"Klart man ska kunna säga till andras barn!"

20131025-091248.jpg

Det tycker i alla fall jag i senaste numret av Vi föräldrar. Och fru Lady Dahmer tycker föga förvånande inte som jag. Det är det som gör det så roligt att debattera med hennes och också vara vänner. Vi tycker olika ibland och argumenterar med varandra på en pedagogisk nivå, jag lär mig så mycket av henne. Och även om jag inte blir övertygad alla gånger så lär jag mig hur oliktänkande tänker. Det är värdefullt det med. Bella och jag är likadana, det finns många frågor där vi är överens och andra där vi inte är det. Men den vänskapen ger så mycket, det blir liksom inga tysta stunder efter som vi har livliga debatter och ibland skrattar åt varandras ”tokiga” värderingar.

Ibland kan jag tänka på hur sjukt tråkigt livet måste vara för dem som bara umgås med ja-sägare, som aldrig får motstånd eller ifrågasättande av sina åsikter. Hur har ni det? Tycker alla era vänner som ni i allt eller har ni vänner som är moderater, vänsterpartister, traditionalister, kapitalister osv.

  1. Helena skriver:

    Nu är det här ju en debatt, så såklart att man måste ta en ställning men i verkliga livet är det ju inte svart/vitt. Antar att de flesta egentligen tycker att det finns situationer då man faktiskt ur ett rent mänskligt perspektiv måste säga till, oavsett ålder på människan man säger till. Går någon baklänges på en perrong mot spåret ex kan det krävas en upplysning eller tillsägelse när ett visst avstånd nåtts. Men i allmänhet tycker jag nog allt att man ska säga till barn i tre fall; om de riskerar att skada sig, om de helt uppenbart stör mig på något sätt som bör adresseras omedelbart (rör en eller så kanske, speciellt om de precis lekt i en lerig lekpark etc) och om man har sagt till föräldrarna men de vägrar göra något åt situationen och den direkt påverkar mig men inte lika akut som i fallet innan. Typ så.

  2. Emma skriver:

    Klart man ska kunna säga till andras barn! Speciellt om barnen gör något som stör DIG! Tex när man åker tåg och en förälder låter sitt barn springa omkring eller sitta och pilla på din väska, klart man får säga ”Nej lilla vän, man får inte kladda ner andras väskor”. Sen behöver man ju inte predika och lägga sig i familjens värderingar, men JAG ska få sätta MINA gränser. Eller om barn beter sig illa mot andra, då BÖR man som vuxen sätta ner foten!

  3. Elin skriver:

    Tycker om människor som tycker, generellt, men om de gör sig till ett offer på grund av sitt eget val och sin livsövertygelse blir jag lite för lätt en ”kobra” som hugger. Typ, om någon som tar lång föräldraledighet klagar på att de har ont om pengar. Eller om en familj med småbarn som jobbat heltid, inte har städhjälp och inte hinner träna. Finns många exempel. Behöver nog bli mer ”öppen” för olikheter även om inte folk orkar motivera sina val, finns ju ofta bakomliggande orsaker som man kanske inte vill skylta med av en eller annan anledning.

  4. Rädd att jag skrämmer barnen..?

  5. tror att de flesta av mina vänner tänker och tycker ungefär som jag. har haft vänner som tänkt annorlunda på högstadiet, men nu på gymnasiet tänker de i min umgängeskrets rätt lika. en av mina nära vänner var dock ivrig centerpartist för ett par år sedan, och där skilde det från mina egna värderingar. jätteintressant med folk som tänker annorlunda tycker jag.

Lämna ett svar till Helena Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..