Nybliven morsa-hagelstormen

Hängt hemma hos Helmers gudmor Bella idag, och fått träffa nybakade Livia för allra första gången! Lilla räkan! Man blir ju fan sugen. Fast ändå inte. Fast ändå. Fast… Ja, mycket dubbla känslor alltså. Men en till ska jag ha! När det än blir.

Jag och Bella drack mängder av kaffe, mölade kladdkaka med grädde, hallon och CENTER (den smakkombon!) och snackade såklart om allt från förlossningsanekdoter till de största utmaningarna med att bli morsa för allra första gången.

Det jag minns som en av de mest omskakande grejerna var den HAGELSTORM av goda råd, ”goda råd” och ja… Aldrig sinande strömmen av alla som ville berätta för en precis exakt hur man skulle göra och inte göra. Och klart det är lätt att falla dit själv, som en klassisk momsplainer. Men mam måste ju tänka sig för! Regeln jag försöker leva efter är att enbart komma med råd och rön om någon nybliven morsa (eller farsa) frågar. Annars: ödmjuk tystnad. Lyssna mer än berätta. Folk har ju alltsom oftast fullt sjå ändå med att hantera alla känslor som trängs i kroppen, i den där sköra och stapplande fasen. Då kan ännu ett jävla oombett råd riva upp som ett stort sår. 

Det värsta jag var med om där var de som påpekade att min amning visst hade funkat ”bara jag kämpat lite mer”. Exakt hur skulle den kommentaren hjälpa? Vad vill man uppnå med att säga något sånt? Sadism light? Minns att en jävla kärring jag knappt känner, bekants mamma kläckte ur sig just detta när vi sprangs på och småpratade ett gäng där när Helmer bara var några veckor gammal. Blev så sjukt ledsen. Men pallade inte ta fighten. Vissa verkar inte gå att få tyst på. Deras mammaskaps-mässande är ett så starkt symptom på deras dåliga självbild, en slags kompensation för deras knackiga självkänsla. Att få ”glänsa” en stund. På någon annans bekostnad, men…

Eller tror man på allvar att ens mässande om RÄTT amning, RÄTT nattning, RÄTT anknytningsmetod och så vidare faktiskt är oumbärligt? Det är något av en liten gåta faktiskt. 

Upplevde du också likadant som nyförlöst första gången? Som att du befann dig mitt i en hagelstorm av tyck och tänk? 

  1. Eller så kan det ligga i mottagarens dåliga självkänsla att inte klara av tankar/åsikter/kommentarer från folk. Som kanske faktiskt inte menar illa. Det finns en sändare, det finns en mottagare. Jag har två barn och jag har ALDRIG tyckt att någon har sagt något otrevligt till mig om någonting kring graviditet/amning/förlossning osv.

  2. OT:

    Kära mama-gänget!

    Jag har tappat räkningen på hur många gånger min bebis vaknat panikslagen av att jag scrollat genom någon av era bloggar i iphonen när han äntligen somnat vid bröstet. Kan ni SNÄLLA RARA be annonsavdelningen att inte lägga in extremt högljudda videoklipp som startar automatiskt? Jag kan inte vara den enda samsovande småbarnsföräldern vars enda möjlighet att kolla bloggar är när barnen somnat bredvid. Det har aldrig hänt när jag varit inne på någon annan sajt, så det kan inte vara så svårt att lösa?

    Tusen tack på förhand!

    1. Det händer mig på Facebook numera också. Kan du inte sätta medialjudet på din telefon på ljudlöst, om inte Mama fixar det?

      1. Känns lite överkurs att hålla på och stänga av och sätta på ljud flera ggr per kväll för en viss sajts skull – men om det börjar hända på fb får jag kanske fundera på det… (mobilen är redan på ljudlös + stör ej) dessutom kör jag ofta white noise och då måste jag ha ljudet på. Verkar bara så onödigt att inte låta besökarna själva välja om de vill ha ljud på en reklamvideo eller inte, som bäddat för irritation.

  3. Jag håller med Johanna. Jag är helt övertygad om att ingen människa vill göra en nybliven mamma ledsen. Däremot vill man henne och den nya lilla människan allt gott i världen och jag har så otroligt svårt att förstå att det går att misstolka vänlighet och omtanke så fullständigt som Cissi gör. Möt människor i tron att de vill dig väl, så kommer du så småningom om att se världen så. Värt ett försök?

  4. Ibland när jag läser din blogg undrar jag vad du omger dig med för folk som inte kan bete sig. Jag känner inte alls att jag fått några mästrande/dömande/dryga kommentarer när jag blev mamma. Av vem skulle det varit? Vänner? Föräldrar? BVC? Ingen av dessa har varit annat än stöttande för mig. Eller är det främlingar på stan och bloggläsare som ger oombedda råd? Fattar inte riktigt. Och lider med dig, låter skitjobbigt man är ju så himla skör som nybliven förälder.

  5. Nej, jag känner inte alls igen mig. Dels tycker jag nog inte att jag fått så mycket ”oombedda” råd och får jag det så tar jag det inte på det sättet. De allra flesta gör det absolut inte av illvilja och kanske var det oumbärligt för dem skälva och de vill dela med sig. Och även om alla är olika så är det väl inte negativt att höra hur andra gjorde/upplevde det, framförallt om det är första barnet. Sen är jag själv kapabel att antingen ta till mig rådet eller avfärda det för att det inte är för mig. Jag visste ju fan ingenting om barn innan typ så det är mest uppskattat att folk delar med sig.

  6. Jag tänker att när man behöver värdera och bemöta råd efter råd (i vissa situationer kan man faktiskt bli pepprad, typ på BB eller när man träffar sin välmenande men just med bebisen rätt hysteriska mamma) blir man rätt trött i huvudet och till slut irriterad och då är man inte mottaglig för ens välmenta och rätt bra råd.
    Jag upplever absolut att jag får mer råd och tyckande om hur jag tar hand om mitt barn än om andra saker, t.ex. motionerande/arbete/matlagning etc.

  7. Jag känner igen mig. Och ibland är det verkligen inte inlindade som ”goda råd” utan folk uttrycker att folk som gör si och så och dåliga föräldrar. Man bah, åh men tack, dålig förälder, check. Till exempel att jag hade stora barnet på förskolan när jag var hemma med minstingen. Eller när jag var arbetslös. Då tyckte man på riktigt att jag kunde ju ta med barnen på möte med arbetsfördelningen osv. Jo men visst, funkar det för dig så fine. Men om det inte funkar för mig betyder inte det att jag är en dålig mamma. Jag tar inte åt mig jättemycket. Men jag kan ibland bli lite ledsen när jag tänker att vissa ”vänner och bekanta” går runt och på riktigt tycker att jag är en dålig mamma bara för att jag inte gör saker EXAKT som dom tycker att man ska göra. (Jag är för övrigt en kick ass mamma.) Själv försöker jag verkligen inte att ge goda råd i onödan. Sånt där som är så individuellt. För både barn och föräldrar är olika. Mitt enda goda råd till bekanta som är gravida eller nyblivna föräldrar bukar vara att inte lyssna på mycket på folk.

  8. Jag tror att man innerst inne bara vill väl med sina råd dvs saker som fungerat för just mig och mitt barn. Inget är menat att just JAG har rätt. Sedan när man samtalar med andra nyblivna mödrar så delar man ju ens erfarenheter allt är inte ”rosa moln”. Men är jag i akut behov av råd så frågar jag ju hellre. Samtidigt som jag hellre har tusen råd att prova än enbart ETT som inte fungerar. Jag har själv tre barn där amningen inte fungerar alls särskilt bra med de två första men jag gav mig attans på att jag skulle försöka med trean ändå och våga be om hjälp…det är det bästa jag gjort!

  9. Fick många ”goda råd” om att jag borde sluta amma snart, borde sluta sjala snart, borde sluta samsova , måste börja ge vanlig mat snart o.s.v. Jag upplevde att folk ville vara duktiga o veta bäst.

  10. Jag födde vår första för två veckor sedan och jag tycker hela graviditeten och de två första veckorna varit fulla med råd jag inte bett om. Särskilt råd om att ”ta det lugnt” – jag är en människa som trivs bäst med tillvaron när jag tränar mycket och har under en tuff graviditet varit nedstämd och längtat efter rörelse men fått höra att det är fel att göra det, jag skulle istället njuta (oklart av vad). Likadant nu, nu ska jag njuta och ta vara på tiden (klart som fan jag gör det utan att någon råder mig till det, hon är ju underbar vår dotter, men det kliar i benen av längtan att jobba lite) och inte vilja längta efter att vilja komma tillbaka till cykelsadeln. Helst ska jag nog inte ens ut och promenera utan bara sitta klistrad i soffan och ta det lugnt. SUCK.

  11. Känner absolut igen mig. Hände hela tiden med mitt första barn att folk skulle kommentera amning, icke-amning, klädesval, sovrutiner – you name it. Sååå tröttsamt.

  12. Det är nog bara en sak som är säker i sammanhanget, att det går inte att göra alla nöjda. Vårt första barn ammade jag i knappt två år innan jag inte orkade mer och då var det många som tyckte att jag ammade för länge. Hennes småsyskon blev flaskbarn redan på BB, det var det också många som hade åsikter om.

    Jag valde också efter en hemsk första förlossning att föda med planerat snitt gång nummer två och tre, detta föll inte heller alla i smaken.

    Eller att vi har varit väldigt sparsamma med barnvagn.

    Eller att barnen har sovit mycket i vår säng.

    För att inte tala om att våra barn (äldsta blev fem i juli) inte har gått en dag på förskola. Oj oj oj vad dumt många tycker att det är.

    Själv är jag toknöjd med dessa val och barnen verkar också vara nöjda och det är väl det viktigaste… 🙂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..