Morgonfrippa och Weightism

Godmorgon mina kära! Jag har sovit gott och jag har sovit ut. Kvällen med Daniela och Elin var kort men intensiv. Fick i mig en mun champagne och en mun dagens. Jag tyckte det smakade pecka och min princip är att ska jag dricka något så pass onyttigt som kaffe eller alkohol så ska jag inte tvinga i mig nåt äckligt utan det ska bara vara gott. Här är förresten min natt frisyr. Jag tycker jag ser ut som den där svarta dockan som de klippte bort från Kalles jul: Mammy!

Jag är på så himla bra humör. Hade ett härligt samtal med bloggvännen Sanna igår. Jag intervjuade henne till min bok efter en förfrågan på min facebooksida. En episod i min kommande bok handlar om överviktigas vardag och Weightism – en ny sorts diskriminering som vi inte pratar – den mot överviktiga. När Sanna berättade vad hon hade varit med om så blev jag förtvivlad. Jag gapade nästan i telefonen att ”Du får inte låta sånt landa i dig!” och hon var så gullig och tack och lov omgiven av bra människor. Det var främlingar som var problemet:

”Jag stod i kö och skulle hämta min jacka. Plötsligt vänder en man sig om och tittar på mig. Då ska ni veta att jag aldrig hade pratat med honom eller ens gett honom en blick. Så säger han: Du är så tjock att det skulle räcka åt alla här. Ta det inte personligt, men man måste vara ärlig.” Måste man? Jag lever med själv 24/7, jag vet ut om hur jag ser ut. Folk behöver inte säga hur jag ser ut. En annan gång va när jag rökte och tog en öl. En man säger: Du borde inte röka och dricka när du är gravid. Jag svarade jag är inte gravid, hällde ölen honom och tänkte nej min öl! Och allra sist komplimanger (oftast från tjejer) som inte är komplimanger. Vika fina byxor. Du bär upp dem så bra fast du är så stor.”Sanna Engström, ni hittar hennes blogg här.

  1. sanna skriver:

    blir alldeles varm i hjärtat när jag läser detta. tack elaine. det har gått en bra tid sen detta skrevs och mycket har hänt <3 så stolt över mig själv. tack för att du belyste bekymret, kramar.

  2. Sanna: Ett av dom bästa sätten att tackla elaka människor som anser sig ha rätt att säga vad som helst är att helt lugnt svara: ”Den där kommentaren säger mer om dig än den gör om mig.”

  3. Tack och lov för att vi alla är skapta olika!
    Tråkigt att vissa inte kan ha hyfs att knipa igen med sina inskränkta åsikter som sårar.

    Var rädd om era kroppar. Den är skapad just för er.
    Och snälla, lägg er aldrig under kniven pga er vikt.
    Det kan bara inte vara tänkt att kirurgi ska behöva till. Kroppen är sån enormt finurlig maskin som behövs med alla normala beståndsdelar.

    Många tycker det är en snabb genväg men jag känner fler om visst, de har minskat i omgång men deras liv har blivit svårt att leva pga att funktionen på matsmältningen förstörts.

    Kram

    #nätkärlek!

  4. M skriver:

    jo det är illa, ”weightism”. Men nytt? Icke – utom möjligen namnet. Det har hoppats på mig i mer än trettio år för att jag ansetts tjock: Vilt främmande okända män i garderoben på krogen ”det blir tegelhissen för den här” *flabb flabb flabb*, ägare av privat vandrarhem i London frågade – ”har du något kul i stan – du som är så fet?”, på väg till en nyårsfest – ”har du något kul ikväll, du som är så fet?” och mer. Så mycket, mycket mer. En jävla barnmorska gjorde mig illa med att trycka på min mage så himla hårt och sa att det behövdes när jag var så tjock. Det slår sig lätt på självbilden fast man kämpar emot. Ser på gamla foton att det ju faktiskt inte alls varit så illa, men jag ställer mig inte gärna framför en kamera och jag handlar helst inte kläder jag behöver prova i provrum i bara underkläderna. Bekanta gapar inte sällan häpet. De tror inte sina öron. Men det har alltid legat nära ytan. Känner igen det där med kommentarer från läkare som inte vet ett endaste förbannat dugg om mig och min historia och efter att ha lagt huvudet lätt på sned kläcker ur sig ”du borde nog gå ner några kilon” – om jag då fann mig och sa det jag tänker efteråt skulle jag svara ”ja för fan gå du först en mil i mina skor och kom sen igen”. Men då funkar det ju inte riktigt. Jag har med åren iklätt mig i en osårbarhetsrustning av ”du rör fan inte mig”. Den tar en hel del energi att släpa runt på… Ja det blev ett långt svar det här men som sagt det är inte nytt och det är inte ovanligt. Och jaaaa det gör förbannat ont.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..