”Ska du bo där själv?”

I-landsproblem kommer här. Men jag måste ändå få ur mig frustrationen.

Jag ringde banken idag. Jag vill så himla gärna flytta. Där jag bor är det riktigt usla kommunikationer, och jag måste gå rätt långt åt fel håll för att ta mig till Franks förskola. Dessutom var det mitt ex som ville flytta hit, inte jag. Jag gillade inte ens den här lägenheten på visningen, men flyttade hit som en del i en stor kompromiss.

Nu vill jag vill starta på ny kula. Skapa ett hem som JAG har valt. Till mig och Frank.

Den drömmen krossades rätt fort kan jag säga. Första halvan av samtalet med banken pratade vi om att jag nog skulle kunna få lån till en liten tvåa i området där Frank går i förskolan. Sedan var hon tyst en stund. ”Men ska du bo där själv med ett barn? Ja, vi drar ju ned lite om man har barn. Och ja.. med bara en inkomst så… nej det kommer inte gå”.

Sveriges singeltätaste stad är inte gjord för singelföräldrar. Jag kan inte (klart jag kan, men ni fattar) klämma in mig och Frank i en etta på 24 kvm. Men det är ju så singlar lever i Stockholm annars. Well, well. Jag får bo kvar helt enkelt. Och fortsätta gnälla.

Hur bor ni? Ska vi starta singelmamma-kollektiv?

  1. F skriver:

    För två år sen separerade jag och barnens pappa. Han kom hem en dag och gjorde slut. I samma mening sa han att han ville sälja vår bostadsrätt och berätta för barnen ”helst inom en vecka”. Vi hade varit ihop i 8 år och även om det varit lite dåligt sista tiden kom det som en chock.

    Vi bor i 4an i en förort ca 6-7 km från Södermalm, rätt centralt alltså. Men vi hade köpt lägenheten billigt och den sammanlagda avgiften på lån+hyra var typ 7000kr. Sen 400kr el på det. Ja men du fattar, billigt boende! Jag hade precis börjat min högskoleutbildning och ringde min bank (och alla andra banker). Min idé var att min pappa skulle ta över sambons del av lånet men det gick inte för då måste en ny kreditkoll på mig göras och CSN räknas inte som inkomst.

    Jag kunde presentera hur alla räkningar skulle betalas med CSN, jobb, vårdbidrag för sonen, två barnbidrag och sen underhåll från barnens pappa men eftersom CSN-lånet inte fick räknas så föll det. Min pappa erbjöd banken att sätta upp ett låstkonto med 500.000kr på där all ränta kunde dras från så att banken alltid hade sitt på det torra, men ”så kan man inte göra”.

    Vi blev tillsammans igen efter två månader, var av en månad i sär. Sambon hade försökt att ta livet av sig och blev inlåst på psyk. Mindervärdeskomplex, risig barndom, gått in i väggen på jobbet hade översatts till ”nått är fel – det är nog bättre om jag är singel”. Låååååång väg tillbaka för honom, oss och även barnen som mådde dåligt under denna tid då deras pappa bara försvann (söp, låg med 20 åringar).

    Anyway. Banken tipsade mig om att hoppa av min utbildning (för outbildade mammor är så sexiga på arbetsmarknaden), sälja lägenheten och köpa nått mindre längre bort. Att det 1) inte finns några lägenheter i Sthlm och 2) att jag köpt min fyra för 1.7 miljoner och en etta i samma port nu kostade 1.9 miljoner var inte av värde för banken.

    Man tycker ju att banker i Stockholm borde inse att det inte finns billiga hyresrätter och att billiga kap på bostadsrättsmarknaden är förbi. Tycker att det är så lustigt att man inte får ta ett lån när dom ser att pengar kommer in varje månad men det är ”fel pengar”.

    1. Men, vilken tuff tid för er båda! Hoppas ni mår bättre igen. ❤️

      Exakt. Det finns ingen som helst flexibilitet när en pratar med banken om de här sakerna. Förstår inte hur de kan vara så omöjliga så länge man kan betala tillbaka sitt lån.

  2. J skriver:

    Jag bor i en hyrestrea på 77 kvm med min fyraåring i en medelstor stad. 6400:- i hyra och fem minuter till både förskola och jobb så jag ska väl vara nöjd, fast det är jag inte ändå. Blir man någonsin det? Jag vill ha trädgård men har inte råd att köpa ett hus här själv och min särbo är inte påväg upp hit på länge heller så så länge får jag bo kvar, utan trädgård.

  3. Stella skriver:

    Det är så snett, samma med FK’s jäkla jämnställdhetsbonus, måste va ett skämt ju. Vi flyttade från stockholm, jobbade långa dagar för att kunna betala en svindyr andrahandslägenhet. Hade ingen pappa att ta hänsyn till för han bor inte i Sverige. Är väldigt glad att vi flyttade men kändes också helt sjukt att jag inte kunde bo kvar i min hemstad pga galna priser!

    1. Men guud vad sjukt det är alltså! Jag varken kan eller vill flytta från Sthlm, men priserna är ett (dåligt) skämt.

  4. Suvi skriver:

    Jag förstår verkligen. Detta gäller även för singelföräldrar som jagar boende på annat sätt, tex andra hand. Då ska du vara rökfri, djurfri, BARNFRI och en jäkla massa andra krav. Även folk som har egna barn vill inte hyra ut till folk som har barn. Kollektiv it is!

    1. Alltså jaaaa! Haha, en rätt utsatt grupp ändå som inte får någon som helst hjälp. För som småbarnsförälder vill man ju helst kanske inte bryta upp ungen från hemmet och flytta var tredje månad heller (om vi nu ens hade varit välkomna in på andrahandsmarknaden). Jag är så peppad på kollektiv så jag typ spricker!

  5. Jojo skriver:

    Fick ta hjälp av mina föräldrar för att få lån…:/. Nu bor jag och dottern i en tvåa på 60 m2. Hade gärna bott i singelmamma-kollektiv dock. Gud så härligt, tänk vilken grej! Power-mamas som stöttar och hjälps åt!

    1. Åhh tänk vad bra det vore! Måste bli ett helt eget inlägg känner jag. Power-mama-kollektiv 💪💪💪

Lämna ett svar till Suvi Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..