Blankens rescue team

Jag älskar Skåne, det är inget nytt – vi var här på husbilssemester för två år sedan, och det var nog då jag på riktigt fattade hur otroligt vackert det är här. Och förra året åkte vi tillbaka och hängde ett tag på Österlen – det finns så mycket att göra här!
Igår åkte vi hur som helst mellan Karlskrona till Malmö, och vi hade fått tips på massor av ställen att stanna till vid. Barnens gård till exempel, och Kreativum. Något annat som lät riktigt schysst var att åka med en av båtturerna i Karlskronas centrum. Men vädret växlade från okej till svinkallt och regnigt, så vi åkte på tvåårskalas i Malmö i stället. Tjejernas kusin Alma var det som fyllde. Hon är den näpnaste och mest petita lilla tjej, och när vi dundrade in med våra två flaggstångsungar (Rio som är ett halvår yngre, men en decimeter längre) förstår jag att den lilla gratulanten valde att avvakta lite i sitt rum, och kom ut först när hon kände sig förvissad om att de inte tänkte flyga på henne.
När firandet var över och vi skulle gå mot bilen, stoppades vi av en liten, liten röst på gatan som pep skärrat och såg mycket vilsen ut. En fångelunge – av något slag, and gissade jag, eftersom den hade simhud- men hur sjutton hade den i sådana fall hamnat där? Änder ramlar väl inte direkt ur bon i takhöjd? Vi hade hur som helst inte hjärta att lämna den lilla dunbollen där, Per ringde polisen som skickade oss vidare till länets jourhavande fågel- och viltexpert (eller nåt). Fastrarna Therese och Marie kom ut och hjälpte oss och i samrådan med fågelexperten på telefon fick vi in pippin i en låda och bar in den på den tryggare innergården där mamman förhoppningsvis skulle hitta den. Så. Vi lade en dryg halvtimma på att rädda – en fiskmås. Grattis Malmö! Ni är en fiskmås rikare! Nu blir ni glada va?
Middag åt vi på hotellet, i sällskap av bästis Lovisa och min syrra Karin som båda bor i Malmö. Himla härligt att träffa dem! Idag tänkte vi testa Folkets park – tack för tips!

20120603-091831.jpg

Den kvinnliga fascinationen för gitarrspelande män märks redan i tidig ålder.

20120603-091846.jpg

Kusin Ida och Bonnie som kramar lite mysigt på sin lillasyster.

20120603-091902.jpg

Den gulliga lilla ankungen...

20120603-091921.jpg

Som visade sig vara en förbaskad måsunge. Tänk att de är så söta som små?

20120603-091947.jpg

20120603-092149.jpg

Syster Karin och bästis-Lovisa.

  1. sabina skriver:

    Vet du, många änder bygger faktiskt bon i träd. Sen när det är dags att förflytta sig till vattnet slänger dom helt enkelt ut ungarna, flyger ner på marken och ropar på dom. Sen vankar dom iväg till närmaste sjö, damm, bäck eller likande. Jag har sett många små andungar dimpa ner från träd. Dunk, dunk säger det och man tror på allvar att dom ska dö allihopa. Men dom klarar sig och hänger på mamma and.

  2. Anne skriver:

    Haha, man ser, at Bonnie allerede mestrer den klassiske blogger-pose! :)

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..