När jag blev kär igen

Om bakgrunden till ett av mina redan kända "dåliga råd".

Jag har nämnt det som hastigast i några inlägg tidigare, men jag har ju faktiskt haft en relation till efter Franks pappa. Om än kort, så hann vi ändå till och med flytta ihop ett litet tag (Hannah Hetserud strikes again).

Det var märkligt hur det blev. För jag tinderdejtande en del precis efter uppbrottet, som terapi och distraktion mest. Men så träffade jag den här snubben en kväll när jag var på väg hem efter en fest. Vi hade också tindrat lite – så även den kvällen. Och det visade sig att han var på en bar som var på vägen hem från festen. Så jag gick dit och tog ett glas vin med honom. Och föll pladask.

Jag var inte riktigt beredd på att känna så för någon så pass snart efter uppbrottet. Några månader hade gått, men jag var verkligen inte redo egentligen. Men vafan gör man när de där känslorna kommer?

Vi tog det ändå hyfsat lugnt (i hetserudska mått mätt) i början. Han fick inte träffa Frank förrän vi var officiellt ihop, ett par månader senare. Just den biten tänkte jag däremot spara till ett eget inlägg. Jag och Franks pappa har nämligen helt olika syn på det där med ”när man presenterar barnet för dejten”. Men ja, återkommer om just det.

Det här ligger ändå till grund för när jag tidigare gav (för jag har ju lovat att sluta) det där kassa rådet ”gå nu inte och träffa någon ny det första du gör” till mina separerade vänner och även till er som läser bloggen som är mitt i, eller precis har gått igenom en separation. Jag gjorde det själv. Med hull och hår, buller och brak och flyttlådor och semesterplaner och husvisningar och you name it. Men det var något som skavde.

Jag fick ta ett djupt andetag, och inse att jag kanske ska bli klar med mig själv först. Så jag kan ge nästa (eventuella) kärlek en riktigt ärlig chans.

(Du kanske också vill läsa ett av mina allra första inlägg, lite apropå: 5 överlevnadstips vid en separation)

  1. Ann skriver:

    Det här är orsaken till att mitt senaste förhållande sprack. Men, inte från mitt håll, utan från hans. Fy! Så tråkigt…. men så sant. Har själv varit i sitsen att börja date:a tidigt efter break up… men det blir sällan bra. Frågan är hur länge man ska jobba på sig själv? Och när vet man att man är redo???

  2. Jag var singel valdigt lange innan jag traffade mitt livs karlek och jag har tankt flera ganger efterat att jag tror det var just det som gjorde att det funkade sa bra nar jag val traffade mannen i mitt liv. Det ar jattejobbigt att avsta fran att dejta nar man sa garna skulle vilja traffa nagon, men jag tror precis som du skriver att det blir superviktigt att jobba med sig sjalv forst innan man traffar den ratta, annars kommer relationen inte att funka. Under tiden som singel forsokte jag tanka: ”Jag gillar inte att vara ensam, men det finns en sak som ar mycket varre an att vara ensam; att traffa den ratta och sedan misslyckas helt med forhallandet pga. att jag inte jobbat tillrackligt med mina egna issues innan.” Aren jag spenderade pa personal development som singel lade en jatteviktig grund for mig som jag behovde for att klara av att vara i ett halsosamt forhallande.

    1. Stella skriver:

      Det är så jag tänker också, jag och pappan har officiellt varit separerade drygt ett år och även om jag nog gärna skulle vilja träffa någon så känner jag ändå att jag har saker jag vill ha ordnat/vara klar med innan jag involverar mig med någon. Men om ett halvår kanske…

Lämna ett svar till The Futurista Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..