Dagens föräldrar vill ju inte vara med sina barn, eller?

Det låter ju ofta att nutidens föräldrar ”inte vill vara med sina barn”.

Undrar alltid vad som egentligen menas med detta. Hur mycket tid ska man lägga på att vara fullt fokuserad och hängiven barna för att det ska ”räknas” för dessa kritiker? All sin vakna tid? Åtta timmar om dan? Fem? 

Jag ser det som att dagens moderna samhällsuppbyggnad där förskola och skola/fritids erbjuds alla har räddat många föräldrar från total kollaps. För är vi skapta för att ensamma, eller tillsammans med en annan person ta fullt ansvar över en eller flera ungar? Sedan storfamiljen dog ut, där man bodde tillsammans hela eller delar av släkten och hjälptes åt så har föräldrarollen förändrats radikalt. Många är gärna nostalgiska och hänvisar till ”förr när mammor minsann var hemma med barnen utan att klaga”. Men de glömmer ofta att dåtidens mammor sällan var ensamma på samma sätt som idag. Och vad vet vi om hur alla dessa rediga heltidsmammor mådde? 

Det här dravlet är inte bara skuldbeläggande, utan även historielöst.

När kvinnor började jobba i efterkrigstidens Sverige, men kanske allra mest under 60- och 70-talet så blev det såklart annorlunda att vara förälder, inte minst morsa. Frågar man mig är det inte per automatik till det sämre. Många, kanske en majoritet av alla vuxna vill väl ha annan stimulans i livet än att enbart känna sig behövd som förälder och vårdnadshavare. Att en statlig barnomsorg infördes var en revolution. Och svensk barnomsorg är faktiskt ganska fantastisk. Jämför man med till exempel USA så är deras version av förskola mer eller mindre ett rent ”förvar”. Här i Sverige stimuleras ungarna på ett helt annat sätt. Det finns en tydlig läroplan, värdegrundsarbete och så vidare. Och kalla mig gärna cynisk, men tror pedagoger kan vara bättre på vissa grejer än föräldrar. De blir ett viktigt komplement i barnets liv och utveckling. Föräldrar blir väl lätt blinda för sina egna mönster, för sina tillkortakommanden.

Romantiserar vi inte mest hur vi tror det var förr? Som att allt var en enda stor Bullerby-idyll där barnen kände sig mer sedda och hörda än idag? 

 

Bild SVT

Vad finns det som bevisar att säg en sjuåring 2016 mår minsta dåligt av att gå i skolan följt av någon timma eller två på fritids för att sen hänga med familjen resten av dan? Som jag minns det från barndomen tyckte jag mest det var skönt att slippa hänga med morsan, farsan och jobbiga storebrorsan hela tiden.

Ska jag vara ärlig (och hobbyspkolog) tror jag att de som ropar högst om ”dagens egoföräldrar som inte tycks vilja vara med sina barn” mest av allt kompenserar för sina egna mindervärdeskomplex, eller mest försöker intala sig att deras sätt är det enda rätta. Kanske för att de aldrig velat eller vågat tänka annorlunda.

 

 

  1. De (mammor) som var hemma med barnen förr hade väl dessutom annat att göra än att umgås med sina barn. Min bild är ändå att barnen mest hängde runt och skötte sig själva medan mamman skötte hushållet. Visst träffade man sina barn med tätare intervaller på dagen men jag tror att dagens föräldrar hittar på mer saker tillsammans med sina barn.

  2. Jag är hemma med barn nr. 2 nu. Detta innebär att med undantag för 15 timmar i veckan har jag även en 4-åring som behöver underhållas. Detta görs i hans fall bäst ute. I vårt hus bor många pensionärer och under det dryga året jag varit hemma har flera av kvinnorna sagt upprepade gånger att se ALDRIG lekte med sina barn som de ser att jag gör med att sitta med i sandlådan etc. En sak för ett tag sen ”Jag skulle aldrig klara av att vara småbarnsförälder idag! På min tid var ju alla hemma, det var bara öppna dörren och låta ungarna springa ut på gården, där fanns alltid någon vuxen som höll ett öga medan jag städade och höll på. Ni är ju hjältar idag!” Det var en dag då jag kände mig som en skitmorsa så jag höll på att börja grina när hon sa så. Så skönt att höra! Så ja, du har nog en stor poäng i ditt inlägg.

  3. Det finns absolut de som säger precis så; ”dagens föräldrar vill inte vara med sina barn”. Men det finns även ett stort gäng som verkar tycka det är märkligt att man inte skolar in barnet relativt tidigt på förskolan.
    I min föräldralediga bubbla hänger vi mycket med andra föräldrar på diverse aktiviteter, och där ska i stort sett alla jag pratat med skola in sina barn mellan 14-16 månader. Fine, inga konstigheter. Men jag måste alltid förklara/försvara varför vi ska vänta tills vår dotter blir minst två år innan vi skolar in. Och hur försiktigt man än försöker svara så är det alltid nån som lite snorkigt undrar om jag tror att de minsann inte vill vara med sina barn när jag förklarar att jag tycker om att vara hemma med dottern. Suck. Ibland finns det verkligen ingen win-situation.

  4. Precis som föregående talare har jag fått höra. Att idag umgås föräldrar mer med sina barn än back in the day när mammor va hemma. Då va alla barn i en klump på gården, mammorna satt som bäst och snacka skit vid sidan om.
    Jag undrar verkligen vilka alla dom här mammorna är som älskar att spendera varje sekund med sin avkomma, de är en fluffig myt på rosa moln.

  5. Jag kan hålla med dig. Jag är yngst i en barnskara av 3 och kände många gånger att förskola/dagis och senare fritids var min ventil. Där fick jag ägna mig åt mina intressen på egen hand utan något storasyskon som skulle bråka eller förstöra. Minns lite med fasa helger och kvällar hemma med en sönderstressad mamma som skulle ordna hushållet medan pappa och bröder var iväg på fotboll. Kände mig ofta mer sedd i skolan än hemma. Så även om man kommer från bra förhållanden så kan förskola och fritids vara väldigt viktigt.

  6. Vi som arbetar inom förskolan går på knäna. Jag hinner typ aldrig ta rast. Det fattas i princip alltid folk och finns aldrig vikarier. De flesta barn lämnas runt 7-730 och hämtas närmare 17. VARJE DAG. jag kan inte FÖRSTÅ hur folk generellt tycker förskolan är såååå himla bra. (Och du själv sa i ett inlägg att helmer kanske borde skolas in redan i vår pga behöver ”stimulans” och i föregående hur ungar idag virkas sönder och aldrig får ha tråkigt)

    Som förskolan ser ut IDAG på många ställen är den allt annat än bra för barn. Nödvändigt ont, snarare. Alla kollegor och gamla kursare har allvarligt funderat på att byta bana, gått in i väggen eller redan bytt jobb.

    Hela samhället är uppbyggt så jävla skevt: alla ”måste” jobba heltid (pga ekonomi och ”självförverkligande”) och barnen har då lika långa dagar plus lunchrast och resetid. Dvs EXTREMT långa dagar. Politiker osv som hävdar vi i Sverige ska va stolta över vår förskola syftar till forskning från 80talet – då barngrupperna var ca halva mot nu, med samma personal dock, och barnen gick halvdagar som regel.
    Stor skillnad alltså.

    Tycker det är så sorgligt att folk förväntas och ”krävs” jobba som mest när barnen är små – sen går en stor andel folk HELT arbetslösa istället och gamlingarna sitter ensamma och bortglömda på något hem.

    Sjukt är det.

    1. vad bra skrivet! Hör många som jobbar på förskola som säger exakt samma sak. Faktum är att väldigt många familjer skulle klara sig ekonomiskt om en förälder jobbade deltid under en period. Har man inte råd utifrån de utgifter man har så kanske man kan skära ner på något som kostar några tusenlappar i månaden…så har man helt plötsligt råd att vara hemma.

  7. Dagens förskola ÄR förvaring. Du är naiv Cissi.

    Sen är det STOR skillnad på att låta en fyra-åring gå på förskolan typ tre dagar i veckan (båda föräldrarna jobbar 80%), och att båda föräldrarna börjar jobba heltid från att barnet är ett år. Gigantisk skillnad.

    Det är också skillnad på att en sju-åring är på fritids en eller två timmar efter skolan och kommer hem vid tre-tiden, eller (som verkligheten ser ut), lämnas innan. Halv åtta och hämtas vid halv sex. Det är väldigt lång tid för ett barn. Skulle du klara av att var på ett väldigt stökigt jobb 10 timmar om dagen? Varför tror människor att våra barn klarar av det?

    Det är så här det ser ut idag. Jag inser att du är livrädd för att ”skuldbelägga” folk som lämnar sina barn på dagis på detta vis och satsar på sina karriärer. Men vi MÅSTE börja problematisera detta för det ÄR ett problem. Och problemet är att BÅDE mammor och pappor väljer att jobba 100%. Låt det inte fastna i ”stackars mammor”, för det handlar om b a r n e n.

    Läs väldigt gärna denna insändare. Detta är INTE undantaget: http://m.gp.se/nyheter/goteborg/1.2959042–barn-behover-inte-forskolan-som-den-ser-ut-i-dag-?utm_source=gp.se&utm_medium=referral&utm_campaign=redirect

  8. Klart att man ska problematisera förskolan, men gör då gärna det utan att peka ut föräldrar som boven i dramat. Det är inte enskilda föräldrars fel att förskolan i dag är underbemannad och överbefolkad.

  9. Historielöst var ordet. Det irriterar mig enormt när man framställer det som att det är något konstigt, fult och ett nytt påhitt att kvinnor jobbar när de alltid jobbat, i alla tider i alla samhällen världen över. När vissa skriver ”varför ska vi kvinnor ta efter männen och lönearbeta?”, som om det vore något kvinnor aldrig gjort förut, undrar jag i vilken bubbla de växt upp.

    Det är ju f ö enbart till kvinnor den där litanian om ”varför skaffar du barn om du inte vill vara med dem” riktas. Alltid. Föräldrar = mammor. Pappor duger enligt somliga enbart till avel och försörjning och kan med fördel fortsätta sitt liv som vanligt när barnen kommer, ibland får jag känslan av att en del kvinnor VILL att papporna håller sig undan. Om det är för att de känner konkurrens, har svag självkänsla eller tror att det helt enkelt ska vara så är frågan.

    Jag diskuterade saken med min kloka mamma häromdagen. Hon är född -41, jag och syrran födda -67 och -73. När hon jämför hur det var både när hon själv växte upp och när vi var små så har barn som föds idag så enormt mycket mer tid med sina föräldrar, ofta BÅDA föräldrar dessutom till skillnad från ”förr”. Dagens generösa föräldraförsäkring, som är till för både kvinnor och män, i kombination med att vi fått ett lättare vardagsliv över lag vad gäller t ex hushållssysslor gör att båda föräldrar (i de fall det finns två så klart) snarare får MER tid över till barnen än förr, trots att de flesta barn går på förskola från 1-2 år, för ni tror väl inte på allvar att mammor förr satt och lekte pedagogiskt, bar och maratonammade i flera år bara för att de kanske inte hade ett lönearbete. För många var det även dubbeljobb som gällde. Hemma med barn (läs; göra alla tunga hushållssysslor medan barnen sprang lite hur som helst), för att sedan gå iväg och jobba på kvällen/natten alternativt arbeta hemma med t ex sömnad eller pappersarbete. Vad är skillnaden då mot att barnen är på förskolan?

    Jag bryr mig inte nämnvärt om det finns folk som vill vara hemma och leva på sin partner, oavsett om det är en kvinna eller en man, men jag blir jävligt sned när man skuldbelägger just mammor för att de inte ger upp precis hela sitt övriga liv inklusive lönearbete, utan väljer att göra som kvinnor (och män) gjort i alla tider, nämligen arbeta.

  10. @anna i stugan – föräldrar är ansvariga för sina barn. Lämnar man en 13-månaders 7, 8, 9 och till och med 10 timmar per dag så ÄR det föräldrarnas aktiva val. Ingen annans. Det går utmärkt att prioritera annorlunda, jag vet ensamstående som är hemma till barnen är tre, fyra år. Förskolan ser ut som den gör nu. Föräldrars enskilda val att ändå lämna sina barn där ÄR en stor anledning till att det se ut som det gör.
    …hur ska man lära barn att ta ansvar om vuxnas ansvar aldrig får diskuteras…?

    1. Ensamstående som är hemma med sina barn i tre till fyra år? Då har man nog helt andra ekonomiska förutsättningar än de flesta. Så länge kan man inte dryga ut föräldrapenningen utan ett välfyllt sparkonto i ryggen.

  11. Men va?! Förskolan i USA är mer än den svenska rent förvar??? Vad har du fått det ifrån? Jag vet inte vilken erfarenhet du har av amerikanska förskolor men den mina barn gått på var helt fantastisk. De hade en otroligt genomtänkt pedagogik, underbar personal, egen trädgård där de odlade alla grönsaker barnen åt, både manlig och kvinnlig personal osv. Ja det var svindyrt men ett otroligt steg uppåt jämfört med deras svenska förskola (som inte alls var dålig). Sluta generalisera om saker du inte vet.

    Annars håller jag med om resten av inlägget, tycker det romantiseras alldeles för mycket om ”förr i tiden när föräldrar gillade att vara med sina barn” sånt är extremt tröttsamt.

  12. Snälla Cissi. Kan du inte vänta med att skriva såna här texter förrän du har lite mer kött på benen och egen erfarenhet av det?
    Sätt gärna helmer på en förskola innan han kan gå, 40 timmar i veckan och jobba själv heltid.
    Då först då kan jag ta dig seriöst….
    Tills dess… Lek med ditt barn och njut av de här korta småbarnsåren, för de kommer aldrig tillbaka.

    1. Bad jag om din recension av mitt och min mans val och upplägg? Nä. Tack men nej tack, vi leker väldigt mkt och njuuuter av vardagen med barn. Men om man som du hängt med i min blogg ett tag så borde det gått fram att jag inte är en stanna hemma i två år-mamma.

  13. Hur skulle det vara om vi lyssnade till experterna -dvs de som faktiskt jobbar inom förskolan ?
    Som Mollan här t.ex. Du har ju ingen erfarenhet av förskola ännu Cissi så det är rätt vågat att kasta sig in i ämnet på det sättet. Många barn mår rätt dåligt idag och blir lämnade vind för våg för att föräldrarna ska självförverkliga sig själva och putsa sirt ego. Det går ju att göra lite av varje. Det ena behöver ju inte utesluta det andra.
    En 7 – åring har säkert kul ngr timmar på fritids efter skolan men ett barn under 3 år behöver LUGN och mkt föräldrartid. Och givetvis endel lek.
    Du skriver att föräldrar skulle kolapsa utan avlastning/förskola ? Men barnen då ??
    Många små barn är så nära en KOLLAPS man kan vara på fredagar om de gått långa dagar 5 dagar i veckan.

  14. Håller med dig i stort och tycker absolut inte föräldrar som lämnar på förskola ska skuldbeläggas. MEN håller inte med om att förskolan är så fantastisk. Tror den i vissas ögon lever på gamla meriter. Jag har varit runt på sjukt mycket olika förskolor, privata och kommunala som vikarie till och från i flera år och på väldigt många ställen är det ovärdigt för både personal och barn och definitivt fråga om förvaring. Finns liksom ingen tid eller ork till något annat. Har fem kompisar som jobbar som förskolelärare, ingen av dessa trivs. En håller på att skola om sig helt, två har varit utbrända. Detta är ett stort problem. Man kan inte förvänta sig att folk som går på knäna ska göra ett bra jobb men alla som lämnar sina barn i händerna på någon annan har samtidigt all rätt att ställa det kravet. Tycker absolut inte att det är föräldrarnas fel, att ha barnomsorg är en rättighet vi har. Lösningen är inte att fler föräldrar stannar hemma med sina barn, lösningen är politik – det MÅSTE ges mycket mer resurser! Kan också tillägga att de flesta förskolelärare jag träffat verkligen gör så gott de kan med det de har!

  15. Så himla rätt! Förskolan är bra…visst…till viss del… och i viss utsträckning. Att förskolan är ”så fantastiskt bra” och ”ungarna älskar att vara där 10 timmar om dagen” även om dom är pyttesmå. Detta anser jag är en bild som en del föräldrar skapar själva för att försvara sina prioriteringar inför sig själv. Det kommer då och då rapporter i media från förskolepersonal (senast i helgen) om hur stressigt det är för små barn i dessa stora barngrupper. Men då går föräldrar banans i sociala medier och drar ”skuldbeläggskortet” och dessa varningar viftas bort.

  16. Håller helt med Mollan och Sara (många Sara verkar det som men hon som skrev att dagis är förvaring). Att säga att dagis är underbart osv är ju bara ett sätt att slippa känna det dåliga samvetet över att lämna bort sitt barn till mer eller mindre främmande personer. Allt har ett pris, så är det bara, och det är helt upp till var och en vad man gör. Stanna hemma med barnen – förlorar kanske karriären ett tag, sedd ned på av alla som inte förstår osv – men slipper ev. dåligt samvete att lämna barnen till dagis. Karriär-spåret – förlorar tid med barnen, dom blir kanske mera sjuka, dåligt samvete osv – men kanske högre värderad av andra i samhället som stark karriärkvinna och förlorar inte sin inkomst… Vi bor inte i Sverige utan i USA och här är folk inte så ”brydda” generellt sett, om vad andra gör utan kan och vågra stå upp för dom val eller måsten som styr ens liv. Sverige är otroligt likriktat och det gör ju att pressen från samhället blir enorm.

  17. Håller med många av kommentarerna ser jag nu när jag läser. Jag vikarierade inom barnomsorgen efter studenten och jag tyckte det var jättemysigt. Dock var jag 19 år och hade noll erfarenhet av barn. Blev bla lämnad själv en eftermiddag med fem 2-åringar. För mesig för att säga ifrån. Det gick ju helt okej men nu i efterhand – tänk om ngn hade slagit sig/satt i halsen osv?! Jag hade inte haft en aning om vad jag skulle göra för att lösa situationen.

    På en annan förskola jag jobbade lite på var personalen fruktansvärt opedagogiska, antagligen slutkörda pga dålig bemanning och oerfarna unga vikarier som mig. De skrek på små barn, var hårdhänta osv. Vidrigt! Alla barnen ropade efter mamma i kör när de satt vid borden och åt lunch, grät, var ledsna jättemkt osv. Hemskt helt enkelt.

    Och visserligen finns det bra ställen men som många skriver är det ofta galet dålig bemanning, stora barngrupper och oerfarna vikarier. Jag vill inte utsätta min lille för det mer än nödvändigt och jag är helt säker på att han har det bättre hemma med mig och/eller sin pappa ett tag till. Och i rent egoistiskt syfte vill jag faktiskt ha så mkt tid som möjligt med mina barn så länge de är små!

  18. Undrar alltid varför det alltid är så extrema exempel? Ettåringar som inte kan gå och är på förskolan i 60 timmar per vecka? Sedan som motpol sjuåringar som är kanske en halvtimme på fritids om dagen? Jag tycker förskolan är bra! Visst, ibland undrar jag om de har koll, om de hinner men i det stora hela – en miljö anpassad till dem, lekkompisar, verksamhet och utevistelse, jättebra! Jag trivs ju liksom inte med allt på mitt jobb, allt är inte perfekt.

  19. Jag är förskollärare på en 3-4års avdelning och jag ÄLSKAR mitt jobb! Vi är 3,65 % på 24 barn. En jättestor skara fantastiska barn som vi får förmånen att ta hand om varje dag.
    Vi jobbar strategiskt utifrån läroplanens mål om barns inflytande. Just nu jobbar vi med vattentema och upptäcker vatten på olika sätt varje förmiddag. Idag kokade vi vatten för att se vattenångan som bildar vattendroppar på locket, som klumpar ihop sig och ”regnar” ner. Vi försökte alltså visa hur hur det får till när det regnar. Barnen är jätteinspirerande och tycker det är spännande med nya experiment varje dag. Imorgon ska vi kika på vad som händer med såpbubblor som fryser.
    Vart vill jag komma, tänker många nu? Jo, jag vill försöka nyansera bilden från en förskollärare som tycker att man kan ha en alldeles fantastisk tillvaro. Visst är det mycket att vara två att klä på 23 barn när en är på rast och en är sjuk och vi inte lyckats få in vikarie, och det är lerigt på gården med snöblandat regn i luften. Men jag tror att allt handlar om inställning. Man kan välja att som pedagog få panik och känna att man inte hinner med. ELLER så tar man det med en klackspark, tänker att barnen får lära sig att hjälpa varandra och att vänta på sin tur och skrattar tillsammans, då blir allt SÅÅÅ mycket enklare!!!
    På mitt jobb ser jag fantastiskt engagerade personer, som tröstar, kramar, leker, läser, pysslar, pärlar, pratar, lyssnar, hjälper till att lösa konflikter med barnen.
    Och jag ser precis det samma på min sons förskola! Fantastiska pedagoger som älskar sitt jobb och som älskar barnen!
    Kan man inte hitta den inspirationen och bara kan se problem är det väl fantastiskt om man ser sig om efter ett annat jobb. Jag vill också tillägga att jag förra läsåret jobbade i en grupp med barn som var 1-3, och jag kände precis samma då! Jag älskar mitt jobb och mina barn på jobbet! Även min son går på en småbarnsavdelning.
    Så, Cissi. hoppas innerligt att du hittar ett ställe för din son där pedagogerna har lusten och glöden som krävs för att göra ett bra jobb!
    Men i vilket jobb krävs inte det? Att man är engagerad och har glöden?

    1. Härligt att läsa! Så upplever jag att det är på mitt barns förskola också och hoppas att jag inte har fel.

  20. Att det behövs mer resurser till förskolan tycker nog de flesta hoppas jag, förutom då de som inte vill ha förskolor alls. Varför då inte jobba för det istället för att börja skamma kvinnor (jo, för det är bara kvinnor som skammas för att de arbetar, face it) för att de kanske inte bara måste för att överleva utan även VILL arbeta och göra något utanför barn- och hemsfären? Ni som vill vara hemma får ju vara det ändå. Jag skulle helst se att både förskola och skola blev statligt, då jag tror att det skulle kunna gå lättare att se till att de följer både läroplaner, riktlinjer i form av pedagoger/antal barn/yta osv, men även att alla förskolor och skolor oavsett kommun fick lika mycket pengar. Idag är det rätt godtyckligt. I vår kommun sitter (M) vid makten, de har (KD) som stödparti och dessa röstar konsekvent nej till alla satsningar på förskolan. Så klart. I en grannkommun är det (S), (L) och (MP) som har majoritet, den kommunens förskolor får mycket mer pengar, och så ska det inte behöva vara.

  21. @carro : Exakt. Man skapar nog sin bild av att ens barn har det så bra (alltså långa dagar) för att ens egna prioriteringar går före. Det är en sjukt stressig och många ggr bullrig miljö. Inte alla ställen men de flesta. Varför väljer då många att slå dövörat till…?

  22. ….kompenserar för sina egna mindervärdeskomplex för att man vill vara med sina barn mycket ? Förstår inte.
    Dock håller jag med om att det är kul att jobba. Allt behöver ju inte vara svartvitt. Det går bra att jobba OCH prioritera barnen i tid. Jag skulle helt ärligt bli galen av att vara hemmafru eller enbart gå upp i föräldrarollen. Kombinationen känns bra. Men innan jag fick barn var jobbet betydligt viktigare. Och jag tror barnen skulle må bättre om ngn (eller båda) valde att dra ner på arbetstiden. Så att barnen fick hinna umgås med anknytningspersonerna samt fick ett andrum under eftermiddagarna i hemmiljö.

  23. Vi har så stor valfrihet idag. Man väljer ett yrke och med det en viss inkomst. Vad vissa verkar missa är att man också väljer sina utgifter. Boende kan skilja radikalt i kostnad inom bara någon mils radie. Min poäng är att man kan välja att ”köpa” mer tid med sitt barn genom att välja en billigare livsstil! Jag tror att många arbetar heltid för att de inte tror att de har råd med annat. Våga vägra heltidsslitet och få lite kvalitet i de relationer som är de viktigaste i ditt liv, det är mitt tips! Jag gick ner till 75 och har en ledig vardag i veckan, helt underbart och vi klarar oss bra ändå

  24. Cissi: jag ifrågasätter absolut inte ert val! (När skrev jag det?). Det jag reagerar på är att du skriver att förskolan skulle vara så fantastiskt stimulerande, att pedagogerna skulle vara bättre än föräldrarna (på vissa områden). Men hallå?! Var är tron på dig själv?? Att du är den bästa för ditt barn? Jag uppfattar det som att du under året som gått hela tiden sett fram emot ”sen”… Sen när H inte är spädbarn, sen när han kan prata, sen när han börjar förskolan, sen när nån annan lär honom allt (pedagog/nanny/skola)… Det är därför jag tycker du kan återkomma, efter lite mer erfarenhet inom området… När du själv sett hur barngrupperna ser ut. Då skulle din text kännas mer trovärdig.
    NI är faktist är de bästa för H här och nu, och även sen när han börjar förskolan.

  25. Jag känner att det propageras i media att kvinnor inte ska bli lurade att jobba deltid, vabba och ta den ekonomiska smällen det innebär att ha barn ensamma. När kvinnor sedan jobbar heltid heter det att de inte vill umgås med sina barn. Jag jobbade 75% till de började skolan, nu jobbar jag 80%. Av fri vilja. Det är värt de pengarna att kunna göra läxor i lugn och ro, äta ihop, göra aktiviteter ihop. Vi hinner det plus egen träning, hushåll mm utan stress. Jag förstår inte hur människor som jobbar heltid, har restid till jobbet, ett hushåll och egen träning kan känna att de får så mycket tid som de vill ha med sina barn? Även om vi inte mäter den i tid så kan det inte bli mycket. De får gärna vara nöjda med det men jag vill umgås mer med mina barn och de med mig. Så resonerar för övrigt min man med så jag är inte hans obetalda hushållerska.

  26. Det där med att småbarn behöver så mycket stimulans, kompisar stämmer faktiskt inte. Massvis med forskning inom barnpsykologi visar på att barn inte får mycket ut av förskolan innan deras tredje födelsedag – och hur pedagogisk och utbildad förskolepersonal är så kan de aldrig ge mer än förälder. Men jag har hört det så ofta från svenska föräldrar, att de känner att de inte räcker till, att de inte kan ge sitt barn det de behöver. Synd att så många föräldrar har så dåligt självförtroende i sitt föräldraskap 🙁

    Och måste föräldraledigheten vara så ensam? Jag förstår att det kan bli så, och kanske har jag tur som bor i England (London) där mitt liv som mamma är oerhört socialt. Jag har varit hemma i 2.5 år och visst finns det dagar då jag är trött och frustrerad men i det stora hela trivs jag väldigt bra, och jag är väldigt glad att vi slipper vardagsstressen och ”pusslet”. Jag har två barn, en 2.5 åring o en ettåring, den äldsta går på dagis två dagar i veckan och det räcker faktiskt. Skulle aldrig vilja att mina barn gick på dagis så mycket som svenska barn i Sverige verkar göra, en annan sak om man inte har något val o båda föräldrar måste jobba heltid – men i Sverige med alla förmåner som billig förskola, barnbidrag m.m så har jag ganska svårt att tro på att båda föräldrar måste jobba heltid.

  27. Jag vet inte om det var bättre förr eller nu (eller förr var ju aga vanligt förekommande och det är ju tack och lov inte lika vanligt idag) men bara för att det inte var perfekt då betyder ju inte det att det är perfekt nu. Fritids till exempel, jag har jobbat där och jävlar vad det är helt galet ibland! Ungarna har ju hållit ihop och jobbat hela dagen och sedan ska de umgås uppemot en 30-40 stycken i flera timmar? Så himla jobbigt, för vissa barn. Själv upptäckte jag som nioåring att det gick en skolskjuts från skolan hem till min by och började helt sonika att åka med den (utan att prata med varken personal eller föräldrar, haha) och from att jag upptäckte den så var jag aldrig mer på fritids. Istället var jag hemma själv mellan 14 och ca 17 och DET var verkligen det bästa ever. Minns de timmarna med stor värme idag 🙂 min man berättar dock med samma värme om just fritids, så det är nog verkligen en individfråga.

  28. Sett ur ett barnperspektiv tror jag det bästa är att vara hemma med förälder. Jag tror inte ettåringar är i behov av den typen av stimulans förskolan ger. Sen kan barnet säkert trivas utmärkt och vara glad och nöjd. Jag tror inte barnet tar skada av förskolan, men det bästa är säkert att vara hemma.

    MEN alla kan inte vara hemma flera år. Att bara säga att det är en prioriteringsfråga är att förenkla. Visst kan det stämma rent ekonomiskt (förutsatt att man inte lever på mycket knappa marginaler, men de flesta gör inte det), men alla tjänster anpassas inte efter hur mycket/lite du vill jobba. Många tjänster har ett antal arbetsuppgifter som ska göras och om du går ner i tjänst får du jobba gratis istället. Dessutom finns det många företag som ersätter en föräldraledig persons tjänst med nån annan och när man kommer tillbaka har man en annan tjänst inom företaget (och då vet du inte om du kan ha kvar samma lön samt att du kanske måste byta avdelning och då gäller sist in-först ut).

    Sen känner jag inte alls igen det här att alla barn går 7-17.30. Det är såklart olika på olika ställen, men på mina barns förskola är det sällan kvar någon efter 16. Jag tycker alla försöker fixa och trixa för att ge barnen Så korta dagar som möjligt. På ‘vår’ förskola jobbar också fyra pedagoger på 15 barn. Det tycker jag är fantastiskt!

    Med vänlig hälsning, hon som tror det är bäst där små barn att vara hemma, men satt båda barnen på fsk vid 18 mån, jobbar 60% för att kunna vara hemma mer och nu låst in sig på toa för att få vara ifred nån gång.

  29. Den här bloggen väcker verkligen blandad känslor hos mig.. För lika mycket som jag ÄLSKAR att läsa alla inlägg och dess kommentarer så blir jag nästan alltid lika nedstämd varje gång.
    Både inläggen och alla kommentarer är ofta skriva ur ett sånt extremt svartvitt-perspektiv. Vissa gånger blir jag stärkt av inläggen andra gånger så otroligt skuldfylld och ledsen. Allt är jämt så extremt! ALLA mammor är tydligen såå elaka mot varandra och ALLA barn mår tydligen såå dåligt. Alla barn går tydligen extremt lång dagar på en förskola där pedagogerna knappt vet ut och in och går på knäna bland hundratals(?) barn i 1-årsåldern som bara gråter efter sina föräldrar hela tiden. Att ens pedagogerna kommer upp ur sängen på mornarna är ett under. Men det förstås, dom är väl ensammstående mammor som lever under fattiggränsen med ciggen i munnen och som inte har något val?. Papporna ska vi inte ens prata om, alla ANDRAS partner är tydligen helt frånvarande, tar inget ansvar eller fp-dagar och ligger ljusår ifrån mamman i karriären osv..
    Men när jag sedan tar mig samman och ”tittar ut” i världen, bort från allt vad det gäller den här bloggen så möts jag ofta av en värld där mammor/kvinnor överlag är väldigt stöttande och varma mot varandra. Där de flesta barn i Sverige faktiskt verkar vara glada och välmående och där varken pedagoger/lärare/barnmorskor och/eller övriga anställda inom kvinnodominerande yrken ser ut att vara ett steg ifrån den berömda väggen med gråten i halsen.

    Självklart är det viktigt att lyfta problemen i vårt samhälle och jag tycker ofta att det är väldigt intressanta diskussioner som förs men det är så oroligt pessimistiskt. Problematiserande tar aldrig slut.

    Bloggen blir något av ett guilty pleasure för mig. Men när det blir för svart för mig så finns ju alltid hormoner och hemorrojder-bloggen.. Den får mig alltid att le☺️

  30. Mina barn (3 och 5 år) är väldigt utåtriktade och glada barn som älskar sin förskola.
    MEN, min man och jag har bestämt att de aldrig ska ha längre ”arbetsdag” än vad vi har, detta har vi löst genom att min man lämnar på morgonen och jag hämtar tidigt. Dessutom har vi ynnesten att ha föräldrar som hämtat någon gång i veckan. Helst ser vi att de är på förskolan högst fyra dagar i veckan, självklart är de hemma med oss de dagar vi är lediga i veckan (arbetar 80 %), skulle aldrig falla mig in att lämna dem där då.
    Var fjärde vecka arbetar vi fem dagar i veckan och om de går alla de dagarna kan jag säga att de är helt slut på fredagen, tänk själv hur trött du är på fredagen. Med detta vill jag säga att jag tror att man faktiskt får fundera över hur mänga timmar i veckan ens barn är på förskolan, det är inte klokt att små barn ska gå fler timmar i vekan på förskolan än vad föräldrarna arbetar.

  31. Jag håller med Madde! Jag ska om en månad lämna min 16-månaders på förskolan för första gången och jag har sån ångest för det. När jag läser kommentarerna här blir jag ännu mer nere. Min unge kan inte ens gå än! Men vad ska jag göra? Ingen av oss kan vara hemma längre, jag kommer dock gå ner i tid och vi får göra vårt bästa för att hämta honom så fort vi kan. Men jag förstår inte hur alla kan ha råd att vara hemma så länge. Eller ha så flexibla jobb att barnen kan börja 9 och sluta 14…

    1. Jossan…försök att inte ha ångest. Det blir bara jobbigt för dig och ditt barn. Nu har fattat ett beslut om att barnet ska börja på förskolan vid 16 månader. Försök i att vila i att det är ett bra beslut som kommer att gå bra att ro i hamn. Ni har säkert fattat det beslutet på bra grunder av olika anledningar. Tänk på att ert barn fått 16 månader hemma, det är många fler månader än vad många barn får och det har säkerligen varit en jättevint för ditt barn. Försök att tänka på det istället tycker jag ☺ Jag förstår verkligen att du vill att barnet ska vara hemma längre, men som sagt så är ju beslutet fattat av en anledning. Det kommer nog gå jättebra trots att ditt barn inte kan gå ännu. Barnet får krypa eller hänga en pedagog på armen ☺ Hoppas det går bra och att ångesten inte blir alltför stark.
      Om det känns för fel så om möjlighet finns försök då att lyssna till ditt hjärta…går det att vara hemma en mpnad eller två till? Om inte så lägger sig säkert ångesten efterhand. Du ska ju heller inte jobba heltid och där ger du ju också otroligt mycket tilö ditt barn ☺

  32. Fint beskrivet och också precis min erfarenhet av förskolan där mina tre barn går / har gått.

    Men med det sagt tror jag verkligen att förskolan och skolan behöver mer resurser till mer personal, mer utrymme och mindre barngrupper så att alla kan få uppleva en sån förskola som den du beskriver.

  33. Det finns ju dom mammor som med glädje är hemma och klara av att tar han om 1,2,3 eller till och med 5 barn utan kollapsa. Tänkt på det? Låter som du förutsätter att alla mår dålig av att gå hemma ned barn men inte våga erkänner det.

  34. Problemet är ju när samhällskontraktet bryts. Vad jag menar är, vissa av oss kan inte bara sluta eller gå ner i tjänst. Pga att det inte passar den verksamheten man jobbar i. Samhället är ju utformat så, att många måste jobba så att hela samhällsapparaten fortsätter veva på. Problemen uppstår ju när inte ena delen (kommunen, och staten) håller sin del av ansvaret i kontraktet. Det vill säga inte ser till så att förskolorna är väl bemannade, att grupperna är små etc. Jag håller verkligen med om det som många säger – att barn inte ”behöver” stimulans eller pedagogik. Men för att människor ska kunna gå till jobbet måste detta funka, och vi är alla beroende av att folk jobbar. Självklart försöker nog de flesta anpassa så att de kan hämta tidigare, vara lediga och ha barnen hemma med jämna mellanrum. Men det är så naivt och försomsfullt att säga att alla kan omprioritera och sluta jobba eller jobba väldigt mkt mindre, i det samhället som existerar nu. För att det skulle funka måste vi drastiskt ändra allt.

  35. Till att börja med, varför plötsligt förflytta diskussionen med dina läsare t Instagram genom att börja posta kommentarer du inte gillar utanför textsammanhanget där?! Du kan väl stanna i rummet och diskutera tolkningen med B istället när du uppenbarligen hade mer att säga om det. Förstår inte hur du övertolkade B:s kommentar heller överhuvudtaget.
    Jag orkar faktiskt inte ens bemöta alla påståenden du gör i detta inlägg som tyvärr saknar faktabackup i det mesta. Snarare känns det som det ofta gör i denna blogg nu för tiden, du trivs inte med föräldraledighet/småbarnsår och söker konstant uppbackning genom olika infallsvinklar till att förskola/barnvakter/släktingar/avvänjningar/mm är det bästa/rätta. Ibland backar historien upp dig och då var det bättre förr och det är ok att göra som då, plötsligt var det inte alls bättre förr och det ska göras enligt dagens modell. Beroende på vad som passar bäst för dina behov just då. Jag har nu konstaterat att jag faktiskt mest blir ledsen och illa till mods av texterna här så jag tackar för mig.

  36. Ja, mer resurser skulle verkligen vara välkommet!! Självklart skulle jag önska att det var 14 barn i min grupp istället för 24. Det är inte ultimat att sitta med 13 barn ensam runt bordet när man äter frukost. Men när vissa ser det som en stress och att man känner behov av att skälla på barnen (som jag läste i en artikel i GP) så gör jag det till en mysig stund. Vi har på lugn musik, lätt belysning och pratar med varandra. Barnen får vänta lite innan de får sin macka, eller mjölk, eller gröt, men de är fine med det!
    Det handlar ju om att göra det bästa av situationen, helt enkelt!

  37. Det är inte enskilda föräldrars fel att förskolan är underbemannad nej, men det måste ändå gå att problematisera varför föräldrar väljer så långa dagar. Det valet kommer ändå från föräldrarna.

  38. @pannan @elin och @gabriella: tack❤️ Och detta blir även mitt sista inlägg. Att bli mobbad och uthängd är inget jag tänker acceptera.

  39. Vore ju skönt så kunde min unge som är tvungen att gå långa dagar pga ensamstående morsa få kvalitetsmässigt med pedagogerna. Älskar sommaren då de brukar vara typ 4-5 barn trots sammanslagning dvs normalt 80 barn. ?

    1. Det här svaret kom ju helt fel. Besvarar ju säkert flera kommentarer angående att par väljer att jobba 100 % = dumt. Lite ironi förstås.

  40. Jag känner bara så här, kan man inte få göra som man vill med sitt föräldraskap?
    Verkar som att de flesta som blir upprörda av att folk har åsikter om när och hur länge man ska ha barnen på förskola, också blir irriterade över att mammor är föräldralediga och vabbar mer än papporna? Att jag vill vara föräldraledig längre period än pappan ska väl vi få bestämma själva, precis som ni vill göra vad som känns rätt för er med förskola!

  41. Jag har jobbat, efter barnledigheten med två barn som nu är vuxna, gift. När barnen föddes på 80-talet kunde jag få jobba deltid på mitt jobb, mycket värdefullt, Jag kunde få jobba, barnen kom ut, jag var ledig varje onsdag. Toppenbra förskola för barnen. Är det ovanligt med deltid idag? Tror inte alls att allt var bättre förr, när jag fick mitt första barn 1986 var det min mamma som sa att jag absolut inte ska säga upp mitt jobb, utan ha en egen inkomst. Detta hade aldrig min mamma, som fick sex barn på landet och fick be om pengar så fort det behövdes, då hon var hemmafru. Sen tycker jag att man måste göra det som passar en bäst i varje familj, vem som är hemma mm. Papporna ska absolut vara hemma, men familjen ska bestämma själv. Dessutom är det väl lika viktigt att pappa är ledig vid 6 år som vid 6 månader. Tycker absolut att man ska jobba, men kanske lite mindre när man har småbarn. Heder åt förskolor, som tar han om barnen, dom har det inte alltid så lätt med jobbiga föräldrar, som kanske är väldigt bra på att hitta div fel. (egen erfarenhet). Detta är ju inga lätta frågor, finns inte alltid svart eller vitt, det gäller ju det flesta frågor i livet.

  42. deltid är nog ganska ovanligt idag…tyvärr skulle jag säga. Jag tror fortfarande att barnet mest behöver sina föräldrar…till en viss ålder såklart ☺ men alla har inte möjlughet eller viljan att jobba deltid under en period.
    Jag hoppas vi kommer ha möjlughet att jag kan jobba deltid under en period när vår tös börjar förskolan. Jag har trist mån-fred 8-16.30 jobb (pendlar en timme tur och retur) och vill inte bara hinna umgås under ca 2 timmar per dag. För mig känns det då som att det blir sådan press på helgen och det orkar hag inte riktigt. Vill dessutom inte hamna i att jag vill kompensera vårt barn med att alltid glra grejer på helgerna för att vi endast hinner äta och natta på vardagarna. jag känner bara att det skulle vara alldeles för stressigt för mig. Men möjlugheten att jag hamnar där finns såklart! Jag förstår dessutom inte hur man ska hinna med allt om man jobbar heltid..allt annat i livet,hushållet osv.
    För mig är det en omöjlig mattematik att ständigt jobba och samtidigt hinna med allt annat. Tyvärr så tycker jag istället att förskolan har gjort det möjligt för oss föräldrar att ha alldeles för mycket åtaganden och jobb så att vi ustället kör fullständigt slut på oss. Det är ju liksom inte bara kravet på att man ska jobba heltid hela livet som finns…idag finns även massa andra hårda krav som vi människor ska leva upp till och jag tror inte vi är skapta för att leva det livet.
    Så det där går att se utifrån olika perspektiv. Jag tänker att det möjliggjort en väldigt stressfylld vardagssituation.

  43. Dessutom så känns det som att du och många andra vuxna som är mycket för egentid,nannys, tidig förskolestart osv måste vända på steken och säga att vi som är tvärt emot det där har massa komplex? Då skriver jag här att jag tror det är tvärtom- att ni har komplex och känner att ni måste rättfärdiga att ni tycker som ni gör- för att ni egentligen vet att det talar emot mycket om barnets behov och vad forskning säger att barn behöver. Men…lägg inte över ert dåliga samvete på oss som tycker och gör annorlunda. Så himla tråkigt när det blir på det viset!

  44. Tyvärr känns det som att DU romantiska och förenklar förskolan och den vardag och verklighet barnen möter där.
    Läroplan är bra på pappret men att Sverige idag skulle ha en generellt bättre barnomsorg än USA stämmer tyvärr inte ( jag har jobbat i båda länderna och har släkt och vänner i båda). På en genomsnittlig förskoleavdelning idag går i regel ca 20 barn och 3 personal. Det innebär dock Inte att det hela tiden är tre vuxna på plats samtidigt. För att täcka öppettiderna samt få ut rast och planeringstid är det endast under ett par timmar varje dag som alla tre pedagoger är i barngrupp. Resten av tiden är man två vuxna med kanske 16-17 närvarande barn. Byter en blöja blir den andre själv med resten. Det är helt ärligt en riktigt tuff arbetsmiljö för både vuxna och barn och en av anledningarna till den lägre personaltätheten är just att barnen idag går längre dagar, i snitt 2h/dag längre än på 80-talet. Hur stimulerande förskolan än kan vara så.måste man ha respekt för att den är lika krävande för barnen som vad våra arbetsdagar på jobbet är för oss. Många barn har idag arbetsdagar som vore olagliga för en vuxen och som i proportion till barnets vakna dygnstimmar faktiskt aktualiserar frågan, när hinner den viktiga relationen till föräldrar byggas? ”Helgbarn” har blivit den.nya tidens sommarnatt när arbetsmarknaden ställer allt högre krav på heltidsarbete. Vad mammorna mår bäst av är en intressant fråga, men det finns en som är lite intressantare: vad mår barnen bäst av?

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..