Vad bör vi offra??

Eftersom jag börjar eeh känna mig pressad till att redogöra exakt hur jag och min man tänker kring föräldraledighet så… Visst. En del tycks tycka att man inte kan kalla sig feminist om man inte delar 50/50. Och en del tycks ha svårt att skilja på ideologi och verklighet. Alltså reella situationer som måste lösas.

Såhär:

Linus startade ett företag inom dataspelsbranschen för snart 15 år sen. Han har byggt upp det med extremt mycket hårt jobb och lite tur, tillsammans med sina två bröder och några andra som varit med från början. Han är inte typen som kallar sig entreprenör och mest fokar på att casha in medan andra gör slitgörat. Han jobbar normala 40-timmarsveckor, men då och då mer. När de till exempel släpper spel. Och han har stort ansvar.

Vi lyckades ju pricka in vårt första barn samma år som hans företag för första gången nånsin släpper två spel. I vanliga fall brukar det liksom gå några år mellan släppen, så krångligt och krävande är det att göra ett spel. Men livet blir väl sällan exakt som man tänkt och visionerat. Barn kommer väl (i många fall) när de kommer. Och Linus har såklart haft sjukt dåligt samvete över att inte kunna vara hemma mer med Helmer under hans första halvår. Eller ja, beror väl på vem man jämför med. Han var ju hemma på heltid drygt fyra veckor efter att prutten fötts. Sen har han tagit typ en heldag i veckan fram till i november nångång då han gick upp till två (när värsta rushen på jobbet lagt sig). Alla har ju olika jobblägen med olika mycket ansvar. Hur klyschigt det än må låta så är Linus ganska oersättlig i just sin roll. Eftersom spelbranschen fortfarande är så ung, och det råder brist på riktigt inkörda personer med både den tekniska specialkompetensen som samtidigt kan vara företagsledare. Blabla, kanske helt ointressant, men ville bara peka på att jag blivit betydligt mer ödmjuk inför alla familjers olika möjligheter att dela lika, sen jag själv fick barn.

Och det är inte så att Limpan på nåt sätt tycker mitt jobb är mindre viktigt än hans. Han är sjukt stöttande och allt det där. Men han har massa anställda, jag noll. Har mitt eget lilla aktiebolag inom media och kommunikation. Och kan därmed vara betydligt mer flexibel än honom. Suktar inte efter att vara nåns chef heller.

För hur mycket ska man ge upp för att följa en ideologi eller ”leva precis som man lär”? Ska han kånka sitt livsverk för att kunna vara pappaledig några extra timmar varje vecka? En del säger ju att vi borde minska vår ”lyxkonsumtion” till fördel för mer tid med vår son. De personerna har uppenbarligen ingen vettig insyn. Eller realistisk världsbild. De vet uppenbarligen inte hur tufft det kan vara att få sin business att funka.

Andra kanske är duktiga och säljer sin drömbostad för att bo i en trängre hyreslägenhet (eller förlåt, finns ju typ inga hyreslägenheter… ) för att kunna vara föräldralediga på heltid i två år. Good for them. Men vi ser på det som att så länge vi är totalt närvarande föräldrar merparten av all tid, och Helmer verkar trygg så lever vi på. Det liv vi båda, var för sig och gemensamt byggt upp under många år. 

Det blir lätt så jävla svartvitt där man antingen målar upp hippieföräldrarna som bor i en sommarstuga i skogen och odlar egna grödor för att vara päron på typ heltid, eller pekar ut folk som kalla karriärister som skaffar barnflicka och vägrar ge upp nåt av sitt ”gamla liv”.

De flesta människor, med eller utan barn är garanterat mer komplexa än så.

Jag är lika mycket feminist även om jag tagit lite fler dagar med Helmer, hittills. Känner mig varken förtryckt eller hycklande på den fronten. Sen hycklar jag garanterat med annat, men… Tycker absolut fler män borde ta mer ansvar över hem och barn. Jag och maken är överens där. Och han har gjort allt han kan, det vet jag. Så väl känner jag personen jag lever med. Men problemet är ju som bekant strukturellt. Hela samhällssynen på kvinnor kontra män som ”bäst lämpade föräldern”, lönediskrimineringen för kvinnor, sexism, empatirubbade chefer och annat skit som sätter käppar i jänstäldhetshjulet.

Och personligen tror jag inte det handlar om exakt tid med sitt barn, utan mer om vad man gör med den tiden man är hemmaförälder. Vet en hel del par som är jättefint jämställda på pappret, men där mamman ändå tar allt tråkigt måste-skit medan pappan (som är duktig och delar lika) mest engagerar sig i kul lekar och annat hyfsat kravlöst.

När Linus har Helmer gör han exakt samma grejer som jag gör. Han får liksom ingen gräddfil där jag kliver in och ”avlastar” när det blir lite bökigt med att klä på bäbis samtidigt som man ska packa barnmat och klä på sig själv. Allt som jag klarar själv utgår jag från att Linus klarar själv, och vice versa.

Detta blev både långt och osammanhängande. Men behövde få det ur mig.

 

 
Tack och lov inte morsa till två bäbisar.

  1. Men det BLIR ju hycklande eftersom du anser att ANDRA ska tvingas dela lika. Har tanken slagit dig att andra kanske har precis lika bra skäl som ni att inte dela lika????

    Om man vill tvinga andra att göra vissa val så ska man banne mig leva som man lär – annars är de ju ett skolexempel på hyckleri.

    Jag anser att det är självklar att föräldradagarna tillfaller BARNET och föräldrarna ska få pussla exakt som de vill, eftersom jag inser att jag inte vet bättre än dem hur de vill lägga upp sitt liv, vad de har på gång på sina jobb etc.

  2. Notera att jag både har noterat att ni har viss lyxkonsumtion (för det medger du väl ändå att ni har?) och att det inte främst är för att behålla den som ni inte delar exakt 50/50. ☺ För som du skriver är ju allt inte svartvitt, det finns ju en medelväg mellan att leva precis som innan och att sälja allt man har och flytta ut i skogen. Med det sagt tycker jag ändå att föräldraförsäkringen ska individualiseras, precis som alla andra försäkringar. Dock behövs tydligen vissa justeringar göras när det gäller egenföretagare t.ex.

    1. Men tycker du det är föräldrarnas dagar? Jag det de som BARNETS dagar. Dagar som man vill ska räcka så länge som möjligt..
      och måste alla dela lika på dagarna så kommer de inte alltid vara till godo för barnet. Jag ex som arbetar i samma stad som barnen går förskola kan gå ned några timmar i tid för att kunna ta ut 1 dag per vecka av FP-dagarna, detta för att jag är 10 minuter från barnens förskola. Medan om deras pappa arbetar 1h bilfärd från förskolan och därför skulle behöva ta ut dubbelt så många dagar för att kunna hämta barnen samma tid. Då skulle dagarna gå åt fortare och barnen skulle sedan behöva gå längre dagar på förskolan om FP dagarna tar slut. Är det rimligt anser du? Bara för att man på papper ska dela lika?
      Jag och min sambo MÅSTE ta ut FP dagar motsvarande vårt inkomstbortfall för att säkra vårt SGI för vår ekonomi skulle inte klara en länge sjukskrivning om vi inte fick vårt fulla SGI (dvs ca 80%) av lönen..
      Så vi pusslar så mycket det går sambon lämnar då kan börja lite senare än jag och jag tar FP sista delen av en dag för att barnen inte ska behöva vara 9-10 timmar om dagen på förskola..
      Och är det inte för barnens skull ci faktiskt är hemma?

  3. Tror visst är det är tiden som är avgörande med sina barn. Kvantitet och kvalitet.
    Jag kan minska mina kommentarer om jag upplevs ta över kommentarsfälten. Bra att du uppmärksammade mig där.Trodde verkligen inte att det störde ?
    Dock har jag alltid givit både ris och ros och även tyckt lika ibland. Så att kalla mig ”ganska osympatisk ” tycker jag var rätt sårande. Du går själv väldigt hårt ut ibland och jag kan ha annorlunda åsikter men jag har aldrig upplevt dig som osympatisk. Skulle jag läsa bloggen då ?
    Osympatisk är en elak person för mig.

  4. Cissi ok. Kan säkert ligga ngt i det. Jag är inte så bra på nyanser och rätt rättfram /plump ibland.
    Men jag ska försöka tänka på att inte skriva så mycket här.

  5. Jag håller fullständigt med dig. Men jag tror att det som sticker i folks ögon är hur otroligt kategoriskt svartvit du varit i denna fråga tidigare samt något fördömande mot kvinnor som väljer att vara hemma. Minns iallafall två tillfällen då du skrivit att dessa kvinnor förstör för andra dvs upprätthåller patriarkatet o skeva normer. Klart folk blir lack! Hehe.

    Men man är ju inte mer än människa. Men nya erfarenheter så kommer nya insikter, ändra åsikt får man göra utan att behöva stå till svars. Typ.

    1. Jag har svårt att se hemmamamma-grejen som nåt positivt, och det har jag alltid haft. Alltså problematiserar gärna det. Men viktigt att skilja på sak och person osv.

  6. Håller med LaRose ang kvantitet vs kvalitet. Den som är hemma minst får ju sämre relation med barna. Så är det ju även om det låter surt o trist.

    Kvantitet dvs trista vardagen, tiden tillsammans. Tio timmar tråkigt hemmalunk är bättre än två timmars skitroligt rajraj på grönan.

  7. Och som jag skrev tidigare: Jag värderar definitivt min mans pengar o vår levnadsstandard än att dela lika på fp’n. Jag är inte beredd att sänka min levnadsstandard. Är glad över att vi tog det beslutet. Annars hade Oskar tjänat mindre idag samt ej haft råd att bo i hus. Som jag värderar mer än att han tar ut halva fp’n. Kommer inte dela lika denna gång heller.

  8. Hej Cissi! Gillar att läsa din blogg och den debatt som ofta pågår. Jag har inte kommenterat förrän nu men känner mig manad idag då jag finner detta ämne väldigt intressant. Jag funderar på varför du inte tar ex nio månader initialt och Linus nio månader efter det om det nu är timingen när Helmer föddes som inte var rätt för Linus? Efter nio månader bör väl det lugnat ned sig om det nu handlar om en tillfällig topp? Jag tror för övrigt att det är lätt att en ser sig själv som oumbärlig i större grad än vad en egentligen är när det kommer till jobbsammanhang. Jag kan naturligtvis inte säga att så är fallet för Linus utan bara se till mig själv. Jag har mycket ansvar, personal och sitter i ledningsgruppen. Jag tjänar också mer pengar än min man. Vi tar nio månader var och det går (än så länge) alldeles lysande. Jag tror att uttaget av föräldraledigheten är en stor orsak till det icke jämställda samhälle som vi lever i. Denna typ av resonemang (att en är ”oumbärlig”) är enligt mig i många fall ett sätt att försöka legitimera och upprätthålla de maktstrukturer som leder till ett icke jämställt samhälle. Tyvärr verkar det inte som om de enskilda individerna i vårt samhälle klarar av att ta ut föräldraledigheten jämställt. Därför tror jag att det enda sättet är att staten går in och delar föräldraledigheten rakt av. Rent generellt tycker jag att individen ska få bestämma själv men den samhälleliga nyttan i detta fall skulle jag säga står över individens rätt till självbestämmande. Tack för ordet och tack än än gång för en intressant blogg!

    1. Tack för fina och tänkvärda ord. Skulle nog säga att min adhd med tillhörande psykiska ohälsa är skälet till varför vi inte delat upp det som du föreslår. Jag hade helt enkelt inte pallat 9 mån ”själv”. Vi har gjort som vi tyckt funkat bäst, utefter alla olika omständigheter. Ang ”oumbärlig” på jobbet håller jag med dig i sak, men i Linus fall har det faktiskt varit/är så. Pga specifik branschkunskap som är väldigt färsk ännu, att han har såpass stort ansvar osv.

    2. Men är inte dagarna barnets? Inte föräldrarnas rättighet att vara hemma? Ska man inte förutsätta att så väl män som kvinnor som valt att leva med sin partner ska kunna fatta kloka beslut för vad som passar sina barn bäst?
      Och om ända sättet vi mäter jämställdhet är utifrån hur många FP dagar vi tar ut så finns ett enormt problem.. Och man behöver dessutom inte ta ut dagar alls de första året. Vilket många r dvs väljer att ta ut så lite som möjligt för att ”spara” dagar. Så oavsett om man bara räknar FP dagar för att se hur jämställdheten ser ut så ger de inte alltid en rättvis bild.

  9. Det trista är väl att detta inte gäller för kvinnor. De kan också vara ovärderliga på sitt jobb, men de löser det (nästan alltid) ändå med att vara hemma. Det är inte många kvinnor som jobbar upp mot 50-75-100 % redan andra månaden, även om de tjänar absolut mest pengar. ”Om mamman är höginkomsttagare fördubblas sannolikgeten för ett jämställt uttag. Om det är pappan som är höginkomsttagare minskar sannolikheten.” http://na.se/nyheter/lanet/1.2122095-rapporten-som-krossar-myt-om-foraldraledighet

    http://seb.se/privat/ekonomikollen/experten-vill-sla-hal-pa-myter-om-foraldrapenningen

    Och på lång sikt tror jag familjen förlorar på detta ekonomiskt – om man lever ihop så får man totalt lägre inkomst om kvinnan släpar efter, om man separerar för kvinnan ta smällen…

  10. L: huvudet på spiken där. Jag tror att det är väldigt lätt att se sig själv som oumbärlig och att det är en vanlig orsak för att rationalisera ens val. Det finns nästan alltid fungerande lösningar (på jobbet) men de är sällan lika bekväma som att bara proklamera sig som oumbärlig och istället göra det själv. I regel har en väl nio månader plus att lösa situationen. Jag tror på delad föräldrarledighet för samhällsnyttan och att vi alla behöver lite hjälp på traven där.

  11. Det skaver alltid i mig när någon beskriver pappans status på sin roll som oersättlig och använder det som skäl till att han varit hemma mindre. Jag vill inte kritisera enskilda fall och inte heller ditt Cissis, vad vet jag om hur det är liksom? Men generellt så stör det mig så mycket! Det är så inbyggt i strukturen och normerna att mannen är så otroligt viktig på sitt jobb, medan kvinnor inte är det. Någonstans tänket jag att det i grunden handlar om prioriteringar och inget annat. Ibland svåra prioriteringar men ingen är ju livegen. Det närmsta jag kan komma att någon är oersättlig är pedagogerna på min förskola som skapat viktiga relationer med små barn i sitt yrke, men aldrig hör man att de är oersättliga för det är ju inte sånt som räknas.
    Menar verkligen inte att vara kritisk mot individer, verkligheten är ju verkligheten och vi lever ju i de här strukturerna, men den ständiga bilden av pappor som är så viktiga och oersättliga på sina jobb står mig upp i halsen. Med det inte sagt att jag har förståelse för tex ditt val Cissi, det är fenomenet jag blir frustrerad av.

  12. Mamma sedan tre veckor tillbaka. Kommer att dela 50/50. Min sambo har lika rätt till sina dagar och sitt barn som jag har. Blir mindre pengar i ca två år oavsett vem av oss som tar ut FP. Detta är dock något vi har varit beredda på sen moi/yours truly plusade på stickan.
    När jag nu ser vår son och min sambo tillsammans, hur de knyter an till varandra är jag ännu mer säker på att vi gör rätt. Hjärtat sväller ju med kärlek till dessa två. Pengar är något som man har och inte har därav inget som är viktigt för mig.
    Sen tycker jag att alla gör som de vill! Jag drömmer ingen…är dock hardcore feminist och lever som jag lär.

  13. Jag förstår ditt resonemang men håller inte med. Många är oersättliga på jobbet. Min man driver ett åkeri och har inga anställda. Om han är föräldraledig i 9 månader som du föreslår har han inget jobb kvar. Han har inte råd att betala lånen han har i företaget och skulle gå i konkurs. Dock har vi löst det så att han tar ut en föräldradagar i veckan, men mer än så är omöjligt.

  14. Men tycker du det är föräldrarnas dagar? Jag det de som BARNETS dagar. Dagar som man vill ska räcka så länge som möjligt..
    och måste alla dela lika på dagarna så kommer de inte alltid vara till godo för barnet. Jag ex som arbetar i samma stad som barnen går förskola kan gå ned några timmar i tid för att kunna ta ut 1 dag per vecka av FP-dagarna, detta för att jag är 10 minuter från barnens förskola. Medan om deras pappa arbetar 1h bilfärd från förskolan och därför skulle behöva ta ut dubbelt så många dagar för att kunna hämta barnen samma tid. Då skulle dagarna gå åt fortare och barnen skulle sedan behöva gå längre dagar på förskolan om FP dagarna tar slut. Är det rimligt anser du? Bara för att man på papper ska dela lika?
    Jag och min sambo MÅSTE ta ut FP dagar motsvarande vårt inkomstbortfall för att säkra vårt SGI för vår ekonomi skulle inte klara en länge sjukskrivning om vi inte fick vårt fulla SGI (dvs ca 80%) av lönen..
    Så vi pusslar så mycket det går sambon lämnar då kan börja lite senare än jag och jag tar FP sista delen av en dag för att barnen inte ska behöva vara 9-10 timmar om dagen på förskola..

    Och är det inte för barnens skull ci faktiskt är hemma?

  15. Jag tycker att det är barnets rätt till båda föräldrarna. Med tanke på hur uttaget ser ut idag så är de flesta familjer inte särskilt bra på att välja själva, nej. För de flesta har faktiskt inte en situation där mamman MÅSTE ta ut en absolut majoritet av dagarna, men så ser det ändå ut. Vem har sagt att uttag av fl är ända sättet att mäta jämställdhet? Det är dock en faktor som har stor inverkan på kvinnors situation på arbetsmarknaden och ansvar för barn och hem.

  16. Anna: Om vi försöker belysa detta på en övergripande nivå så tror jag att det allra bästa för såväl barn som samhället i stort är att föräldrarna delar lika och är hemma med sina barn lika mycket. Och nej, jag tror tyvärr att många par tar beslut kring detta utifrån de rådande patriarkala samhällsstrukturerna och inte utifrån vad som egentligen skulle vara bäst för såväl barn som samhälle i långa loppet. Vidare så är uttag av föräldraledighet naturligtvis inte det enda sättet att mäta huruvida ett samhälle är jämställt eller inte.

  17. Hanna banana: Självklart finns det fall där individer är oumbärliga på sitt jobb. Min åsikt är dock att det generellt tenderar att vara män som anser sig vara oumbärliga. Kvinnor däremot, tenderar mer sällan se sig själva som oumbärliga.

    Elin: Enig

  18. Alltså detta är så jäkla komiskt (och tyvärr typiskt). Linus han är helt oumbärlig på jobbet, de kommer kursa om han inte är där och håller ställningarna minst tre dagar i veckan. Ingen annan av de som var med och startade företaget har hans unika kompetens och inte kunde han lära upp någon heller under den otroligt korta tid (9 mån graviditet och 10 mån med barn) ni haft på er att planera för att han skulle vara borta lite mer från jobbet. Och som av en totalt oförutsedd händelse så råkade de vara i begrepp släppa två spel exakt timat med Helmers födelse. Vilket sammanträffande! Men det är ju sådant som man som delägare i ett företag absolut inte kan styra över.

    Jag har betydligt mer förståelse för tex mannen med åkeri och inga anställda här ovan, han är oumbärlig.

    Sedan ska jag lägga till att jag helt förstår ert upplägg, hade jag varit i er situation hade jag troligen gjort likadant. Men försöken att rättfärdiga ert beslut genom en lång harang om hur oumbärlig Linus är på jobbet…nä det faller platt. Bättre att bara säga att ni vet att det kanske inte är optimalt (ur ett strukturellt perspektiv då) men det passar helt enkelt bäst för er. Det räcker.

    1. Fast va? Det är precis som jag beskrivit, annars hade jag lätt stått för om det var lättja eller whatever. Du har ju varken insyn eller kunskap om det här fallet så kanske läge att vara aningen mer ödmjuk?

  19. Det later som att ni har hittat er personliga balans. Alla har vi ju sa otroligt olika liv sa jag fattar inte pointen med att alltid tanka 50/50. Man gor sa gott man kan, och det kommer antagligen att funka pa olika satt i olika stadier av livet. Har man t.ex. en stor aldersskillnad mellan mannen och kvinnan i forhallandet sa maste man ju ha det i atanke, plus alla andra faktorer. Jag tanker att huvudsaken ar att bada vill den andras basta och att man tillsammans stravar efter en balans. Tyvarr verkar vi manniskor gilla att domma andra manniskors liv hela tiden, fast vi inte ens vet deras verklighet. Man far gora sitt basta och forsoka att inte bry sig sa mycket om vad andra tycker. 🙂

  20. Elin
    Men du känner ju inte till hur varje familjs situation ser ut?
    Så de som kan ta rationella beslut baserat på barnens bästa även om de inte tar ut exakt lika många dagar ska vara någon form av undantag eller ska vi bortse från att de är barnens bästa vi tänker på? Eller ska alla få uppsöka eller ansöka om hur man vill dela dagarna? Vem ska få bestämma då? Jag anser definitivt inte att de är bra användning av dagar att spendera de pendlande i bilen..
    Att attackera ojämställdheten på arbetsmarknaden börjar banne mig inte i att dela föräldrardagarna. De är inte därför kvinnodominerande yrken har lägre grundlön än andra yrken med samma utbildningslängd där män dominerar. Det handlar om synen på de olika könen och vår roll i historien.. Att tro att om man bara delar lika på föräldrarledigheten så ska detta lösa sig är bara naivt.. Men många tror de är en ”enkel” lösning..
    Oavsett hur man vill dela så ska de vara upp till barnets föräldrar.. För det är barnets föräldrar som vet vad som fungerar bäst för barnet och deras familj..
    Idag har man all möjlighet att dela exakt lika eller inte..
    Det vi borde göra är att höja kvinnors syn på dem själva och deras förmåga att fatta egna beslut..

  21. Till Lady Dahmer: Du skriver att den som är hemma mindre med barnen får sämre relation till dem, så du tycker alltså det är helt okej att dina barn får sämre relation till sin pappa?

  22. Vill inte kommentera ert specifika val och man kan alltid hitta ”undantagsfall” men tittar man på hur föräldradagarna fördelas generellt så tycker jag att det är trist att männen inte verkar VILJA spendera så mycket tid som möjligt med sina barn. Hade snacket gått att jag bara skulle ta en liten del av dagarna för att vi annars får sänka vår levnadsstandard i några år hade jag slagits med näbb och klor för att få min tid med vårt barn. Min man tjänar mycket mer än mig och har varit tydlig sen vi fick veta att vi var med barn att han ska ha hälften av dagarna. Inget snack. Spara till flådiga prylar/hus eller liknande kan vi göra senare, mat på bordet får vi och tak över huvudet har vi. Vårt barn är bara liten en gång och självklart vill vi båda vara där och uppleva så mycket som möjligt av denna korta tid med henne. Man borde inte behöva ”tvinga” på männen dagar.

  23. Anna: det är du som tillskriver mig ett naivt synsätt. Jag har aldrig sagt att det är en enkel lösning på situationen på arbetsmarknaden, men det är en del av lösningen. Som det ser ut nu vet alla inblandade att en gravid kvinna i princip MÅSTE vara borta från jobbet en viss tid i samband med att hon föder barn. Det går inte att göra någonting åt det. Mannen däremot kan vara mycket mer flexibel och kan strunta att ta ut fl helt. Mkt tacksamt för en arbetsgivare. Om däremot hälften av dagarna var låsta till mannen skulle de flesta män också vara tvugna att ta ut flera månaders fl. Arbetsgivarna skulle vara tvungna att ta hänsyn till det. När pappan är föräldraledig en längre tid måste han också ta större ansvar för hushållet, vilket gör att kvinnorna i längden sliter ut sig mindre på den fronten också. Det inte så lätt att bara göra ett eget, självständigt val i ett samhälle som styrs av vissa strukturer. Det kan man också kalla för ett enkelt synsätt.

  24. Så otroligt intressant diskussion.
    Nu sticker jag ut huvudet här, vi har valt en annan väg än Cissi tycker och vad de flesta i kommentarsfältet gjort.
    Jag har varit hemma med min dotter sedan hon föddes för 5 år sedan. Jag har jobbat litegrann några veckor på somrarna och läst några strökurser på universitetet, men förutom det har jag varit hemma.Min man var hemma med oss första månaden efter dotterns födelse annars har han mest tagit ut strödagar och haft extra ledigt på sommaren. Det passar oss. Att kunna vara lediga ihop 8 veckor på sommaren har varit guld för oss.
    Min man älskar sitt jobb, ja, han tjänar mer än dubbelt så mycket som jag gjorde, men vi har ett toppenliv så här. Ingen stress och två föräldrar som är nöjda och glada och båda har mycket tid för vårt barn. Det stör mig inte ett dugg att jag gör lejonparten av hushållsarbetet och allt som rör hemmet och barnet. Jag lever ett väldigt stressfritt liv där det ändå finns plats för mig att göra egna saker, tex är jag mycket engagerad i kyrkan och har ett stort socialt liv.
    Jag tyckte det var grymt stressande att rodda 8-16 livet med hämtning och lämning som jag hade tre månader innan vi bestämde oss för att jag skulle vara hemma.( jag började arbeta igen när vårt barn 1,5 år)
    Dottern träffar andra barn på dagis ( allmän förskola) och genom att ha aktiviteter några gånger i veckan.
    Min tid för arbete kommer sen igen, pensionspengar finns undansatt så nu njuter jag av att jag har chansen att träffa mitt barn så mycket som jag gör!!!

  25. Jag tycker alltså inte att alla ska få ansöka om hur man ska dela dagarna, utan att man ska få hälften av dagarna var, punkt. Sedan behöver vissa regler ändras hos fk, t.ex. hur man beräknar inkomsten hos den som har mycket OB, är egenföretagare etc.

  26. familjepolitik och feminism hör inte ihop tycker jag. Jag tycker det är sjölvklart med lika lön för lika arbeta osv men…vad gäller familjefrågor så blir jag spyfördig när folk pratar om hur vi kvinnor offrar vpra karriörer,får sämre pension och DÄRFÖR måste dela lika. Äh vafan kom igen! Ur barnets perspektiv så är det böttre att vara hemma mer under första tiden med sin primära anknytningsperson,oftast mamman om man burit barnet i magen. Det kanske är värt allt i världen att få vara hemma med sitt barn trits att man får sömre pension.
    så länge man som man eller kvinna inte blir tvungad till något av den andra parten så tycker jag det helt är upp till varje familj att bestämma. Och faktum är att denna feministiska våg INTE ser till vad som är bäst för barnet utan för kvinnan, oftast.
    jag kommer vara hemma 1.5 år, min sambo ca 5 månader (har redan varit ledig en månad med oss i somnras så sammablagt 6 mpnader). Sedan startar förskola vid två år, vi delar då ubgefär lika på de dagar vi har kvar och planerar alla fall att vabba ungefär jämt. sambom har dock löttare att vabba än mitt jobb men jag tror ändå jag kommer vilja vara hemma och vabba hälften av gångerna.
    Folk får göra det som passar den egna familjen.

  27. Till Mellan skog och hav; håller helt med dig! Dock…jag gör exakt likadant själv… Min man fick chefsjobb precis när vi väntade vårt barn och vips så tog vi ett gemensamt beslut att korta ned hans föräldraledighet, annars hade ju hans karriär hämmats. Men, nu är ju jag hemma mer och det hämmar ju rimligtvis min. Och vi är ju så många som resonerar så här. Jag kan ändå inte låta bli att tänka att fick vi lika många dagar så får ju även arbetsgivare se både kvinnor och män som lika umbärliga och fler kvinnor i barnafödande ålder får fler chanser på arbetsmarknaden. För då är vi borta lika mycket. För sen när ungarna blir stora och mannen jobbat till sig en bättre karriär, vem tror vi vabar då? Och ekorrhjulet snurrar fint vidare…

  28. Det som behövs är att höja lönen i yrken som är vårdande och omhändertagande ex lärare, sjuksköterskor, lokalvård, tandvård, undersköterskor och polisen (som väl är ett av de få yrken som fortfarande är mansdominerat men med urkass lön). Att höja lönen är den största åtgärden vi kan göra för att höja jämställdheten.
    Att tro att dela lika mellan föräldrarna skulle ge mer jämställdhet tror jag är dumt. Istället kommer de kunna resultera i att den (vanligtviss kvinnan) som stannar hem under första året inte kommer ta ut ersättning från fk vilket skapar ett ännu större beroende (och beroendeställning) till andra föräldern (mannen) och kan skapa en ännu mer ojämställd relation mellan parterna..

  29. @också förstagångsförälder: Fast jag tror ju att det bästa för barnet, både i början och längden är att dela jämt, både i början och längden. Vår äldsta började också förskola vid två år och vi tog ett år var. Om det nu är ekonomin som styr låter det märkligt att de flesta kvinnor skulle fortsätta vara hemma lika länge, fast en stor del obetalt. Det borde inte familjerna tjäna på.

  30. Här var tanken att jag med 15.000 mindre i lön per månad än sambon skulle vara hemma på heltid i minst ett år. Men jag lyckades få ett nytt jobb med mycket bättre lön under föräldraledigheten så när sonen var 8 månader började jag jobba 100% och sambon är föräldraledig stället i ca 4 månader då han också ska byta arbetsgivare. Sen får vi se vad vi gör om/när vi båda har tillsvidare anställningar igen, planer finns på att gå ner lite i tid men vem och hur det blir återstår att se.

  31. Hej Cissi,
    jag håller verkligen i grund och botten med om vad du säger. Tycker att det är ganska ointressant hur enskilda par gör för att få ihop livet. Det är inte precis föräldrars fel att arbetslivet inte alltid är flexibelt.

    MEN, det som jag har börjat se runt mig i min omgivning just nu gör mig helt tokig inombords. Har nog inte en enda polare som inte betraktar sig som feminist, men jag undrar vad som händer nu när vissa börjar få barn. Ett par – killen är nyutbildad läkare och tjejen har ett bra ekonomjobb och de tjänar ungefär lika mycke – har precis fått barn. Båda är självutnämnda feminister, men nu är det bestämt att mamman ska ta ut all föräldraledighet bortsett från de två pappamånaderna. Huuuur ska vi kunna bli jämställda när par som har ALLA möjligheter i världen att vara jämställda inte är det? Blir så himla nedslagen och är livrädd för att skaffa barn. Vill inte själv hamna i den fällan

    1. Fattar. Jag försöker tänka att 1) man skaffar barn med nån med bra värderingar. Alltså att hen strävar efter samma mål och mening med tillvaron. 2) gör det bästa man kan, utifrån sin situation. Nu tar Linus mer föräldraledigt än mig (2 dar i v, jag tar oftast 1 och barnvakt resten) och vet att han kommer ”komma ikapp” på sikt. Men visst är det knivigt.

  32. Men det som gör mig så rädd är att jag ”vet” att jag har dessa värderingar och att jag delar dessa med min sambo. Så verkar det ha varit för alla dom här paren. Men så FORT den där ungen så verkar det där kastas ut från fönstret. Det som gör mig mest förbannad är alla dessa flata män som ba ”nämen jag FÅR inte vara hemma”. Hur slapp får man bli? Varför kräver dom inte tid med sin unge?
    Aja, hoppas att detta inte händer mig eftersom jag tänker på det så mycket. Men tycker ärligt att alla dessa par sabbar för oss andra (alltså obs, dom som alltså faktiskt har rimlig möjlighet att dela någotsånär lika).

  33. Jag tycker det är viktigt att komma ihåg att de betalda föräldradagar vi har rätt till i Sverige är finansierade av staten, alltså är det inte helt orimligt att staten också försöker styra uttaget av dessa i en mer jämställd riktning (genom tex en tredje ”pappamånad” som nu kommer gälla från och med januari). Det är ju inte så att staten går in och tvingar pappan att vara hemma si och mamman att vara hemma så mycket. Som några har skrivit är det ju många som sparar dagar och är hemma på heltid ändå (i den mån man kan och vill), detta skulle ju fortfarande vara möjligt om föräldradagarna delades helt lika. Poängen är ju att dagens föräldraförsäkring skapar ett mönster där mamman är hemma mycket mer än pappan – finansierat av staten som säger sig vilja främja ett jämställt samhälle. Om man skapade en individuell föräldraförsäkring skulle denna istället främja ett annat mönster, men inte förbjuda folk att bryta mot detta.

  34. Håller med LaRose: Kvalitetstid är något stressade föräldrar med dåligt samvete som vet att de borde lägga mer tid på barnen uppfunnit. Kvantitet är kvalitet.

  35. Nej fast i de allra flesta fall är det så. Kvantitet ÄR en nyckelfaktor i barnpsykologi, även när den mest närvarande föräldern är ett rent ut sagt skittrist päron är det ändå DÄR, före den där roliga föräldern som är där ibland. Vuxna som är skilsmässobarn brukar vittna om att den föräldern som tog mest tid var den som de gick till med problem etc medan den andra var den som stod för det roliga. Föräldraskapet är ju liksom hela paketet.

  36. Åh va skönt att höra att det inte bara är jag som är för delad föräldraförsäkring!!! Utvecklade min ståndpunkt i det förra inlägget som berörde detta ämne och är så glad att det finns så starka och smarta tjejer som också förstår att detta ÄR en jämställdhetsfråga. Och att de (förhoppningvis) inte lever med fega, undflyende partners!
    Att ha två föräldrar som båda är förstaföräldrar för barnet måste vara det bästa och det enda sättet att uppnå det är att ha ett delat föräldraskap!

  37. Tänk, vi har resonerat precis tvärtemot er:
    1. Jag har fast jobb – tar ut mest FP.
    2. Pappan forskar och är lite mer i din sits. Syns man inte finns man inte – tar ut mindre FP.
    Gör inte föräldraledigheten större skador på din karriär än Linus?

  38. Jag tycker det klingar väldigt falskt när kvinnor som är uttalade feminister och har en klar idé om hur föräldradagarna ska delas nämligen 50-50 sen inte själva lever som dom lär. Trovärdigheten sjunker rejält. Alla dessa ursäkter är ju bara nonsens, har man en verklig övertygelse så ser man till att leva efter den även om det kostar.

  39. Orkar inte läsa alla kommentarer. Blir arg på flera/många bara, så…..

    Heja Cissi!!
    Alltför många verkan inte förstå skillnaden på att driva företag och att vara anställd. Jag instämmer med någon ovan att det inte bara är att dra ned utan att det kan mycket väl blir en fråga om allt eller inget. Antigen så får man pengar eller så får man inga, och går helt börja om från början efter barn.
    Lättare sagt än gjort då ska ni veta. Det tar minst två år innan man får vint i det flesta företag. Och att undertiden bara säga tack och adjö till sina anställda, vilken verklighet lever ni i?

    Och ja det finns grader på att vara viktig på jobbet vs oersättlig.

    PS Jag har samma känsla som du angående vissa som kommenterar. Jag har fler känslor angående vissa också.

  40. Hmm, när man blir gravid har man ungefär 1 år på sig att ordna med omständigheterna kring föräldraledigheten, och har man tänkt skaffa barn så har man väl lite framförhållning i hur man ska lösa det problemet. Som sagt, ursäkter.

  41. @ ozzy: Jag utgår ifrån att varken du eller dina barns pappa har egget företag, annars så, wow så världsfrånvänt.

    Jag är nu så faktiskt för att tvinga fram delad föräldrarförsäkring, Ända sättet att inte redan från börja vid anställning värdera olika ifall vilja anställa och sedan också lön, men..

    Jag ser ett par undantag minst. Vid dem som har eget företag med mindre än 20 anställda, eller om du är inom akademia och forskar.
    För det enda som kommer hända annars är att barnet tvingas tidigare in på förskola och då är det ju barnet som betalar priset. Det finns nämligen inga andra alternativ såvida man inte är beredd att ge upp precis allt och sedan börja från börja vilket kan innebära att slänga bort 20 års studier tex eller vara tvungen att stänga ned ett helt företag. När du sedan ska starta upp igen så har någon annan redan tagit din plats och du kommer sedan i fler år sakna inkomst. Exakt samma scenario ifall du forskar.

    Nu kan ju jag tycka att vi alla borde skaffa färre barn får vår planets skull, men jag gissar på att det inte är pga den ställningen som du har din hållning?

  42. Tänker på det här med att staten skall dela upp dagarna lika mellan föräldrarna. I vårt fall hade det gjort att vi inte hade varit hemma lika länge. Vi har bestämt att vara hemma ett år var med vår lilla tjej. Pga fk’s regler så för att behålla sgi så måste man under andra året ta ut minst 5 dagar i veckan. Det gör att under det första året som jag är hemma tar jag endast ut ca 1/4 av dagarna. Och sen tar pappan resten under andra året. Så hade vi varit tilldelade lika många dagar så lägger FK själva fällben för oss.

    Det blir också skevt eftersom vi om man tittar på kalenderdagar är helt jämställda men om man tittar fp-dagar så är det helt skevt.

    Som många påpekat, det är inte svart eller vitt!!!

  43. @Annika: Ja, det där är ju en av de saker som behöver ses över innan man individualiserar föräldraförsäkringen.

  44. För en gångs skull håller jag med dig Cissi – det är jäkligt lätt att ha åsikter och vara fördömande om man inte sitter i en liknande situation. Nu är det typ 100år sen (haha) som vi hade små typer och eftersom 1) vi spenderat en halv förmögenhet på att få förmånen att bli föräldrar och 2) mannen tjänade 2-3ggr mer än vad jag gjorde, var valet enkelt. Hade mannen varit hemma 50% hade den ekonomiska situationen varit ganska ohållbar. Och – vi levde verkligen inget lyxliv, tvärtom jag tom klippte kuponger och gick mellan butiker för att få ihop maten och blöjorna.
    Och att den socialdemokratiska staten ska lägga sig i hur man fördelar föräldraledigheten är enligt min mening helt förkastligt. ger mig Soviet vibbar.

  45. Orkar inte läsa alla kommenterar (av ngn anledning dyker vissa av dina inlägg inte upp i mina bloglovin app?!!), men jag håller med dig! Man behöver inte dela 50/50, nio mån mamma, nio mån pappa. Ni verkar ju dela (och har delat) redan tidigt, vilket ju är jättebra för Helmer – lika trygg med mamma som med pappa. Dessutom tror jag delat ansvar hemma oavsett vem som jobbar är betydligt viktigare.

  46. Jag tänkte att jag ska försöka förklara hur jag känner..
    Jag är feminist.
    Jag tycker dock att diskussionen ibland blir skev när jag upplever att man ”försöker göra” män och kvinnor lika, på alla plan, även biologiskt. Jag tror på allas lika värde, givetvis, men vissa saker är vi olika på. Missförstå mig rätt.
    För min del så skulle jag inte ha velat/klarat av att separera från min bebis tidigt (jag pratar under året). Jag skulle slåss med näbbar och klor då jag upplevde ett nästan fysiskt behov av att vara nära min bebis. Jag tror att jag inte är ensam om denna känsla och jag TROR att detta även kan finnas en biologisk förklaring till. Jag menar, så mycket hormoner som frigörs vid graviditet, förlossning och amning osv. så vore det ju konstigt om inte det kunde gälla även här. Jag tycker att det är förkastligt att försöka lagstifta och styra bort detta ”behov” som många gånger kanske är biologisk. Jag är av den uppfattning om att mamma till barnet har en särskild roll den första tiden. Pappa är givetvis viktig, men hans tid kommer senare. Jag vet att detta är som att svära i kyrkan i dag men det är vad jag tror. Det handlar inte om vem som är bäst i det stora hela. Att säga att pappa inte blir nära sitt barn om han inte plockar ut fp-dagar det första året är ju galet. Våra barn ska väl förhoppningsvis leva längre än så..? Och det är ju inte så att pappan inte kan mysa/gosa/trösta/mata barnet när han inte jobbar. Allt behöver ju inte vara så svart eller vitt. Men jag tror att det första året är mamma viktigast för barnet, men att denna känsla även ofta gäller för mamman.

    Angående jämställdheten på arbetsmarknaden kan ju inte våra skillnader enbart bero på det första året i barnets liv och vem som var hemma mest då?! 2-3 år av hela ens arbetsliv är ju knappaste det mest avgörande. Utan isf tror jag det är viktigare att som par dela upp dom övriga 10 åren(!) när det kommer till VAB o. dylikt.

  47. Att föräldrapar hela tiden skyller sin ojämna fördelning av fp-dagar på att pappan är oersättlig på arbetsmarknaden mm. tror jag ofta handlar om att det är svårt idag att stå för sin åsikt att jag/vi som mamma och pappa tror att det är bäst för vårt barn om mamma är hemma mer än pappan. Därför slänger man sig med ”dåliga” ursäkter och bortförklaringar. Ok, att någon är oersättliga men så många??
    För min egen del låter det som en dröm att vara hemma i ett drygt år och att sedan pappan är hemma samma längd. Men då kommer vi in på den ekonomiska delen. Jag/vi VILL leva med en standard som är någotsånär normal för oss. Vi vill bo kvar i vår lägenhet och leva på som vanligt, givetvis med en tuffare budget men det finns gränser. Jag har snart varit hemma med vår son i ett år och kommer att gå tillbaka till mitt fantastiska jobb i februari, då tar pappan vid i sju månader. Passar oss perfekt!?

  48. Jag kanske går mot strömmen men det skiter jag i. Ingen skall få bestämma hur dagarna delas upp förutom föräldrarna. Klart att alla ska ha möjligheten att dela lika, ingen tvekan om det. När jag fick barn med min första man tjänade jag mer än honom. Men vi valde att jag var den som skulle vara hemma mertid. För att jag ville det!! Vi struntade att vi förlorade 10000:- i månaden. Jag hade den önskan att vara hemma med barnet, hade han velat vara hemma mera hade vi delat mer. När jag väl började jobba tog han ut varje fredag.

    Men jag känner också att varje kvinna som bär ett barn har en påfrestning på kroppen och kroppen behöver läka. Förlossningen är också en påfrestning och ibland blir kvinnan skadad och opererad. Varje kvinna borde egentligen få lite sjukskrivningsdagar i början.

    Det bästa är att båda föräldrarna får 30 dagar var i början. Som bara kan ta ut de första 30 dagarna/ 60 dagarna gör mamman. För att kunna gemensamt vara med i omställningen, kunna mysa och hjälpas åt. Sen kommer en återhämtnongsmånad för mamman alltså 30 dagar till som enbart hör till mamman. Som skall tas ut den första eller andra månaden. Om de inte tas ut så är de förbrukade .

    De är bara trettio extra dagar (förklarar nedan). Sen kommer föräldradagarna där 60 dagar var är märkta till varsin föräldrar att ta ut innan barnet fyller 8 år. Och resterande dagar bestämmer man själv över. Med förhoppningen att mamman och pappan gör det som är bäst för de och bebisen. Oavsett om det är mamman som tar flest dagar eller pappan.

    De där 30 dagarna som jag tycker mamman ska få är för återhämtning, mjölkstockning osv och för att kroppen utsatts under graviditet, förlossning och amning och lära känna hur bebisens matmänster Osv funkar.

    För naturen tvingar mamman att vara hemma första tiden om barnet ska ammas. Det är inte alla mamma som gillar spädistiden och hade föredragit att vara hemma först efter 6 månader. Då skulle kvinnan kunna gå ut och jobba efter de första 2 månader eller kanske 3 och sen skulle mannen kunna gå hemma under spädistiden med. För kvinnan kanske fått igång amningen och kan pumpa eller väljer efter 3 månader att flaskmata. För ofta så har kvinnor som inte fått igång amningen eller finner det ”bra” att slutat inom loppet av tre månader. På det här sättet tror jag man kan få det mer jämlikt. Många kvinnor känner sig åsidosatt när en sån regel som 50/50 kommer in när det är en kvinnas kropp som utsätts och att de är de som tvingas vara hemma då de är maten i början.
    Jag förespråkar delad föräldraledighet men jag tycker inte staten skall lägga sig i.
    På det här sättet får kvinnan 30 extra dagar, 30 dagar gemensamt hemma och sen kunna dela resterande dagarna 50/50 om det är en sån önskan i varje familj. Jag skulle mer än gärna dela lika då utan att känna att någon annan bestämmer över mina dagar. Eller då först om nu staten skall bråka att mannen och kvinnan går 100 låsta dagar istället för 60. Tål att tänkas på.

    Allt är inte hundra 100 procent genomtänkt här men det är en start till att föräldrar närmar sig en 50/50 delning ovan försäljare utgör kanske en 55(60)/45(40) delning men det är bättre en statistiken idag.
    Och grubbla inte sönder min kommentar. Den behöver säkert justeras, bli mer genomtänkt osv men jag har två huliganer som busar och ska hämta nästa i skolan nu. Puss och hej.!☺️

  49. Men så här : man får idag vara ledig med sitt barn hur länge man vill så vitt jag vet. Vad sedan vårt skattesystem ska subventionera är en annan del. Det är lite märkligt hur föräldraförsäkringen inte är individualiserad. Alla andra är det sedan länge i vårt land. På det individuella planet kan det såklart göra att vissa inte kommer kunna vara hemma lika länge med finansiering från det allmänna systemet. Men det är absurt att behålla nuvarande lösning med tanke på den skevhet som systemet bidrar till på kollektiv basis. 80/20 tror jag SCB rapporterar uttaget ungefär eller om det är något mindre skillnad nu. det handlar för mig lika mkt om att den andra föräldern (ofta pappan) ska kunna vara hemma lika mkt som mamman. Med en individualisering pekar man på den utjämnande effekten som den största vinsten. För att inte tala om barnets tätt till båda föräldrarna.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..