8 saker folk borde knipa käft om

Folk har ju så mycket (yttrade) åsikter om saker de trots allt borde knipa käft om. Här är 8 exempel som jag stundom blir helt döless på (och vill mula in ett helt rör pringles i munnen på vederbörande):

  • Åsikter om vad andra döper sina barn till. Kom igen, VAD ska man göra med vetskapen om att Bettan eller Pelle tycker ens nya bäbis nya namn är konstigt eller fult? När Helmer just blivit Helmer var det nån stjärna här som oroade sig över att amerikaner skulle ta honom för ”Helmet”…
  • Oro” över andras vikt. Som att tjocka eller väldigt spinkiga inte redan VET hur deras kroppar ser ut. ”Chocken” i att plötsligt höra ”sanningen” omg!
  • Oombedda stylingråd á la ”du skulle passa så mycket bättre i mörkt hår!/du borde ha klänning oftare/jag tycker det är snyggare med mindre smink”… Ofta sagt av random män eller tanter som har en bestämd uppfattning om ”äkta skönhet”
  • Random råd i barnuppfostran när ens avkomma skriker på bussen eller inte vill sitta still på ett fik. Också oftast från kvinnor version äldre som gladeligen plockar fram sina självutnämnda expertkunskaper i hur man bäst tröstar/matar/nattar/kommunicerar med barn
  • Kommentarer kring ens adhd (eller annan NPF-diagnos) á la ”jaa, alla har ju nånting nuförtiden, det verkar ju nästan trendigt”… Eller klassikern ”jag tror faktiskt jag också har en släng av adhd ibland”
  • Åsikter om när andra inte dricker. Det kan ju väldigt sällan bara accepteras rakt av och ryckas på axlarna åt att nån är alkofri. Man måste ständigt förklara och försvara och även bli tjatad på om att ”bara ta en öl i alla fall”
  • Moraliserande över vad andra gör med sina pengar. Minns en kvinna jag hamnade bredvid på en släktmiddag som ojade sig över min dyra väska men gladeligen skröt om att hon la loads of pengar på vandringsresor utomlands varje år
  • Moraliserande över andras kärleksliv á la ”jaha du har redan börjat dejta igen”. Som att varenda nyseparerad männska vill sitta hemma och grina, i celibat i år framöver

 

 
Fyll gärna på listan vetja!

  1. ”Du vet att du snart fyller 35 och att du och din sambo varit tillsammans i snart 5 år.. Borde ni inte tänka på att SKAFFA barn och gifta er snart?! Ni blir ju inte yngre och alla typer av handikapp på barn ökar ju ju äldre ni blir! Bara så
    Ni vet!”
    Jo tack, jag VET!! O jag/vi vill men jag har precis gått igenom en cellgiftsbehandling och min struma och PCOs gör att barnen inte vill fastna i min ”liv”moder och efter x antal års sjukdom och 3 utförsäkran så är vår ekonomi inte riktigt stark nog för ett bröllop. Vi är glada om vi klarar oss plus minus noll just nu så sluta komma med alla ”välvilliga” råd för du vet inte hur många gånger vi gråtit när mensen kommit eller hur ofta vi önskat kunna förlova oss och bjuda till kärleksfest!

    1. Jag vet Sassa! Jag hoppas att det går bra för er tillslut, det gör det ju faktiskt för många ofrivilligt barnlösa som kämpar. Som ofrivilligt barnlös får man stå ut med så mycket ändå, man borde få slippa alla obetänksamma, normativa och okänsliga kommentarer. Vissa skryter om hur fertila de är. Varför? Håll det för er själva är mitt råd.

      1. ❤️ När man kämpat i ca två år och ska utredas är man rätt less på kommentarer som ” vänta inte för länge” eller frågan ” vill du inte ha barn?” Joo din dumma idiot. Jag försöker men vill behålla det för mig själv eftersom jag inte känner dig. Till slut sa jag till en kollega att du, dina ständiga frågor gör mig ledsen, vi har försökt i två år o ska utredas o antagligen göra ivf så var snäll och sluta fråga, om och när jag ev har glada nyheter kan JAG berätta för dig. Kollegan bleknade fick sig en tankeställare o höll tyst det närmaste året. Blev väldigt glad när jag efter 3 mån graviditet berättade för henne. Hon är gullig men obetänksam.

      2. Tack Annie❤️
        Precis så, jag önskar ingen annan ofrivillig barnlöshet men sluta gnugga mitt ansikte i ”hoppsan”-barn utan tanke och ansträngning) och berätta huuuuur enkelt det var för er!

  2. Haha ganska klockren lista!! Jag gillar också den där (äldre mannen) som gärna kommenterar på stan vem av oss i tjejgänget som är snyggast… Typ eh ja, och med det ville du..?

  3. När man var singel: tänk inte på det. Det händer när du minst anar det. Jaha, vad bra, jag har minst anat det i många år, konstigt att drömprinsen inte dykt upp. ??

  4. Att fråga när syskonet kommer. ”Klart ni ska ha ett syskon till er son” ”Han/hon kommer ju bli ensam” ”Du har ju syskon och ni hade ju ut mycket av varandra” osv, osv… Vem är du till att bestämma det?! Klart man får fråga men sluta upp med egna värderingar och tyckande. Det räcker. Min och min sambos beslut. Tack och hej! ?

    1. Håller med! Och att frågan om syskonet hörna ställs preciiiiis när man klämt ut den första ungen?! En sak i taget, liksom.

  5. Tänk att folk alltid ska komma med diverse (negativa) kommentarer oavsett situation. Jag som har fått/fött 4 barn på lite drygt samma antal år, har fått höra ”-Har ni ingen tv?”..höhöhö, eller när någon ser den senast tillkomna för första gången; ”-Men, har ni fått ett barn tiiiillllll???????”. Vad ska man svara? Eh, nää, det är bara en baby vi hittade på gatan. Inget grattis. Aldrig ”åh, vad roligt!”. Bara spydiga, negativa kommentarer som inte ens efterfrågar svar. Det är så oerhört viktigt att aldrig döma någon förrän man har gått tusen mil i dess mockasiner. Jag var 35 när jag fick mitt första barn. Det fanns inte så många år att spela på, min dröm var 4 barn och jag klarade det, de är här nu.

  6. Kommentarer kring ens barns diagnos: ” Nämen inte har hon ADHD heller, hon sitter ju still nu.”

  7. ”Ni kan inte ha barnet i sängen, det förstör er relation. Här – jag har ställt fram en spjälsäng så kan hen träna hos oss” på middag med vänner. Kanske går in under barnuppfostran.

  8. Men var och varannan känd bloggare har ju faktiskt gått ut med att dom har adhd. kan tyckas märkligt.. ”De är nog min adhd” står de i nästan varenda blogg. Inte konstigt folk blir provocerade.

  9. Jag kan förstå att man kan bli ledsen eller kränkt om någon säger att ”jag har nog också en släng av ADHD ” MEN sanningen är att det är otroligt många av oss alla som har DRAG av det ena eller det andra. Utan att man har en diagnos. Det är en hårfin gräns. Det är rätt vanligt att just ha ”en släng av” bipoläritet, personlighetsstörning, ADHD eller diverse psykiatriska diagnoser. Ibland tror jag man kanske säger så för att stötta och normalisera och inte alls för att förminska.
    Men självklart kan det kännas så.
    Sen är det ju inte så smidigt att uttrycka sig så i större sällskap där alla hör , men är man i mindre sällskap med personer man känner väl så tycker jag det är ok att säga att man kanske tror att man har drag av diverse psykiatriska åkommor. Om man känner igen sig. Det kan vara ett sätt att vilja dela upplevelsen med varandra.

    1. Nej det förstår jag inte alls. I vilken annan situation skulle man göra det när det gäller andra sjukdomar eller diagnoser? Säger du till en person med en hjärntumör att du också har lite ont i huvudet? ”En släng av cancer?” Eller någon med svår acne att du vet hur jobbigt det kan vara att gå till jobbet när du fått en finne? Det är möjligt att man tror att det ska vara okej just för att bloggare som cissi och blondinbella också väljer att visa de positiva sidorna av sina diagnoser men det är ju fortfarande en diagnos människor lever med och ska försöka anpassa sig till övriga samhället
      med. Att då säga att man har en släng av något för att man glömmer sina nycklar ofta känns väl inte helt okej.

      1. Ley jag har lång erfarenhet av psykisk ohälsa för egen del och personligen tycker jag det är väldigt befriande när någon berättar om liknande upplevelser och känslor oavsett om de har samma diagnos som mig eller ej.
        Och det under förtroliga former i personliga samtal där man känner tillit. Inte i stora grupper med kompisars kompisar.
        För mig har det aldrig känts förminskande på något sätt. Tvärtom.

      2. Fast psykiatriska diagnoser liknar ej de flesta somatiska diagnoser. Psykiatriska är symtombeskrivningar, beskrivningar av observerbara beteenden. Dvs ej helt o hållet ngt man ”har eller inte har”. Beteendena har vi alla, mer eller mindre. Det är när vissa beteenden förekommer tillsammans och orsakar kliniskt signifikant lidande i vardagen som vi säger att att man uppfyller kriterierna för en diagnos. Beteendena är på ett kontinium, lite till väldigt mycket. När man får en diagnos har man alltså ”väldigt mycket” av de beteenden som diagnosen består av. Andra kan ha lite mellanmycket liknande problem utan att ha diagnosen. Så en släng av adhd är eg ej helt fel uttryckt. Är ej som cancer, som man enligtmin förståelse har el inte har. De beteenden som psykiatriska diagnoser består av varierar också beroende på kontext. I vissa situationer kan man ha väldigt svårt att sitta stilla, i andra inte. Dock tenderar de som har diagnos adhd att ha svårt (svårare än de flesta andra) att sitta stilla i många olika situationer.

  10. Är tjock och har barn, = massvis med saker att tycka till om, direkt eller indirekt. Eller med blickar, pikar, snälla ord. Eller till och med omedvetna vinkningar. Trött. Står ”ovetande” i pannan på mig, gissar jag. Och jag ammar för mycket också. Dammit, kan jag aldrig göra rätt?!?!

    1. Och om detta inte vore nog så är det även fel att bjuda på sockerfritt fika. Ja alla tycker givetvis inte det, men gör man tvärtom blir nån annan besviken i stället. Nämner jag att jag promenerar måste det påpekas att man måste promenera rätt, alltså SÅ MAN BLIR SVETTIG, så det TAR.

  11. Frågorna om man tränat några på sistonde, och samtidigt slänga till och kolla över ens krop med snörpig min! Jag vill bara skrika tillbaka ”att det ska du skita i”, men istället ler man lite dumt och kommer med lite ursäktande kommentarer om hur mycket det varit på senaste tide . Måste man väga 55 hela livet, kan det inte få vara okej att vara på 72 och nöjd utan att vissa ska påpeka!

  12. Du ser trött ut! (Från random people) Nähää, fan va konstigt. Har ju inte sovit det senaste året tack vare unge! Men tack för att du säger det!
    Och man känner sig genast sååå mycket snyggare och gladare. Not!
    Du kommer ångra dig när du blir gammal och fult är det – om tatueringar. Tror inte det, men tack för infon liksom!
    Och som andra skriver.. När ska ni skaffa syskon. Alltså vadå skaffa.. Inte nått som en tar å bara fixar på några sekunder om man ens vill. Okänsligt!

    1. Håller helt och hållet med om den första, dvs att folk påpekar att man ser ”trött ut”. Alltså vad VILL de ens åstadkomma med den kommentaren? Det är ju bara genuint elakt att säga så. Har dessutom fått höra det gånger då jag varit utvilad och inte det minsta trött :/

  13. Jag är i vecka 24 med mitt första barn. Eftersom det är just första barnet och det var bara några veckor sedan jag slutade må illa dygnet runt (gått ned i vikt snarare än upp) så är min mage inte jättestor. Har bestämt mig för att varenda jävla idiot som kommenterar att min mage är liten hädanefter kommer mötas av min framsträckta hand. Om jag fått en krona för varje gång…

  14. Eller klassikern ”Men ÅÅ jag ser att ett grattis är på sin plats, är du gravid?!”. Senast jag fick frågan svarade jag ”nej, jag är bara lite tjock”. Drygt ett år efter mitt första barn och jag var helt enkelt inte i tiptop form.

  15. Folk borde generell knipa käften gällande utseende, såvida det inte är en komplimang. Hur många gånger i ens liv har man inte fått höra konstateranden kring ens vikt, ens hud, ens smink m.m med en anklagande ton där man förväntas ha en ursäkt till varför man ser ut som man gör. 🙁

  16. Vad många det verkar vara som har problem med att folk har åsikter kring en. Jag upplever det jättesällan. Kan snarare tycka att det är positivt att någon annan engagerar sig i mitt liv istället för bara sitt eget. Men som sagt jag upplever det som ganska ovanligt.
    Är man bloggare så lär man väl få desto mer åsikter – men är inte det lite vitsen med att ha en blogg? Att ha en åsikt är väl ofta ett sätt att starta en diskussion.
    Samtal och diskussion kring aktuella ämnen blir väl bara roligare om inte alla har samma åsikt? Sen är ju rena anklagelser något annat, det kan ju folk hålla för sig själva. Men ett uppriktigt intresse för mina livsval tycker jag bara är positivt.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..