Men om ni ändå undrar

Mina tankar kring barn nummer två är alltså ibte HEMLIGA. Men visst är det härligt när man får berätta och öppna upp sig på eget initiativ!

Skulle kunna skriva 22 inlägg på raken om frågor och press kring familjebildning. Om normer och snäva mallar vi alla förväntas följa. La upp mitt förra inlägg här, på insta för en stund sen (följ mig där förbövelen – cissiwallin, om du inte redan haft den goda smaken😋) och det fullkomligt exploderade i kommentarsfältet. Axplock:

Och visst vill man tänka att det är samma lilla socialt inkompetenta klick som härjar runt och utsätter tusentals framförallt mammor för detta tjat. Men tyvärr är ju normen så stark att många inte ens verkar reflektera 10 sekunder innan de öppnar munnen. Börjar försöka övertyga en om att det är såå viktigt med syskon, dessutom med en bjussig dos skuld á la ”Helmer vill nog så gärna ha ett syskon!”. Öh? Helmer är två år, han vill ha obegränsat med chokladbollssmet och kattvideos på Youtube. DU däremot, du vill så gärna prångla på omvärlden din vision om att bygga familj på bästa vis…

Om vi ska ha fler? Fattar ju att x antal ändå vill veta, av frågorna att döma😅 Vi VILL ha en till. Men inte nu. Tänker kanske sätta i hormonspiral inom kort, även för att försöka få ordning på den massiva mensen. Och ta ut den efter jul, kanske rentav framåt sommaren. Tänker att Helmer ska få fylla tre. Så han är närmre 4 när syrran eller brorsan föds. Om det är lika lätt att bli på smällen som sist. Sånt vet man ju givetvis aldrig. Har med andra ord landat ganska okej i att inte vara en morsa som får barnen tätt (det tåget har ju redan gått) och omfamnar den för mig tryggare känslan i att ha lite ”ensamtid” till med det vilda, nyfikna och känsliga barn jag har. Vill ha en till eftersom det känns fint att vara fyra. Men fattar heeelt att många inte pallar och stannar vid en. Ingen ska få massa blamegame för det!

Och eftersom jag trots allt aldrig varit hon som drömt om barn, haft det som starkast lysande mål innan en viss ålder och så vidare så… Försöker väl ärligt talat fortfarande hantera chocken i att ha en liten människa som bor med en, som man satt till världen. Det är ännu, stundvis ganska overkligt. En berg- och dalbana. Tack och lov med väldigt massa kärlek, skulle ju liksom ta gift för honom och så vidare. Men känner man sig som ett vuxet barn själv så kanske man lättare känner sig vilsen och omtumlad i sitt mammaskap. Utmaningen blir större. Eller nåt.

Men om jag ändå skulle råka bli preggo ganska snart så kör vi på. Inte så att jag absolut inte vill ha barn inom ett år. Men man kan ju ha planer och visioner. Sen kan livet bli tvärtom och då får man ta det på volley. 

  1. Jag håller helt med att dessa frågor inte ska behöva komma så ofta det är ingens business förutom den egna familjen!

    Men att just DU får frågor kanske kan ha att göra med att du lägger ditt liv delvis offentligt i en blogg och jag tycker mig minnas att du skrev för ett tag sen att ni hade börjat försöka med en 2a och du testade grav test osv. Det kan ju göra att folk har läst din blogg och därför undrar.

    Men generellt sett så suger det ju att folk ska fråga sånt hela tiden. Jag har en ganska absurd upplevelse om detta som jag kan dela 🙂 vi har bott utomlands länge och bodde först i en storstad i Europa, där alla våra vänner jobbade järnet osv osv – många ville inte ha barn, några fick 1 barn, någon adopterade… Vi fick 2 barn tätt, har dessutom 2 bonusbarn. Så vi var ‘dom som har barn tätt, många barn osv’. Även om bonusarna inte bodde med oss men ändå. Anyway, så flyttade vi till USA, bor inte i någon storstad längre utan ett mindre område och HELT PLÖTSLIGT, typ första veckan, när jag gick med barnen till vår nya barnläkare så frågar han ‘och är detta dom enda barnen du har??’ – och låter helt som att vi är en jätteliten familj och ‘när kommer flera’?! Jag kände mig jättekonstig och kände nästan en press att få en 3a (bonusarna bor ff inte med oss). Så himla jobbigt/konstigt att bli jagad/påverkad av externa faktorer och personer på det sättet i en sån privat fråga. Vi försökte med en 3a men det blev inget, sorgligt då men i bakhuvet också OK för jag kände mig helt klar efter mina 2 som kom väldigt tätt men kände också av pressen från omgivningen… Där vi bor nu är 4 barn normen, och 5 även vanligt…. så himla olika. Nåt som borde vara så privat blir liksom inte det…?

    1. Jag skrev ju inlägget inte bara utifrån mig utan just som du säger – att såå många får dessa frågor. Alltså ett utbrett ”fenomen”.

      1. Jo så är det absolut. Och från mitt exempel så kan man ju se att detta ”fenomen” 🙂 finns inte bara i Sverige och det verkar tydligen inte sluta heller nästan hur många barn man än får…

  2. Pressen.. jag vet. Som någon skrev i ditt kommentarsfält, känslan av otillräcklighet slutar aldrig.. du förväntas ge minst ett syskon och därefter börjat tjatet om att du ska ha minst en av vardera kön och sen ett syskon av samma kön, never ending story.. men har du för många ungar bemöts man motsägelsefullt även av suckar och stora ögon som om man vore en galning. Det man kan göra är att hålla fast vid sitt och skita i alla andras kommentarer som alltid, man lever sitt eget liv med egna val och beslut och det kan ingen ta ifrån en. Man ska inte behöva försvara och förklara något privat för någon annan..

  3. Vår var över fyra år när tvåan kom, jätteskönt. Han hade kompisar att leka med, sov hela nätter, klarade sig själv på toaletten/vid påklädning/matsituationen osv. Jätteglad att vi väntade. Ingen konkurrens heller. Han brydde sig inte om att hon lekte med hans gamla bebissaker tex. Plus att han förstod att tex syrran behövde amma/sövas/tröstas och att han då kunde göra andra saker under tiden (väntsituationer). Nu är han fem och hon närmar sig ett och han är hennes största idol.
    Vissa tycker ju det är toppen att få barnen tätt men vi tycker det var toppen att vi väntade. 🙂

  4. Eller så går det inte att få en nr 2 även om man vill. Då är de där frågorna som ett hugg i hjärtat. Varje gång. De få gångerna man inte orkat stå emot och svarat för att det inte går. Då blir det total tystnad istället.

  5. Har en nyfylld treåring här. Vill så gärna ha ett syskon. Folk frågar när det kommer. Jag har fått upprepade missfall precis, och allt känns så deppigt och tråkigt. Hatar att få frågan.. får typ panik när jag tänker på att jag kanske inte KAN få en till. Man blir ju inte yngre (är 34) 🙁

  6. Otroligt att det ses som okej att ställa den privata frågan! Vi har knappt 23 månader mellan våra barn och det var flera som sa ”hur tänkte ni nu?” för de tyckte vi skaffade barn så tätt….Ja vad svarar man på det? Känns som en sån taskig kommentar till någon som precis berättat att de väntar barn

  7. Har precis fått vår 3 åring diagnostiserad inom autismspektrum av det svårare slaget med en allvarlig språkstörning. Att få ett till barn känns uteslutet. Det är på ett vis en sorg. Förstår inte hur vi skulle klara ett barn till. Men det är inte så hemskt enkelt att förklara för folk, vilket säkert beror på att det är oerhört svårt för folk att sätta sig in i vår situation. Hellre att vi är tre som håller ihop älskar varandra än fyra och en familj som kan gå sönder. Dessutom är jag och min man av åsikten att ett syskon ska komma till för att man önskar ett barn till och inte enbart för att det är ”bra” med syskon. (Obs har själv 2 syskon så vet allt om hur det är att ha syskon-både positivt och negativt).

  8. Bara ett tips om hormonspiral: det tar ofta ca 6 månader innan den kickar in ordentligt och styr upp mensen. Satte in en själv i januari för att sommarsemestern skulle bli easy-peasy, men icke, jag blödde var och varannan dag i över 6 månader. Först nu efter 9 mån är den så gott som borta, så det är inget jag skulle köra på i bara några månader och sedan ta ut igen, det är som att be om ännu mer problem! Är jättenöjd med den nu, men vägen hit var lång 😉

  9. Vi har snart fyra barn ( är i v 27 nu ) och vi har mellan 13-18 månader i mellan allihop och jag och min man får frågan dagligen hur tänkte ni nu ?! Varför vill ni ha så många ?! Ska det aldrig ta slut ?! Hahaha familjen annorlunda nästa ?! Hela tiden får man dessa kommentarer i affären på tunnelbanan av släkt och vänner ! Varför bryr sig folk ?! Ja vi vill ha alla fyra ja det är jobbigt ibland vi tycker att det är mysigt med allihop och framförallt det är vårat liv med våra fantastiska fyra barn 🙂

  10. Men tre-fyra år är inte långt mellan barnen! Rent evolutionärt borde vi ha lite längre än så tom. När vi levde som jägar-samlare på savannen så ammades barnen upp i sex-sju års åldern och det var antagligen extremt ovanlig att få barn tätare än vart sjunde år. Vi gör en massa saker som går emot vår evolutionära utveckling men hjärnan funkar ju som den gör och om den inte riktigt är funtad för att ha barn tätt med endast en partner (vi levde i familjegrupper med barnen som ett gemensamt ansvar)som stöd är det inte så konstigt om man blir stressad av att ha barn med 1,5 års mellanrum.

    1. Nu blir jag nyfiken och vill veta mer! Levde de i celibat sex-sju år för det fanns (väl??) inga preventivmedel? Amning stoppar ju mens ett tag, men inte fler år? Eller? Obs! Jag menar inte att ifrågasätta dig för jag kan inget om forntiden. Jag blev bara nyfiken 😊

      1. Jag tror att det helt enkelt kostade så mycket energi att amma och bära på de små barnen och leva ett jägarsamlar liv (ständig vandring och ojämn mattillgång) att kroppen inte var lika fertil. Det kan också vara så att de tillämpade andra inte så trevliga metoder för befolkningskontroll. Man vet såklart inte helt säkert men om man jämför med de små folkspillror som fortfarande lever som jägarsamlare så ser det ut så för dem. De föder inte barn särskilt tätt.

  11. MEN VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ FOLK?! Hur kan detta vara en så vanligt förekommande grej?? Det är lika sjukt som att folk fortfarande frågar kvinnor om de är gravida så fort magen putar minsta lilla.
    Framför allt så kan jag inte förstå varför man bryr sig över huvud taget om andras skaffande eller icke-skaffande av barn/syskon. Har de så fruktansvärt ointressanta liv själva? Det är en sak att vilja lära känna någon, prata på djupet osv och i ett sådant sammanhang komma in på detta ämne – men det här verkar ju vara något folk väller ur sig till främlingar, i förbifarten?!
    Fattar inte.
    Bra att du tar upp sådana här grejer. Folk behöver lära sig lite jävla hyfs.
    /Höggravid och noll tålamod

    1. PS. Det är nästan 5 år mellan mig och min syster och vi är bästa vänner. Plus att hon verkligen kunde avlasta mamma och ta hand om mig när vi var små. Så ingen stress!

  12. 18 månader mellan mina. Frågan: var det planerat? Kommer mer än ofta. Jag brukar svara att vi knullar på lust, inte planering. Får tyst på dem. Ställer man korkade obekväma frågor får man räkna med likadana kort tillbaka.

  13. För oss kom frågan om vi skulle skaffa barn efter typ 6 månader som par. När vi efter 8 månader flyttade in i en 4a trodde folk att jag var gravid (och gjorde helt sjuka antydanden på det).
    Sanningen är att vi försökte ganska tidigt, men det gick inte. Efter ett år av försök sökte vi hjälp, och fick veta att IVF var enda möjligheten.
    Det tog 4 behandlingar innan det tog sig och när vi gick ut med att vi var gravida så berättade vi även om våran kamp, hoppas lite att några tog åt sig och förstod att man inte frågar och tjatar.
    Men tjatet tog inte slut där, nu började folk istället säga ”min bekant/vän/kusin gjorde Ivf och sen blev hon gravid på naturligt sätt med nummer två”, jättekul att höra (inte). Vi hade ju fått domen att vi inte kan själva, sluta ge oss falska förhoppningar och sluta tjata!
    På nått konstigt att lyckades vi faktiskt bli gravida, när sonen var 8,5 månad, utan att ens ha försökt, det bara blev..
    Gissa om de ovan som tjatat blev nöjda och tjatade ännu mer om det.
    För oss har det inte ens varit på kartan att få mer än ett barn, vi var så glada att få ett, vi bestämde även att vi inte skulle göra Ivf igen.

  14. Tack för dina inlägg o ärlighet! Så skönt o läsa. För mig blir det knappt 3 år mellan mina barn. BF+13 för elefantbebis 2 nu. Mååånga frågor har vi fått när det e dags osv. O nu känns det nervöst när storebror är upp o ner i humör o hyperaktiv. Det finns aldrig en bra tidpunkt emellan för det kommer trotsåldrar osv. Men jag har varit den styrande. Vi pratade om två år emellan max men sen har vi flyttat två ggr på två år, byggt hus. Bytt jobb båda två o landat i det. DÅ kände jag mig redo. Man måste få bestämma själv o ingen har väl rätt att veta. Eller fråga.
    Ungefär som nu. Hur mångs ggr har jag fått höra att de e dags o föda. Eller har den kommit än? O alla igångsättartips. Jag orkar inte ens prova för har ingen energi till o storstäda eller gå snabba promenader osv. Jag vilar o väntar. 😇

  15. Nej, det är ofint att fråga NÄR man ska ha nummer två. Men jag tycker inte det är ofint att fråga OM man skulle vilja ha fler barn. Eller tycker du det?

    1. Allt handlar som sagt om HUR man frågar. Att ödmjukt fråga om nån är sugen på fler barn och sen inte hålla på och försöka ÖVERTYGA när svaret inte blir som man tänkt… 👍

  16. Vi har tre barn som de skiljer tre och ett halvt år emellan och det är tydligt hur omgivningens intresse har minskat för varje barn. Första graviditeten var ”folk” superengagerade i och vi hann knappt komma hem från BB innan ”alla” ville komma och träffa vår bebis. När det var dags för henne att bli storasyster så låg folks intresse någonstans mittemellan och när vi väntade och fick vårt tredje barn var det mest ”Jaha, en till minsann”. Rätt trist det också med tanke på att alla graviditeter, förlossningar och barn har varit lika stora för mig 🙂

  17. Frågan om det var planerat är ingenting som jag tar illa upp över. Våra barn är superplanerade. Fyra försök, tre barn. Fast om det inte hade gått lika ruskigt lätt (när vi väl hade bestämt att vi ville ha ett tredje barn tog ett ägglossningstest som visade att ägglossningen var på gång inom ett par dagar, två veckor senare plussade jag…) så kanske det inte hade varit lika kul.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..