Vänner och tid – när man slutar snacka samma språk.

friends_cats_large_1190750149_1408145.jpg

Den senaste veckan har jag tänkt rätt mycket på mina vänner och hur lyckligt lottad jag är. Alla är riktigt snälla, omtänksamma, smarta, roliga och vi förstår varandra. Det är en klick som har följt med genom alla åren. Några andra vänner har man förbluffat upptäckt att vi inte har något gemensamt förutom tiden som man har varit vänner. Det är en ganska chockerande upplevelse när man sitter och pratar med en gammal vän och plötsligt känner ”Men vem sjutton är du egentligen?!” och vännen känner samma sak tillbaka. Det är en lite läskig med också befriande känsla eftersom man plötsligt förstår varför det inte har klickat på länge. Tiden går och vi förändras, ibland åt olika håll. Men ibland så kanske man bara pratar helt olika språk, orkar inte översätta och går vidare. Jag har tyvärr inga retoriska knep för hur man tacklar det, men allt behöver inte tacklas. Nepp, nu ska det skrivas bok inte blogg!

/Elaine

  1. Jag förstår vad du menar men jag har råkat ut för att alla vänner försvunnit. Visst är det mitt fel genom mitt liv dragit mig undan. Fast nu så är det svårt att få vänner tillbaka. De vänner som jag växte upp med. De känner jag djupt på något sätt. Det känns när jag träffar några gamla vänner men att få tillbaka en kontakt där vi mötts regelbundet det är svårt och jag saknar vänner.Var rädd om dina kamrater.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..