Tycker du synd om folk som sitter själva?

Igår hände något spännande. Jag studerade hur folk studerade mig som satt ”alldeles själv” – själv tyckte jag inte så synd om mig, men andra verkade göra det. Jag väntade ju bara på min vän Sara/Claes som skulle komma snart. Det var nästan så att jag började tycka synd om mig bara för att folk gjorde det. Så jag gjorde ett litet experiment. Jag valde att leva in mig i rollen som ett offer. Gjorde allt man inte ska göra.

IMG_1665.jpg

Jag stirrade på den tomma platsen bredvid mig i några minuter. När jag sen tittade upp så tittade paret framför mig på mig med sorgsna ögon. Jag gav dem mimiken man inte ska ge…

IMG_1667.jpg

 reste mig upp, gick tappert mot baren och beställde två glas vin…

IMG_1664.jpg

Ett till mig och ett till min osynliga vän…

Sen tittade jag sorgset på dem som hade riktiga vänner som syntes.

IMG_1668.jpg

 Efter experimentet tyckte paret framför mig så synd om mig att de ignorerade mig. Men sen kom min väninna Sara och då var ALLAS ögon på oss! Transvestiter är tydligen inte något de ser varje dag.

IMG_1670.jpg

Vi hade supertrevligt och det var inte synd om mig längre!

/Elaine

  1. Morrica skriver:

    alternativt blev det alldeles förvånade hela högen över att din osynlige vän helt plötsligt blev alldeles synlig. Man kan aldrig så noga veta med folk.

  2. Matilda skriver:

    Nej. Jag tycker aldrig synd om människor som sitter själva. Jag tycker det är jättemysigt att sitta själv och satt ofta på café om nätterna när jag jobbade natt i 20-årsåldern (alltså nätterna när jag var ledig). Jag tar alltid för givet att folk sitter själva för att de vill ha det så.Vilket roligt experiment! Jag säger som Lucas i Empire records: ”Always play with their minds!”

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..