Behöver alla 1-åringar mest vara hemma med sina päron?

Angående förra inlägget: det är ändå ganska konstigt att många förståsigpåare som ylar om ”barnens bäästa” på allvar tycks tro att föräldrar som skolar in ettåringar på föris låter dom vara där typ 14 timmar om dygnet. 

Och att man utgår från att alla ettåringar är samma lika.

Bara i min bekantskapskrets har folk heelt olika 12-15-månaders. En är sjövild och självständig som i söker kontakt med allt och alla. En annan är mammig/pappig och vill knappt kolla åt andra. En tredje började gå som niomånaders och kan redan snacka så man fattar någorlunda. Slutsats: vissa småungar skulle absolut inte må bra av att skolas in, andra älskar det. Det får man väl ändå överlåta till allas respektive päron att känna av.

Vi hade ju egentligen tänkt skola in Hempan först vid 18 månader. Fiina visioner och så vidare. Men så visade han sig vara som han är – älskar andra barn, älskar att interagera och utforska. Orädd och inte så klängig vid mig och Linus. Och när vi hälsade på förskolor ville han knappt gå därifrån. Kändes instinktivt som att vi skulle göra honom en tjänst i och med att låta honom få dagliga rutiner med andra barn (och pedagoger)… För helt ärligt – jag hatar fan att leka med barn. Även mitt eget. Jag har superlågt blodtryck (alltid haft) så att hänga på golv och sen behöva resa sig snabbt stup i kvarten är rena tortyren. Lägg till rastlös bokstavsperson på det. 

Längtar efter att kunna sitta och pyssla, rita, bygga lego med honom. Men tills dess är hela projektet stimulera ettåring på egen hand rena rama ångesten. Klart vi leker och busar, men inte så mycket som han skulle behöva. Och där kommer förskolan in som en räddande ängel några timmar om dan. Tänker typ 9-14. Sem får vi såklart se hur det går.

Har du/ni skolat in ettåring(ar)? Hur gick det? Och vad känner du inför förskolepersonal som prompt måste flika in att ”ja, små barn behöver ju sina föräldrar”…? Som att det inte är helt jävla självklart, och en sån kommentar enbart är fördummande skuldande för att skapa lite osäkerhet och ångest eller vad vet jag.

 

 

  1. Hej och tack för en fantastisk blogg!

    Vi skolade in vår son vid 13 månader och det har gått fantastiskt bra. Han älskar det! Det du skriver om att alla är olika är så sant! Nu hade vi tänkt att skola in vid 13 månader så det var ju bara tur för oss att han faktiskt var redo då.

    Det bästa med att ha honom på förskola är att han blir stimulerad, jag blir stimulerad och när jag hämtar honom så längtar jag efter honom och jag orkar vara en bra mamma när jag är hemma med honom, vilket jag inte riktigt orkade precis innan han skolades in.

    Låter klyschigt men lyssna till ditt hjärta och kör på det!

    Lycka till!!!

  2. Vår tjej började hos dagmamma när hon precis fyllt 1. Tre dagar I veckan mellan 8-17.30. Hon fullkomligt älskar att vara där. Jag är en mkt bättre mamma sen jag började jobba ingen efter 12 månaders mammaledighet. Vi. bor i London, ska tilläggas, och får inte alls samma upprörda reaktioner om att hon är för ung etc. X

  3. Minns när du skrev att han skulle vara hemma tills han fyllde två år… Vi skolade in båda våra barn vid ca 18 månader. Var en bra ålder för dem!

  4. Vi har. Gick hur bra som helst. Personalen menade t o m att det kan vara en bättre ålder än runt 2. Vi bor inte i Sverige.

  5. Alla barn är olika och har olika personligheter, men alla barn har samma grundläggande behov så svaret på din fråga är ja. Tyvärr. Ja ettåringar mår bäst med sina föräldrar.

    .

    Förskolan är för att föräldrar ska kunna jobba, inte för barnens behov. Även om det är av vikt att förskolan försöker vara lyhörda inför det sistnämnda. Förskolan för de minsta är ganska sällan en pedagogisk verksamhet dock. För små barn handlar det mest om blöjbyten, kramar och tröst samt förvaring.

    1. Där håller jag inte alls med dig. Har två barn i förskola, en 18månaders och en 4-åring, och det är lika mkt pedagogisk verksamhet på båda avdelningarna. På yngre avdelningen är det mkt finmotoriskt träning så som målning, att leka med playdoh, lägga pussel osv samt såklart fri lek där grovmotorik, turtagning och social interaktion tränas. På äldre avdelningen är det bokstäver, siffror, kausalitet mm som tränas på. om man tror att småbarnsavdelning bara är förvaring så är nog det för att man inte har så bra koll på barns utveckling tror jag.

      1. Om man tror att så små barn har något som helst behov av pedagogik så har man nog inte så bra koll på barns utveckling tror jag,

        1. Ni som tycker att det mest handlar om förvaring, sömn etc. era barn måste vara ganska unika. Min sjumånaders är tom svår att aktivera. Han leker all sin vakentid och den är lång, vägrar vagn annat än när han ska sova och det är ett heltidsjobb att stimulera honom. Jag hade tänkt förskola först i januari med vacklar nu för han verkar behöva det redan till hösten för att få tillräcklig stimulans. Han älskar andra barn och är orädd inför vuxna.

        2. Jag håller helt med Maria!
          Jag har två barn i blandad grupp och ALLT de gör handlar om utveckling och lärande. Jag sitter med i verksamhetsrådet, och får man som förälder en uppfattning om att det endast är förvaring av mindre barn, så är grunden oftast brist på info om lärandemål och aktiviteter från förskolan. Så många kloka föräldrar i denna tråden, ni och förskolan gör skillnad, varje dag?

    2. Oj vilken trist inställning till förskolan och pedagogerna. Du verkar inte ha nån koll alls och då tycker jag nog att du ska vara försiktig med att uttala dig om det här. Jag jobbar på en avdelning för barn mellan ett och tre och vår verksamhet är otroligt välplanerad och pedagogisk i alla avseenden. Att säga att det handlar om förvaring och att det sällan är en pedagogisk verksamhet är att spotta på en hel yrkeskår som sliter och jobbar varje dag med att ge små barn en värdefull och givande vistelse på förskolan.

      1. fast det handlar inte om inställning till pedagoger och förskolan.
        Hon konstaterade bara att barnet inte har detta behov.

      2. L ifrågasatte aldrig att det bedrivs pedagogisk verksamhet på en förskola. Det gör det ju då förskolan har en egen läroplan. Men att som förälder sätta sin 1-åring på förskola för att man tror att barnet behöver detta är att bortse från all forskning om små barns utveckling och behov. Pedagogerna inom förskolan är fantastiska, men barngrupperna är alldeles för stora och det går alldeles för många barn per vuxen. Det är inte pedagogernas fel utan politikens.

        1. Reagerade mest på dessa meningar: ”Förskolan för de minsta är ganska sällan en pedagogisk verksamhet dock. För små barn handlar det mest om blöjbyten, kramar och tröst samt förvaring.”
          Att ett barn på ett år inte har behov av att gå på förskola känns självklart men att de barn som faktiskt behöver gå där från tidig ålder inte är i en pedagogisk verksamhet utan mest får blöjbyten och förvaras håller jag inte med om. Det överensstämmer inte alls med det jobb jag gör och min arbetsplats. Såg behovet av att vara i en pedagogisk verksamhet vs att vara det som två skilda saker.

          1. Kan ju känna att det var en förenklad kommentar från hen som skrev det. ”Jag har jobbat inom förskola” känns inte direkt som tyngd nog för att bevisa sin tes i det fallet.

  6. 1-åringar har det bäst med föräldrarna. Fullt övertygad om det. Om de inte utsätts för omsorgssvikt hemma vill säga. 1-åringar leker dessutom mest ensamlekar säger de pedagoger jag haft diskussioner med om detta.
    Och 5 dagar i veckan förskola ( oavsett tider) tycker jag är för tufft för en liten. Har man råd att ha barnet hemma ett par dagar i veckan är det en lyx.
    Men jag har numera bättre förståelse för om man inte orkar som förälder. Det är en helt annan diskussion. Men man behöver inte vrida på det till att det är BARNET som behöver annan stimulans /miljö än föräldern och hemmet.
    Dock kan föräldern behöva det ! Och där kan jag tycka att det är modigt att våga säga det.
    Känner en större ödmjukhet inför om man inte orkar 100 %. Och även om jag tjötar om barnvakt som bästa alternativet för H istället för förskola så kan jag verkligen förstå din känsla Cissi. Du kämpar . Du har insikt. Tror du är en grym mamma ( såg ju bara den där gulliga filmsnutten på fikakladdet och det lyste kärlek ifrån dig ) som gör allt för att det ska bli så bra som möjligt.

    1. Att vara hemma ngr dagar i veckan kan likväl vara med en barnvakt ngr timmar än med föräldern, om man inte orkar.
      Tror bara det är skönt att inte behöva gå hemifrån varje dag med strikta rutiner för en 1-åring. Det var så jag tänkte ☺

  7. All seriös barnpsykologforskning visar att barn, generellt sett, inte har något behov av organiserad, uppstyrd, social och pedagogisk verksamhet för än de är i 3-årsåldern. Sen kan man vara tvungen osv, men forskningen kring detta är entydlig. Om man väljer att ignorera den och tro på ngt annat, så får det stå för var och en. Jag vet att det är allt annat än politiskt korrekt att säga…men jag blir så fruktansvärt provocerad av detta ”jag tycker inte om att leka och nu lämnar vi över stimuleringen till pedagoger”. Att leka med sitt barn är inte kärnfysik! Barn kräver inte mkt, bara att man visar lite engagemang. Och det kan alla föräldrar göra då och då, ADHD eller ej. Precis som man kan göra andra föräldrasysslor som man inte tycker är så himla roliga! Jag tror få föräldrar tycker att det är jätte roligt att leka varje dag och hela tiden, men det ingår bland våra uppgifter som föräldrar, för att barnen behöver få leka med oss! Måste allt vara så jävla roligt och stimulerande jämt?! Suck!

    1. @Emilie : Jo visst har du säkert rätt när det gäller barnets utvecklingsfaser /behov. MEN jag kan på alla punkter förstå Cissi att hon inte orkar. Hon är ju helt öppen med detta. Lever man med psykisk ohälsa så kan det vara en verklighet som ingen annan kan förstå.
      Det kan vara på en nivå som faktiskt påverkar det vardagliga livet. Och det får man ha respekt för. Att ha en sådan självinsikt är en gåva . Och man är inte sämre mamma för att man vågar erkänna att man faktiskt inte fixar vissa saker.

  8. Vår dotter är också född i februari 2015 och hon började förskola på sin ettårsdag i Stockholms innerstad. Hon verkar älska både att vara där och sina pedagoger och jag lovar, hade jag sett minsta tendens till att hon mådde dåligt av att vara där sina 35 timmar per vecka så hade jag tagit henne därifrån. Herregud, svårare än så är det väl inte??

    1. Samma här! Son född februari 2015, inskolning januari 2016, går 9-17, alla i familjen är glada och fsk-pedagogerna också.

      1. Jag bor i Spanien och här ser det helt annorlunda ut. Här har man föräldrarförsäkring i 16 v,dvs 4 månader,sen går de flesta tillbaka till jobbet. Dagis tar alltså emot barn från 4 mån-3 år. Jag har en son på 26 mån. Jag hade tur att kunna vara hemma med honom i 1 år,sen började han på dagis 5,5 h/dag månd-fred. När han var 1,5 -2 år var han hemma med farfar 3 h per dag. Min man studerar på fm och jag arbetar em/kväll. När han fyllde 2 år skaffade vi Nanny till honom(en släkting) som tar hand om honom 3 h 4 dagar i veckan(jag arbetar 80%). Vi får se om vi skolar in honom i höst,då är han 2 år och 8 mån eller om vi fortsätter med Nanny.

        Nästa år börjar han skolan (de året han fyller 3) och då går barnen 9-17. Spanska barnen mår bra. Det är en annan kultur här nere. Man tar med barnen överallt,mor och farföräldrar har en större roll i Barnens liv(samhället är uppbyggt på det sättet,man är beroende av släkt och familj). De är oftast de som lämnar och hämtar på dagis/skola eftersom att föräldrarna jobbar. På kvällen om man äter ute så tar man med barnen. De lär sig tidigt att vara en del av familjen/samhället.Lång föräldraförsäkring i Sverige är väl jättebra och till för dem som vill utnyttja den.

        Mina kompisar som bor här nere,i England och Usa har alla börjat arbeta när barnen fyllt 6 mån och deras barn mår fin fint. Alla gör sitt bästa,men ibland måste man arbeta tidigt för att gå runt ekonomiskt. Vad skulle ni säga till de flesta spanska mammor som börjar arbeta när barnen är 4 mån? Att de inte älskar sina barn?Att de är dåliga mammor? När staten bestämt att det bara ska finnas 4 mån föräldraförsäkring,ja då kan man inte göra så mycket.jag förstår inte problematiken i sverige,låt alla göra som de vill,jag förstår inte varför man ska klaga hit och dit och lägga sig i hur andra familjer väljer att göra.Ilägg energi på annat. Cissi,jag tycker du är en fantastiskt person och mamma,följ ditt hjärta och strunta i moralpredikan.

      2. Ursäkta stina,råkade svara på din kommentar i stället för att posta ett nytt inlägg

  9. -14 timmar är väl att ta i. Enligt min väninna som jobbar på dagis så är dagar på 7.30-17.30 inte ovanligt. Väldigt långa dagar för ett litet barn. Sedan hem, middag och läggdags. Var finns då tiden att vara med sitt barn? På helgen är det städning, tvätt, handling etc. Om man inte har lejt bort någon/några av de sysslorna. tiden för att vara med och gosa med sitt älskade knyte, var finns den? Idealet är dagmamma 9-13, då behöver man inte väcka morgontrötta barn och slita dem ut sängen tidiga morgnar.

    1. Är det ditt ideal du skriver om? Mitt ideal hade varit att kunna lämna kl 6 och vara på jobbet redan kl 7 då jag har sjukt morgonpigga barn som tycker att det är dags att starta dagen vid 5.

  10. Skolat in våra barn vid 15,12 och 18 månader. Vi båda var studenter när de två första var små och studietider osv gjorde så att de var tvungna att börja tidigt. De var dock hemma mycket och gick inga långa dagar.
    Vår siste började i aug och kändes väldigt redo! Nu jobbar vi 80 resp 90% procent. En ledig dag och en halvdag i veckan känns bra för oss. Fritids/förskola fungerar väldigt bra där vi bor.

    Såklart det är olika hur barn är och hur de trivs på dagis. Det är klart det inte är optimalt att lämna en nybliven ettåring 40-timmars veckor på förskolan men ibland ser ju verkligheten ut så och då ska man inte behöva skämmas!

  11. Själv gick jag på dagis från sex månaders ålder (detta var på 70-talet) och visst det var ju knappast på heltid men nej jag har nog inte tagit skada alls he he he… Vårt dagis hörde ihop med sjukhuset i staden och vi var alla barn till anställda på sjukhuset. När vi var sjuka i kikhosta så inrättades en kikhosteavdelning på dagis, så våra föräldrar kunde fortsätta arbeta som vanligt. Mina minnen från dagis är enbart ljusa.

  12. Skolade in dotter nr 1 som 2 åring. Hon hatar än i dag både förskola och skola… Dotter nr 2 skolade vi in som 17 månader, hon älskar sin förskola ?. Alla barn är olika, även syskon.

  13. Skolade in barn nr 2 vid 14 månader. Barnet ville inte lämna lokalen när vi lämnade/ hämtade syskonet som gick 15h/ v. Första året hade de inte många timmar i veckan pga 2 Skiftarbetande föräldrar. Ibland ringde personalen efter dom så de skulle få ihop 15 timmar/ v. Hursomhelst. Allt gick bra och hi har idag 2 helt normalstörda barn.

  14. Jag skolade in mitt första barn när hen precis fyllt ett, det gick hur enkelt som helst. Andra barnet var 15 månader, inte riktigt lika enkelt. Mitt tredje barn blir ett om ett par veckor och jag skulle hellre gräva ut mitt hjärta med sked än låta henom börja förskolan nu, hen är ju jätteliten! De är små längre tid för varje barn.

  15. Nyfiken bara…
    Här måste vi lämna in schema på hur vi jobbar eftersom dagis inte är till för att ”förvara” barnen utan endast är till för arbetande föräldrar.
    Antar ju att det är samma i hela landet?
    Har du lyxen då att börja jobba 9-14 bara så där?
    För det låter ju nästan som om du tänker vara hemma och få avlastning genom att lämna honom på dagis? Om inte så är jag väldigt avis på dina arbetsförhållanden 😉

    1. Cissi frilansar som jag förstår det? Så då kan hon ju styra sina tider 🙂 jag jobbar på universitet och har lyxen att också kunna styra tider. Vår dotter började förskolan när hin var 1 med 3h/dag och därifrån har vi ökat. Idag är hon 1.5 och går ca 20h i veckan. Det har gått jättebra hittills och hsr för oss känts mer humant än att hon skulle varit hemma till 2år och sedan direkt varit på förskola långa dagar.

    2. På flera håll i landet frågar de inte alls efter förälderns arbetstider. I Järfälla där jag arbetar och bor är det 30 timmar för arbetslösa o föräldralediga. De som arbetar får ha heltid 6.30-17.30 även om förälderns bara jobbar 2 timmar om dagen.

  16. Vi skolade in våran ettåring och det gick superbra. Han är väldigt nyfiken av sig och behöver utmaningar, annars blir han uttråkad och gnällig. Det var skönt att skola in innan 18 månaders separationsångest km eftersom vid det läget var sonen redan van vid förskolan samt hade hunnit knyta an till personalen. Ingen i personalen nämnde att barnen mår bäst med sina föräldrar och det är ju inte deras sak att säga och bedöma heller. Vi har en dotter med och henne kommer vi också skola i vid ettårs ålder 🙂

  17. Kör på det som fungerar för dig, lyssna inte på andras fördomar och predikningar! Jag har två barn som båda är mycket aktiva, både är inskolade vid 13 och 15 månader gamla och de har varit toppen, i början gick dem tider som 9-15 3 dagar i veckan! Jag älskar inte mina barn mindre för att jag inte gillar att sitta på golvet och leka med bilar, jag ger dem kärlek och uppmärksamhet på andra sätt som passar oss som familj! Alla barn och familjer är olika, barnen gynnas av glada och uppmuntrande föräldrar inte i vilken ålder man börjar på föris. Kör hårt Cissi!!!

    1. fast det är inte predikningar i den mening som att jag är bättre än dig….
      det är forskning och expertittlåtande folk lutar sina argument emot.

  18. Hade samma tankar som du, att våran tjej skulle börja antingen vid 18 månader (april) eller till hösten men hon lärde sig gå vid 10 månader och alla olika aktiviteter vi har gått på tillsammans (rytmik, öf mm) har hon älskat. Speciellt andra vuxna och att observera hur andra barn gör saker. Så i januari i år skolade vi in henne men bara 3h/dag så jag är fortfarande 50% föräldraledig.
    Det har fungerat jätte bra (bortsett från alla små basiller man för med hem!)
    Hon är gladare och jag är gladare!
    Jag hämtar henne efter lunch och sen sover hon middag hemma (förskolan ligger 3 min gångväg från vår lägenhet). Till hösten blir det nog fler timmar inkl sovtillfälle.
    Hoppas ni hittar en plats och att Helmer kommer trivas ?

  19. Cissi, kan inte du skriva hur era dagar ser ut? Och läser GÄRNA även i kommentarsfältet hur andras dagar ser ut. Jag har en snart 16-månaders och är nyfiken på hur andra stimulerar och hur mycket. Jag längtar efter inskolning för jag känner som du att jag inte riktigt kan ge honom det han behöver. (Finns ingen ÖF här heller.) Hur mycket ”måste” man delta i leken?

    Vi går upp 07, efter frukost så fixar jag hemmet och han leker själv.
    Sover middag 10-11:30 sen lunch. Oftast en timmes promenad där vi bor så han får knalla runt och titta på saker och pilla på allt vi kommer över.
    Efter det hänger vi i hans rum och läser, leker, bygger klossar osv.
    Har besök av farmor/mormor osv ca 3-4 dagar i veckan. Känner ändå alltid att jag är så jävla tråkig och att han inte får stimulans nog. Ser fram emot förskolan!

    1. Men det där låter väl jättemysigt? Varför skulle du göra mer om han är nöjd? Jag tror vi föräldrar ställer krav på oss aktivera barnen mer än vad barnen själva gör. De vill säkert leka med oss ibland men många gånger tror jag de är mest nöjda med att man finns nära och till hands. Så får de pilla med sitt. Ha inte dåligt samvete!

    2. @Malin : Tror inte din 1-åring är ett dugg missnöjd med den tillvaron -låter ju finfint för en liten plutt ! ☺
      Däremot tror jag som jag skrev tidigare att man som vuxen kan bli understimulerad och så projicerar man det på barnet och blandar ihop det helt. Projicerar gör vi ju rätt ofta utan att veta om.
      Så att tro att ens lilla barn är uttråkad handlar kanske mer om att man själv är det?
      Och det är ju helt ok att känna!

      1. Tack LaRose och Iso.
        Det ligger nog mycket i det att jag projicerar. Och även känslan av att man VET att han kan skratta så han kiknar så då borde jag få honom att göra det, helst flera gånger om dagen… Älskar att hänga med min son, men visst blir man själv lite understimulerad. Hoppas på att ha honom på förskola till hösten, 15 timmar i veckan.

        1. Jag tror vi blivit lite skadade av det att vi tror att barnen ska stimuleras så fruktansvärt mycket hela tiden. Jag tror att ditt barn har det toppen bra! (Skulle säkert ha det bra på föris med om det behövdes). Det är all skuldbeläggning åt höger o vänster som gör att man som förälder blir så osäker.

          Sen har jag full förståelse för att man som förälder blir uttråkad och ostimulerad.

    3. Låter kanonmysigt!För barnet behövs nog inte så mycket mer. Men som vyxen kan man ju bli sjukt uttråkad och understimulerad. Vi brukar gå och mata änderna och det är uppskattat.Att gå och handla är också lite skoj tycker lilltjejen.
      Nu till våren är det ju oerfekt att gå och gunga lite. Köp en hink och spade så kan ni leka i sanden 🙂

    4. Tror att du ger din son precis vad ett barn i hans ålder behöver. Var stolt och njut av tiden ni har tillsammans. Se till att komma från hemmet själv ibland och träffa vänner. Viktigt att få prata med andra vuxna för att inte själv bli understimlulerad som föräldraledig.

  20. Jag är förskollärare. Förskola för ettåringar ser jag mer som en nödvändighet i de fall föräldrarna måste förvärvsarbeta, inte som någon optimal lösning. Det är klart att så små barn trivs och utvecklas bäst i hemmiljön (förutsatt att de inte är utsatta på något sätt naturligtvis)

  21. Jag tror att alla 1-åringar har det bäst hos sina föräldrar. Jag tror det är omöjligt att ha en understimulerad 1-åring i meningen att hen hamnar efter. Klart det kan vara jobbigt att ha barn hemma och klart de kan ha det bra på förskola. Men jag tror 99 av 100 barn i ”normala” familjer har det bäst hemma.

  22. Ja barn i den ålder mår bäst av att vara tillsammans med nära anknytningspersoner (föräldrar, mor- & farföräldrar, andra människor barnet träffat regelbundet sedan hen föddes) och tyvärr kan inte förskolepersonal vara det för barnen på förskolan. Förskola är en uppstyrd verksamhet mycket likt ett arbete med fasta tider. Helmer mår säkert jättebra av att träffa andra barn och leka med dessa och personal som ”styr upp” aktiviteterna men att du fanns med ex öppen förskola eller liknande hade potentiellt varit den ultimata lösningen.
    Men ibland ser inte verkligheten ut så, man kanske inte har ekonomisk möjlighet att vara hemma eller som förälder inte mår bra av att vara hemma heltid med sitt barn och då är det underbart att ha möjlighet att låta barnen gå på förskolan.. Alla gör då gott som de kan och så länge du och Linus mår bra och är nöjda, glada och lyckliga så kommer helmer också vara det..

  23. Jag är förskollärare och skolade in sonen när han just fyllt ett år. Jag hade fått den förskolan som jag önskat (hurra) med blandad åldersgrupp som jag föredrar (1-5 år) och behövde av ekonomiska skäl börja arbeta. Började faktiskt några veckor före han fyllde ett, men då med hjälp av farmor och mormor. Jag hade redan innan tänkt att det var ok att lämna honom tidigt på förskolan, men däremot inte så långa dagar. Vi har gott om socialt nätverk nära oss så möjligheterna till korta dagar fanns oftast och jag var även föräldraledig en dag i veckan. Inskolningen gick bra, vilket det oftast gör i den åldern (barnen är på gott och ont mer medvetna om vad som händer vid lämning vid 18mån).
    Jag anser inte att ett barn vid ett år behöver förskola, men många familjer, min inkluderad, är i behov av barnomsorg vid ett års ålder. Behovet för barnet kommer kanske snarare vid 3-års åldern (därav allmän förskola från denna ålder). Någon skrev att det inte bedrivs någon direkt pedagogisk verksamhet för så små barn på förskolan. En sådan förskola skulle jag aldrig vilja ha mina barn på eller vilja arbeta på. Däremot kanske inte alltid pedagogiken är så synlig för det handlar ju mer om kunskap och förhållningssätt än att producera tjusiga alster till anslagstavlan. Frågar man pedagogerna bör man kunna få vettiga svar om hur man tänker kring pedagogiken annars borde man ifrågasätta förskolan enligt min mening.
    Angående svaret från förskolechefen skulle jag bara vilja svara tillbaka: -Finns det någon ålder då barn inte behöver sina föräldrar?!?
    För mig har det alltid känts så konstigt att vissa anser att vuxna är individer, men att barn skulle följa en given mall där alla har samma behov vid samma ålder?!? Som alltid som förälder (eller pedagog) måste man se till individen och ibland kan det vara svårt att avgöra vad som kommer att funka i förväg och då får man helt enkelt testa. Att vara lyhörd pch uppmärksam på sitt barn ock diskutera hur allt fortlöper med pedagogerna ser jag som självklart och bland det viktigaste vare sig barnet börjar vid ett eller fem års ålder. Cissi, jag önskar dig all lycka med valet av förskola (så långt det nu går att ens få göra ett val) och inskolningen. Ditt barn, er familj, era val!!! Det viktiga är ju hur ditt barn mår, inte vad andra anser, och ditt barn känner ju du bäst.

  24. Fast det där är ju något sorts försvar. Alla barn är olika-Svar ja! MEN- barn har till väldigt hög grad lika grundläggande behov och deras utveckling ser likadan ut även om den skiljer sig lite åt i tidsintervall…men den psykologiska utvecklingen är som den är.
    Det är oerhört provocerande när du kallar människor för ”förståsigpåare”. Det är experter och de pratar utifrån evidens!Forskning! Vi är väl ett gäng föröldrar som lyssnar på dessa experter eftersom de är just experter…och sedan för vi denna kunskap till sånna männuskor som inte är likna benägna att lyssna till experter.
    Min lilla tös är jätte jätte nyfiken oxh aktiv. Hon tar verkligen för sig på öppna förskolan och hon suger musten ur oss på dagarna pga all energi och att hon ständigt behöver aktiveras osv. Men hon är på tok för liten för förskolan(1år)! Samtidigt som hon är nyfiken och tar för sig så är hon lite mammig och behöver tanka upp hos oss. Hon är trygg! hon skulle inte må bra att få vara så mycket ”ensam” och utan oss flera timmar varje dag.

  25. Svaret på din rubrik är alltså JA!!tveklöst JA.
    Finns ingen 1 åring som skulle välja att vara helt separerad från sina föräldrar under flera timmar varje dag. Ja, kanske släppa sin mamma på öppis för att utforska och leka i några timmar när man vet att sin trygga mamma sitter där i andra sidan av rummet så att barnet kan söka kontakt,ibland bara ögonkontakt för att känna sig trygg. Men det är väldigt stor skillnad på det och att vara helt separerad från sina föräldrar. Så hur nycjet ett litet barn än utforskar och älskar andra barn så behöver de sin trygga bas inom räckhåll…viljet för ett så lutet barn typ innebär någon neter bort max.

    1. MEN-alla har inte samma möjligheter och förutsättningar. En del är tvugna att lämna tidigt på ex förskola. Jag lägger ingen värdering i det utan svarade endast på din fråga utifrån barnets perspektiv och utifrån vad forskning säger om barnets psykologiska utveckling och anknytning. Alla föräldrar gör så gott de kan. Ibland kan det innebära att man måste göra det som är näst bäst för barnet och då får det vara bra nog.

  26. Är också förskollärare och håller med om att ettåringar mår bäst av att vara med sina föräldrar. Att personalen påpekar detta är inte för att skulda osv, utan helt enkelt för att vi har bäst vetskap, kunskap om och insyn i hur verksamheten fungerar. Jag har arbetat på flera olika förskolor, och önskar att föräldrarna visste hur trycket på många avdelningar ser ut. I vissa Fall är det en fungerande verksamhet, men många gånger kämpar utsliten personal för att hinna med barnens mest basala behov, och barnen gråter sig igenom vistelsen. Barngrupper om 15 ett-treåringar på tre personal- det talar för sig själv.
    Så ja, ettåringar mår oftast bäst av att vara hemma, i den mån det är möjligt.

  27. Vi skolade in vår son när han var 15 månader och det har fungerat bra. Vi valde att ha honom på förskolan 9-15 måndag-fredag och att ha honom hemma alla lov. På så sätt fick han en mjukstart och detta har varit möjligt eftersom att jag har pluggat. Jag anser att förskolan finns för att vi föräldrar behöver gå tillbaka till våra jobb (plugg), inte för att de allra minsta har ett behov av det. Därmed inte sagt att de allra minsta far illa av att vistas i förskolan, men jag är övertygad om att föräldrarna egentligen är det bästa för 1-åringar och att behovet av förskola från barnets sida först uppkommer vid tre-års ålder. Vår son är nu 3 1/2 år och det är först nu som han säger att han längtar efter att få leka med sina kompisar om han varit hemma en längre tid.

  28. Mår föräldrarna bra så mår barnet bra sa min barnmorska flera gånger och detta försöker jag gå efter istället för att lyssna på alla moraliserande råd av männsikor som utger sig för att vara experter. Jag slutade amma tidigt (v 7) eftersom jag mådde dåligt av det, lämnade lika tidigt bort mitt barn till farmor över hela helger, var förvisso hemma länge med honom trots att jag mådde jättedåligt och inte orkade stimulera honom men om jag får ett barn till så kommer jag definitivt att börja jobba jättetidigt, åtminstone deltid eftersom jag behöver det för att må bra. Jag skulle absolut kunna tänka mig att lämna mitt barn på förskolan vid 12-13 månaders ålder om det krävdes för att jag själv skulle må bra. För jag tror precis som min barnmorska sa att det viktigaste för barnet är att föräldrarna mår så bra de kan. Sen tycker jag även att förskolan är jättebra för min son fast han började först vid 18 mån.

  29. Visst är barn olika, MEN vissa grundläggande behov varierar inte särskilt mycket. Det äter vanligtvis rel lika, de sover rel lika, de väger rel lika, de ”hittar” sina fötter vid ungefär samma ålder, de lär sig gå vid ca samma ålder (plus/minus några månader), osv.

    Detsamma gäller behov av närvarande primär anknytning. De första åren (två, tre) är anknytning = att rent fysiskt vara nära. Sen kan man successivt klara sig ifrån sin primära anknytning längre och längre, men egentligen är det inte förrän mot mitten av tonåren som behovet av fysisk närvaro ebbat ut. Dvs anknytningen är stabil och individen är så pass trygg och självständig att hen är redo att möta världen.

    Tyvärr stressas denna självständighet fram tidigare och tidigare, men behovet att knyta ann upphör inte för att den primära anknytningspersonen är frånvarande – det som händer är att den primära anknytningspersonen ersätts. Googla ”jämnårigorientering” och läs bla psykologen Gordon Neufeldt om vad detta innebär och hur det förklarar en hel del fenomen i vårt samhälle, som sämre skolresultat, mobbning, allt yngre sexdebuter, etc.

    Men känner man som Cissi, att man helt enkelt inte orkar med (och mannen i fråga är viktig på sitt jobb..), då är det ju för väl att skattefinansierad avlastning finns. Men försök la det till Max tre dagar i veckan ändå. Fem är på tok för mycket för ett så litet barn.

  30. Vi skolade in vårt äldsta barn när hon var 20 månader. Inskolningen gick bra och det var sällan problem att lämna henne, men hon ville alltid hem när vi hämtade och blev alltid glad de dagar hon inte skulle till förskolan. Tycker det är först nu när hon passerat 3år som hon verkligen trivs på förskolan och vill dit. Vårt andra barn kommer vi skola in nu när han är 2 år men hade gärna väntat lite till. Förstår att det är en ekonomisk fråga för många som skolar in sina 1-åringar. Bostaden måste ju betalas och mat behöver finnas på bordet. Men om jag hade varit i er situation då skulle jag betalat en nanny för att tand om Helmer några dagar i veckan. Tillsammans kan de gå på öppna förskolan, parklek med mer samtidigt som han har en vuxen att ty sig till och som ser till hans behov och hans bästa. Det går flera barn per vuxna även på småbarnsavdelningarna. Och om ni väljer att skola in honom nu, se till att det blir på en mindre förskola där barngrupperna inte är så stora. Förstår att det känns tufft att få vardagen med ett litet aktivt barn att gå ihop. Småbarnsåren är tuffa.

  31. Är så innerligt trött på ordet STIMULANS… Vem leker med en 1-åring? När mitt barn var 1år handlade det snarare om punktmarkering. Han sysselsatte sig med att utforska världen, jag/pappa sysselsatte oss med att försöka hålla honom hyfsat oskadd. Har ingen öppen förskola eller liknande, träffade föräldragruppen nån gång sporadiskt då o då bara. Han fick hänga på till affären, flörta med killen i kassan, plocka blommor på vägen hem, röja runt hemma medan jag satt/låg på golvet och höll koll och var i närheten. Tråkigt till och från? Ja. Gnällig unge till och från? Ja. Kan jag sakna det nu, 2 år senare? Ja.

    Menar inte att ”skamma och skulda” (också tendens till uttjatat..), alla är olika och gör det som funkar för dem. Men det är synd om en enda förälder går runt med känslan/tron att ens 1-åring behöver pedagoger/kompisar/stimulans hellre än att hänga med sin förälder. Det säger något om hur vi ser på oss själva som föräldrar idag tycker jag.

    1. Ser nu att mitt inlägg ser hyfsat drygt ut, typ som att det bara är att gaska upp sig från sin ev. ångest och härda ut, och det var inte meningen. Menar mer att vi måste sänka kraven på oss som föräldrar, barnen blir fina och överlever även utan en individuellt anpassad pedagogisk plan och konstant input vid 1-års ålder.

      1. @S: Du skriver inte drygt på något sätt. Fattar din poäng och är också urbota trött på ordet stimulans. En 1-åring behöver ingen avancerad pedagogisk stimulans. Det är ju ingen brådska att lära sig en massa som liten ; det kommer i sinom tid.
        Däremot så får man ha respekt i enskilda fall om man inte orkar vara föräldraledig 100 % efter 1 år av olika orsaker. Som Cissi t ex som relaterar till sin psykiska ohälsa.

    2. ja du har helt rätt. Det går inte att leka med en liten 1 åring! En 1 åring leker och utforskar skälv. Som vuxen behöver man bara vara där…bekrägta,se,säga ifrån till det som inte får göras osv..finns inte på världskartan att en 1 åring leker med någon, inte på öppis heller. Två barn kan hålla på i samma dokskåp,men dom håller på med sitt eget och leker inte med varandra för det kan dom inte ännu.

      1. Måste lägga mig i ert pinsamma resonemang… Små barn har ett enormt behov av stimulans, de behöver interaktion med andra människor mer än något annat! Det finns massor av småbarn i Sverige som får utökade placeringar på förskola för att få värdefull stimulans som deras föräldrar inte klarar av att ge! Det är barnpsykologer, logopeder, neurologer, specialpedagoger och barnsjuksköterskor som ORDINERAR förskola för barn vars föräldrar inte orkar/vill/kan ge sina barn mer än en loj figur i bakgrunden som lyfter blicken från telefonen lagom för att dela ut en förmaningar då och då och sen fly från samvaron fortast möjligt. Barn behöver samspel, kommunikation , närvaro och lek och i många fall är förskolan mycket bättre på att tillgodose dessa behov än vad föräldrarna är. Förskolan är en viktig faktor för att säkra en gynnsam utveckling för många 1-5 åringar i Sverige idag.

  32. En parentes – det är lite kul med folk som säger att deras barn ääälskar förskolan – har de upplevt något annat…?
    Mina barn skulle säkert älska att äta godis oxh spela tv-spel och titta på tv hur mycket de vill – men betyder det att det är bra för dem?
    Men just när det gäller förskola så tas det som ett bevis på lämpligheten med att de går där.
    Bara en tankeställare….

  33. @Malin: mer än sådär behövs inte för en 1-åring! Du behöver inte vara ett dugg orolig för att han inte får stimulans nog. Man får liksom tänka att hela världen (allt från pinnar till regndroppar till tvättmaskinen till nya smaker) är ju som ett enda stort nöjesfält för en sådan liten en. Det som vi vuxna tycker är hur trivialt och vardagligt som helst är ju ett äventyr för någon som är helt ny här i världen. Andra barn är heller inget måste för en 1-åring. Vissa älskar andra barn redan i den åldern, men barnkontakter är liksom inte något man måste ”introducera” så tidigt som möjligt för att det annars är kört. Vår äldsta var och är en superlivlig och aktiv en (han är 3 år nu), men vi kände aldrig att han inte gick att stimulera utan förskolan (han var 2 när han började). Sedan att man som förälder av olika skäl vill/måste skola in vid 1 år, det är ju en annan sak. Men 1-åringen i sig klarar sig utmärkt bra utan utbildade pedagoger och 10 kompisar i den åldern.

  34. Skolade in vår son när han var 13 mån, han gick 9-15 i början.
    Funkade hur bra som helst och han har lärt sig så sjukt mkt av att gå där, saker som jag och hans pappa aldrig hade haft ro till att lära honom. Eller kunskap.

    Herregud, att vi har en föräldraförsäkring i Sverige som tillåter att vi är hemma tills barnen är 18 mån innebär ju inte det att det måste vara så. Barn överlever och har det ganska bra världen över utan att jorden går under. När vi var små så började vi i regel mkt tidigare på förskola/daghem eftersom att föräldraförsäkringen inte var vad den är i dag.
    Och helt ärligt, det är ju skittrist att vara hemma på heltid med en ettåring. Alla i vår familj mår bättre av föris. Alla.

    Kör på det som känns bäst för er!

  35. All forskning pekar inte på att barnen mår bäst av att vara hemma med sina föräldrar till tre års ålder. Man bör också tänka på att många vetenskapliga artiklar har skrivits i England och USA där förskolorna inte riktigt ser ut som här, där förskolepedagogerna har minst tre års universitetsutbildning.
    Man bör vara lite försiktig när man säger att man har forskningen som stöd-den ger faktiskt inte några entydiga svar. Det handlar om gruppernas storlek, hur många timmar barnet är där, barnets personlighet, förskolans pedagoger, föräldrarnas inställningar osv osv.

    1. fast fet är inte just forskning om barn på förskolan och hur dom har det där.
      FäDet är forskning om barns hjärnor, barns åsykologiska utveckling och forskning om anknytning osv som är det viktigaste! där är det utan tvekan så att små barn har det bäst hos sina föräldrar eller andra nära vuxna i de flesta fall. barn som inte hör dit är ex barn som inte får sina behov tillgodosedda pga olika anledningar, levdr i missbruksmiljöer osv.

    2. Att det bara finns pedagoger i förskolan med 3 års utbildning är väldigt naivt att påstå. Visst att utbildningen till förskollärare är så lång men det finns många som arbetar i förskolan som är barnskötare eller kanske inte ens har någon utbildning alls. I en perfekt värld där grupperna hade bestått utav få barn och hög personaltäthet så visst, då hade förskolan vara fantastisk. Men som det ser ut idag med upp mot 18 1-3 åringar på 3 vuxna så är det inte så. För många, många så handlar det bara om att ta sig igenom dagen utan att barnen ska slå ihjäl sig.

  36. Mina barn har alltid avskytt dagis, de trivs bäst hemma. Trots att varken maken eller jag ”stimulerat” eller ”aktiverat” dem. Hur gör man det för övrigt? Nu kommer våren och sommaren. Det är ju den bästa tiden att gå ut och bara njuta av ljuset, naturen och allt som sker i närmiljön. Jag önskar vi kunnat slippa barnomsorgen före tre års ålder helt men det hade vi inte klarat ekonomiskt.

  37. Min starka övertygelse är att en 1-åring behöver vara mest med sina päron. Ett sådant litet barn har det bäst med sina föräldrar (el annan anknytningsperson), det finns så mycket forskning som stärker detta och jag förstår inte hur man kan bortse ifrån detta och intala sig att det är för barnets bästa? Eller, för att man ogillar att leka med sitt barn. Kag tänker också attt fler säkert skulle ha (ekonomisk) möjlighet att vara hemma längre med sina barn om man verkligen ville. Jag har varit hemma i 3 år nu, och i höst börjar minstingen på förskolan 2 år gammal. Jag tycker verkligen inte att det är skitspännande att vara hemma med barnen, gå på ÖF och sköta mestadelen av markservicen,, men inser att 1. de behöver mig, 2. att småbarnsåren går såååå fort och 3. att det finns tid för självförverkligande så småningom.

  38. Nu med nummer två inser jag att den där fasen runt 10-14 månader där de är livsfarliga för sig själva är just det, en fas. Låt barnet utforska i trygg närvaro, även om barnet är aktivt behöver man inte vara exakt brevid hela tiden. Distrahera så gott det går. Det är tidvis jobbigt och astråkigt men jag har svårt att tro att en ettåring verkligen behöver förskolan. Kanske vid 18 månader, definitivt vid två år, beroende på hur aktivt barnet är. Min ettåring har precis slutat bli superblyg med folk han känner (farmor, farfar osv). De är ju bara bebisar i den här åldern, inget behov av pedagogik, tänker jag iaf. Däremot går det ju ingen nöd på dem på förskolan, kan jag inte tro iaf. Lite splittrade tankar från mig bara.

  39. Vårt första barn lämnade vi på förskolan vid 18 månaders ålder. Då var han definitivt understimulerad vid den tiden. Han hade med lätthet kunnat börja 6 mån tidigare. Barn nr 2 började vid 12 månader och det fungerade utmärkt. Nj är vi hemma deltid med barn nr 3 6 månader. Vi hjälps åt mamma pappa farmor/ farfar och mormor för att få vardagen gå ihop. Jag har vid barn nr 2 och 3 börjat arbeta vid 4 månader. Och ja jag mår mycket bättre av det än att vara hemma. Jag tycker om mitt arbete och har förmånen att kunna arbeta tämligen flexibelt. Och ja det går att kombinera små barn med tuffa uppdrag, bara man förstår att det finns en hel del annat som man får prioritera bort en period.

    Vid flertalet tillfällen kommenterade människor hur kort tid jag skulle vara hemma med mitt första barn samtidigt som de i nästa andetag berömde min make att han skulle vara hemma så länge. Detta var högskolestuderade människor med betyg i ämnen som matematik. Vi båda skulle vara hemma i 6 månader var planen ursprungligen. Suck….

    Jag instämmer med det som skrivits tidigare. Fungerar det inte så gör något åt det. Men det behöver inte vara nu i starten det kan lika gärna vara efter en omorganisation då barnet är 4 år som bakslaget kommer.

  40. Inskolat båda mina barn vid 15 månader, det började på halvtid första terminen och sen har de fått gå heltid
    De är så olika som person, en är så självständig och en sitter fast i mig jämt men förskolan har inte varit några problem och vi är nog mer harmoniska nu när jag får andas på jobbet en stund
    Och vi har aldrig hört något negativt av förskolepersonalen, däremot av den äldre generationen

  41. Tror det kommer att gå hur bra som helst för H att börja på förskola, så länge ni som föräldrar känner er lugna med beslutet. Tror inte heller att det är några problem att byta förskola om ni vill det i augusti eller när som.
    Förstår dig till fullo. Kände likadant med mitt första barn. Hen skolades in vid 11 månader (andra regler då). Gick jättebra. Även för mig 😉 (som återfick livsandarna).
    Har även erfarenhet av att byta förskola och skola. Samma där. Så länge ni föräldrar är övertygade om att det är det bästa så går det nog bra.

  42. Ja är svaret på din fråga Cissi. Och jag skulle önska att du och alla ni andra förskoledyrkande föräldrar hellre sa som det var – att NI själva behöver stimuleras och klarar inte av att ta hand om ert barn 100%, istf att skylla inskolningen på barnets behov. Var ärliga!
    v

    1. Förlåt alla ni som tror eller tycker att ni ”gjorde det för barnets skull” när ni satte ungen på förskola vid 12-13 månaders ålder – men det gjorde ni inte. Ni gjorde det antingen för er egen orks skull eller för er ekonomis skull (kanske hade ni nyss köpt en villa som kostar en del att bo i för ”ert barns skull…”? Visst, många måste verkligen. Alltså måste måste för mat i magen och tak över huvet. MEN betyder inte att det är bra för barnet. Jag tycker att det dels säger sig självt att någon som levt 12 ynka månader inte ska separeras från sina föräldrar 6 timmar per dag, dels vet jag att det känns i hela kroppen hos en mamma (ja hos en mamma, pk som jag ibland må va så är det värre för mammor i de flesta fall…) att det känns onaturligt att separeras från barnet 6 timmar (give or take) per dag. Vi hade planerat att sätta vår dotter på förskola nu efter jul då hon var 2 år och 2 månader, men när det började närma sig så kändes det för jobbigt, och den känslan ska man som förälder inte ignorera, så vi valde att skjuta upp det 6 månader till sen får vi se. Vi har ynnesten att kunna lägga upp livet på det här sättet, alla kan inte ”gå på magkänslan” pga pengar – men oavsett anledning så kan man inte bortse från att en separation 30 timmar i veckan faktiskt inte ligger i barnets intresse. Sådeså.

      1. Åh Emilia. Vilken TREVLIG person du verkar vara. Sympatisk som bara den. Hoppas du lär ut det till dina barn också.
        Inte.

        1. @Annica och Emilia :
          Lite intressant för jag läser in helt annat än att vara osympatisk i detta inlägg. Det är ren fakta.
          Tror de flesta innerst inne vet om att inget litet barn behöver förskola. Tror inte ens en 2 – åring är I så stort behov av den miljön heller.
          Emilia skriver visserligen rakt och utan krusiduller och kanske lite på samma sätt som jag uttryckte mig tidigare ? Men det har inget att göra med att vara osympatisk eller ej.
          Visst kan man uttrycka sig mildare men det är inte osympatiskt att ”försvara barnet ” och försöka beskriva vart ett barn egentligen befinner sig utvecklingssmässigt?
          Tror inte Emilia menar ngt illa alls trots raka puckar. Det skrivna ordet blir tyvärr så mkt mer onyanserat och kan låta okänsligt.

        2. Vilken input! Tack annica för din insiktsfulla kommentar som verkligen bidrog till debatten! Not.

  43. Jag säger inget om att du och din man väljer att lämna ert barn på dagis vid 13 mån. Det är givetvis upp till var och en, tack och lov. Men kom inte och säg att det är för att det är det bästa för honom eller att han behöver det. För så är det inte. All forskning inom området är väl hyfsat entydig på den punkten. Du kan tycka vad du vill om den och hellre lyssna på folk som säger ”det går så braaaaa att lämna en ettåring” för det gör det säkert, man dör inte att gå på dagis vid ett. Men vad som är det bästa för barnet är en helt annan femma. Och det var det din fråga gällde.
    .
    Att han tycker att det är kul nu är nyhetens behag, så har mina barn också agerat vid inskolning.

  44. Jag tycker det kan bero på förskolan också. Hamnar ettåringar i en grupp med 22 andra barn skulle jag ha hen hemma ett tag till om jag har möjlighet. Finns ju öppen förskola och småbarnsaktiviteter att gå på där hen får utlopp för sin sociala sida.

  45. Vår son är också född i feb 2015, han är alltså 13 månader nu. Han började dagis (som vi kallar det i Finland) i början av marsmånad. Och han stortrivs! Jag var själv lite fundersam över att sätta honom i så tidig ålder i dagvård (hans syster började vid 1 år 4 mån) men vi har märkt att han tycker om att vara där; han är inte klängig då vi lämnar utan snarare tvärtom! Dessutom vill han inte hem då vi hämtar honom 🙂 I Finland är det krav på hur stora dagisgrupperna får vara, här räknar man 1 vuxen per 4 barn ungefär (i de grupper småbarn är). Dvs en grupp på ca 12 barn har 3 vuxna.

    Familjer är olika, och har olika behov och förutsättningar. Jag är ensamstående halva tiden av året då min man jobbar på sjön (5-6v i taget). Jag orkar inte vara hemma, o ensam dra hela markservicen långa perioder med en 1 åring och en 5 åring. Jag vill/behövde få komma ut o jobba!
    Att barn under 3 år helst skall vara hemma med föräldrar är säkert sant, enligt forskning. Och de föräldrar om orkar, VILL, kan och har råd att vara hemma med då barnen är små ska ges möjlighet och chans att göra det.
    Alla gör vi så gott vi kan – och ingen vill väl att ens barn skall må dåligt! Jag tror att de flesta av oss ändå känner våra egna barn bäst vill göra det som är bäst för dem och familjen, och småbarnslivspusslet är inte det lättaste att lägga.

    Jag hoppas att Helmers inskolning går riktigt fint och att ni hittar en förskola som passar er och honom 🙂
    Hälsningar från en finländsk läsare 🙂

  46. Vi skolade in våra två barn ( en tjej och kille ) när de var ett och har inte ångrat det en sekund. De umgås med andra barn, vi har dessutom blandande grupper så att de större hängde med de yngre, förutom mitt på dagen då de större är ute på utflykt. Har funkat toppen för oss, vi älskar inte barnen mindre för att vi inte är med dem 24/7 och det är ju utbildade lärare som i sin tur lär dem en massa saker. Barn gör mycket i kollektiv som de inte ibland vill göra annars! Att min uppfattning sedan är att våra barn tidigt lärde sig att ta hänsyn till andra barn var ju bara en bonus. Jag tror att det är nyttigt att få chans att sakna varandra. Men som så mycket riktigt påpekat i denna härliga blogg-barn och föräldrar är individer, gör som du vill men sluta skuldbelägga andra för deras val! Kramar

  47. Jag bor i Spanien och här ser det helt annorlunda ut. Här har man föräldrarförsäkring i 16 v,dvs 4 månader,sen går de flesta tillbaka till jobbet. Dagis tar alltså emot barn från 4 mån-3 år. Jag har en son på 26 mån. Jag hade tur att kunna vara hemma med honom i 1 år,sen började han på dagis 5,5 h/dag månd-fred. När han var 1,5 -2 år var han hemma med farfar 3 h per dag. Min man studerar på fm och jag arbetar em/kväll. När han fyllde 2 år skaffade vi Nanny till honom(en släkting) som tar hand om honom 3 h 4 dagar i veckan(jag arbetar 80%). Vi får se om vi skolar in honom i höst,då är han 2 år och 8 mån eller om vi fortsätter med Nanny.
    Nästa år börjar han skolan (de året han fyller 3) och då går barnen 9-17. Spanska barnen mår bra. Det är en annan kultur här nere. Man tar med barnen överallt,mor och farföräldrar har en större roll i Barnens liv(samhället är uppbyggt på det sättet,man är beroende av släkt och familj). De är oftast de som lämnar och hämtar på dagis/skola eftersom att föräldrarna jobbar. På kvällen om man äter ute så tar man med barnen. De lär sig tidigt att vara en del av familjen/samhället.Lång föräldraförsäkring i Sverige är väl jättebra och till för dem som vill utnyttja den.
    Mina kompisar som bor här nere,i England och Usa har alla börjat arbeta när barnen fyllt 6 mån och deras barn mår fin fint. Alla gör sitt bästa,men ibland måste man arbeta tidigt för att gå runt ekonomiskt. Vad skulle ni säga till de flesta spanska mammor som börjar arbeta när barnen är 4 mån? Att de inte älskar sina barn?Att de är dåliga mammor? När staten bestämt att det bara ska finnas 4 mån föräldraförsäkring,ja då kan man inte göra så mycket.jag förstår inte problematiken i sverige,låt alla göra som de vill,jag förstår inte varför man ska klaga hit och dit och lägga sig i hur andra familjer väljer att göra.Ilägg energi på annat. Cissi,jag tycker du är en fantastiskt person och mamma,följ ditt hjärta och strunta i moralpredikan.

  48. Hej Cissi, Jag har varit i din situation för ett par år sedan. Då hade jag en aktiv och social 1-åring som älskade andra barn och behövde mycket stimulans. Precis som du tyckte jag det var oerhört jobbigt att klara den vardagen då min man jobbade och själv har jag ett fysiskt handikapp. Jag resonerade så som att mina problem inte skulle få gå ut över mitt barn och att jag skulle skola in henom tidigt bara för att jag inte orkade. För det är en enorm skillnad för ett barn att få massa social interaktion genom play dates, öppna förskolan, lekparken etc (och ha en person som håller uppsyn och är med) än att vara på förskolan (om ens bara för några timmar). Det kan vara en ganska tuff miljö för en 1-åring att vara på förskolan med en massa barn, intryck, äta själv, gå själv, inte ha en vuxens tillsyn hela tiden. Så vi fattade beslutet att ta in hjälp av en barnflicka några timmar varje dag. Vi hade förmånen att ha den ekonomiska möjligheten och det verkar det ju som att ni också har. Jag skulle verkligen rekommendera det. Då kan nannyn gå till parken, ÖF etc och Helmer kan få en massa stimulans och action!

    Jag förstår dig verkligen till 100%, för jag kände likadant men samtidigt tycker jag inte att förskolan är en plats för 1-åringar. Nu har jag en 6-månaders hemma och han kommer vi skola in när han är cirka 18-mån. Ja, jag tycker att ett halvår gör stor skillnad. I den åldern händer otroligt mycket, otroligt fort! Lycka till!

  49. Jo de flesta är så DUKTIGA som kan stanna hemma i flera år med sina barn och inte behöver skola in dom så fort det går för att kunna börja jobba igen. Det är ju nästan alla kommentarer här och på instagram som låter ”alla får göra som dom vill men jag skulle aaaaldrig skola in mitt barn före 3 års ålder. Och man skaffar väl barn för att umgås med dom ” osv osv…. det osar klassförakt om alltihopa. Jag har inte råd att stanna hemma längre och inte heller min sambo. Vi är låginkomsttagare och bor på landet. Vi måste båda pendla för att komma till våra jobb vilket innebär att barnen går på fsk 6-17 . Och då går pengarna till att leva. Inte nya bilar,resor, whatever. Och vi är inte ensamma. När ni sitter här på era höga hästar och säger att barnen kommer bli deprimerade och mår dåligt av att ens vara på fsk, hur tror ni vi som MÅSTE ha barnen där tidigt och länge mår då? Fy fan va jag skulle vilja ha samma ekonomiska förutsättningar som ni! Va vårat liv hade varit så mycket enklare.

    Ps. Har inget ”nätverk” som kan ställa upp och hämta barnen tidigare heller. Alls.

    1. Grejen är väl lite tänker jag att om inte alla satte sina barn i förskolan för att ”de behöver lite stimulans ” när de är 1 så hade barngrupperna varit mycket mindre vilket hade lett till att de barn som verkligen behöver vara på förskolan skulle kunna få det bättre.

      1. Jag tror tyvärr inte att det funkat så. Är det färre barn som söker till en förskola så slår de ihop grupper och gör sig av med personal för att minska kostnader…tyvärr

  50. Vi har precis skolat in vår 14 månaders. Går skitbra. Funkar för alla parter i familjen och han får stimulans som inte vi kan ge. Kör på bara. En fördel om dom små kan gå och typ äter allt, gärna själv. Det lär dom sig snabbt där annars. Lycka till

  51. Ni kanske hittar en fantastisk förskola med god personaltäthet och få barn, låt säga 3 heltider på 12 barn – det är drömmen för många av oss förskollärare/pedagoger. Då och endast då skulle det eventuellt vara rimligt att skola in en 12-månaders. En 12-månaders har behov som i det närmaste är orimligt att tillgodose om man ska lyckas bedriva någon som helst inspirerande och lustfylld verksamhet för övriga barn.
    Innan du sätter din lille på förskola tycker jag du ska läsa på lite forskning om just detta med små barn i förskola. Hur vi som personal inte har en chans, hur duktiga vi än mår vara så är det orimligt att små barn ska behöva vistas i den miljön när föräldrarna har möjlighet att ha dem hemma där man kan vara tillsammans och uppleva världen tillsammans!

    http://www.lararnasnyheter.se/forskolan/2010/09/13/sma-barn-far-illa-
    http://www.varldenidag.se/nyheter/nu-hojs-roster-for-de-minsta-i-forskolan/cbbmir!@Yl5raL9W6sF6cXwNaXExw/

    1. Bra skrivet!

      Självklart ska mammor stötta andra mammor, men ibland tycker jag att det går till överdrift åt andra hållet. Känns som att man bara måste hålla med och stötta alla beslut föräldrar tar även om det uppenbart är dåligt för barnet.

  52. Ni som inte vill vara med era barn, bra att ni skolar in dom tidigt. Dom har det troligtvis sämre hemma med er ändå. Själv älskar jag att kunna vara en del av mitt barns vardag och att ta ansvar för att hen ska bli en trygg och ansvarsfull vuxen. Undrar hur mänskligheten överlevt utan förskola!!?? ? Läs på lite om anknytningsteorin eller boken Anknytning i förskolan. Eller nja, ingen idé att rekommendera läsning då de flesta som är för förskola för ettåringar knappt lär läsa ändå. Eftersom det är ju oftast högutbildade och pålästa som väljer att vara hemma längre.

    1. ”Eftersom det är ju oftast högutbildade och pålästa som väljer att vara hemma längre.” Har du någon källa till det påståendet? Eller är det bara vad du tror?

  53. Har nån av er provat att vara föräldraledig med en tvåring? Som dessutom behöver anpassa sig till en ny familj i en ny världsdel? Som dessutom har lite bagage i form av (övergående) hälsoproblem. Och dessutom hantera ett storasyskon som snabbt tröttnat på killen och helst av allt vill lämna tillbaka hen till barnhemmet? Det gjorde min man och jag. Jag gick upp 10 kg i vikt. Min man gick ned motsvarande. Japp, man hanterar stress och sömnlöshet på olika sätt.

    Vi insåg raskt att hemmaföräldern måste ägna 100% åt mini. Ingen tvätt, disk eller plock. Glöm lattemamma promenader med föräldragruppen. Jag minns att jag blev vansinnig på alla som frågade om jag var föräldralediga. Vadå ”ledig?”.

    Vår lösning var att åka till de alldeles utmärkta öppna förskolor som finns, Stockholms stad har ett antal utmärkta sådana. Där satte jag mig på golvet, småpratade med de andra föräldrarna och lät mini leka och utforska. Kan ni tänka er, ingen shopping, inga cafebesök, inga luncher, inga latte, inget facebookande eller instagrammade! MAN FiCK INTE HA MOBILEN MED SiG PÅ ÖPPNIS Kan ni tänka er vilken öken! Och detta var alltså bara för två år sen, alltså inte på stenåldern. Men vet ni, vi överlevde! Och mini är numera en trygg familjemedlem som är välanknuten, fullt frisk, sover som en sten på nätterna och mycket omtyckt på sin förskola, där personalen och de andra barnen älskar hans energi och upptåg.

    Ibland måste man göra det som är nödvändigt, och glädjas över att man gjorde rätt prioritering.

    Hls adoptivmamman

    1. PS Jag är ingen konservativ pretto-retro mamma som har beskäftiga synpunkter på allt och alla (tro mig, det finns många av dom i adoptonsvärlden). Jag och min man insåg att vi vartvugna att göra ALLT för att kompensera för att mini blev tvungen att byta familj vid två års ålder. DS

  54. Hej

    Vi har skolat in ett barn två veckor för 1-årsdagen, ett barn när hen var 14 mån och ett barn när hen var 16 mån. Stökigast inskolning hade vi med mittenbarnet och det vågar jag påstå var helt personberoende, det barnet var inte så sugen på att släppa taget om sina föräldrar just då. Vår samlade 10-åriga erfarenhet av förskola är övervägande mycket bra! Visst har det hänt att barnen haft lite sämre dagar, t.ex. för att nån av kompisarna var dum den dagen, men på det stora hela har förskolan varit mycket bra för alla i vår familj och våra barn har lärt sig massor!

  55. Första tjejen var 1 år och 1 vecka vid inskolningen på förskolan. Varken hon eller jag hade klarat av att vara hemma längre. Glädjen för oss båda slog allt och den som yttrade sig om att det är dåligt att skola in så tidigt, eller dumt att skaffa barn om man inte har råd att vara hemma 1,5 år, passerade bara mig och familjens liv.

    Andra tjejen var 1 år och 1 månad. Där hade jag gått under som människa om jag hade varit hemma längre! Båda tjejerna ville verkligen bara vara på förskolan och jag började med 15h men fick snabbt över till mera och jobbade betydligt mera i veckorna och fick verkligen kvalitetstid på helgerna med hela familjen.

    Nu kommer bebis snart och här ska jag börja jobba när den är 4-6 månader för det nya jobbet är sjukt kul och mannen har valt att pausa sitt stressiga jobb för att vara hemma med barnen och hushållet. Inskolningen på förskolan blir nog som vanligt vid 1 år och bebisen får väl 1 år och 3 månader om mannen inte väljer att vara hemma längre än så.

  56. Vår äldsta kille var inte alls mammig och pappig eller särskilt blyg. Dessutom van att ha barnvakt i form av släktingar och vara med andra barn och älskade det. Vi trodde att föris skulle va kanon och inskolningen gick bra, men sen insåg han att han skulle va där varje dag och då var det inte lika kul. Jag tror mycket handlar om att det är stora barngrupper och att de dessutom delar gård med flera andra grupper. Mycket barn, intryck och inte lika mycket uppmärksamhet. Jag tror det hade funkat bättre med tex en dagmamma som ”bara” har 7 barn och inte massa andra grupper. Han var 16 mån när han började. Lillebror började vid ca 18 mån och han fick gå kortare dagar första tiden. Vet inte om det blev så mycket bättre. Tror fortfarande att de stora grupperna och stora förskolorna som gör att många tycker det är jobbigt.

  57. Vår son började gå när han var 1 år precis. Gick 9-3 fyra dagar i veckan första halvåret. Sedan heltid. Gick hur bra som helst. Han har kul och lär sig tusen nya saker och vi kunde använda de lediga dagarna utspridda under en längre tid.

  58. Fast det där du inte gillar att göra med barn kommer ju lixom på köpet. Man får göra skitmycket tråkiga saker med barn, säkert under hela livet. Men det väger ju upp allt det roliga ni kan göra tillsammans, och de där små ögonblicken då nuet och kärleken till ditt barn slår till som en blixt i medvetandet.
    Jag tycker det är så typiskt att så många nuförtiden i selfiesamhället bara vill prioritera efter sina egna behov. Det är inte därför man skaffar barn. Man ska vilja vara med dom. Man ska själv som förälder tillfredsställa sitt barns behov, inte lämpa över. Ja åtminstone så långt det är möjligt, samhället är ju inte gjort för att en medelsvensson ska ha råd att vara hemma. Men ni som kan! Ta till vara på det! Visst kan man säga att barn älskar förskolan vid ett års ålder, men det är ju för att dom anpassar sig till allt! Dom kan tom anpassa sig till hemska saker utan att klaga. Och om du känner dig utpekad av någon kommentar från fröken, då har hon kanske rätt.

  59. Hej!
    Ja, alla barn är verkligen olika. Min äldsta var inte redo för förskolan förren hon var 2,5. Hon kommer dock inte skolas in före hon är tre eftersom jag ändå är hemma med lillasyster. Tidigare var det superenkelt att ha henne hemma. Hon hakade bara på allt jag gjorde. Nu är det flera aktiviteter varje dag för att hon inte ska klättra på väggarna. En väninna till mig skolade in sin son när han var 1,5 och han var mer än redo för det. Självklart är det lättare ju äldre barnen är eftersom de blir mer självständiga men det är verkligen individuellt. Om du känner att det funkar gör det troligtvis det.

  60. Skolade in min dotter vid 13 månader. Det fungerade bra även om det tog en månad innan det funkade riktigt bra. Jag valde att skola in då av ekonomiska skäl och för att ha föräldradagar kvar till storhelger, lite längre sommarledigt osv (jag förstår att många tydligen kan ta jullov, sommarlov, klämdagsledigt men för alla som jobbar inom vård, handels och liknande beviljas inga semestrar mer än de lagstadgade under de perioderna). Mitt barn var vid 13 mån väldigt mätt på att bara vara hemma. De äldre barnen på förskolan älskade att pyssla om och beskydda henne.
    Och varför tävlar många kvinnor om att skuldbelägga andra kvinnors val? Lusfräckt!!!

  61. Skolade in min son på förskola när han var 10 mån gammal (bor inte i Sverige) och det gick hur bra som helst. Nu går han tre dagar i veckan och älskar att komma dit och leka med sina små kompisar. Konstigt att svenska barn verkar (enligt vissa) må så dåligt av att börja på dagis vid ett års ålder när man i väldigt många andra länder bara har föräldraledighet i max 6 mån = typ alla barn börjar långt innan ett år och verkar ha överlevt det utan bestående men…

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..