Vi stärker varandra

Om de små men avgörande kommentarerna i vardagen.

Frank är inne i en period då det är lite extra jobbigt att hans föräldrar bor på olika platser. Åh, vad jag känner med honom. Varje gång han frågar efter pappa eller varför vi inte är allihop så hugger det till i hjärtat på mig. Det var ju inte så jag hade föreställt mig att det skulle bli.

Hade jag inte vetat att han säger likadant om att han vill hem till mig när han är hos pappa hade jag dessutom blivit helt knäckt, och känt mig ”bortvald” flera gånger om dagen.

Men igår hände en så fin grej på förskolan. En så liten sak säkert, för personen som sade det – men totalt avgörande för mig.

Jag hämtade Frank. Han reagerade som ofta just nu med att säga typ ”Neeej, vill att pappa ska hämta idag!”

Jag svarade att jag förstår att han saknar pappa ibland och att de kommer ses om ett par dagar igen. Han fortsatte.

Precis när det kändes som jobbigast, och lite utelämnande att stå och försöka övertala sitt barn att vilja följa med mig hem till mig, så sade en annan förälder till mig att ”precis sådär lät det för oss också alldeles nyss!”.

GUD vad skönt det var att höra. Och att hon var så generös som delade det för att stärka mig i den stunden. Det är precis så vi måste göra. Och lite av hela tanken jag har med den här bloggen med. Genom att dela med oss av att vi faktiskt inte är ensamma så blir vi så vansinnigt mycket starkare!

(Och Frank hängde med hem och var på gott humör igen bara några minuter senare. 😅)

LOADING..