibland bara bara vill släppa allt och boka en enkel biljett till Thailand 🙈 Tror de flesta föräldrar känner så mellan varven.
    Nu har jag turen att den yngsta son har sovit hela nätterna från det han föddes, och sover gärna länge på morgonen. Vilket underlättar när barnen sätter igång att man är utvilad för då orkar man stå emot bättre.
    Men har man barn som inte sover hela nätterna eller/och vill upp alldeles för tidigt på morgonen så blir det jobbigare som förälder att orka.
    Men det blir bättre, även fast man inte tror det när man är mitt i stormen.

    Ha en bra dag!

  31. Du är långt ifrån ensam & det ÄR tillåtet att tala om för barnen är sådant beteende vid matbordet är oacceptabelt.
    En av mina killar hade en liknande ”fas”, vilket självklart är ohållbart för alla inblandade. Vi började då med att leda bort honom till trappan där han fick sitta på första trappsteget tills han ville komma och äta, utan det dåliga uppförandet. I början gick det åt mkt tålamod med att hela tiden leda tillbaka honom och få honom att sitta kvar på trappsteget och han testade oss friskt😅
    Efter några ggr räckte det med att vi ställde frågan, när han började ”spåra”, om han ville sitta med och äta eller vänta på trappan. Kram på dig och jag håller med, föräldraskapet är inte enkelt..sedan kommer tonåren 😅

  32. Nu var det en tid sedan mina 3 barn (3 barn inom 4 år) var små och jag hade såna psykbryt jag med! Däremot ge de INTE macka för att de vill ha det, då lär de sig att skrika lönar sig och jag tycker absolut att Niklas kan åka iväg och handla eller handla på vägen hem eller klicka hem mat från nätet. Du arbetar ju fast din arbetsplats är hemma. Han är ju ute och rör sig och kan väl gå förbi en affär? Fast jag älskade att handla när maken kom hem tog jag bilen och åkte till Willys, köpte en kaffe på McDonalds och strosade i lugn takt och handlade, ensam och tyst, så himla skönt!! då fick maken ta kvällstrulet hemma och plocka undan middagen.

  33. Absolut känner man så. En 4åribg o en 4 månaders. Äldsta jättegod ibörjan. Stolt o nöjd över lillasyster men nu är det borta
    Trots. Retas. Skrika. Slänga i dörrar. Tänker flera ggr – känner fler såhär??? Alla verkar ha det så bra…så ditt inlägg gjorde susen 🙂

    Angående tjajt har jag en bok som heter lek istället för bråk…man kan vända på det som förälder. Men tar tid energi o att va konsekvens.

    PS. Bara för du jobbar hemma ska du inte också ta hemmet. Då jobbar du dubbelr = mer stress. Glöm inte det . Den tiden skulle du kunna ta ett bad. Eller läsa bok. Se en serie. Lite me-time . Ds

  34. Åh nej du är långt ifrån ensam!! Hade ett litet bryt igår, dock var det den stackars sambon som fick ta att jag tyckte att livet va sååå tråkigt! Vill fixa o dona här hemma men det är inte riktigt rätt tajming (bilar som ska ha service, snart jul o jada jada som självklart är mer prio) sambon råkade nämna det lite o ja då gick jag igång o raljerade att åh det va så tråkigt att man måste ha en buffert för oförutsedda saker o inte bara kunna göra vad man kände för dagen o att man kanske dör imorgon o då inte levt fullt ut o ja… sen så på toppen av berget så är kidsen 5 o 3 i lite inteheltroliga faser båda två o då fick sambon med ta den irritationen☹️ Stackarn! Får försöka gottgöra idag men ja igår så ville jag bara gå ut genom dörren o inte komma tillbaka.. idag är en redan så mkt bättre dag o inser att herregud jag är nog lite knasig i mitt tänkande ibland😉 ha en bra dag finis💕

  35. Känner så igen mig! Har en 3 åring med trots deluxe och en 8 månaders som är sjukt mammig just nu. Psykbryt är vardag hemma. Men läste någon kort artikel med tips på att skaffa sig ett mantra när psykbrytet är nära.
    Typ ”de är bara barn” , ”kärleken är störst” eller nåt annat fjompigt eller tungt, vad som passar en själv. Så när psykbrytet knackar på. Berätta för barnen att nu tar jag en paus. Andas in, ut några gånger och sen har man sitt mantra. Jag läste detta nyligen så har inget facit… men ofta behöver jag zoona ut och samla kraft, så mantra kanske kan vara nåt 🙂

  36. Gällande matlagning: när man gjort en supergod köttfärssås och mannen häller på ketchup innan han smakar ens!!! Åååååh det gör mig SÅ arg haha!

    1. Vad är det med denna jävla ketchup?!?!?! Spelar ingen roll vilken gryta jag gör; carbonara, fläskfilégryta, köttfärssås… kryddade till perfektion, örter, parmesanost. Nä, klart som faan han ska förstöra allt med den jävla ketchupen!

      – älskling det här var supergott!

      – How the f*** can ju tell?! Du har ju en hel flaska ketchup på!!!!

      1. Hear hear! Här hemma jämförs det med att jag ibland tar flingsalt eller färsk basilika på… not really tycker jag.. men för husfridens skull har jag lagt ner min röst.. äter själv inte ketchup men skulle inte hälla på det på mina barns mat utan att de kanske frågat efter det först..

  37. Jag känner igen mig!! Vi har en pojke 11 år mycket tjafs och bråk om läxor. Han förstår att skolan är superviktig men han har den där attityden ”men jag orkar inte”. Han är duktig när han väl gör det och lär sig snabbt. Jag förstår honom för så känner väl alla men det är frustrerande när han baara vill spela tv-spel. Vår 8-åriga pojke har alltid var krånglig med kläder och mat. Sitter kläderna inte perfekt så är det krångel och gnäll. Så frustrerande att tjafsa om att kalsongerna syns ovanför byxkanten eller om strumpan är lite sned. Sen har vi vår sladdis tjej som har hunnit bli 1 1/2 år. Hon är alltid glad men vi bli galna när hon vaknar mellan 4-5 varje morgon.. Har börjat trotsa lite men det hör åldern till. Min man jobbar som chef och har därför mycket att göra och är helt underbar. Jag pluggar 1:a året av tre på högskola som ligger 10 mil bort, så jag pendlar nästan varje dag. Min man sköter allt hemma med hämta, lämna, lagar mat osv. En riktig klippa. Bråken med barnen är mer eller mindre varje dag men är självklart även helt underbara. Man gör sitt bästa och mer än så går det inte att göra. 💕

  38. Ha ha! 😉 Känner igen det till fullo! Men det är inte lätt alltid. Jag hade i det kaotiska läget vid matbordet, faktiskt skickat bort dom från matbordet. In på rummet och stanna där ett tag. Säkert inte rätt pedagogiskt sätt, men de lär sig! Vet också att du låter barnen hjälpa till vid matlagningen och det är jättebra för att de sen ska ”äta” också. Och inte ge dom äpplet o mackan utan maten är det inget fel på, så det är den vi äter, här o nu!
    Idag är det en Ny dag! (nya bekymmer) 🙂

  39. När jag läste ditt inlägg tänkte jag, skönt inte bara jag som har det så!! Jag pluggar och har ibland hemstudier och fixar också lite extra, men känner också att ingen märker det jag har gjort, inte ens min tioåring när hennes saker ligger där de ska. Treåringen har noll koll…. Din blogg är såå himla bra! Keep up the good work! 🙂

  40. Hand upp för en som känner igen en sååå väl!
    Känns som man stundtals lever insett kaos!
    Men är mannen hemma och jag lagar mat, då pluggar jag in hörlurar, lyssnar på e-bok. Flyr mammalivet lite medan jag gör mina ”mammauppgifter” och stänger ute oljud och tjat

    Men kämpa!

  41. Jag känner igen mig… Har en 6 åring och en 8 åring här hemma som driver mig till vansinne var och varannan dag 🙄 Jobbar dygn så är ledig ganska mycket emellanåt, så skönt att gå till jobbet för att få pusta ut lite 😉😂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..