Barnbidrag åt alla?

Oavsett ekonomi så får alla svenska barnfamiljer barnbidrag. Lika för alla. Lättast så, men rättvist? Nä.

Nu ska vi få ännu mer varje månad, vi barnbidragstagare. Och jag har sett många hurra över detta idag. Framförallt bekanta på sociala medier som råkar vara övre medelklass och lever i tvåsamhet där bägge jobbar. ”Mer Liseberg i sommar!”, ”mer glass och latte på stan” tjoas det från folk jag VET har råd med sånt oavsett. Plötsligt förvandlas jag till nån jävla sur Göran Greider. För det är ganska… Osmakligt? Borde inte barnbidrag vara något som enbart går till familjer med störst behov? Att man drar gränsen vid viss inkomst?

Så framförallt ensamma mammor inom yrkesgrupper med klassiskt ”dåligt kvinno-betalt” får MER? Okej är verkligen ingen nationalekonom, men om alla vi som lever i tvåsamhet där bägge jobbar och familjeekonomin anses trygg och fungerande (man har råd med det viktiga, plus någon semesterresa per år och oväntade utgifter även utan barnbidraget) avstår så kan alla tusentals singelmammor få mer? Min kompis Lina till exempel, som jobbar HELTID som undersköterska men ändå knappt har råd att gå runt. Hon har två barn, blev lämnad för några år sen och pappan till barnen har smitit från så mycket ansvar han bara kan. Tänk om såna som Lina kunde få dubbelt så mycket i barnbidrag samtidigt som mer priviligierade inte får alls?

Är det verkligen SÅ krångligt och kostsamt att arbeta fram ett system som gör en sån fördelning möjlig?

”Men då kan väl bara du swisha ert barnbidrag till Lina!”, kanske du tänker. Men jag tänker att ingen ska behöva vara beroende av andra civilas välvilja. Ska vi ha ett välfärdsland så ska vi ha ett välfärdsland. Och i väntan på att de med makt höjer lönerna i underbetalda så kallade kvinnoyrken så kan man ju hjälpa på andra vis. Strukturellt alltså. 

Och jag skäms liksom inför de som knappt får ekonomin att gå ihop för sig och sina barn, som nu förväntas vara tacksamma för några få hundralappar mer i månaden… Samtidigt som de ser hur andra som redan lever i överflöd skojar på Facebook om alla kul småsaker de ska ”unna sig” för sin familjs barnbidragsslantar. 

Hur tänker du? Barnbidrag åt alla eller bara de med mest behov? De som faktiskt inte har möjlighet att ta med barnen på Liseberg/Grönan/lokala djurparken, glassbaren på stan eller liknande utan det.

    1. Bidrag är bidrag.Alltså ska bidrag delas ut till bäst behövande.Tramset om att alla betalar skatt och ska få ta del av barnbidraget är lika illa som att alla skulle lyfta socialbidrag/bostadsbidrag osv. Dumheter!

  1. Nej, jag tycker att barnbidraget ska vara lika till alla. Det är viktigt att även de med goda inkomster, som betalar mycket i skatt, känner att de får något tillbaka från systemet. Då blir man mer positivt inställd till att bidra. Samma sak med tandvårdsbidraget och studiebidraget. Vissa bidrag är ju behovsprövade, som bostadsbidraget. Jag tycker inte att alla bidrag behöver vara det.

      1. Jenny: Exakt.

        Det är bara de som själva har barn och som tycker de kan leva lite extra gott på de pengarna som resonerar så.

        Om något så ökar barnbidraget på klassklyftorna då barn till välbärgade kan få alla de besparade pengarna i en klumpsumma när de fyller 18 till ett körkort eller bostad och de barn vars föräldrar verkligen behövt pengarna till mat mm inte kan få den hjälpen.

        Nej barnbidrag är oerhört orättvist mot barnen syvende till sist.

        1. Vad som är orättvist mot barnen är väl att de växer upp i ett klassamhälle med växande klyftor och en brutal inkomstsegregering med sociala och kulturella konsekvenser, till att börja med?

          Att vi fortfarande har pedagoger i det här landets lågstadieklasser som tycker att det är en ball grej att dra en skiljelinje mellan de som har och inte har genom att att få första-, andra- och tredjeklassare att berätta om vad de gjort på sommarlovet? Den typen av exempel är många, och kommer inte att lösas med ett inkomstprövat barnbidrag.

          Vad det däremot skulle göra, är att ta bort en av de samhällsfunktioner som likställer alla barn. ALLA barn får lika mycket barnbidrag. ALLA barn har fri tandvård. ALLA barn har fri skolgång. ALLA barn äter kostnadsfria luncher i skolan. ALLA barn får fria BVC-kontroller och vaccinationsprogram. ALLA barn har tillgång till våra bibliotek free of charge.

          Det finns så oerhört mycket som skiljer barn åt. Barnbidraget är ett försök att gå emot detta.

          Jag hade önskat att ALLA barn kunde få det för körkortslektioner när de fyllde arton. Att alla föräldrar kunde göra valet att sätta det direkt in på ett konto.

          En sak till: när man för fram att man vill basera det på inkomst, tar man inte in några andra aspekter. Pappor som super bort tvåfamiljshushållets inkomster, där mamman står i panik den 19:e för att hon inte kan köpa blöjor. Familjen med spelmissbruk. Familjen där en katastrof har inträffat, men man fortfarande har en SGI som berättar om en annan historia.

          Jag tycker inte om när vi förutsätter oss veta. Vad jag däremot alltid kommer att stå bakom, är försök till ekonomisk solidaritet med våra barn. Att det kommer den 20:e, fem dagar innan lön, är för många en garant att det den veckan står mat på bordet. Låt oss inte spekulera i för vem den tryggheten är till.

          Om ni verkligen vill ha utjämning, höj rösten för mer progressiv inkomsttaxering! Woop! 🙂

          1. Amanda: Fast nu blandar du in andra ämnen i saken. Har inget att göra ifall barnbidraget inte ska vara till för alla.

            Sedan så kan du ju inte sitta med hypotetiskta situationens där en super bort allt. Kan lika gärna vara mamman, kvinnliga alkoholister är lika sjuka som manliga, samt hur kan du förhindra att pappan inte super bort barnbidraget också.

            Ovan så är det nog andra resurser än barnbidrag för alla som ska till, tycker du inte?

          2. Hmm: Jag tycker absolut att det hör saken till. Till syvende och sist handlar det om vad vi vill se för samhälle, och vad vi har för inställning till omfördelning, och vilken tillgång barn ska ha till samhällsresurserna.

            Angående exemplifieringen, och de hypotetiska familjesituationerna jag lyfter, tror jag att du om du läser det jag skriver, snarare än att läsa in det du vill att det ska stå, ser att det ingenstans står att jag inte ser det som en möjlighet för kvinnor/mammor att vara alkoholister. Det är klart de kan. Däremot ser jag det inte som superprovokativt att använda en man/pappa som exempel, speciellt inte i ett kommentarsfält till en feministisk blogg.

            Det är oftare mamman som tar emot barnbidraget än pappan. Är det en garant för att det går till barnet? Självklart inte. Precis som att lördagsstängt på Systemet inte var en garant för att färre barn skulle behöva lida igenom en alkoholiserad förälders helglånga fyllor, men fakta talar ändå sitt tydliga språk, och man kan se en direkt korrelation mellan införandet av lördagsöppet, och antalet alkoholrelaterade händelser/brott etc. i familjer. Vi kan aldrig stänga alla dörrar för dåligt omdöme, men vi kan minimera riskerna genom välfördelade resurser och genom att ha alla barns bästa in mind när vi definierar vad ett rikt samhälle är, snarare än våra egna drifter och behov som vuxna.

            Och nu skrev jag ju specifikt om barnbidraget, och argumenterade för att det skulle vara kvar för alla. Menar du seriöst i att jag p.g.a. detta automatiskt betyder att jag säger det inte behövs andra insatser för att hjälpa familjer i nöd? Jag tycker att jag har gjort det rätt klart att jag är en stor förespråkare av statlig och kommunal förvaltning som lägger näsan i blöt när det gäller barns välbefinnande. Klart att det ska finnas hjälp och stöd att tillgå! Så länge det inte finansieras genom att dra ner på barnbidraget 🙂

          3. Men Amanda du säger ju att barnbidraget ska utjämna men det gör ju precis tvärtom. Jag har gett dig flera exempel på där barnbidraget kommer vara dem direkta orsaken till orättvisa, du har bara sagt att den är till för att inte vara det. Må så vara men det var kanske rätt än gång men stämmer inte idag. Idag är den motsatt orsaka.

            Hur menar du då att progressiv skatt, som vi redan till viss del har skulle ändra det? Ta med en hand och ge med den andra fast tvärtom.

            Och nej så klart så vet vi inte vad som sker i familjerna och att de står utan pengar den 20, men min gräns som jag satt är så hög för när du inte får längre att det argumentet blir irrelevant och bör inte påverka dessa familjer. De som tjänar ca 40′ i månaden.

            Jag kan inte tolka dig som jag vill för allt du skriver är visioner och hypotetiskta fall som tillhör undantagen och ett önsketänkande att barnbidraget ska vara en utjämnare men nu är det inte så. Det är tvärtom. Och ingen progressiv skatt i världen kommer anhjälpa det faktumet och endast bidra till att vi skyfflar runt med pengarna och DÄR kommer adminstrationen bli alldeles för dyr.

          4. Föll bort ser jag.

            Varför jag tog upp kvinnlig alkoholist är för att hon är lika lite normen i en familj som en manlig dito och faktum är att idag så är det lika vanligt med kvinnor som missbrukar som män de väljer bara olkia substanser.

          5. Du äger mig totalt med detta resonemang och sylvassa analys! Suger i mig och backar ut ur rummet 😅

        2. Fast Hmm, du har ju en person ovan som verkligen är i behov av barnbidraget som inte heller tycker att det ska vara inkomstprövat.

      2. Jenny: Det finns ju gott om skattefinansierade förmåner som även de utan barn får ta del av, t.ex. gratis bibliotek, gratis inträde på statliga museer, det allmänma tandvårdsbidraget (varför diskuterar ingen här i tråden att det ska vara inkomstprövat också då?), subventionerad sjukvård… Barnbidraget är bara en del av detta.

    1. Precis!

      Och från andra sidan: man ska för sitt barns skull inte behöva gå med mössan i hand. Det är en lika viktig del av det. Och det säger jag som ensamstående mamma, som har barnbidrag, bostadsbidrag och schablonbeloppet som underhållsstöd, utöver en lön typ motsvarande SSK. Det är inte det lättaste att få det att gå ihop, men det betyder inte att jag vill gå till ett system där jag prövas för barnbidraget, för att eventuellt kunna få några hundra till i månaden. Jag tycker att det är viktigt att det går till alla. Att alla barn får samma belopp, och ingen behöver tigga för att få det. Det blir inte en grej på högstadiet hur mycket de barn som får ”barnbeloppet i månadspeng” får. Det blir inte ännu en skiljelinje.

      Dessutom är det värt att betrakta att C-kvinnorna då de lyfte frågan om inkomstprövning för drygt fem år sedan, föreslog en gräns typ 240 tkr om året som övre gräns. Det skulle diskvalificera bl.a. mig. Just sayin’.

      1. Håller helt med dig! Barnbidraget var från början behovsprövat, men blev 1947 allmänt, bland annat för att undvika det som du beskriver. Det finns redan tillräckligt mycket stigma kring andra bidrag och tanken att barnen ska lämnas utanför detta, oavsett var de bor och med vilka föräldrar, känns fortfarande modern och värdig ett välfärdsland tycker jag.

  2. Hela tanken med barnbidrag är väl egentligen från början att alla barn räknas som medellösa och därför ska samma summa betalas ut till alla barn (ok deras föräldrar) oavsett vad föräldrarna sen har för inkomst? Sen att föräldrarna är fria att göra vad de vill med pengarna – men grundtanken är ju rätt fin ändå kan jag tycka.

    1. Nej det var inte därför. Grundtanken var den att ingen skulle känna sig utpekad som fattig och behov av allmosor. En skam på den tiden.

      Idag ser vi annorlunda på det.

        1. För mig är det en självklarhet att den ska vara för alla.

          Det finns som flera här har nämnt flera bidrag som underlättar för enskilda personer och för familjer som är inkomstbaserade. Och där det passar. Problemet är ju det att en inkomst inte säger allt om hur din finansiella situation ser ut, du kanske har höga studieskulder, ett tak som går sönder, sjuka familjemedlemmar osv. (menar här nu inte att du har mer lyxkonsumtion än andra om du tjänar genomsnittligt-över genomsnittligt) vilket kan göra att vilken medelklassfamilj som helst kan gå på knäna, du kanske inte tjänar ett dugg men bor i ett hus som dina föräldrar har finansierat eftersom de har det gott ställt och därmed är dina boendekostnader närmara noll. Alla dessa gör att det krävs ett helt behovsprövande för att det ska bli en någorlunda vettig fördelning. Ett förfarande som är dyrt för staten och förnedrande för de som ansöker.

          Vi kan jämföra det svenska studiebidraget med det tyska. I Sverige har alla studenter rätt att få studiebidrag efter grundskolan. I Tyskland är BAföG som det kallas beroende på föräldrarnas inkomst. Att ansöka om det är en berg- och dalbana där din familj blir vänd upp och ner för att redovisa om de sista eurocenten ur fickorna. Det är mängder av pappersarbete (iofs för att Tyskland inte har förstått att det finns ettor och nollor i små aparater som man så fyndigt kallar för datorer) som måste förvaltas av någon, vilket kostar pengar.

          Och bara för att vara lite jobbig så måste jag ju säga att herregud, känner du på det här sättet finns det gott med stiftelser och fonder för barn som du kan ge barnbidraget till. Det vore väl en jättefin grej att Helmer på sin studentdag, istället för sina kompisar som får körkort för de samlade barnbidragen, får veta att hans barnbidrag har gått till min stora dag, barncancerfonden majblomman osv.

  3. Cissi, jag håller med dig, rättvisa är inte att alla får lika utan man får det man behöver. Att våra barn får ”lika” förutsättningar som tex att kunna delta i en aktivitet mm

  4. Det finns en ”likaprincip” som vårt samhälle grundas på. Där alla har rätt till samma grundläggande välfärd. Såsom föräldrapenning, barnomsorg, sjukvård, äldreomsorg, barnomsorg osv. Att det kostar lika för alla och att man får samma (som barnbidrag) har ju en demokratisk poäng. Och fungerar ju som en motivation att betala in sin del av skatten för att den går till det gemensamma som man sen får del av. Den utjämnande faktorn är ju att vi beskattas olika hårt. Om vi ska börja inkomstpröva vår välfärd så varför endast just barnbidraget tänker jag. Varför inte gränsen för högkostnadsskyddet för läkarbesök, tandvården för barn osv osv?

    1. Föräldraförsäkringen är baserad på inkomst, barnomsorgen är baserad på inkomst. Tjänar du mer så får du högre föräldrapeng, tjänar du mer så betalar du mer för barnomsorg. Rimligen borde även barnbidrag anpassas efter inkomst. Vi har många olika bidrag i vår välfärd som prövas mot individuella behov, alla har inte rätt till bostadsbidrag eller socialbidrag. Rimligen ska inte alla ha rätt till ett barnbidrag. Bidrag ska gå till dom som har behov inte delas ut till alla i någon ”lika-princip” för det är inte ett dugg rättvist, det är felfördelade resurser!

      1. Menade att i grund och botten ska fördelningen av våra gemensamma resurser ske i beskattningen. Tjänar du mycket betalar du mer i skatt. Ja, det finns inkomstbaserade bidrag och de är väldigt kostsamt för staten att administrera. Just föräldrapenning och kostnad för barnomsorg är ju dessutom mer ”tillfälliga” ersättningar/bidrag. Sannolikheten att min inkomst, som föräldrapenningen grundas på, ändras under det ca 12 mån jag är hemma är liten dvs det administreras en gång. Hur ofta ska man kolla barnbidragsmottagaren under de 18 år eller mer (om man antar att inkomstprövningen ska gälla även studiestöd).

        Det svåraste är ju, som andra skrivit, att skapa ett system för fördelning som skulle gynna de som behöver det mest. Att det kommer bli ett gäng som faktiskt får ut mindre pengar i månaden om det sätts en gräns osv.

  5. Jag har inte reflekterat så mycket övet det. Men när jag läser ditt inlägg håller jag med dig till 1000%.
    Min sambo och jag har ett ”normalbetalt” jobb båda två. Vi kan leva gott och spara var månad så vi behöver egentligen inte dem hundralapparna. Visst man hittar alltid luckor att stoppa pengarna. Men skillnad på det än ett behov. Så helt klart att dem ensamstående/låginkomsttagare med mera skulle haft mer etc… 🙂

  6. jag tycker tanken är fin, men förstår varför det inte går heller. Det beror på en mängd saker, men jag tänker att det beror mycket på vart man bor, vad kostnaderna är, behöver man en bil om man bor på landet där bussförbindelserna är noll, eller bor man i stan där hyrorna är skyhöga men du kan ta vagnen, priser i livsmedels butiker ser ju annorlunda ut beroende på vart man bor, sen är det det där med resor, ska den som bor i Göteborg få mindre eftersom den kan ta sig till liseberg och den i Borlänge får mer eftersom det tar längre tid och kostar mer att ta sig därifrån? är rädd att det blir som jobbmarknaden, ja men ska du ha mer barnbidrag får du flytta dit och dit för det har minsann fsk räknat ut att då blir det billigare, byt dagis, säg upp internet osv….för det som är lyx för den ena är inte det för den andra om du förstår? jag önskar också att de som har det knapert, både mammor och pappor skulle få mer i barnbidrag, för dom kronorna räknas. Sen tänker jag också att det blir ett problem om säg att man får mindre barnbidrag för att bägge har jobb och ekonomi osv men helt plötsligt går någon in i väggen och barnbidrags pengarn, någon blir av med ett jobb osv, då blir det en jätte process och prövning för dem som helt plötsligt behöver barnbidraget, och risken finns att många inte kommer få det beviljat då.

  7. Jag förstår också hur du tänker där. Ännu mer när man tänker på att exempelvis kungabarnen får samma barnbidrag som alla andra! Men – som Anni och Maria skrev så finns det fler dimensioner till detta om manntänker ett varv till liksom. Och var exakt ska gränsen gå? Ska man inte få något om man kommit över den gränsen och därmed i praktiken få mindre än den vars lön är precis under gränsen? Eller ska det vara mer som en ”puckel” och hur funkat det med löneutveckling då? Det är bättre att ha extra bidrag av olika slag för de som behöver. För visst är det hemskt hur många (ofta ensamstående kvinnor) som inte får ihop det eller som precis får det men som inte har råd att göra något ”extra”, nånsin.

  8. Intressant tanke, och jag förstår hur du tänker. Dock håller jag inte med. Skatten vi betalar är redan inkomstbaserad, så en undersköterska betalar redan lägre skatt (både faktiskt och procentuellt) än exempelvis en civilingenjör. Jag utgår också från att exempelvis socialbidrag är baserat på antal barn i familjen (även om jag inte är så insatt i socialbidragsregler, vilket jag naturligtvis är tacksam för), så en familj som inte kan försörja sig själv får redan högre bidrag – som det bör vara.
    Även om man bortser från att det skulle vara dyrare att inkomstpröva barnbidrag än att ge ett generellt (för att inte tala om betydligt besvärligare – ska det prövas varje månad, kvartal, en gång om året…?), så får faktiskt alla familjer som skaffar barn ökade kostnader. Enklare för vissa att hantera än andra, absolut, men ökade kostnader inte desto mindre.

    Men framförallt så undrar jag vilka andra funktioner/tjänster som finansieras via skatt som i så fall bör inkomstprövas. Trots allt är barnbidrag långt ifrån det enda bidraget eller subventionen medborgare får, alldeles oavsett inkomst. Gratis inträde till statliga muséer? Låna böcker gratis på biblioteket? Sjukvård? Införa vägavgifter för höginkomsttagare? Jag har lite svårt för att se varför barnbidrag för att hjälpa barnfamiljer klara ökade kostnader bör inkomstprövas, medan en höginkomsttagare (eller medelinkomsttagare, för all del) som brutit benet på en skidresa fortfarande skulle få i princip gratis sjukvård.

  9. Men ja. Så deppigt att medelklasspersoner använder barnbidraget som ett extraspar (sätter undan allt till en studentpresent).

    1. På vilket sätt är det deppigt om ”medelklasspersoner” väljer att spara pengarna till sina barn? Det är deppigt att alla inte har den möjligheten kan jag tycka men förstår inte alls ditt resonemang.

  10. Göran Greider skulle aldrig resonera som du. Det är en liberal tankegång som går emot grundidén om välfärdsstaten.

    1. Tack! Reagerade på det också. Göran Greider hade kanske önskat att folk som har råd att skämta bort barnbidraget skulle betala mer i skatt istället.

  11. Inkomstbaserade ersättningar är problematiska av tre anledningar
    1) Tröskeleffekter. De innebär att om du kvalificerar dig för i ditt hypotetiska fall, barnbidrag och sen ökar dina inkomster, till exempel för att du får heltidsjobb eller jobb överhuvudtaget, så kan du alltså få lägre inkomst totalt i månaden än vad du hade innan eftersom du blir av med ersättningen när du går över inkomstgränsen. Det här låser in folk i exempelvis deltidsjobb (som gör att du dessutom får lägre pension i framtiden) eftersom du helt enkelt inte har råd att tjäna mer. Bostadsbidrag är ett exempel på ett bidrag med ett sånt problem, och man vill inte ha för många liknande bidrag eftersom tröskeleffekten liksom läggs ihop.

    2) Bedömningen kostar pengar. Ersättning som är inkomstprövad betalas liksom inte ut automatiskt, utan den måste handläggas och beslutas, som ex bostadsbidrag. Alla de som jobbar ska ha lön osv. Det finns visst fog för idén om att medborgarlön vore billigare än alla våra prövade bidrag.

    3) För att välfärdssamhället ska kunna fortsätta existera så visar forskning att medelklassen måste känna att de få tillräckligt tillbaka. Stödet för välfärdssamhället och solidariteten krymper om man upplever att man bara bidrar utan att få något igen. Det blir också mer och mer stigma för de som faktiskt får bidrag och de ses som ”snyltare”. I ett samhälle där alla får vissa bidrag så krymper det sociala stigmat.

    Hoppas det ger lite bakgrund till de universella bidragens vara eller icke-vara 🙂

  12. Det finns bara en anledning till att vi har kvar barnbidraget i den form vi har idag, dvs ej beroende av inkomst, och det är att inget politiskt parti vågar lägga ett förslag att slopa barnbidraget i dess nuvarande form. Det skulle vara ett politiskt självmord. Ungefär som avskaffandet av monarkin.

  13. Emeli: Med det resonemanget så skulle alla också vara berättigade till bostadsbidrag eller socialbidrag. Tycker du det också?

    Cissi: Idag så skulle det vara plättlätt iom att vi deklarerar via datorer och allt är datoriserat. En enkel gräns idag skulle vara att om du betalar statlig skatt (den som du betalar när du tjänar mer än 38′ i månads och då alltså inte enbart betalar kommunal skatt.) Finns redan i registren ifall du gör det och en ganska hög gräns så ingen skulle behövs inkomstprövas.

    Anna: Spot on varför.

    1. ”Med det resonemanget så skulle alla också vara berättigade till bostadsbidrag eller socialbidrag. Tycker du det också?”

      Jag är inte Emeli, men varför inte? Medborgarlön/basinkomst testas på mindre skala i Finland och för inte för länge sedan var det en folkomröstning i Schweiz om det (”bara” 26% sa ja, men trots allt, 26%!) så såå långt ifrån är vi inte.

  14. Däremot så beskattas denna undersköterska mindre än någon som tjänar mer.
    Nej jag tycker barnbidraget ska vara lika för alla barn oavsett inkomst för föräldrarna. Blir bara ännu en kostnad om man ska börja justera bidraget utifrån inkomst. Någon måste ju få betalt för att kolla upp föräldrarnas inkomst.

  15. Håller med, mycket bra skrivet!! 🙂 Mer barnbidrag till de som behöver och mindre eller inget (ja faktiskt) till de som har så de klarar sig!
    (Ps har själv inga barn så för min egna del har jag noll behov av barnbidrag men tycker absolut att de som behöver ska få barnbidrag)

  16. En annan tanke som slår en också är ju; kanske ska inte vuxna se barn som mänskliga rättigheter som man har rätt till att skaffa till alla pris och sedan skaffa tre, fyra stycken var om de inte har råd med det?

    1. Fast det är ju inte alltid som det går till så. Typ ”jag skaffar barn även om jag inte har råd med det”.
      Oftas är det ju t.ex som i Cissis kompis fall att man är i ett förhållande med två inkomster men sen blir lämnad, att man kanske förlorar sitt jobb, att en olycka händer m.m.
      Det är ingen som kan förutspå sånt…

      1. Nej, kanske inte medvetet, men folk som råkar bli gravida och inte har råd att behålla men ändå gör det. Menar inte att jag skammar de som inte klarar av att göra abort, men det känns som att desto bättre välfärd vi får, desto mer individualistiska blir människor och tänker liksom att världen är skyldig en något. Att barn är en mänsklig rättighet som alla har rätt till, till varje pris och oavsett förutsättningar att ta hand om det, utan att staten då ska gå in och hjälpa en. Jag tycker inte att det är så. Man har ändå ett ansvar som människa och det ansvaret får man ta.

  17. Jag håller med i teorin. Det känns fel att även de som inte behöver bidraget får bidraget. Men det här med inkomstprövning för med sig andra saker. Jag citerar Johan Ehrenberg:
    ”Poängen med det är att man skapar ett samhälle där människor behandlas mer lika. Välfärd blir en rättighet och inte en nådegåva till de som har det svårt. Man skapar då också mindre motsättningar mellan de som får och de som betalar. Om alla får så betyder det att man egentligen under några år av livet betalar skatt som man sedan får tillbaka när man till exempel får barn eller blir sjuk.”
    Jag skulle hellre se justeringar i beskattning på t ex ensamhusåll med barn.

  18. När ett samhälle anser att den statliga kassan är så skral att man börjar skära på samhällets mest utsatta, såsom att dra ner på LSS-insatser/assistans till barn med särskilda behov, då är någon sorts smärttröskel nådd för mig. Om vi som kollektiv inte anser oss ha råd att låta barn och vuxna med funktionsnedsättning få hjälp med sina dagliga behov (mat, toalettbesök osv, det handlar inte om någon guldkant i tillvaron), nej då har vi fan inte råd med höjda generella barnbidrag och dylikt!

    Hemma hos oss hamnar barnbidragen på sparkonton, och visst, det är väl bra den dagen barnen vuxit upp och behöver lämna boet. Men jag skulle mycket hellre vilja att de skattepengarna gick till att säkerställa en dräglig tillvaro för funktionsnedsatta (eller åtminstone till familjer med verkligt låg inkomst)!

  19. Det finns ju fler vinklar än själva barnbidraget. Som att varför ses det som okej att skaffa föer barn än man kanske har råd med? Eller som att inkomst inte alltid är det som leder till en viss ekonomisk ställning (man kan bo gratis, aktieutdelning, mm) som innebär att man på pappret tjänar mindre varje månad men kanske har en brs ekonomi. Har svårt att tro att inkomstprövat barnbidrag är lösningen eller problemet faktiskt. Men så är jag liberal och tror att vi alla skulle klara oss bättre om vi fick bestämma mer själva 😊

  20. Jag FÖRSTÅR verkligen inte varför barnbidraget inte är inkomst baserat, precis som allt annat från försäkringskassan och inom omsorgen. Våra förskoleavgifter handlar ju om vår inkomst osv. Så gammalt och ruttet förhållningssätt. Jättekul, absolut, att bidraget höjs. Men alla är verkligen inte i behov av det.

  21. Jag kan hålla med om att låginkomsttagare bör få mer samtidigt tycker jag att alla som har barn har lika rätt till barnbidraget oavsett inkomst så länge pengarna går till barnet. Jag är tacksam för att dom ska höja med 200kr/barn och tänker genast ”va bra,det räcker till 2 blöjpaket utan rabatt.” Ska också tillägga att jag arbetar 80% inom äldre vården som vårdbiträde och är själv inte någon höginkomsttagare. Har en sambo som arbetar 100% som outbildad snickare. Vi sätter barnet i första hand. Förstår hur du tänker och det är en bra tanke.

  22. Som jag har förstått det skulle det kosta för mycket med handläggningen av bidragen om man införde inkomstprövning. Det är helt enkelt onte värt det – skulle inte ge mer till dem som bäst behöver det.

      1. Det är tyvärr så att inkomstprövat barnbidrag tar mer resurser från Försäkringskassan, än vad som skulle ”tjänas in”. Med inkomstprövat barnbidrag ska det sen också ske en avstämning gentemot slutdeklarationen från Skatteverket, vilket kan resultera i tråkiga återkrav. Skulle vara samma system som bostadsbidraget har idag, vilket innebär att när personer uppger felaktig inkomst för kalenderåret och sedan tjänar mer än så, kan de bli återbetalningsskyldiga för delar av eller hela bostadsbidraget de fått under året. Men håller i sakfrågan med, att de med låga inkomster bör få mer hjälp (för alla barns lika värde och skull!)

  23. Nej jag håller inte med. Hög inkomst skall generera mer skatt men barnbidraget skall inte vara allmosor till sämre bemedlade barn. Nu ser vi om kommenterandet funkar då? 🙂 Kram

  24. Slopa barnbidraget helt och hållet. Väljer man att skaffa barn så bör man ha råd att ta hand om dem med eller utan bidrag.

    1. Såååå, att skaffa barn ska bli en klassfråga menar du? Bara de rika och priviligierade ska få föröka sig? Charmig åsikt…

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..