"Klart man ska kunna säga till andras barn!"

Det tycker i alla fall jag i senaste numret av Vi föräldrar. Och fru Lady Dahmer tycker föga förvånande inte som jag. Det är det som gör det så roligt att debattera med hennes och också vara vänner. Vi tycker olika ibland och argumenterar med varandra på en pedagogisk nivå, jag lär mig så mycket av henne. Och även om jag inte blir övertygad alla gånger så lär jag mig hur oliktänkande tänker. Det är värdefullt det med. Bella och jag är likadana, det finns många frågor där vi är överens och andra där vi inte är det. Men den vänskapen ger så mycket, det blir liksom inga tysta stunder efter som vi har livliga debatter och ibland skrattar åt varandras ”tokiga” värderingar.

Ibland kan jag tänka på hur sjukt tråkigt livet måste vara för dem som bara umgås med ja-sägare, som aldrig får motstånd eller ifrågasättande av sina åsikter. Hur har ni det? Tycker alla era vänner som ni i allt eller har ni vänner som är moderater, vänsterpartister, traditionalister, kapitalister osv.

  1. Jag och mina vänner har inte samma åsikter om allt, men de allra närmsta har nog övergripande liknande värderingar som jag. Sedan kan de skilja sig väldigt mycket i sakfrågor och hur vi prioriterar saker!

    Jag försökte desperat kommentera i LDs inlägg men det måste varit något krångel i cyberspace för det gick inte. Jag blev dock lite mörkrädd när jag läste vad olika personer tyckte var okej att säga till andra barn, som jag inte alls tyckte var okej. Speciellt till mindre barn, som kanske inte alls förstod personen menade eller vad som i det egna beteendet var fel enligt denne. Nej, usch. Jag tyck det vore bra om vi höll tillsägandet av andras barn till två saker och inte mer: För deras egen säkerhet och för att visa att det inte är okej att vara elak/våldsam mot andra.

    Så, nu fick jag ur mig det här istället 🙂

  2. Jag har tyvarr sallan stott pa foraldrar (som man inte kanner) som kan saga till ens barn pa ett snyggt eller trevligt satt (kanske ngt att inkudera i Snacka Snyggt?!). Jag haller med foregaende kommentar (och LD), man bor verkligen begransa de tillfallen man lagger sig i andras barnuppfostran. Du har ju ingen aning om vilka ”regler” jag tillampar pa mina barn. Men det varsta tycker jag anda har varit den extremt otrevliga attityden hos andra foraldrar mot min dotter.

  3. Mina vänner och jag tycker både lika och olika. Röstar olika. Men vi har ändå gemensamma grundläggande värderingar. Tycker vi kompletterar varandra bra. Sen gillar jag att ha olika typer av vänner. Man kan välja vem man känner för att hänga med om man vill prata om nåt speciellt eller är på ett visst humör.

  4. Jag har nog mest vänner med liknande värderingar som jag själv faktiskt. Eller fast nej. Vi är ändå väldigt olika. Åh äsch, det här var svårt :P!

    Jag har vänner som tycker helt annorlunda än mig om kärlek, pengar, bostad, utbildning, familj, samhället osv osv. Men ändå känner jag att det finns en röd tråd mellan oss. Vi är alla tex överens om att Sverigedemokrater är hemska, att homosexuella ska ha lika rättigheter och få gifta sig och adoptera etc, att man inte gör någon medvetet illa, att man har respekt för andra människor, att man tycker om och respekterar djur, osv osv. Vi är också rörande överens om att alliansen och Reinfeldt är av ondo och att Jan Björklund inte har alla hästar hemma. Mja, vi har väl alla mer vänster-aktiga värderingar kan man nog säga, det är nog den största likheten vi har.

  5. Hej Elaine!

    När jag gick i gymnasiet hade jag en väldigt bra lärare i svenska. Mycket av det han sa bär jag med mig, till exempel att man aldrig ska syfta på en rubrik i en text. När jag läser dina inlägg stör jag mig tyvärr på att du ofta syftar på rubriken, och därför ville jag dela med mig av denna kunskap.

    Trevlig helg!

      1. Antar att hon menar att man inte forstar forsta meningen i inlagget utan att forst ha last rubriken. ”Det tycker i alla fall jag i senaste numret av Vi föräldrar.” (forsta meningen) hanvisar ju till ”Klart man ska kunna saga till andras barn!”.

        1. Ja, precis som Monia sa. ”Syfta tillbaks på”, kanske man säger. Var är svensklärarna när man behöver dem? 🙂

  6. tror att de flesta av mina vänner tänker och tycker ungefär som jag. har haft vänner som tänkt annorlunda på högstadiet, men nu på gymnasiet tänker de i min umgängeskrets rätt lika. en av mina nära vänner var dock ivrig centerpartist för ett par år sedan, och där skilde det från mina egna värderingar. jätteintressant med folk som tänker annorlunda tycker jag.

  7. Tycker om människor som tycker, generellt, men om de gör sig till ett offer på grund av sitt eget val och sin livsövertygelse blir jag lite för lätt en ”kobra” som hugger. Typ, om någon som tar lång föräldraledighet klagar på att de har ont om pengar. Eller om en familj med småbarn som jobbat heltid, inte har städhjälp och inte hinner träna. Finns många exempel. Behöver nog bli mer ”öppen” för olikheter även om inte folk orkar motivera sina val, finns ju ofta bakomliggande orsaker som man kanske inte vill skylta med av en eller annan anledning.

  8. Klart man ska kunna säga till andras barn! Speciellt om barnen gör något som stör DIG! Tex när man åker tåg och en förälder låter sitt barn springa omkring eller sitta och pilla på din väska, klart man får säga ”Nej lilla vän, man får inte kladda ner andras väskor”. Sen behöver man ju inte predika och lägga sig i familjens värderingar, men JAG ska få sätta MINA gränser. Eller om barn beter sig illa mot andra, då BÖR man som vuxen sätta ner foten!

  9. Nu är det här ju en debatt, så såklart att man måste ta en ställning men i verkliga livet är det ju inte svart/vitt. Antar att de flesta egentligen tycker att det finns situationer då man faktiskt ur ett rent mänskligt perspektiv måste säga till, oavsett ålder på människan man säger till. Går någon baklänges på en perrong mot spåret ex kan det krävas en upplysning eller tillsägelse när ett visst avstånd nåtts. Men i allmänhet tycker jag nog allt att man ska säga till barn i tre fall; om de riskerar att skada sig, om de helt uppenbart stör mig på något sätt som bör adresseras omedelbart (rör en eller så kanske, speciellt om de precis lekt i en lerig lekpark etc) och om man har sagt till föräldrarna men de vägrar göra något åt situationen och den direkt påverkar mig men inte lika akut som i fallet innan. Typ så.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..