Littorin – framgångsrik retorik?

14s06-littorindrag_1239002l.jpg

Vad är din reaktion på Littorins mejlintervju i DN?

Ur retorisk aspekt så är det tydligt att Littorin helt och hållet går på pathos – vädjandet till läsarnas känslor. Han har sina känslor till försvar för att han bemött media som han gjort och dessutom som argument till att han ska få lämnas i fred. Han ställer sig inte emot kvinnan ”Jag vet inte om hon misstagit sig eller hittat på hela historien. Men jag har inget behov av att ta ut någon ilska eller upprördhet på henne”.  Är man oskyldigt utpekad kanske den spontana reaktionen kunde vara ilska gentemot den vars påstådda falska uttalande har ödelagt ens karriär. Men hans motargument till det är ”Jag orkar inte”. All passivitet till ett sådant påstående tror jag folk förstår.

Vad läser du mellan raderna i Littorins uttalande i DN?

Att han vädjar till folkets känslor. Han har klivit ner från ministerposten men även från den ”övermänskliga posten” som han sagt att hårdbevakning av media innebär. Hans underliggande tes/påstående är ”Jag är bara människa”. Och det är svårt att peka på en person som säger att han inte orkar. Det har aldrig varit en retorisk framgång att sparka på dem som ligger ner, det väcker bara sympatier. Ett exempel var ju Fälldin som förlorade debatten mot Palme, men vann folkets sympatier. Därför tror jag att hans retorik kommer resultera i det han vill, att medierna lämnar honom ifred. (Resten av analysen publiceras här, inom kort)

Elaine Bergqvist, retoriker

Andra skriver intressant om Littorins hantering av media.

LOADING..