Sluta idiotförklara morsor!

Efter snart ett år som morsa vill jag verkligen ge varenda arbetsgivare som är neggo till att anställa kvinnor med småbarn på käften.

FÖR FINNS DET NÅGRA MER EFFEKTIVA ÄN SMÅBARNSMORSOR??

Vi utvecklar ju förbövelen superskills i att multitaska, känna av, vara lyhörda, få saker gjorda utan såsande… Ändå diskrimineras vi på arbetsmarknaden. Man frågar kvinnor på anställningsintervjuer om de tänkt skaffa barn, och bara utgår från att det kommer bli ett hinder om svaret är ja. Man väljer aktivt bort kompetenta tjejer för att de har småbarn hemma. Unkna föreställningar om att en mamma inte kan vara fokuserad och hängiven nog.

Kan absolut säga att jag fått högre och bättre arbetsmoral sen jag fick Helmer. Just för att jag blivit tvungen att ta mer ansvar i stort. Har tvingats lära mig planera och prioritera i högre utsträckning än nånsin innan.

Fy fasen vad less jag blir av den rådande bilden av mammor som lata fikazombies som typ aldrig mer kan ”leverera” likt innan de skaffade kids. Min samlade erfarenhet är ju precis tvärtom.

Hur känner du?

 

 

  1. Mammor är väl som folk är mest. Att leverera på jobbet har ingenting att göra med att man har barn eller inte. Något fler dagar borta kanske, vab, men är man själv aldrig sjuk så kanske det jämnar ut sig. Lyhördhet, integritet, inte för pushy är kvaliteter jag tittar på under intervjun.

  2. Håller delvis med men synen på mammor av arbetsgivare är främsta argumentet för att pappor skall ta delat ansvar med föräldraledighet och vab dagar. Småbarnsmorsor ska inte behöva jobba som karlar. Pappor ska anpassa sej efter kvinnor. Så får vi en jämställdhet som gynnar barnen och som tar ifrån arb givare argumentet att istället anställa män. / Asta

  3. Kvinnor diskrimineras eftersom kvinnor generellt sett tar mest föräldraledighet och mest vab. Vill du ändra på detta – dela vab och föräldraledighet rakt av, som ett första steg, för att inte vara en del av problemet.

    Att kvinnor kan multitaska är ju jättebra men är de inte på jobbet tillräckligt pga barnen blir de ju bara en utgift och inte en vinst för företaget.

  4. vid två av tre arbetsintervjuer har jag i princip fått höra att jag är en värdelös anställd eftersom jag har ett litet barn. Det tråkigaste är att jag eftersom jag har en egen firma som går runt ä, sökt de här jobben för att de är drömjobb och då att behöva gå därifrån och känna att de var rätt unkna ändå. För det är relativt jävla okul att på en arbetsintervju behöva sitta och försvara sin arbetskapacitet som tydligen inte är tillräcklig eftersom jag är mamma och därför inte kan fokusera på ett jobb. DESSUTOM kommer jag ju att vabba så mycket. ”Mammor till barn i förskoleåldern, de är ju nästan aldrig på jobbet” fick jag höra på en av intervjuerna. True story.

  5. Självklart förändras man, kanske i personligheten, men jag tror inte att det automatiskt betyder att man blir en bättre medarbetare än vad man var innan.

  6. Sånt här ger mig grav ångest och får mig att bli uppriktigt ledsen när jag tänker på att jag en dag kommer vara färdig med skolan och ska ut i arbetslivet, antingen som ca 30-åring i ”riskzonen” för att skaffa barn snart, eller som oönskad småbarnsmamma. Jaha, så jag ska plugga i flera år och dra på mig en saftig studieskuld för att sedan ses som en belastning för alla arbetsgivare…Kul jul.

  7. Jag tänker att de utgår från att en förälder med litet barn hemma kommer VABBA mycket och det stjäl fokus från jobbet. OM de nu ska ha med det i åtanke när de anställer folk, ska samma fråga ställas till karlar, annars kan de vackert knipa käft!

  8. Det är väl knappast att man tror att mammorna är ”lata fikazombies”, utan att de har för mycket att göra med barnen så jobbet blir lidande… Och självklart borde frågan i så fall ställas till papporna också.

  9. Jo arbetsgivaren vet väl om att det blir endel bortfall pga vård av barn men det gäller ju både mamman och pappan. Får man tro…Visst blir man mkt mer effektiv med sin tid på jobbet men generellt så jobbar ju småbarnsföräldrar inte övertid lika mkt som barnlösa och fokus 1 är kanske inte jobbet.
    Ser det både hos mig själv och kollegorna. Alla ,både männen och kvinnorna jobbar extremt sällan över om det skulle behövas, utan man går den tid man ska hämta på förskolan. En helig tid . För sitt viktigaste möte någonsin under hela dagen -nämligen mötet med sitt barn ?
    Så där ser jag en skillnad på prioriteringar före och efter barn hos de flesta. En sund och klok prioriteringar tycker jag.

  10. Tycker båda och. Har fått känna på diskriminering under intervjuer etc. ofta frågor från äldre kvinnor om hur jag ska lösa att ha et krävande jobb med et litet barn…Men efter att jag började jobba på mitt nuvarande jobb upplever jag som 29 åring med en 1 åring fick mer respekt och kanske uppfattad som mer mogen. Plötsligt hade jag något gemensamt med cheferna på 40+, båda men och kvinnor. Jag jobbar sällan över, men delar på alla lämningar/hämtningar och vab. 🙂

  11. Är det inte olagligt att ställa sånna frågor vid en arbetsintervju? Eller olagligt, men inte tillåtet enligt facket eller liknande åtminstone att fråga om tankar om att skaffa barn osv.

  12. @LaRose Tack!! Prioriteringarna skall och bör ändras och läggas på barnen, ingen kan göra allt. Att sköta sitt jobb så bra man kan är självklart, men som så vackert sagt, det finaste mötet på dagen är med barnen.

  13. Jag har definitivt blivit fruktansvärt mycket mer effektiv, men det har inte inneburit att resultatet blivit bättre, jag har helt enkelt fått göra lika mycket som tidigare på mycket, mycket mindre tid. Hade jag inte haft en medförälder som kunnat ta extremt många vabdagar, sammanlagt fem veckors inskolning under hösten, och i stort sett alla hämtningar från förskolan hade jag ALDRIG hunnit göra det som förväntas av mig. Säger inte att arbetsgivarna därför gör rätt som diskriminerar småbarnsföräldrar, hell no, men jag undrar verkligen hur fan det är tänkt att kombinera småbarnsåren med jobb?! Särskilt om man är ensamstående?

  14. Är föräldraledig nu och JAG känner att ”jäklar vad tidseffektiv jag har blivit” samt mer fokuserad på det jag ska göra i nuet. Har inte tid att såsa. Kommer att byta arbete vid föräldraledighetens slut och gå in på interjuver med stor självsäkerhet, vem fan vill inte anställa en morsa som gör det hon ska och kan med stolthet lämna arbetet för hämtning, med alla uppgifter klara!

  15. Jag var extremt eftertraktad före jag fick barn, sa upp mig eftersom jag villa jobba närmare hemmet efter 6 månaders föräldraledighet (veckopendlade). Efteråt fick jag bara skitjobb trots fantastiska referenser. Det är klart att man inte får diskriminera en mamma men när arbetsgivaren säger att det finns sökande som på pappret har samma kvalifikationer är det inte mycket att göra åt saken..

  16. I know the feeling. Nör jag berätta att jag var gravid blev jag uppsagt från mitt långtidsvikariat där jag blivit lovad fast tjänst. Den som fick mitt vik fick den fasta tjänsten efter en vecka. Jag fick inte ens komma på intervju. ”Inte kvalificerad sa de” jag hade jobbar på tjänsten i över 1 år. Den som fick jobbet hade aldrig innan varit yrkesverksam inom det yrket vi är högskoleutbildade i(ett legitimerat yrke). Samma plast annonserade ut fler tjänster där mina kvalifikationer stämde överrens( inget tidsbestämt anställningsdatum) blev inte kallad då heller..

    Har gått på två intervjuer under min föräldraledighet, fått till svar på båda: ”du hade fått jobbet om du inte hade barn…”

    Konklusion: diskrimineringen finns där. Trodde inte det kunna jag fick barn. Men nu alltså….

  17. Oj är det så? Jag tänker bara mina barn som tillgångar det ger lite tyngd åt en karaktär att man lyckats överleva två småbarn. Jag håller på att söka jobb och jag har bara fått bra respons på att jag är morsa. Om jag ska vara lite positiv…..

  18. Men var jobbar ni som kan såsa på jobbet? Jag har snart gått klart min vidareutbildning. och vill ha ett såsarjobb!
    Hälsningar die krankenschwester

  19. Jag har precis börjat på ett högprestigejobb med två små barn, den yngsta 18 månader. Jag är glad att arbetsgivaren valde mig ”trots” barnen, men ställer mig tveksam till att jag är mer effektiv eller fokuserad än någon som sover ostört hela nätterna och inte springer med andan i halsen till dagis.

    Med det sagt tror jag inte att mitt yngre barnlösa jag hade fått ett jobb av den här kalibern, men det handlar mer om livs- och yrkeserfarenhet än att jag skulle vara en självklart bättre anställd idag.

  20. Jag jobbar inom IT vilket verkar vara ett mansdominerat yrke, speciellt som utvecklare. Sa upp mig nu under min föräldraledighet och börjar på nytt jobb snart. Jag har inte aktivt sökt någon tjänst sen mitt första jobb inom branschen för 5 år sen och det här blir min tredje arbetsplats. Jag har blivit headhuntad av rekryterare/chefer och därefter bytt jobb. Märkte ingen skillnad alls när jag var föräldraledig, det var samma drag. Jag berättade att jag var mammaledig men att de kunde höra av sig senare, vilket flera har gjort.
    Under intervjuerna för det här jobbet så sa jag rakt ut att mina prioriteringar givetvis är annorlunda nu när jag är mamma. Situationen är kanske lite speciell eftersom många arbetsplatser inom IT efterfrågar kvinnor så jag har förmånen att vara selektiv. Men jag ville i alla fall skänka en smula hopp.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..