Men hur ska man prioritera då?

Jag har en bekant som struntar i alla ”larm” om socker till barn, vikten av att bara köpa rättvisemärkt kaffe och allt sånt. Hon köper gamla plastleksaker på loppis eftersom ”det är Helt sjukt att betala flera hundra för en plastgrej på BR”… Hennes yngsta som är knappt ett får käka glass och kakor ibland. Hon är inte heller lika neurotisk som jag som tvättar alla barnkläder när de är nya. Helst två gånger.

Hon lägger krut på att vara hemma mycket med barnen istället. Om man nu kan ställa dessa emot varann. För jag är ju föräldern som vill köpa eko, rättvisemärkt och så vidare men gärna har barnvakt flera timmar i veckan för att kunna eh öh smörja mitt ego. Vi gör alla våra val. Vi väger av och an, kompromissar och kompenserar. Mitt respektive hennes barn verkar ganska glada. Trots att det enligt många är typ livsviktigt att plastbanta och laga all barnmat från grunden. Eller hävdar att dygnet runt-närvaro med ungar är det enda vettiga.

Frågan är ju ändå: hur väljer man vad man ska lägga krut på i tider som denna när alla förväntas greja ALLT? Mängder av utbrända och sjukskrivna småbarnsföräldrar vittnar väl om att ganska få fixar alla interna och externa krav på ”den goda föräldern”. Så – hur sållar man bland rönen? Hur prioriterar man för barnets, men även sitt psykiska måendes bästa?

Hur gör du?

 

 

  1. Din kompis låter som jag. Jag är ganska skitsamma – tvättar aldrig nya kläder, älskar plast (gärna gammal), ger barna godis o glass o Oekologiska vindruvor tills de nästan kräks, köper bara eko när det inte kostar för mkt – men lägger desto mer vikt vid att barnen får korta dagar på förskola o fritids, mkt tid med föräldrarna, överflöd av närhet/fysiskt osv.

  2. Jag började med att vara neurotisk med kläder och leksaker , inget socker , bara eko etc. Nu not so much. Med en trotsig 2.5 åring och en nyfödd prioriterar jag att räcka till känslomässigt och att vara närvarande. Att skamma mig själv över att stora barnet får pepparkakor och russin till mellanmål ( och leker med plast !) är inte särskilt konstruktivt. Minsta motståndets lag.

  3. Jag gör lite av varje tror jag… Det jag känner för och det behöver inte alltid vara konsekvent. Ena månaden hänger jag som en hök över sonens aktiviteter, skolkar och flexar friskt från jobbet för att baka muffins ihop, köper ekologiskt och platsfritt.
    Nästa månad tar jobbet död på mig och jag är ett vrak i soffan som låter sonen glo på film, äta godis och vara vaken sent… jag orkar bara inte vara sådär redig mamma.
    Och sen är jag allt däremellan 🙂
    I snitt så är jag i alla fall jävligt bra och jävligt dålig, men alldeles bäst för min son ändå 🙂

  4. För mig är det två olika saker, jag köper ekologiskt, skippar plast och försöker tänka miljömedvetet för planetens skull (win win för mig och mina barn). Jag spenderar tid med mina barn för deras OCH min skull. Jag har tillräcklig inkomst för att välja dyrare ekologiska alternativ även om det svider. Med två små försöker jag hitta ok kompromisser, färdig barnmat på burk – javisst! Finns ju eko. En hembakad bulle – absolut! Men inte lösviktsgodis. vägrar låta jobbet äta upp min tid, DET är en prioriteringsfråga, inte barnen.

  5. Tja, jag gör lite av båda och många gånger är jag inte särskilt konsekvent heller. Men jag undviker att återanvända matförpackningar, köper dyra, sjukt opraktiska metallförvaringsburkar och använder mycket glasburkar.Jag köper inte plastleksaker själv men låter dottern använda min köksplastservis från 1984, hon fick den innan jag fattade hur farligt plast är ( livet innan jag fick barn var underbart, jag var så omedveten om hur farligt allt är)och då ville jag inte ta den ifrån henne, hennes liv är redan ” begränsat” jämför med många av vännernas. Hon har väldigt begränsad skärmtid och får inte dricka läsk/mer/Festis och lördagsgodiset är 4 bitar.Jag tvättar allt nytt ( utom ytterkläder)Jag köper bara icke-djurtestade( helst eko) krämer, schampoo mm utan parabener och annat äckel, både till mig och barnet. Maken däremot bryr sig inte. Jag letar fortfarande efter ett tvättmedel som inte är djurtestat och som tvättar rent, släpade hem flera liter från England, men tyvärr luktar det för skarpt.Men tex så är jag rätt kass på att källsortera, och slänger alldeles för mycket mat och vägrar att köpa eko mat från långtbortistan om det finns ett svenskt alternativ. Men jag är livrädd för ” vanliga” russin och vindruvor och mår lite illa om dottern blir bjuden på det hos andra.
    När lillan åt burkmat köpte jag ofta Sempers, även den oekologiska därifrån, tyckte det var knas att betala extra för tysk barnmat (Hipp) Däremot när vi var i USA flög jag hem en extra resväska ( snacka om miljöslöseri och göra tvärtemot sig själv) fylld med allt eko i barnmatsväg jag hade hittat och hur mycket krämer som helst:0)
    Som sagt så är jag inte helt konsekvent.
    Ju mer tid jag har att tänka på sådant här desto mer oroar jag mig för det, så jag väljer det som är viktigt för mig. Även om jag har både tid och pengar så skulle jag ändå inte ha tillräckligt med tid och pengar för att leva helt eko/miljöofarligt. På den lilla orten vi bor är utbudet av allt begränsat så det är ändå internetorder eller köra en runda med bilen som gäller för att handla mer än ICAs standardsortiment och då belastas miljön.
    Den här stressen kring att köpa allt som är ”rätt och rent” är väl ett fenomen som uppstår med medelklassinkomster? De som tjänar mindre har inte råd att oroa sig kring detta. Vi som kan lurar oss själva lite tror jag.
    Min kompis man gjorde chokladpudding en vanlig vardag för att grädden höll på att bli gammal. (Jag blev så sjukt impad att han bara kom på idén)Vi? Vi äter inte chokladpudding och har sällan grädde hemma, när vi har det blir vår dyra KRAV-grädde alltid gammal och vi häller ut den i vasken…
    Jag tror visst att de som har lägre inkomster tänker massor på miljön, men de har kanske inte råd att konsumera sig från ångesten ( hej kRAV-grädde) utan de får göra andra val ( använda upp ALL grädde de köpt istället dör att slänga den)

    Ju mindre jag tänker på varje enskilt inköp ( och lusläser innehållsförteckningar och kollar upp COde of Conducts) desto bättre mår jag helt klart och desto mindre stressad är jag.

  6. Jag lägger allt krut på stunden!
    Vem har tid tänka på HUR man ska göra?
    Det är det man gör som blir, inte det man tänkte göra.
    Agerar alltid instinktivt, man har ju ändå fött den lille kraken. Screw BVC, öf och alla andra tyckargrupper.
    Min 1-åring är sällan ledsen och inte jag heller. Just nu sitter han på badrumsgolvet och river toapapper. Asnöjd!
    Förr eller senare så kommer alla barn stå och suga på en vägg, spela stämningsfullt med kökets plastredskap, dricka vattnet från toaborstens behållare eller äta gamla löv man dragit in med skorna som Gud vet vart de har varit!

  7. Tror de sjukskrivna utbrända småbarnsföräldrar du skriver om jobbar för mkt. Och så blir kombinationen för övermäktig.
    Jobba mindre istället om det går och prioritera tiden med barnen. Kan det finnas ngt viktigare ? Om man tänker på vad som är viktigast att orka med ? Det är nog inte barnen som gör föräldrar utbrända främst.

  8. Jag går till jobbet för att vila. True story. Där har jag kontroll, får bestämma vad som ska göras när, och det är alltid tyst när min dörr är stängd. Jag bestämmer. Det kanske beror på arbetsplats och personliga preferenser en del? Sen älskar jag att vara hemma, men inget gör mig så trött som att umgås mycket med mina barn. Och det är helt ok, jag ställer gärna upp på det!

  9. Jag tanker att det inte riktigt spelar nagon roll om man har ett perfekt plastbantat hem, hemlagad mat varje dag osv. om foraldrarna sjalva mar uselt psykiskt. Visst ar det bra med plastbantning, att laga hemlagad mat, handla rattvisemarkt osv, men den psykiska halsan maste anda ga forst. Alla ar vi olika och har olika behov nar det galler att ma bra psykiskt. Vissa kan behova mycket egentid for att ma bra, medan andra klarar sig pa valdigt lite somn och mar anda hur bra som helst. Jag tror det blir viktigt att utga ifran sig sjalv och att forsoka undvika att jamfora sitt eget liv med andras.

    Vi har dessutom olika faser i livet och det kommer en tid for allting. I en fas da det t.ex. ar stressigt pa jobbet kanske det inte ar sa smart att aven satsa pa att alltid ata hemlagad mat. Under en annan fas i livet nar man har mer fritid kanske man istallet kan prioritera saker som plastbantning osv. Det storsta problemet med dagens samhalle ar val att vi forsoker att gora allting perfekt och allting pa samma gang. Jag vill strava efter ”good enough” istallet for ”det perfekta livet”. 🙂

  10. Jag tänker ”slappna av så mycket det går”. Jag är rätt orolig i själen själv men vill inte föra vidare det till mina barn. Jag vill hellre att de ska minnas mig som rolig och trygg än den där galna kvinnan som städade övernitiskt, fick utbrott när de åt ngt äckligt från golvet… Typ så… Jag jobbar hårt på detta – ibland får jag mina utbrott. Men allt är inte eko och det finns plast att leka med. Men jag leker också med dem, ibland. 🙂

  11. Lagom är ju ett bra ord, tycker jag. Ge och gör lagom så mår nog alla bäst! Orkar inte få ångest av typ arsenik i ris-larm utan tänker då hellre att om man gör lite lagom sv allt så blir det nog bra.

  12. tror inte dessa två ska ställas mot varandra…jag och min sambo tillhör väl medelklassen trits att jag har 3.5 års universitetsstudier….
    vi snålar på föräldradagar för att kunna vara hemma med vårt barn tills hon är två år. Tack vare att jag hann jobba ihop ett sparkonto så har vi klarat oss med pappans lön och att jag endast tar ca 15 fp dagr i månaden..ibland färre. vi kommer ha ca 100 dagar kvar vid dagisstart för att kunna förlänga lov osv.
    MEN!! jag väljer jättegärna eko till vårt barn. burkmat blir oftast eko, frukt likaså. köper ofta ekologiska kläder men även vanliga. kollar märkning på plastleksaker och målade trökeksaker så de inte innehåller massa gift. försöker anvönda bra tallrikar och muggar. handlat ekoligiska tallrikar i julklapp till lillan. tänker byta ut vår teflonpanna,matredskap i olast osv nu när hon snart äter samma mat som oss (vägrar än så länge äta det jag lagat till henne).
    Så…visst kan man försöka prioritera båda,alla fall lite.
    lägger ju dock inte så mycket pengar på mig själv för tillfället.

  13. ska tillägga att här är det big NONO med sötsaker och annat skit innan hon blir mycket äldre. förstår inte vitsen med att introdusera barn för detta gift så tidigt! Halvfabrikat förekommer typ aldrug i vårt hem och så förblir det. Skulle dock inte ha råd att köpa ekologiskt kött osv hela tiden. men man kan ju köpa det som typ inte är nå dyrare som ekoligiskt, mjölk, vissa grönsaker osv.

  14. varför skulle man behöva völja mellan att vara med sina barn konta inte ge socker, massa hårt besprutade vindruvor och plastleksaker?
    jag tänker tänker ge båda och det går helt utmärkt trots vanliga inkomster. tid på förskolan ska vara absolut så kort som möjligt men jag tönker inte proppa mitt barn fullt med socker och halvfabrikat för det. men jag tönker inte bli helt fanatisk vad gäller eko och gifter men jag försöker påverka det som är viktugast och spec vissa delar av det. Kort tid och sen förskolesyart är något som ligger mig vökdigt varmt om hjärtat 🙂 tro mig,båda delarna går att få ihop utan att bli fanatisk ☺

  15. Jag mixar i min egen röriga prioriteringslista…
    Handlar det mesta på barnloppis, både leksaker och kläder. Billigt, kul och smidigt. Lägger pengar på det som är närmast hud och mun som snuttar, nappar, muggar, filtar, sugleksaker, men i ärlighetens stoppar gärna sonen allt han kommer åt i munnen periodvis (hej tandsprickning) och sträcker gärna ner handen åt den snälla golden retrievern så att han får slicka lite på korvbiten innan sonen åter igen stoppar den i sig egen mun…
    Jag använder torra tvättlappar med vatten och olja, men är vi iväg får våtservetter duga.
    Jag väljer främst av ekonomiska skäl sällan eko, men är noga med hur jag handlar på andra vis. Gillar verkligen inte matsvinn så jag köper gärna varor med kort datum (billigt och miljövänligt) och är en hejare på att laga mat på det som finns hemma (tack mamma för att jag fick öva mina smaklökar och pröva mina vingar i köket innan jag blev fattig student och kanske inte skulle vågat experimentera så utan det erfarenhetsbanken). Lagar MYCKET mat och fryser in åt både man som tar med lunchlåda och son som vägrar burkmat…han vill ha mammas mat med mycket vitlök och annat gött. Särskilt när sonen var runt halvåret och åt en hel del fruktpureer blev det många storkok med billig frukt. Kollar man innehållet på flashiga fruktpureblandningar är det ju mestadels äpple eller päron och liiiiiiiite mango eller liknande. Det funkade smidigt att göra själv och kostade kanske ett par kronor burken istället för dryga tian. Gjorde även egna klämmisar ett tag. Lite pilligt, men kändes ändå bra och billigt i längden.
    Sonen får smaka på i princip allt, men jag är noggrann med att han ska dricka vatten i sin mugg. Får han smaka Festis eller liknande så hälls det aldrig i hans muggar och serveras inte till maten eller när han är törstig utan bara som gofika på vift eller hos släktingar (orka komma med pekpinnar där liksom). Vi pusslar med släktingar för att få korta förskoledagar mycket för att sonen började så tidigt av flera skäl. Men just nu ligger jag inlagd på sjukhus så jag misstänker att en del av mina önskemål får ge vika för farmors och mormors husfrid när dem hjälps åt att ta hand om lilleman medan min man pendlar mellan hemmet och sjukhuset i väntan på lillan som verkar vilja titta ut för tidigt.
    Så skönt i detta läget vi hamnat i att sonen är väldigt van att umgås med släktingarna och att det inte är något konstigt att vakna hos mormor, äta hos faster eller somna hos farmor. Han är trygg och glad med många och just nu är jag så glad för det.

  16. Jag lever efter devisen ”good enough”.. Det viktigaste är att jag är frisk och mår bra så att jag kan vara en bra mamma för mina barn, ingen mår bättre av att jag kräver för mkt av mig själv.

  17. Hoppas det funkar att svara nu, annars är det till larose. Man kan definitivt bli utbränd av att vara hemma, all har vi olika temperament. Jag blir det. Funkar jättebra när jag får gå till jobbet då får jag lagom av allt. Blir understimulerad fort och då mår jag riktigt dåligt. När jag håller igång blir jag påhittig och orkar vad som helst. Läsa samma bok 300 ggr eller baka med småbarn en torsdagkväll i november.

  18. Jag använder mitt eget sunda förnuft och ignorerar åsikter om att socker är gift och plastleksaker är djävulens påfund mm. Jag skrattar åt det till och med, om något år är det nåt nytt som är farligt och nån ny trend som definierar hur en bra förälder ska vara. Men jag kan inte vara trendig eller ”rätt”, jag kan bara vara jag. Inland är mina värderingar moderna, ibland omoderna, typ. Mitt barn har ett varmt kärleksfullt hem, sover gott om natten, har mat på bordet, lever långt ifrån krig och våld. När han blir äldre hoppas jag att han har vänner som han har roligt med, längtar efter julafton och sin födelsedag, vill höra sagor och springa fort och känna vinden blåsa i ansiktet. Jag önskar att han är lycklig och har en lycklig familj. Där ligger min ribba.

  19. @Ida: shit.. Jag blir sjuuuukt stressad av att läsa din kommentar. Mår illa av att någon ger din dotter russin och vindruvor som inte är eko? Extra resväska med ekoprodukter.. Stressad är bara förnamnet!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..