Få unge att sova i egen säng…

Nä nu ids jag fan inte mer. Samsovning i all ära men när man har ett barn som kör avancerade cirkuskonster i sömnen så man knappt får sova en blund… Inatt vaknade vi alla tre x antal gånger av att Hempan var på väg ner från sängen (i sömnen?!) och låg över mig som en ostbåge och sparkade Linus i ansiktet.

 

 

Ingen i familjen sover bra av att dela på en 1,80-säng. Deppigt nog, eftersom vi ändå tycker det är himla mysigt att sova ihop. Men jag funkar verkligen inte utan minst 6-7 timmars sömn. Blir ingen bra morsa, eller människa.

Så inser att det är dags att ta tag i sova i egen säng-projektet på allvar. Vi har ju testat lite innan, lyckades ett tag när han var 6-7 månader. Men så blev han plötsligt jätteledsen och ville komma till oss på nätterna, när det ändå funkat i några veckor. Då kapitulerade vi. Man orkar ju inte kriga på med allt. Plus att idén om samsovning känns så härlig och fin. Synd bara att idé och verklighet inte alltid går hand i hand i solnedgången, så att säga.

Så, från och med ikväll börjar det lilla kriget igen. Tänkte börja med att somna honom intill oss, någon av oss (vi tar varannan nattning) och sen lyfta över honom i hans säng som står bredvid vår. Han kommer ju garanterat vakna efter en kort stund och vara ledsen och kränkt, men… Då gäller det väl att vara konsekvent antar jag. Sätta sig intill och klappa och sjunga. Eller hur ska man göra?? Lyfter man upp och ger efter så är det väl tillbaka på ruta ett igen?

Konstruktiva och självbeprövade tips mottages tacksamt! Pekpinnar undanbedes. För nej, vi kommer inte köra Anna Wahlgren-style á la stänga dörren och låta honom skrika…


  1. Vår tjej har sovit i egen säng till och från (snar 18 månader) Vaknar ibland på nätterna (inte varje) och ibland räcker det med napp och lite buff på rumpan men ibland sover hon hos oss typ mellan 2-6. Går helt okej, olika från natt till natt men det viktigaste är ju att hitta det som funkar för alla 3. Lycka till ?

  2. Det som funkat för oss är att börja med den lättaste läggningen (för oss den på förmiddagen, då sover även hen minst oroligt). Då söver vi vårt barn i vår säng som vanligt och lägger över i hens säng, där hen sover vidare. Sen har vi utökat till eftermiddagsläggningen och tillslut även kvällsläggningen. Det känns som att hen gradvis vant sig vid sängen och sover nu gott.

    1. Nyfiken fråga bara… Varför använder du hen när du skriver om ditt barn!?! Använder du hen när du pratar om ditt barn även!? Förstår I vissa sammanhang att man använder hen men ser ingen anledning när man pratar om ditt eget. Är INTE dömmande bara nyfiken…

      1. För att det i det här sammanhanget inte spelar någon som helst roll om hennes barn är en han eller hon? Det ger inget mervärde till historien om barnet könas, utan det berättas helt enkelt om hur ett barn nattas.

        1. Helt med.. Har bara aldrig själv tänkt åt det hållet att använda hen när jag pratar om min dotter där könet inte har betydelse. Alla e vi olika! Tack för svaret! 🙂

      2. Vet inget om Lina men jag tänker att föräldrar och andra inte kan veta om ett barn är hon eller han förrän barnet kan identifiera sig själv. Det vi kan veta är det fysiska könet. Därför blir hen användbart även om vi vet att barnet är fött med snippa eller snopp.

  3. Jag har hört att man ska natta där de ska sova, alltså i egen säng, för att inte barnet ska vakna och vara förvirrat och bli ledsen av det och att man ska göra den egna sängen till den trygga platsen, inte mammas och pappas säng.

    1. Det har jag också hört. Att en ska lägga barnet i den egna sängen när det är trött men inte sovande. För att barnet ska känna igen sig när det vaknar.

  4. Så himla svårt. Vår tjej har typ aldrig velat sova själv och alla försök har varit jobbigare än att bara sova ihop. I (stundtals långa) perioder har en förälder sovit själv och en med barn. Förhållandet har överlevt. Vi har fått sova. Leder ofta till att barnet sover lugnare pga mer plats och färre störningar. Nu vill hon alltid (helt självmant) lägga sig i sin egen säng. Ibland ångrar hon sig när lampan släcks, ibland somnar hon där. Ibland bara några timmar, ibland till fyratiden, hela natten har ännu aldrig hänt (snart tre år ?)…

  5. Vår treåring sover i egen säng sedan hon var ett halvår gammal. Vi hade samma problem, hon snurrar i sängen och sparkar pappa i ansiktet samtidigt som hon har ett pekfinger i min näsa typ. Ramlar ur sängen. Ingen får sova när vi sover ihop. Så vi har alltid nattat i hennes säng. När hon blivit ledsen har vi gått in, klappat, sjungit vaggvisor och så tills hon somnat om. Det har varit en massa jobb, men nu somnar hon efter godnattsaga, vaggvisa och de vanliga ”godnatt, älskar dig”. Det här funkar för vår familj.

  6. Sedan vår dotter var ca 6 mån har hon somnat i sin egen säng. Vi lägger ner henne och håller en hand på magen eller kliar i nacken/ryggen tills hon somnar. Om hon vill sätta sig/ställa sig så lägger vi ner henne igen. Vi pratar inte med henne under tiden men ibland nynnas det på någon sång. Vaknar hon på natten och inte somnar om lägger vi henne hos oss, men ibland sover hon heeela natten i sin egen säng.

  7. Kan ni skarva i med en spjälsäng med långsidan borttagen mot er säng? Då kan ni turas om att sova närmast honom. Sover barnet i mitten så blir ju båda störda hela tiden. 1-åringar är som bebisar fortfarande, de flesta gillar inte att ha space och rymd runt sig när de sover (därav vanan att alltid lägga sig mot/på föräldern, uppe längs med sänggaveln etc även om sängen så vore 3 meter bred). Vår 13-månaders ligger alltid som ett L uppe i huvudändan av sin spjälsäng alternativt tryckt mot långsidan. Hamnar han i mitten av sängen så korvar och gnäller han runt tills han hittar en fast punkt igen att sova mot. Kanske kan H vänja sig vid att ibland sova mot en förälder och ibland mot spjälsängssidan?

    1. Och förresten TACK att ni inte kör AW-metoder! Mitt hjärta blöder varje gång hennes sovmetoder får reklam i olika medier…

  8. Hej!
    Jag kan varmt rekommendera boken Somna utan gråt av Elizabeth Pantley. Metoder och tips för föräldrar som inte vill låta barnen skrika sig till sömns. Den har varit ovärderlig för mina två troll. Även om man inte kör metoderna får man en utökad förståelse för hur barns sömn fungerar vilket har hjälpt oss till bra rutiner.

  9. Skrota spjälsängen och köp en ”riktig” säng. Det fungerade i alla fall för mig. spjälisen funkade ibland, men ofta fick han panik i den. Köpte en sånhäringa växasäng för ett par månader sen och ligger helt enkelt bredvid och nattar i den. Sedan dess har han vaknat några få gånger och velat komma till mig, men jag har ändå fått några timmar ostörd sömn.
    Visserligen är han några månader äldre än H, men det märker ju ni om ni tycker det funkar.

  10. Vi gjorde precis som ni, dvs la över i sängen när hon somnat. Sov olika länge där med när hon vaknade på kvällen så räckte det med att lägga ner henne så somnade hon ganska fort om. Vaknade hon på natten fick hon komma upp. Det här fungerade i perioder väldigt bra, men slutade sen att fungera alls. Sen dess sover hon bara i vår säng. Jag har i perioder sovit mycket på soffan då både hon och jag sover bättre då. Med pappan vaknar hon inte lika ofta och ligger längre perioder själv. Han störs heller inte lika mycket av att bli väckt några gånger per natt.

    Hade det inte varit för trångboddhet hade vi testat egen riktig säng.

  11. Vi samsov länge med vår dotter också. Dock märkte jag att hon verkade störa sig på oss. Typ när vi bytte ställning i sängen, om min kille snarkade, när vi rättade till täcket osv. Och min kille blev störd av att hon gnydde och grät.

    Så tillslut fick hon flytta in i eget rum när hon var ca nio månader. Och hon sover så mycket bättre. Hon vaknar ca en-två ggr per natt dock. Ibland för att nappen har trillat ut och ibland för att hon vill dricka vatten/amma.

    När hon vaknar på riktigt tar vi upp henne och går ut ur sovrummet en stund. Vi ger henne lite vatten eller ammar och sedan får hon gosa på bröstet på någon av oss. Sedan somnar hon om. Vi har det någorlunda nedsläckt och tyst då så att hon vet att det fortfarande är natt.

    En annan sak vi har märkt är att hon somnar bättre om det inte är ett krav att hon ska somna direkt. Hon vill gärna ligga och prata med sina gosedjur och snurra omkring ett tag innan hon somnar. Hon sover bättre när hon somnar själv.

    Hon har också en lite senare sömnrytm. Hon vill absolut inte sova vid sju utan mellan nio och tio på kvällen somnar hon. Vi hetsar inte upp oss över det utan respekterar hennes sömnrytm.

    Vår dotter är en vecka yngre än Helmer. Lycka till med allt och följ er instinkt kring vad som passar just er son. Kram!

  12. Vi märkte att både vi och vår pojk (13 månader) stördes av varandra.
    Vi gjorde så här. Vi började för säkert sju månader sedan med att alltid söva honom i hans spjälsäng så det har han varit van vid rätt länge.
    Oftast ville han upp någon gång under natten men vi försökte alltid några gånger att söva om tills man lessnade och tog upp, men ibland kunde det ändå bli flera timmar ostörd sömn för oss alla.
    För några veckor sedan flyttade vi in sängen i hans eget rum.
    Sövningen går ju till på samma sätt som innan. Man ger lite välling, sitter bredvid och håller handen tills han somnar.
    Fördelen med att han sover i eget rum är att han inte störs när vi går och lägger oss plus att man nu kan ligga och läsa med lampan tänd innan man ska sova. Gudomligt.
    Men.
    Det är inte så att han sover hela nätterna i sin egen säng. Oftast runt två-tre vill han upp och sova hos oss och det är fine när man ändå fått en hel del sammanhängande och ostörd sömn då.
    Förhoppningen är att han ska vilja upp i sängen allt senare och senare:)
    Men det här funkade i alla fall för oss! Någorlunda åtminstone.

  13. Vi köpte växasäng till vår son när han var typ 13 månader som han började sova i direkt. Gjorde en kul grej av det, bäddade fint och visade honom sängen, berättade att det här är din säng Ebbe, du får sova i den om du vill. Han blev jätteglad och såg då stolt ut 😀
    Första gångerna så räckte det med att jag satt bredvid och liksom höll om honom lite medans jag sjöng som jag brukar sen vart det lite krångel så då fick han somna i sjalen medans jag hoppade på pilatesbollen. Efter några dagar räckte det med att han satt i sjalen till han var avslappnad då visade han själv att han ville somna i sängen.
    Nu är han snart 2 år och somnar helst med mig bredvid honom i sängen. Han kommer oftast in till oss nån gång på natten och sover resten av tiden i vår säng. Jobbar på att få honom att somna om i sin säng men det går segt.

    Hur som helst, ni kan ju prova att söva Helmer i sin säng från början, funkar det verkligen inte så gör som ni tänkte från början 🙂
    Hoppas det går bra, skickar massvis med pepp! <3

  14. OK, första ungen fick egen säng i eget rum när han var runt 15 månader. En 105 dux utan ben med handok rullad under bäddmadrassen så han inte ramlade ur i början. Stoltare har ni inte sett, vi låg bredvid och läste och låg kvar till han somnade. Sen om han ville kunde han ta sig ur sängen och komma till oss mitt i natten, Kanon.
    Andra sonen vill inte sova i egen säng alls. Gud som vi kämpade. Till slut, vimmelkantig av sömnlöshet kastade jag ut mannen ur dubbelsängen och la sonen bredvid. Frid. För förta gången på 2 år fick jag sova om nätterna. Hurra.
    Idag skulle han hellre dö än att ligga i vår säng LOL.

  15. Hjälp honom att somna i sin egen säng. Jag tror stenhårt på att om barnet vaknar någon annanstans än där han somnade så lär hen sig aldrig att somna om själv utan behöver dig för att utföra hela somnaritualen igen. Största gåvan till ditt barn och dig själv – lär hen att sova utan dig ? Rutin funkade för oss. Vår dotter har sovit hela nätter i sin egen säng sen hon var 6 månader. Lycka till! x

  16. Vår dotter låg i vår säng tills hon var knappt 2. Då fick hon en egen säng som står dikt an våran men är ca 1 dm lägre så hon kan inte rulla över i vår säng av misstag. De flesta nätter sover hon hela natten i sin säng men vaknar hon kan den som ligger närmast bara lägga en hand på henne och trösta. Ibland om hon vaknar extra tidigt kryper hon upp och sover vidare mellan oss. Funkar kanon för oss men förstår att inte alla har plats i sovrummet för en säng till.

  17. Vi var tvugna att låta vår gris sova i egen säng, vi arbetade båda ifrån 4 mån och sov INGET brevid honom, och han sov inget brevis oss. Vi fick lät honom gråta i 3 min sen 5 min i två nätter och sedan sov han själv. Det är PISS att låta sitt barn gråta och jag har aldrig känt mig så värdelös, men i slutändan så var det bättre för oss alla.

    1. Samma här – dvs ett par nätter av ung fem minuters gråt och sen hela nätters sömn för oss alla. Jag blev t o m starkt rekommenderad detta av BVC eftersom sömnlösheten höll på att knäcka mig helt. Och ja, det har varit/är himmelskt att få sova.

  18. Våren yngsta som är 1,5 år sov alltid i egen säng i eget rum fram till hon fyllde 1 sen blev hon ledsen. Det vi gjort är att natta i egen säng i eget rum annars har bägge blivit förvirrade när dom vaknar upp någon annanstans. Hemman kanske e som min lilla? Hon klarar inte av att sova i samma rum eller säng för hon blir störd av det. Tips är att natta i eget rum i egen säng. Vill han komma över på natten så tänker jag att man får ta det. Vår äldsta som alltid har samsovit med oss har alltid velat det oavsett försök till att sov i egen säng, hon sover bäst så så vi har bara stått it alternativt låtit henne ligga kvar så har vi flyttat på oss. Tips är att lägga en tröja eller nåt som luktar som ni i hans säng, då kanske han tror ni ligger där och fortsätter sova. Det funkar med vår stora ibland.

    1. Samma här 🙂 några tuffa nattningar och sen va det bara att lägga ner honom vid nattning säga godnatt och han sov heela natten. Han blev så mycket gladare bebis på dagarna också när han fick bra nattsömn.

  19. Vår stora sover i eget rum nu med lillasyster första gången det funkat. Antar att dom behöver närhet från varann och inte från oss. Märkligt hur det där funkar eg..lycka till!

  20. Vi har inte låtit honom gråta utan gått in till honom i hans egen säng så fort han varit ledsen, men varit konsekvent. Lärt honom att han överlever och att vi finns där. Vår son började sova i egen säng bara för någon vecka sen, han är ett nu och det har varit ett helvete men så värt det. Först har vi haft hans säg bredvid vår för jag spenderade halva natten med att gå fram och tillbaka i början. Nu har vi flyttat honom och de känns lite sorgligt men han är ju bara en dörr bort, jobbigast har varit mellan 4-6 på morgonen då han alltid vaknar. Men har varit konsekvent då med.. Usch ja, men nu sover han själv och är duktig!

  21. Vi samsov i början men började vid typ 5 månader med att flytta över henne till spjälsängen efter att jag ammade henne till sömns i vår dubbelsäng. Så hon vaknade i sin säng och jag märkte inte att hon blev förvirrad eller rädd av det. Hon började sova hela nätter i samma veva. Vi började natta henne i sin säng vid typ 6.5 månad, idag är hon 10 månader och inga bakslag än så länge. Hon sover mer stabilt i egen säng än när vi samsov. Och jag gör det absolut också, vi slutade när jag började bli ”galen” av upphackad sömn.
    Vi har nog väldigt enkla nattningar (vågar knappt skriva pga rädsla för jinx) som i princip aldrig drar ut på tiden. Vi kör bad varannan kväll, pyjamas på, välling i sängen (aja baja/mvh BVC). Funkar även utan välling men det verkar mysigt så vi kör på. Hon krälar runt en stund, snurrar 360 och sover som en björnunge efter typ 5 min. Inget gråt, inget spring. Hon tar inte napp och föredrar mörkt och tyst precis som mor sin.
    Hoppas ni hittar ett sätt som funkar för er alla tre, ni känner Helmer bäst! Lycka till!

  22. Vi har sjungit och suttit hos henne tills hon somnat, det kan ta tid men efter ett tag så accepterade hon det och somnade snabbare och till slut kunde vi gå innan hon somnat och nu lägger vi bara ner henne och säger god natt och går ut. När hon vaknar på natten så går min man in och pratar lugnande med henne, förklarar att alla sover i sin egen säng och att det är mitt i natten och det funkar. När jag försöker så ger hon sig dock inte utan ska med mig in i vår säng och jag ger mig till slut. Så natten är mannens tid.
    Har en liten mjuk speldosa med godnatt-visor som ger ifrån sig ett mjukt sken och som stänger av sig efter ca 10-15 min, bägge barnen har haft den och den är guld värd.

  23. Vår tjej är lika gammal som H. Hon har samsovit m oss från 6 månader för det var enklast efter mycket uppvak.
    Vi har inte velat att hon ska gråta sig till sömns, vi testade att natta i spjälsängen för två månader sen var hemskt. Magkänslan sa det innan och vi sa direkt efter den gången att vi skulle litat på den. Hon gillar inte spjälsängen alls.

    Det går inte att flytta över henne till spjälsäng efter hon somnat med någon av oss i vår säng för då vaknar hon.
    Vi testar därför nu från denna vecka med en madrass på golvet bredvid vår säng (har ej plats för växasäng och har ett sovrum). Där nattas dottern och vaknar hon lägger nån av oss sig bredvid så somnar hon om. Nån gång på kväll/natt tas hon upp i vår säng. Tanken är att vänja henne vid att sova själv, att hon ska sova tryggare innan vi lägger oss (ej ramla ur sängen) och störas mindre av oss. Känns bra och dottern gillar sin säng!

  24. Här har du ju en hel del folk som verkar lyckas! Själv har jag inget bra tips att ge. Mina barn somnar i egen säng men kommer in till oss varje natt, så oftast är vi fyra personer i sängen till slut. Barnen är 2 och 3,5 år. Var sak har sin tid har jag tänkt och det är ett enkelt sätt att slippa gå upp och trösta ledsna barn flera gånger per natt. Tids nog vill de nog sova själva. Ett par kompisar till mig har den lösningen att de har splittat upp sig, pappan och ett av barnen i ett rum och mamman och ett av barnen i ett annat. De tycker det funkar bra för deras nattsömn iallafall.

  25. Vi hade det exakt likadant. Mina tips är att natta Helmer i hans egen säng, annars blir han nog ännu mer ledsen om han somnar i er säng och sen vaknar i sin egen. Tips två är att låta honom leka och mysa i sin egen säng på dagen så att han liksom kopplar att sängen = trivsamt ställe! Sen krävs det en jäkla massa tålamod, lite gnäll går ju bra men blir han ledsen så ta upp och trösta, när han lugnat sig så lägg ner igen. Osv. Kommer säkert bli massa stök första nätterna men det går över. Eyes on the prize! Lycka till!

  26. Vi köpte en växasäng tidigt, vid 14-15 månader just för att sonen inte ville sova själv i spjälsäng. Köpte på Ikea och han har aldrig ramlat ut, stödbräda finns ju också. Då kan man söva i sängen och behöver inte flytta barnet när det somnat. När barnet vaknar senare så kan man ju sitta på sängkanten eller krypa ner, köra så varje uppvak. Iofs jobbigt på natten, ta på morgonrock. Väldigt jobbigt att sitta på en sängkant halvnaken och huttra mitt i natten!

    Sonen vaknade upp någon vecka men sover nu utan uppvak många nätter, dock inte alla.

  27. Vi ställde en 120 cm resårmadrass direkt på golvet i sonens rum. Under bäddmadrassen lägger vi ett par kuddar vid huvudändan så att han inte ska rulla ur i sömnen. Han fick börja med att vila middag där, vi nattade honom där på kvällen och vi tar varannan natt. Dvs om han vaknar ledsen någon gång går en av oss in och tröstar. Och ofta väljer vi att ligga kvar hos honom. På så sätt sover vi alla bättre (åtminstone varannan natt..) och som vuxen och lång slipper man ligga dubbelvikt i en liten barnsäng.

    Nu, några månader senare så har det hänt både att sonen sover hela natten själv och att han vaknat för att sen glad i hågen tassat bort till oss vilket är supermysigt.

    1. Vi har också kört 120 direkt på golvet.
      Nattat i den sängen.
      Har sen lilleman vaknat på natten har han tassat in till oss – och ibland har jag tassat över i hans säng då. Win win.
      Småbarn vill ha närhet, samsovning är mysigt – men JA det kan knäcka den bästa!

  28. Barn nummer 1 ville bokstavligen sova på mig eller tätt intill första året. Vaknade ganska fort om inte mamma låg bredvid. Är 4 år idag, samsover fortfarande (i sin säng med hennes pappa, pga att det nu finns en bebis i familjen). Bebis sover bra med mig i stora sängen, har absolut inte samma närhets behov som storasyster men iom amning nattetid så är det smidigt att sova nära. Kommer dock försöka mer med spjälsängen när tiden för välling kommer. Tänker att man får hitta den lösning som passar bäst för just det barnet man har och den familj man är.

  29. Skaffa en 90 säng bredvid, natta som ni gjort nu, lägg över i 90 sängen, lägg ett hoprullat täcke mellan er och helmer. Lägg tillbaka honom när han kryper över. Han är nära men inte på er.
    Ni får sova

  30. vår tjej har mest sovit själv, början av natten. Vi har nattat henne i vår famn och sedan lyft över henne till sin säng. När hon vaknat har det oftast funkat att stoppa in nappen och klappa tills hon somnat om. Har hon varit ledsen eller arg har bi plockat upp henne. Vyssjat i famnen eller lagt henne i famnen bredvid en i sängen och sen när hon somnat, lyft tillbaka till sängen. Nu för tiden sover hon i sin egen säng till någon gång på tidig morgon, typ 4-5. Då lyfter vi över henne till vår säng och så sover vi ihop några timmar till innan det är god morgon. Hoppas ni får ordning på det. Kram

  31. Mitt bästa tips till er är att inte flytta över honom när han somnat, utan istället natta honom i hans egen säng från början. Det är liksom grunden för bra nattsömn – då lär han sig att somna tryggt i sin egen säng, och kan därmed också somna om själv utan att väcka er när han vaknar på natten (vilket alla barn gör, iaf mikrovaknar några sekunder).
    Så blir det iaf förhoppningsvis när ni har kommit i mål – men det är klart, vägen dit är ju lite knölig..
    Men pröva att lägga honom i hans egen säng medan du sitter bredvid. Sjung, klappa honom osv om/när han blir ledsen för att visa att du finns där. Till sist somnar han!
    Första kvällen är inte rolig – men det är bara att ta tjuren vid hornen..
    Ett tips i all välmening från en annan småbarnsmamma som verkligen har varit i dina skor!

  32. När sonen började med riktig mat vid fyra månader så slutade han också med flaskan (vägrade flaska och krävde mat…) samt att äta och behöva byta blöja på natten. Då fick han flytta in till sin säng i sitt rum (dörr i dörr med vårt sovrum) där han annars mest sovit under dagvilan. Han har ända sedan vi kom hem från BB somnat till musik och har en spellista på Spotify som vi sätter på när han ska sova. Han får bara nappen när han ska sova, sitter i vagn eller bil eller om han slår sig och är ledsen vilket gör att han ofta gladeligen lägger sig ner då han är trött eftersom han då får napparna (ska helst ha en i munnen och en i varje hand). Periodvis har vi behövt somna honom i vagnen, men han har alltid varit lätt att flytta efter att han väl somnat. Vid femtiden vaknar han oftast (suck), men då kan han ofta sysselsätta sig en stund om han får ipaden mellan oss i sängen så att vi kan halvslumra en stund tills han kräver gröt och aktivitet.
    Saker som hjälpt oss är; riktigt mörkt i rummet (mörkläggningsgardiner så att det även blir mörkt under dagvilan), musik med samma spellista som han känner igen vart vi än är när han ska somna (vi hänger ofta hos våra familjer och då somnar han där och flyttas till bilen senare när vi åker hem…om dem inte erbjuder sig att ha honom kvar över natten=sex+sovmorgon tjoho!!), många nappar som längtats efter då han inte får ha dem i tid och otid (sån är jag), rutin på kvällen (hop-plock av leksaker, pyjamas, tandborstning), inte göra så stor grej av det de få gånger han inte somnar utan då får han komma upp och leka en halvtimma/timma och sen brukar rutinen fungera som vanligt igen.
    Vi har haft en väldig tur med vår sons sömn, men nyss kom vi hem med hans lillasyster och vi misstänker att hon planerar att bete sig på ett helt annat vis…. Nåväl, man får väl vara glad för den sömn man fått hittills…

  33. Det är oftast mycket jobb med att få barnen att somna själva. Och även om de sedan somnar i sina sängar så blir det ju en del uppvak som man måste upp ändå plus att man ändå måste ta in barnet till sin säng framåt 2-3-snåret på natten. Vi samsov med första och sedan andra barnet fram till de var 1,5 år resp. 8 månader. Och även om de sen sov i sina sängar så var det ibland långa läggningar och ofta ett antal gånger per natt som jag (maken sov och hörde inte när de gnällde/grät) fick gå upp. Nu har vi fått barn nummer tre som hunnit bli 2 år och hon har aldrig legat i sin säng. Jag har helt enkelt prioriterat att slippa springa upp om nätterna. Mannen sover ibland i en extra säng för att få sova skönt, och när jag och lillen sover själva i stora sängen sover vi alla väldigt bra.

    1. Mitt tips är alltså – skaffa en till säng som ni kan turas om att sova i. Om ni inte orkar med att kämpa med att Helmer ska somna i egen säng alltså.

  34. Detta med att sova i egen säng är svårt. De kan ta 3 dagar och det kan ta sex månader innan ni hittar rätt sätt för ert barn att ”vänja” sig vid att sova egen säng. De ingår många faktorer som jag anser att man ska tänka på. Ålder, utvecklingsfas och dag för dag humöret för både barnet och föräldern.
    Ha sängen inne i föräldrarnas sovrum nära där du sover.
    För att göra det enklare skriver jag punkter.
    1. hitta en kvällrutin innan läggdags som alltid ska försöka följas då läggs grunden och med rutiner känner barn sig trygg för de vet vad som förväntas och vad som ska hända. Tex borsta tänderna, välling, läsa bok och sängen. (Anledningen varför jag har borsta tänderna före välling är min erfarenhet av onödig kamp om man ska borsta efter vällingen, ett barn blir väldigt trött av välling) kanske funkar för vissa men i detta ska man tänka vad funkar för mig och mitt barn och göra så fram till tex man slutat äta välling på kvällen. När du lägger upp rutinen ska du tänka hur är det enklaste sättet för oss och inte bry sig om vad andra har att säga.
    2. Bestäm hur många böcker. Ge en uppgift att barnet får välja tex två böcker. Då blir barnet delaktig och tycker att de är roligare. Detta kan ni göra i er säng eller på en speciell mysplats då ni ligger nära varandra och myser. Vilket som känns bäst för er. Om barnet somnar här flytta över barnet till sin egen säng (var inte rädd för att barnet ska vakna och vänta hur länge som helst innan du lägger över barnet. Lägg över barnet lugnt och försiktigt. Om barnet inte somnar så lägg över barney i sin säng och lägg du dig också ner eller sitt bredvid.
    3. Försök att lägga ner barnet i sin säng tills barnet somnar. Du är i rummet hela tiden tillsvarvat somnat men ska försöka undvika att ta upp barnet. Du kan ge närhet och tröst på andra sätt. Ja detta kommer säkert vara en kamp och barnet kommer försöka göra allt för att komma upp. Om barnet skriker kan du du försöka avleda (sjunga, ha någon lugn musik, någon häftig lampa som lyser lugnt i taket att titta på. Beröra med händerna prata lugnt med barnet och inte prata för mycket. Den känslan du har inom dig förmedlar du till barnet. Detta kallas insomningsfasen och den kan ta 5 minuter någon dag 30 någon dag och 1 timme någon dag men de är viktigt att man inte ger upp här och plockar upp barnet. De finns självklart undantag men jag kan lova att barnet blir inte på något sätt känslomässigt skadad av detta, barnet vet att du är där och känner dig utan att du tar upp barnet i famnen.
    Du ska skapa trygghet för barnet, vara lugnt och med ruinerna kan du också vara milt bestämd.
    Det är också viktigt att båda föräldrarna gör samma saker och samma rutin. Sitt ner ihopa och kom överrens tillsammans, utvärdera efter ett tag vad som funkar och inte och byt ut en sak. Endast en sak och vid nästa utvärdering byter du ut en annan om de inte funkar. Till sist kommer ni att nå ert mål.

    Några tips av erfarenheter att jobba som habiliteringsassistent med barn och mitt eget barn är 9 månader.

    Lycka till !

  35. Hej!
    Jag söver båda våra killar i vår säng och sen bär jag in dom i deras sängar i deras rum, där dom oftast sover hela natten. Mina grabbar är 3 år o 9 månader och 2 år o 5 månader. Den stora sov med oss i vår säng tills bara typ 2 månader innan lillebror föddes och den lille tills han var ca 18 månader. Visst händer det att dom vaknar ibland o kommer o lägger sig i vår säng men det är allt mer sällan. Den lille trivdes inte i sin spjälsäng så vi köpte en vanlig barnsäng till honom o han sover mycket bättre nu. Gör det som känns bäst för er. Ett tips som jag fick var att ha en fleecefilt eller liknande som barnet har där det somnar och som man flyttar med ifall att barnet somnat någon annanstans än i sin säng. Det funkade för oss

  36. Hej!
    Lustigt att du skriver detta just nu. Vi är i farten att få vår 7 månaders dotter att sova i egen säng, i eget rum.
    När sonen var 3 mån fick han flytta till eget rum, då han sov bra men väckte mig med småljud och slag mot vagg-kanten på nätterna. Detta gick ju strålande då han var så liten.
    Dottern är mer fysisk och vill vara nära, men har sovit större delen av livet i sin vagga, bredvid vår säng. Men har den senaste månaden som (och snurrat runt) mellan oss i vår säng.
    Jag tror att det är enklare att få dem att sova själva om de får sova i eget rum.
    Vi avslutade natt 2 som innebar ca 4 istoppningar av nappen och mat kl 04, men hon lämnade inte sängen och hon var aldrig ledsen!
    Lycka till! Vi kämpar vidare!

  37. Hejsan!
    Jag har fått lära mig att man skall somna barnet på den plats barnet skall sova. Annars kan barnet bli ledset och förvirrat om det skulle vakna. Man måste göra barnets säng till en trygg och mysig plats. Det tar ett tag att nå dit men om man inte är konsekvent så når man aldrig dit. Det kommer nog bli lite skrik och orolig sömn den första veckan, men är man konsekvent så kommer ni alla tre sova som stockar i egna sängar =).
    Lycka till!

  38. Vi började med att liten fick somna i min famn medan jag sjöng lite och la sen ner henne i sin säng som stod bredvid min. När hon vaknade på natten kunde man bara stoppa ner armen och gosa lite. Sen fick hon somna i egen säng med min arm nere i sängen och jag sjungandes. Sen fick hon flytta in i eget rum och då var det sång i famnen men nedflyttning i sängen innan hon somnade och lite klapp o gos tills hon somnade. Efter att det funkade med mig, har pappan också kunnat börja natta. Hon sover oftast hela natten 19.00- 06.30. Ibland vaknar hon vid tvåtiden och då plockar vi absolut inte upp henne om hon inte är helt förtvivlad, utan sitter bredvid och klappar och gosar tills hon somnar om. Ibland tar det fem min och ibland två timmar. Men det blir mer och mer sällan. Lycka till!

  39. En dag får man nog, hände oss när dottern var ca ett år och jag var nära sammanbrott av att sova alldeles för lite. Ett råd vi fick som faktiskt funkat kan jag tipsa om. Barn behöver närhet så därav skippa spjälsäng och juniorsäng. Skaffa en bra madrass alternativt säng utan ben så att vuxen får plats bredvid, förhoppningsvis kommer han lära sig att sova ensam på sikt. Vi valde att placera dottern i närliggande rum istället för vårt sovrum även fast det vissa nätter innebär endel spring men nu sover dottern bättre utan oss. Hoppas ni får ordning på sömnen, sömnbristen kan få den starkaste av människor att kollapsa fullständigt. Lycka till!

  40. Fixa en riktigt säng. Spjälsäng har inte fungerat för någon av mina tre barn. Sedan istället för att barnet får komma till er säng om han blir ledsen på natten lägg er och sov en stund i hans säng. Lite jobbigt i början men väl värt.
    Fixa också lite fina lakan som han tycker om. Gör läggningen i den egna sängen lite extra mysig med en stund läsning.

  41. Okey, nu klassas väl jag som världens sämsta mamma då… Vill absolut inte klanka ner på alla som tycker att det är toppen att sova tillsammans med sitt barn, det fungerar ju och känns olika för alla. Men tittar man runt i tidningar, på internet och lyssnar på vad som sägs i olika mammagrupper eller på bvc så verkar det som om man klassas som konstig och ibland även känslokall om man inte sover tillsammans med sitt barn. Min son är åtta månader och vi har aldrig någonsin samsovit. På BB låg han i ”baljan” när vi kom hem låg han i vaggan bredvid min sida av sängen, när han var 5,5 månad flyttade han till spjälsäng i eget rum. Det har fungerat jättebra och han är inte det minsta otrygg på något sätt. Ni som har svarat i den här tråden innan, de sätt ni har använt har säkert fungerat jättebra för just er. Och det tycker jag är toppen! Min egen personliga åsikt är att OM det fungerar så tror jag det är bra att redan från början vänja barnet vid att sova själv. För oss har det fungerat jättebra och hittills har vi inte haft en enda jobbig nattning (peppar peppar…)

  42. Jag har verkligen inget att tillföra eftersom jag av någon outgrundlig anledning har haft lyckan och turen att få en kille som har sovit själv i spjälsängen hela natten från 6 veckors ålder och i eget rum från 6 månader. Han är nu 18 månader och sover fortfarande gott hela natten. Läggningen går till så att jag lägger honom med en flaska välling, sätter igång en bok som spelar vaggvisor och säger gonatt. Sen sover han. Jag går bara och väntar på att det hela ska kollapsa….

  43. Vi har börjat att söva vår son i säng vid vila & inför natten. I början var det tårar och skrik men vi satt ko lugna och tysta bredvid (bortsett från sssh & såja). Nu snart två veckor senare är han van vid att han ska sova där. Visst kan han bli missnöjd men vi plockar inte upp (såvida det inte alls vill sig efter typ 30 min). Han sover nu från kl 20-06.30 i egen säng i eget rum ? Hoppas det löser sig

  44. Hej! Vår son 19 månader har sovit i eget rum på madrass på golvet i ett par månader, bredvid hans madrass så har vi en extra madrass där vi sover varannan natt (jag och min sambo). Det var ju inte vad man hade tänkt sig direkt, att inte få sova i son säng med sin sambo på nätterna, men det här sättet funkar för oss, och alla tre får sova. Vår son, Ebbot, sover bättre och bättre nu och vi har tänkt att så småningom inte sova bredvid honom, utan att vi går in när det behövs. Att sova alla 3 i vår 1.80 säng funkade inte alls, dels vaknar vi av honom, men han vaknar ju också av oss. Nu har han sin egen ”säng” men ändå nån bredvid när det behövs. Funkar utmärkt!

  45. Förstår verkligen vad du menar, man går ju SÖNDER till slut av sömnbrist och självhat för den man blir typ. Vi samsov fram till dottern var ca 15 månader. Då började jag och pappan sova varannan natt med henne i en 1.40-säng i hennes eget rum. Det har vart en del uppvak på natten och vi orkade helt enkelt inte gå fram och tillbaka till hennes sovrum, varför vi helt enkelt började ligga kvar en av oss där inne. Vi fortsatte alltså samsova fast en av oss föräldrar fick en hel natt själv (guld och STOR skillnad!). Nu när lilltjejen är 20 månader så har hon helt plötsligt slutat vakna på natten! Inte alla nätter, men de allra flesta!!! FATTA halleluja-moment på den! Vi kan alltså natta henne vid 7-8 på kvällen och sen vaknar vi av att ett sömndrucket ”mamma?” oftast vid 6-7 på morgonen. Det här tycker jag har vart framgångsrecept för oss 🙂 Sen tror jag att det beror mycket på hur de små hjärnorna utvecklas. Det behöver växa till massa hormoner tänker jag så att de faktiskt börjar sova hela nätter…men men, en gör ju vad en kan för att påverka. Lycka till med ert projekt <3

  46. Och en sak till, han sover på en 90 madrass. Spjälsäng har aldrig funkat för oss, han behöver mer yta än så för alla nattliga cirkuskonster. ?

  47. Skaffa en vanlig 80, eller 90-säng och ställ brevid er säng. Vår äldsta har en i vår fotända och ibland kommer hon upp till oss. Om det blir för trångt och hon bökar runt kan en av oss lägga sig där. Jag tror på mycket närhet och enklast möjligast. Ju mer närhet nu desto mer självständiga sen.

  48. 1. Bestäm er
    2. Bestäm er
    3. Bestäm er
    4. Ordna någon skönt ni kan ligga eller sitta i, i samma rum som barnet.
    5. Gör dem vanliga rutinen när barnet är trött och redo för natten
    6. Lägg barnet i sin säng i sitt rum och låt barnet vara där tills han somnar oavsett gråt och protester. Ni kan till och med somna själva. Det är inte 5 minuters om ni är kvar så barnet ser, hör, känner och luktar er närvaro.
    Varannan kväll är väl det bästa kanske men det vet ni bäst själva. Men sluta inte, kämpa er genom detta. Lovar att det inte kommer ta längre än en vecka innan barnet förstått den nya rutinen.
    Låter kanske grymt men barnet är inte övergivet så länge ni finns i rummet!

  49. Kör en stor säng till barnet så ni kan natta i den, i eget rum, annars kommer hen bara vakna upp och då självklart vilja komma upp i er säng.
    Vi har alltid haft eget rum och om vår 2 år och 9 månaders vaknar och kommer upp så får han om han är ledsen eller sjuk stanna kvar i vår säng, men oftast går vi tillbaka med honom till hans säng och om det behövs finns det då plats så man kan ligga kvar en stund om det behövs tills han kommit till ro igen.
    Vår mindre som nu är 1 år och 9 mån har även han eget rum och säng (späjsäng fortf) och det går hur bra som helst, bara att vara snabbt inne om han verkar ängslig så de bygger upp en trygghet i sitt rum och att det inte känns läskigt..
    Lycka till!

  50. Vill inte kritisera eller fördöma men snälla Ni. Man behöver väl inte ta åt sig o bli kränkt över minsta lilla kritik som förälder. Jag skrattar ofta åt mina egna tillkortakommanden som förälder, vilka är ganska många. Vilka I- landsproblem, överanalyser hit och dit. Man får inte använda 5- minuters metoden, ve och fasa, det skapar trauma för livet. Tycker det är enkelt- samsov om man vill- klaga inte så fasligt, beslutet är taget. Vill man inte det- agera- bestäm er. Barnet ska sova i sin säng, trots protester. De som tror att det värsta ett barn kan råka ut för är att få gnälla, skrika i en spjälsäng ibland. JÖSSES säger jag bara, var glada över att ni inte behöver tvätta ert barn i en lerpöl eller inte vet om det får mat varje dag. Barn behöver motgångar, ej perfekta föräldrar, för att bli motståndskraftiga inför livets prövningar.
    Visa att spjäsängen är en trygg plats= ta inte upp barnet. Jag är säker på att alla som reflekterar över ovanstående frågor är tillräckligt bra föräldrar till sina barn- oroa er inte. Jag själv är absolut inte bättre än tillräckligt, men det kommer ju förbereda mitt barn inför livet! Det finns nämligen riktiga problem, hör o häpna. Barn som far illa, på riktigt. Hela vårt samhälle är ett stort dåligt samvete, sluta med det! Du duger som du är, samsovande eller 5- minutersmetodare. BARN SVÄLTER OCH BLIR UTSATTA FÖR OMSORGSSVIKT! Så sluta gnälla o ha dåligt samvete. Nu.

  51. Vi har två barn. Tjejen har aldrig vad jag minns sovit mellan oss, aldrig vaknat och gråtit och kommit in till oss. Killen sover jämnt mellan oss, är 4 år nu och vaknar varje natt.
    Två saker. Vi måste få pojken att stanna hela natten i sin egen säng, orkar inte en natt till. Samtidigt, de problem jag känner nu är inget mot den sorg jag känner att tösen inte sov mellan oss. Kontakten mellan mig och pojken är så mkt djupare och jag ångrar så att jag följde den hårdare linjen med egen säng från start till tösen. Detta är ett sår som jag måste leva med och försöka kompensera.
    Och Cissi, din medverkan nyss i TV, om amning och inte amning, samma där. Amningen med tösen fick jag inte till. Med pojken, barn 2, fick jag avancerad hjälp från vården och efter mkt gråt så fungerade det 6 mån i allafall. Anknytningen blir en helt annan!
    Att höra att man tappar sin frihet gör mig bara helt förvånad eller typ, skaffa inte barn för helvete i så fall. Tycker på allvar riktigt synd om er som tänker så.

    Jag har två skilda erfarenheter, två helt skilda förlossningsupplevelser och jag säger bara, ge upp lite av friheten, kämpa med amningen och jag är glad att jag kommer få
    tag tag på allvar med co sovningen nu. Det har varit värt det och jag är sååå ledsen att min dotter inte fick samma omvårdnad, för det är faktiskt det som det handlar om.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..