Dagen D, dags för förskolan

20131029-081702.jpg

Så vem åkte på inskolningen av Matheo då? Jo det gjorde jag! Elaine Eksvärd, den blödigaste föräldern of them all. I tre dagar ska vi hänga på Matheos förskola och på fredag ska jag lämna honom där och gå därifrån! Jag ska fan filma min promenad från förskolan på fredag. Det blir intressant att se hur en reagerar. Jag träffade upp Daniela igår och hon som känt mig sen vi var femton, konstaterade kort att Du kommer bryta ihop. Äsch, kommer jag inte alls.

20131029-082039.jpg

Men jag känner mig otroligt liten och inte alls kaxig. Vill hålla mig väl med förskollärarna och rusta Matheo för eventuellt dumma barn. Men så vill jag också att han ska vara snäll och en massa annat. Finns det något sätt jag kan förbereda mig mentalt? Hur ska jag bete mig? Ni som är förskollärare, vad är det bästa och sämsta en förälder kan göra vid en inskolning? Vad ska jag tänka på.

/Elaine, tar upp sin kopp kaffe med stirrig blick och inser att det känns som att det är hon som ska börja på föris inte Matheo…

  1. Frida skriver:

    Tänk inte på det som att det är du som lämnar din son. Tänk på det som att han säger hejdå till dig för en liten stund. Låt det också bli så i praktiken, låt det inte vara du som vänder ryggen och går utan låt Matheo följa med förskolläraren och de andra barnen in på avdelningen för att ha kul. Det är mitt tips. Lycka till!

  2. Min erfarenhet efter två inskolningar är att man inte ska försöka vara den roliga mamman/pappan som är superengagerad och roliga tanten. Det strider lite mot, iaf mitt eget sätt att vara men vitsen med inskolningen är att barnet ska känna sig trygg i den nya miljön tillsammans med barnen och pedagogerna. Därför har jag försökt hålla mig lite avvaktande och nästan i periferin. Givetvis närvarande i rummet men inte aktiv i leken. Det har gjort att den första dagen jag lämnat har inte tomrummet blivit så stort som jag inbillar mig att det blivit annars.

    Är mitt uppe i min tredje inskolning och ska också lämna första gången på fredag. Det är lika jobbigt varje gång men skillnaden är ju att jag känner mig lite tryggare och jag veeeet ju att de har det toppen och behöver den stimulin. Men likförbannat kommer jag alldeles säkert lipa när jag går därifrån…

    Lycka till! Det känns så mkt lättare efter bara nån vecka

  3. Th skriver:

    Jag är själv förskollärare och har också skolat in min dotter i somras.
    Gå in med honom i handen och bär inte in honom. Visa hur jävla kul det är på föris (här är en utbildad som säger dagis

    1. Th skriver:

      Det var inte första gången som min kommentar blev halv. Nu orkar jag inte skriva igen

      1. Elaine skriver:

        Men vad konstigt! Ska kolla med min webbperson om vad som är fel.
        Sorry!

  4. Med tidigare erfarenheter från förskolan och nu utbildar jag mig till förskollärare med endast en termin kvar på Uppsala universitet.
    Försök att skapa en trygg och ärlig relation med pedagogerna, samspelet mellan föräldrar och pedagoger är otroligt viktigt för att tillsammans skapa goda förutsättningar och möjligheter till utveckling och lärande.
    Barn går igenom många olika stadium och låt barnet gråta, såklart det är jobbigt att separera från mamman, som är barnets absoluta trygghet under några timmar om dagarna. Men pedagogerna som jobbar där är där för barnens skull och vill barnens bästa! Kom ihåg att erkänna och bekräfta honom, att han får känna som han känner. Det kommer bara att bli bättre och det kommer vara dagar då inte han inte kommer vilja gå hem där ifrån.

  5. Lena skriver:

    Fokusera på matheos känslor och så får dina känslor vänta tills du har gått därifrån. Annars riskerar du bara att överföra dina känslor till honom

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..