Den privata frågan som tydligen inte alls är privat

Brukar du fråga folk du träffar väldigt sällan/knappt känner/totala främlingar när de hade sex senast? La en riktigt kabel sist? 

Det gör ju ganska få. Men det däremot förvånansvärt många tar upp, med folk de knappt eller inte alls känner är NÄR man tänkt skaffa barn nummer två. Om jag fått en spänn för varje person som bombat mig med den frågan under senaste månaderna… Hade inte haft några bolån kvar. Tro mig.

Det är rent ut sagt ett jävla tjat. På ett sätt som inte kan tolkas som annat än maniskt. Och märk nu skillnaden på ett ödmjukt ”är ni sugna på fler barn?” och flåsiga ”Nuu börjar det väl bli dags för tvåan snart?!”. Och det är bara kvinnor som frågar, eller snarare tjatar. 

Det tjatas på ett sånt sätt som rymmer uppenbart mycket måsten och borden. En cementerad bild av hur the TRUE familjebildning ser ut. Som alltså ska projiceras hej vilt. Och är ju en ganska väluppfostrad människa så jag kopplar på tålamodet och försöker svara lite artigt. Men börjar snart gapa och gorma till svar om folk inte håller snattran.

Tänk om jag just fått missfall? Tänk om vi inte vill ha fler barn? Tänk om vi försökt i ett år utan att lyckas? 

Tänk om folk kunde skaffa lite bättre praktisk empatisk förmåga.

Ps: hur ofta tror ni Linus får samma fråga? Rätt svar: typ aldrig. 

  1. men folk är inte klok. Har just klämt ut tvåan(flicka nummer två) och har dessutom bara 16månader emellan och får höra hela tiden att vi måste skaffa en tredje så de blir en pojk. alltså !!!! karaterspark i ansiktet !!! är väldigt nöjd med mina BARN! för barn är vad det är och inga kön.

  2. Sådant gör mig galen. Vill svara ”skit du i det”. Något som folk också tycker att de får vädra sina åsikter om är huruvida man får skaffa fler än två barn. Vi som vill ha tre barn får massa åsikter om detta upptryckt i ansiktet.

  3. Ja, det är konstigt det där hur den frågan inte alls verkar vara för privat för vissa.
    Jag är 35 och har inga barn men hade ett stabilt förhållande, så gissa hur många gånger jag har fått frågan om jag inte ska skaffa barn snart!? 😉
    Svaret på den var ju ”Jo, jag vill ha barn någon dag men just nu så håller vi på att flytta/byta jobb/resa” Att skaffa barn passade alltså aldrig i mitt förra förhållande, såhär i efterhand så var det nog också så att jag inte riktigt ville skaffa barn med just honom.
    Så här 2.5 år efter separationen så är jag gravid med en annan man och har aldrig varit lyckligare.
    Men med det sagt så kan man aldrig veta hur det ligger till i någon annans liv.

  4. Var det tre dagar sen? Eller möjligen fyra, när du skrev att du skulle sluta vara en tyckare. Skulle sluta ha åsikter och försöka skapa debatt om allt och inget? Eller var det bara påhitt, ett inlägg skrivet i stundens infall? Du skulle ju göra saker istället för att sprida åsikter bara. Var det inte så?

    Nu kommer väl du och alla andra här tycka jag är jättedum för att jag påtalar inkonsekvens, men kom igen, liiite längre kan man väl begära att nån står vid sina föresatser, varför annars uttrycka något om allt kan vara det motsatta några dar senare?

    1. Nä du Mia, nu citerar du ur eget huvud. Har aldrig sagt att jag ska sluta ta upp x antal frågor som berör mig, även fråga läsare vad de tycker och tänker. Har bara sagt att jag inte vill eller pallar lägga lika mycket tid på att debattera och det framförallt i kommentarsfält som innan. Inte lägga all den tid jag lagt innan på att försöka övertyga och överbevisa.

  5. Haha Malin, karatespark i ansiktet!!! Jag dör så kul!

    Själv har jag ett barn. Jag känner inte igen detta som en typisk kvinnlig fråga. Både jag och pappan har lika mycket blivit tjatade på av både män och kvinnor. Den perfekta lösningen på det irriterande frågandet var att separera! Jeflar vad tyst det blev!

  6. Men skriver inte du ganska ofta just om funderingarna om/när ni ska skaffa fler barn här på din offentliga blogg? Och även om just de andra sakerna du nämner som tabun, om när du tänker ha/inte har sex med din man och dina toalettbesök, tycker jag som flitig läsare kommer upp då och då just i denna blogg. Jag är själv väldigt privat som person (åt det tråkiga hållet) och även mot andra människor, men skulle jag träffa just dig någon gång Cissi så skulle jag utgå ifrån att detta är en del av dina naturliga samtalsämnen 🙂

    Jag har förresten också ett barn och får också frågan om ett andra barn, av andra kvinnor. Har hittills inte tagit illa upp, tycker mest det är roligt när någon intresserar sig för mig och mitt liv. Men förstår att det är jobbigt om man är ofrivilligt barnlös så skulle inte själv fråga om inte den andra tagit upp ämnet. Jag har inte fått frågan av så många som själva har ”perfekta” kärnfamiljer, mer av kvinnor utan barn, en ensamstående mamma med ett barn som själv önskar fler barn osv.

    1. Jo, men allt handlar ju om vilken relation man har och hur man ev frågar? Och bara man själv håller i taktpinnen så att säga, alltså bara för att jag är öppen med mkt ger det inte random folk mandat att tjöta på om sånt jag själv inte väljer att ta upp. Eller hur tänker du?

  7. Jag blir så ledsen av den frågan. Vi är tre i vår familj, å ser oss som en fullständig familj. Men jag fick 1 mån efter att vår som föddes den frågan. Sedan har frågan förföljt oss. Den sårar. Den underkommunicerar så mkt, att man inte räcker som familj, att man inte orkar (som mamma) att man inte kan osv… Det är som om folk ser en som en trebent hund, som dysfunktionell. För att inte tala om alla teorier som finns om ”ensambarn”. Jag har aldrig funnit ett bra svar. Jag blir bara sårad. Och ärrad.

  8. Alltså som kvinna kan man ju aldrig någonsin göra rätt och att bli ifrågasatt tillhör vardagen för oss.

    Är man kvinna, singel och börjar närma sig 30-strecket: den eviga frågan är ju om man inte ska skaffa snubbe snart och då i förlängningen barn för att klockan tickar ju och att vara ENSAM kan ju inte vara så kul.. Hur många ungkarlar tror ni får den frågan (dessutom med medlidande)
    Är man kvinna, i fast förhållande och inte har barn: den eviga frågan är om man inte ska skaffa barn snart???
    Är man kvinna och har ett barn: den eviga frågan om man inte ska skaffa en till snart???

    Kan inte någon bara ge oss en jävla break och låta oss leva så som vi vill. Män verkar ju ingen ha några förväntningar eller krav på vad gäller både familjebildande eller skaffa partner, är inte det märkligt… Är också ofta kvinnor som pressar andra kvinnor, undrar om det är nåt internaliserat kvinnohat då

    1. Jag är 34, har ett riktigt bra liv med fast jobb, bostadsrätt i Sthlm, fina vänner och aktiviteter på fritiden. Var på anställningsintervju igår, fick frågan ”hur kommer det sig att du inte träffat någon man?”. En man i min ålder hade ALDRIG fått den frågan! Kände som jag typ var tvungen att försvara mig liksom

      1. Sandra! Usch och fy. Känner igen det där, jag är ungefär i samma situation fast snart 30 år, och jag var på anställningsintervju förra året och vid frågan om jag är singel och jag svarade ja, fick jag reaktionen: ”men gud så bra, då kan ju du jobba mycket!”. Ja eller hur, för är man en så tragisk sate som inte lyckats skaffa sig en partner så är jobb det enda man bryr sig om….? Skön värdering. Kan säga att jag inte var så intresserad av den tjänsten efter det.

  9. Så märkligt att folk aldrig klarar att lära sig hålla snattran när det kommer till vissa frågor. Vi blev planerat gravida bara fem månader efter första dejten och överöstes med kommentarer om att vi ”kanske borde ta det lite lugnt” och ”ojoj ni känner ju varandra inte än”, ”borde ni inte vänta” osv men så fort bebis var urklämd började frågorna om tvåan, då var det tydligen ingen tid att vänta eller lära känna, trots att vi bara dejtat i fjorton månader utan nu skulle här PRODUCERAS. Aldrig blir folk nöjda.

  10. Och vi som valt att ha fler barn, väntar nr 5 får ständigt försvara vårt val att ha sååå många. Och folk tar sig rätten att säga åt mig: men nu räcker det väl?
    Är så jäkla less på att folk ska kommentera allt hela tiden. Och ja samma här. Ingen säger något till min man de tjatar bara på mig…

    1. Samma här! Vi är en välfungerande familj med 4 barn. Vi har jobb, barnen fungerar bra i skolan, vi äter bra mat o.s.v… barnen har det bra och mår bra helt enkelt. Folk tyckte vi var galna som skaffade 4:an och nu när jag börjat yppa att jag är sugen på en 5:a får vi helt plötsligt höra att vi är oansvariga. LÅT MIG SKAFFA SÅ MÅNGA BARN JAG VILL!!!

      1. Fick höra av en lärare på skolgården som var fröken till min syster en gång i tiden att: ”nu måste det räcka med barn. Du kan inte ha en bebis på armen hela livet”

        Jag har aldrig tidigare haft med kvinnan att göra. Min son som var med stod snällt bredvid, han har precis börjat förskoleklass och aölt fungerar bra för honom. Jag storhandlar själv med alla barn och de är aldrig något problem. Min man och jag delar på ansvaret. Vi har båda jobb osv osv osv. Vi är också en väl fungerande familj och trivs att göra saker tillsammans.

        Hur kan denna kvinna anse sig ha rätten att säga så?
        Jag blev så paff att jag inte kom mig för att svara… så tråkigt att behöva försvara detta väl och nästa ursäkta att vi har många barn.

  11. Efter år av ofrivillig barnlöshet, fejkleenden och ”nej vi vill nog inte ha några barn” följt av attackgråt i badrummet skulle jag aldrig, aldrig, aldrig fråga någon om barn som inte tar upp det själva först. Man kan aldrig veta hur mycket ens fråga kan såra.
    Nu när vi har ett barn är det nästan ingen som har frågat om en tvåa, trots att ettan snart är fyra. De som vet hur vi kämpade (vi har varit öppna med problemen i efterhand, när vi var mitt i det gjorde det för ont) vågar väl inte för att de tror att vi kanske försöker och inte kan. Men jag är så nöjd med min skrutt. Jag är så nöjd med att ha varit gravid, genomgått en förlossning, ammat, haft en bebis. Jag behöver ingen mer bebis. Been there, done that. Nu vill jag se vad som händer när man har en fyraåring, femåring, sexåring och så vidare.
    En del av mig önskar ettan ett syskon, för att syskon kan vara fantastiskt. Och jag vet att min man nog egentligen vill ha en tvåa även om han inte har tagit upp frågan på riktigt. Men jag vill verkligen inte. Det finns inget sug, ingen längtan. Inte ens när jag får nosa på små nyfödingar önskar jag att jag hade en egen. Jag tycker att vår familj är komplett som den är och skulle någon våga sig på att fråga så säger jag det.

  12. Folk är dumma i huvudet rent ut sagt. Jag är 41 år gammal och är gift. UPPENBARLIGEN vill vi inte ha barn eller kan inte. Hur fan kan man tycka som utomstående att man har rätt till den informationen? Skäms man inte av att fraga?? Jag har fått kommentarer som ”skaffar du inte barn med honom så kommer han kanske lämna dig om några år och skaffa barn med en yngre” (tänk om det är han som inte kan få barn?), ”jag tycker verkligen du ska frysa dina ägg” och ”varför vill inte du ha barn?”. Den sista frågan kom från en självgod man på en kurs i ledarskap, vi kände inte varann överhuvudtaget. Jag är så förbannat less pa att behöva förklara för utomstående varför vi inte har barn så jag kräks snart. Till skillnad från dig får jag alltså även dessa kommentarer av män, jag upplever att de till och med känner sig hotade av en barnlös kvinna.

    Par som har barn frågar också, och då brukar jag fråga tillbaka: vill inte du ha ett barn till?? De blir alltid irriterade och jag undrar varför?? Du får fråga mig men jag får inte fråga dig??

    Jag upplever att i denna frågan finns alltid en icke uttalad anklagelse att det måste vara något fel på mig om jag inte har barn (kvinnor tycker lite synd om mig och män känner sig hotade). Jag känner mig så jävla otillräcklig och det bekräftas om och om igen.

    Sedan ser folk mig med barn och kläcker ur sig förvånat: Du gillar ju barn!

    Hissen går inte ända upp…..

  13. Amen! Inte skitkul när man precis fått mens igen efter sådär 7 månader av förhoppning att den inte ska komma, så får man frågan om man inte ska ha en till bebis snart, då vill man bara spotta… Så viktigt ämne att ta upp, folk (kvinnor) måste sluta ta sig rätten att fråga! / Äntligen gravid igen efter 1 år av längtan och 1 år av tjat från idioter.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..