Jag blev faktiskt besviken……

Om jag ska vara helt ärlig så blev jag lite besviken när vi var på ultraljudet i vecka 18 och såg att Max var en kille…..

Jag vet att det är tabu att säga att man blev besviken men jag hade verkligen hoppats på att vi skulle få en liten tjej.
Jag hade sett fram emot att få ha en av varje och få uppleva livet som mamma till en flicka med allt vad det innebär.

Jag hade även en känsla av att det låg en flicka i magen eftersom jag mådde mycket sämre under graviditeten men Max  jämfört med Theo och man säger ju att man mår sämre med flickor…

vecka 36 tror jag….

Men tji fick jag.

Men nu så här med facit i hand känner jag – vilken tur att det blev en kille och vilken tur att det blev just Max!!

När jag tittar på vänskapen och syskonkärleken mellan Theo och Max undrar jag om det hade varit samma om de var olika kön.

Jag och min bror var och är iof väldigt tighta men vi höll absolut inte på som T och M gör.

Max ser upp till minsta lilla grej som Theo gör och Theo tar hand om Max på ett sånt kärleksfullt sätt.
De leker på samma sätt och med samma saker (på gott och ont…) och de vill alltid vara tillsammans.

De är det absolut finaste jag har och jag är så lycklig och tacksam att få vara just deras mamma!!!

 

 

(Sen vill jag också tillägga att självklart spelar inte könet ngn roll, huvudsaken är såklart att barnen är friskt och mår bra men ni förstår vad jag menar hoppas jag!!!)❤️

  1. Åh va skönt att höra att jag inte var ensam.
    Jag visste också sen ultraljudet att vårt andra barn också var en pojke. Jag var så glad att allt såg bra ut, men sååå ledsen att han inte var en hon. Det var ju så min livsplan sett ut – en pojke och en flicka. Jag skulle ju ha samma relation till min dotter som vi i generationer mellan kvinnorna haft. Jag grät och grät när han väl var född för att den världsbilden inte blivit så. Samtidigt som jag ÄLSKADE min son otroligt mycket. Och de skuldkänslor jag hade för att jag var så ledsen fast jag älskade honom, usch! Jag trodde jag skulle gå sönder av allt.

    Nu är minstingen snart tre och skulle såklart inte byta honom mot någon flicka i världen. Jag har fått tänka om min ide om hur livet skulle bli. Och framtiden ser fantastisk ut. Pojkarna bekräftar varje dag till varandra ”du är min bästa kompis” och till mig ”jag älskar dig”. ❤️

  2. Det jag älskar allra mest med att läsa dina inlägg är att du är så ärlig och vågar ta upp det som ingen annan pratar om. Att allt inte är rosenskimrande som alla andra vill framhäva. Du är bäst!!!

  3. Har också två pojkar och kände exakt samma som du. Både innan och nu efter. Mina är 5 och 8 år. 🙂

  4. Jag förstår dig precis! Jag kände likadant och har som tur är en flicka och en pojke. MEN sen förstod jag ju efter att jag blivit/varit mamma ett tag att det kvittar vilket kön det är och att alla jag vet är helnöjda och känner att deras barn och kön var helt rätt för dom. Jag har en av varje med 19 månaders mellanrum (!!) som är supertighta. Nu är dom 13 och 14,5 och dina pojkar är ju mycket yngre så du får nog uppleva både upp och ner i deras vänskap skulle jag tro. För tidigt att säga om dom är bäst buddies liksom 🙂 Dom är jättesöta och din blogg är superbra och så liksom välbalanserad, alltid nåt nytt intressant. Jag läser varje dag.

  5. Tror det handlar om personligheter och inte kön. Här två flickor med 1 års mellanrum och dom är som dag och natt. Visst leker dom och älskar varandra men inte sådär tighta alls som vissa beskriver. Dom är för olika helt enkelt.

  6. Jag blev så inspirerad av dig när du skrev om att satsa på dig själv (ja utan att försumma barn o familj SÅKLART!) så idag gick jag till simhallen som simmade en kilometer. Älskar att simma men har inte gjort det sen innan barnen gjorde entré i mitt liv. Tack för inspirationen ❤️

  7. Men är det så, att man mår sämre med flickor? Ja, vad som sägs iaf? Har hört att om man mår mycket illa osv så väntar man pojk. Jag har iaf fött två flickor och har mått fantastisk bra båda graviditeterna. 😊 Nu väntar jag tredje barnet och har RUL den 18/3 och är nyfiken på att få veta om det är en flicka eller pojk. Vore roligt med en son, men fantastisk kul med en flicka till också. Men ska jag gå efter mitt mående som är som under dom andra graviditeterna så blir det nog en flicka till.

    Och så klart får man känna sig besviken där och då om man ändå har en liten önskan om just kön på barnet, för innerst inne så tror jag alla har en liten önskan, även om man kanske inte är medveten om den. För jag är helt övertygad om att när barnet sen väl kommer så älskar man det villkorslöst varesig det är en flicka eller pojke.

    1. Med första som var en flicka mådde jag illa i 9 sekunder med nummer två och tre, pojkar, mådde jag illa i nio månader. Såg dessutom likadan ut med alla. Men endå skulle det gissas o chansas på kön.

  8. Åh va fint att läsa, blev så glad! 🙂
    Har en pojke som är lite äldre än Max och till sommaren väntar vi ett syskon. Blir ca 3 år mellan barnen vilket väl är ungefär som mellan dina fina pojkar?
    Vi vet inte om det är en flicka eller pojke. Känslan säger pojke. Har blivit så överraskad av alla kommentarer/frågor om att vi väl önskar oss en flicka denna gång. Har inte känt så utan är så nyfiken på vilken individ som är i magen, oavsett kön. Blir spännande att se men hoppas att syskonen får en fin relation hela livet.
    Tack för en härlig blogg och podd!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..