Tack brainers

Tack för all inputs kring barnbidrags-ideologi och pengafördelnig! Gillar när vi kan diskutera och analysera på såpass saklig nivå. Trots att jag sällan hinner sitta och debattera med enskilda. Men läser, hmmar, tar in och tänker ett varv till.

Sen skulle jag kunna spinna iväg i mängder av tankar och diskussioner om hela samhällsstrukturer, klyftor, dubbelmoral (hallå jag älskar ju mina priviligierade cents men avskyr samtidigt att det såklart är på bekostnad av andra, att det inte finns någon reell rättvisa)… Å ena sidan är jag (i alla fall i fina tankar) allt åt alla-god, å andra sidan liberal (egoist) som tycker att man minsann ska jobba sig till framgång blabla. Man orkar väl inte alltid ha en fullständigt empatisk och rättskaffens analys man lever efter, sådär nära till hands i rockärmen. Klart jag också tycker det är gött när barnbidraget kommer in. Extra slantar att köpa nåt ungen egentligen inte är i akut behov av, mjölka och göda lite kapitalism en fredag på stan ni vet… 

Vissa månader är jag duktig och skänker barnbidraget till någon jag vet behöver det mer. Men det kan också vara knöligt. Som någon jävla självgod Bono som kommer på sin höga häst och tycks förvänta sig evig tacksamhet.

Brukar också fastna i tankar om hur tacksam man ska vara för det liv man har kontra hur mycket skam man ska känna över att ha fötts med x antal vinstlotter. Hur mycket dåligt samvete är rimligt att ha för att tillhöra den lilla procent av världens mest priviligerade människor? Hur mycket bör man försöka kompensera? Ja, ni hör ju. En kan ju bli galen av såna här tankar, existensiell kris light. Men det är väl ändå bra att vara reflekterande, försöker jag tänka, mellan alla flygande bollar i skallen. Det minskar väl risken för att bli nån världsfrånvänd brat med noll respekt för pengar, noll insikt kring sina vinstlotter… ? 

Sa hon som gärna dricker gratiskaffe.

  1. Angående att skänka pengar och fattiga barn och föräldrar. Jag tänker att så länge man skänker anonymt och inte gör något väsen av det, så tycker åtminstone jag att man inte sitter på någon hög häst. Ifall man har utrymme för det i sin egen ekonomi, och vill hjälpa, finns det massor av t.ex. 90-konton, som man kan låta pengar gå till. Har man råd och lust kan man betala månatligen via autogiro. Då sköter det sig självt helt och hållet, och man slipper känslan av höga hästar. Jag tror också att så länge inte givarna slår sig för bröstet och basunerar ut sin givmildhet för att plocka något slags moralisk poäng, så behöver inte de som får pengarna känna samma tacksamhetsskuld.

    Sedan finns det ju många andra sätt att bidra på. Säkert känns det kymigt att komma med en bunt sedlar till en kompis som har det knapert. Kanske lättare både för givaren och mottagaren då ifall man istället ger avlagda leksaker och kläder till dennes barn, så att föräldern i sin tur kan använda de skrala pengarna till mat och hyra.

    Eller missar jag någonting nu?

    1. Håller med dig, men jag måste ändå fråga hur detta är bättre att få anonyma pengar än att bli inkomstbeprövad?

      Dessutom, måste ju ändå bli större sannolikhet att staten är mer rättvis till vem som borde behålla pengarna än att Svensson ska tycka det är ok att hen avstår sina pengar.

      Inte till dig nu utan allmän anekdot för er alla.
      Jag blev faktiskt lite vansinnig på en vännina som bestämt hävdade att de inte skulle klara sig utan barnbidrag. Då hade de precis byggt ut huset för en miljon. Visst huset var inte så stort innan men alla hade var sitt sovrum och ett kök samt vardagsrum. Hon hävdade att de hade varit tvugna att flytta om de inte byggde ut. Trams. De hade klarat sig fint med det de hade.

      Sa jag att de hade två bilar och två hundar samt en ganska dyr hobby också?

      Barnbidraget är en stor källa till orättvisa där som om något ökar till klassklyftorna. Som gör skillnad på att den lilla gruppen som inte har råd att åka på semester mm än mer avikande och står ut än mer då barnbidraget är det som gör att så många har råd med charter. Var det det pengarna var tänkta att gå till? Nät Agda på hemmet inte ens kan få en påtår på kaffet som kostar 1kr eller lilla Sara inte får assistans i skolan som hon skulle behövt för att kunna gå tillsammans med sina kompisar i skolan till samma förutsättningar som de gör? Eller mamma Ella i norland inte ska behövs föda sitt barn i bilen.

      Vi pratar om att vi inte ska ställa grupper mot varandra. Vilket trams. Så klart vi måste. Pengar och tillgångar är inte oändliga resurser. Vi måste prioritera. Svårare än så är det inte.

      Och så sitter folk och tycker att vi ska ha barnbidrag för alla och det ända de kan hänvisa till som skäl är någon luddig idgologi om att det ska vara lika för alla så att det känns bra i magen att betala skatt eller inte känna sig utpekade. Känslor får alltså gå före reella praktiska problem som folk faktiskt har.

      Sov så gott om nätterna, ni som tycker ni förtjänar ännu en resa eller 200kr till i sparrisen till plutten.

      Mvh liberal

      1. Hmm

        Jag skrev inte om barnbidraget. Jag syftade på när man vid sidan av systemet skänker pengar till organisationer, som ekonomisk och socialt hjälper utsatta familjer. Som när Cissi privat skänker sina egna pengar till någon bättre behövande.

  2. sparar ungarnas peng i fonder så dom har sina slantar när dom blir 21. blir ju en bra slant till vardera att ta körkort, köpa bil, resa eller varför inte insats till lägenhet.

  3. Varför tar det så lång tid innan kommentarerna kommer upp?
    Flera timmar sedan jag skrev min förra i den här tråden.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..