Mitt sista inlägg på mama

Det är dags nu. Varje era har ett slut, och min tid med mama har lidit mot sitt.

Den här sajten (mama, alltså) är speciell för mig ska ni veta. Det var bara 1,5 år sedan som jag jobbade med den på heltid. Då var jag var den som skrev merparten av artiklarna på sajten och den som skötte kontakten med alla bloggarna.

När jag fick mitt nuvarande jobb kunde jag inte riktigt släppa taget. Jag gillade den här sajtens läsare för mycket. Det känns safe här. Det är också därför jag vågat blotta mig så, som jag faktiskt gjort ibland det senaste året. Tack alla ni som läser, som fått mig att känna mig helt trygg med er.

Vi har tillsammans peppat (ibland även deppat) och ofta diskuterat mycket kring normbrytande föräldraskap och den inte alltid helt tacksamma rollen som singelmorsa. Alla era kommentarer har gjort mig gladare och klokare.

Och det är ju på grund av er jag tänker fortsätta.

Jag är jättepeppad att börja på ny kula. Det här känns som en nystart – att få göra detta helt på mitt sätt. Jag hoppas verkligen att ni vill hänga med mig till blogg.se där jag kör vidare i egen regi. Följ HÄR och på Bloglovin’ HÄR.

Namnet ”Dreamteam på deltid” begravs dock idag, så även mitt instagramkonto med samma namn. Men på DET HÄR instakontot kommer jag att lägga mycket mer krut och energi, och koppla det till nya bloggen.

Tack mama-redaktionen för den här tiden. All kärlek. ❤️

Vi ses där borta! 👋 👉

LOADING..

Längre bort från min comfort zone än någonsin

Saker en gör för kärleken ändå?

Igår gjorde jag något jag hade skrattat högt åt om någon sade till mig för ett år sedan.

Jag gick på livets första fotbollsmatch.

Det kanske inte låter som en biggie. Men för en person som får nära på panikångestattacker av folkmassor är det en väldigt, väldigt stor grej att göra. Speciellt eftersom folkmassan ska kombineras med bröl.

Men jag har lovat mig själv att utmana mig det här året. Och jag tycker VERKLIGEN jag har gjort det. Jag har gått till en tyngdlyftsklubb, jag har ställt mig på stora scener, jag har rutit till fast det varit läskigt, jag har gått på mingel där jag knappt känner någon m.m. Flera saker jag egentligen tycker är jättejättejätteläskigt. Och jag har märkt att för varje gång jag gör något sådant där, i min bok, jätteobekvämt så känner jag mig så jävla mäktig efteråt. För det är ju få saker som faktiskt är så hemska som man föreställt sig innan. De flesta grejer jag radade upp där ovan har jag till och med funnit… riktigt kul.

Och nu hade jag i alla fall lovat att gå på fotboll med Anna. Jag hade till och med halsduk på mig. Jag kände mig lite utklädd, men ska det va så ska det va!

Redan på vägen dit höll jag på att vända dock. Haha. Vi gick förbi en krog med massa snubbar som på riktigt stod och skrek ”bira bira bira BÄRS BÄRS BÄRS!”. Den sekunden var jag längre från comfort zonen än någonsin tidigare i år. Men väl inne på arenan kändes det faktiskt mycket bättre. Det var kanske i bröligaste laget för mig, men det var ändå MYCKET roligare att följa matchen än jag hade trott! Jag tror inte jag kommer ha säsongskort nästa år direkt. Men, det är ändå fint att hänga med och se någon annans stora passion… en gång i halvåret eller så. 😆

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Födelsedagshelgen

Jag vill fylla 30 alla dagar!

Förlåt för att det varit lite tyst på bloggen några dagar. Jag har haft fullt upp med att fylla 30! 😄

Igår var det dags och hela dagen var helt perfekt. Det var faktiskt så härlig att jag nästan helt glömde att ta bilder. Men det är ändå ett gott betyg. Redan på fredagen kom mina bästa vänner från Falun hem till mig och hjälpte mig förbereda för en brunch jag hade hemma på lördagen. Det blev så jäkla fint. Massor av mat, vänner och mimosas.

Jag älskar att samla människor jag känner som inte känner varandra sedan innan. Att bara sitta och iaktta dem lära känna varandra gör mig alltid så rörd. Jag var blödig hela dagen igår faktiskt.

Det är så otroligt att fylla 30. Tänk vad jag har hunnit med ändå. Det känns som jag redan hunnit leva ett helt gäng liv. Barndomen i ett kapitel. Tonåren och pluggtiden i ett helt annat. Sedan mina första år i ”vuxenlivet” i tidiga 20-årsålder i Göteborg. Från det hoppade jag in i ett helt annat liv som bonusmorsa till massor av barn i Dalarna. Sedan småbarnsmorsa i Sthlm. Därefter singelmorsalivet. Bara den korta perioden känns också som ett helt eget liv. Och nu. Nu känns det som massor av bitar fallit på plats. Och ännu ett liv har börjat.

Jag ser så fram emot att få fortsätta åldras. Har faktiskt ingen noja över det alls.

Brunchen pågick i fem timmar. Sedan berättade Anna att vi behövde gå, för hon hade ordnat en överraskningskväll. Hon har varit SÅ hemlig senaste dagarna! Det visade sig att hon hade bokat bord på Smak, och jag åt mat som var så god att känslorna blev väldigt…stora. Helt otroligt!

Vi fortsatte kvällen med några glas bubbel på stan och när vi skulle åka hemåt så sade Anna att vi skulle gå åt helt fel håll. Hon hade bokat en hotellnatt. Det är sådan typ av unn och lyx jag pratat om ibland men aldrig gjort. Att bo på ett fint hotell i sin egen stad. Så jäkla drömmigt! Där väntade en flaska bubbel och massor av god frukt när vi kom hem. Jag kunde inte ha firat in 30-någonting på ett bättre sätt.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..