Dagen D, dags för förskolan

Så vem åkte på inskolningen av Matheo då? Jo det gjorde jag! Elaine Eksvärd, den blödigaste föräldern of them all. I tre dagar ska vi hänga på Matheos förskola och på fredag ska jag lämna honom där och gå därifrån! Jag ska fan filma min promenad från förskolan på fredag. Det blir intressant att se hur en reagerar. Jag träffade upp Daniela igår och hon som känt mig sen vi var femton, konstaterade kort att Du kommer bryta ihop. Äsch, kommer jag inte alls.

Men jag känner mig otroligt liten och inte alls kaxig. Vill hålla mig väl med förskollärarna och rusta Matheo för eventuellt dumma barn. Men så vill jag också att han ska vara snäll och en massa annat. Finns det något sätt jag kan förbereda mig mentalt? Hur ska jag bete mig? Ni som är förskollärare, vad är det bästa och sämsta en förälder kan göra vid en inskolning? Vad ska jag tänka på.

/Elaine, tar upp sin kopp kaffe med stirrig blick och inser att det känns som att det är hon som ska börja på föris inte Matheo…

  1. Det kommer gå jättebra! Även om du bryter ihop! Var tydlig med pedagogerna att du tycker det är jobbigt. Då kan de stötta dig lite extra. Försök dock vara konsekvent, har du sagt hejdå till Matheo så gå. Det är grymt men det bästa för dig, honom och förskolan. Ring istället upp förskolan efter en stund för att få en uppdatering, om du känner behov för det. Det kommer gå jättebra! Det är tufft att skolan in men ge det tid och kommunicera mycket med förskolan så kommer det bli jättebra för Matheo!

  2. tänk på att det är sekretess med identitet på barnen och förbjudet att fota andra barn på förskolan- du kommer få skriva på papper hur mycket de får lämna ut för att exponera ditt barn på också. Så fota inga andra barn och lägg upp på bloggen! men det visste du kanske 🙂 dessutom är det mobilförbud under inskolningen, men du kommer märka att vissa föräldrar inte ens då kan hålla sig.

  3. Det enda rådet jag kan ge är att låta inskolningen ta den tid det behöver. Lämna inte ett gråtande barn oavsett om förskollärarna säger att det är normalt och ok. Stanna hellre då. (men utan vel och utdraget hej då. Säg hej då snabbt när det väl är dags men märker du att han bli ledsen så bryter du lika snabbt och säger att du stannar en stund till. Vänta gärna till han är inne i leken och säg hej då¨då)

    I längden tjänar du på en längre men trygg inskolning med glatt barn. Lyssna på magkänslan, du vet bäst. KRAM!

    (om du har privilegiet att kunna styra över din tid lite mer än andra)

    1. Håller helt med. Är förskollärare själv och tycker det är vidrigt och ohumant att råda föräldrar att bara gå fast barnet blir jätteledset. Hellre att det får ta lite tid, men med ett tryggt barn som följd. Har jobbat mycket med denna typ av inskolning och den är så bra (fast vi har alltid fem dagar med förälder istället för tre).

      Tips: OM han skulle vara ledsen så be dem ringa er så ni kan komma tidigare och avsluta den dagen med att ni går in och leker lite. Så att dagen avslutas fint och roligt, så han minns det.

      Och du! Aldrig varit med om ett barn som inte somnat inom en kvart på vilan första dagen föräldrarna inte är med 😉

      Det kommer gå bra!

  4. Klart det kommer gå bra!
    Men som den visa Lady Dahmer sa, låt det ta den tid det tar! Det kanske går jättebra att lämna honom på fredag, då gör du det! Går det inte så är han inte mogen, då fortsätter ni tills han är det. Alla barn är olika!
    Och det kanske går bättre att lämna inne än ute eller tvärtom, sånt man märker med tiden!
    Lyssna på Matheos signaler så ska du se att det går kalasbra!! Lycka till!

  5. Tänk att du gör honom en stor tjänst! Jag älskade föris när jag var liten. När mina bröder kom fick jag inte gå dit (mamma ansågs vara ”ledig”) och då lekte jag föris (samling och sångstunder) med mina gosedjur och grät. Han kommer att älska det 😀

  6. I och med att han börjar så här mitt i terminen slipper ni förhoppningsvis att vara en del av en större inskolningsgrupp. Jag tror det var sju små knytten som skulle skolas in när min son började och det påverkade givetvis inskolningen samt gav lite utrymme för en anpassad inskolning. Försök få inkörningstiden så individuellt utformad som möjligt i samråd med pedagogerna, vi hade tre veckor inskolning, hade nog funkat bättre för min kille med 1,5, han blev mest förvirrad över att jag var där samtidigt.
    Lycka till, det kommer säkert gå jättebra (och riva i mammahjärtat!) kram.

  7. Du är inte ensam om att känna dej som den blödigaste mamman alive.. Här har du en till! Min son startade förskolan för ett par veckor sen och det har varit en känslosam berg-och-dalbana för oss båda. I början gick det hur bra som helst, jag som hade räknat med att störtgråta i bilen hem åkte istället hem med ett leende då han var hur glad som helst och inte ens verkade bry sig om att jag sa hejdå. Lägg då till att han är tre år och aldrig varit ifrån sina föräldrar (blir så när man bor på andra sidan jorden och inte har tillgång till familj/barnvakt). Hursomhelst, det gick alltså kanon att lämna första veckan. Andra däremot, då blev han plötsligt superledsen, vägrade gå in genom dörrarna, rymde ut på parkeringen igen och grät så han skakade när jag skulle säga hejdå. En fröken fick lyfta upp honom och gå iväg med honom för att jag skulle kunna åka. Det var HEMSKT. Min tur att stortjura på parkeringen! Jag ringde till förskolan 10 minuter senare och då var han glad igen och alltid lika glad och nöjd när jag hämtade, syndes verkligen på honom att han haft roligt under dagen. Lämningarna gjorde mej ändå tveksam till om vi verkligen skulle fortsätta men så idag sprang han in genom dörrarna med ett leende på läpparna och vinkade glatt hejdå till mej. Vilken lycka! Är medveten om att det kan svänga igen, men det jag ville säga med det här är att var beredd på att det går upp och ner med ledsna/glada perioder. Och du kommer att märka om Matheo trivs! Som flera andra har sagt, försök att vara konsekvent och dra inte ut på lämningarna även om det är svårt. Fast följ ändå din instinkt och stanna kvar om han är jätteledsen tycker jag. Berätta att du också kommer att sakna honom och låt han vara ledsen – det är ju helt naturligt! Men påminn om allt som är roligt med förskolan/det han gillar att göra där. Stort lycka till, jag vet hur nervöst det kan kännas! Har fortfarande en liten klump i magen när jag ska lämna….

  8. Vi hadde innkjøring i barnehage i begynnelsen av september, og det var en veldig rar opplevelse…. snakk om følelsesmessig berg og dalbane…. Jeg gråt når jeg kom ut igjen i bilen fordi han gråt. OG jeg gråt når han IKKE gråt og – HVA?! trenger han meg ikke lenger?! –
    Jeg elsker min sønn over alt i verden, men jeg må bare si at nå er det skikkelig deilig de dagene han er i barnehagen. Han er ikke der så lange dager for jeg jobber redusert stilling, men han er SÅ glad når han har vært der. Da har han fått lekt og er mye mer tilfreds utover ettermiddagen. Og det trodde jeg ALDRI skulle skje, for den første måneden sleit vi virkelig med at han var lei seg når vi reiste fra han i barnhagen..

    det er en ny epoke, masse lykke til 🙂

  9. Det kommer gå jättebra Elaine! Som andra har sagt föreslår även jag att ni tar den tid det tar, men absolut inget vel vid hejdå. Det blir jobbigt och rörigt för Matheo. Fråga lärarna hur de brukar göra och berätta även att du tycker att det är jobbigt. De är vana och har stor erfarenhet. Däremot gör många olika så prata som sagt med dem och gör upp en plan om ni inte redan gjort det på introduktionen som ni haft. Det brukar man ha här i Göteborg och ni har säkert hart det också. Du klarardet här, man får has ledsen men som någon annan sade, se det som en tjänst för Matheo. Han kommer ha görskoj! Kramkram

  10. Nu talar jag som förskollärare som själv haft många inskolningar. ofta gråter barnet bara någon minut efter att föräldrarna har gått, ibland hinner knappt dörren slå igen. Därför säger jag som de andra, säg ett kort hej då, gå och så ringer du efter en stund om du är orolig för honom. Eller avtala med personalen att om han fortfarande gråter efter säg 20 min så ska de ringa dig så kan du komma och hämta, se inte det som ett misslyckande alls. Ingen, varken du eller personalen vill att han ska va ledsen, men jag håller inte med lady dahmer om att du ska stanna kvar om han börjar gråta. Gråten är en process, se det som något sunt, att han har ett starkt och bra förhållande till dig, men nu måste han få vidga sina vyer. Ofta är det mycket mycket jobbigare för föräldrarna än för barnet, kan va bra att minnas. Han verkar va en cool kille, det kommer gå bra, men allt tar sin lilla tid, låt detta göra det också och ha jättekorta dagar i början om ni kan! Kram

    1. Här är en förskollärare till som instämmer med ovanstående!
      Känns det jättejobbigt att vara ifrån honom kan man ju snällt fråga om de kan filma korta sekvenser (om de har möjligheten) på honom så du får se med egna ögon hur han mår när du inte är där. Själv brukar jag försöka lugna oroliga föräldrar genom att skicka dem mms under dagen 🙂

      1. och ytterligare en förskollärare som stämmer in! På vår förskola har vi gått från långa, utdragna inskolningar till betydligt kortare med resultatet mycket mindre ledsna barn. Visst gråter de ibland, men en glad förälder som säger hejdå snabbt och tydligt och signalerar för fullt att hon/han litar på pedagogerna visar barnet att allt är i sin ordning. Barn dör inte av att gråta, det är fullt naturligt och precis som ni båda säger så går det oftast över på nolltid. Man ska också komma ihåg att vi som jobbar på förskolor är experter på att avleda ledsna barn, kanske ser vi någon SUPERFIN fisk i akvariet just då, eller så kan vi rita en rolig gubbe tillsammans, eller varför inte äta en bit banan? Det finns tusen knep man kan ta till som pedagog, men det är otroligt svårt att göra det så länge en förälder är kvar, då är uppmärksamheten nästan alltid fullt riktad på mamma/pappa. Jag tycker att det är jätteviktigt att man som förälder vågar lita på sina förskolepedagoger, vi ÄR experter på barn, vi umgås med barn precis hela tiden och vi har pluggat i många år för att lära oss allt vi kan. Precis som man litar på sin doktor när man är sjuk måste man lita på oss barnexperter när det gäller sitt barn.

        1. Varför ska man avleda gråten? Det är en uppriktig fråga, jag undrar verkligen vad som är fel/hemskt/dåligt med att låta barnet vara kvar i sin känsla. Kan man inte bara ha barnet i famnen tills hen själv känner för att gå ner och börja leka eller så?

          1. Jag uttryckte mig säkert slarvigt 🙂 Absolut ska barnet få gråta, det behöver hon/han just då, det är dessutom viktigt att visa att det är okej att vara ledsen och att man, som vuxen, förstår varför. Otroligt viktigt för tilliten. Att få sitta en stund, kort eller lång, i knät när man är ledsen skulle jag vilja säga är en rättighet som barn har! Det som dock ofta händer är att barnet ”fastnar” i gråten, en erfaren pedagog känner när det är ”riktigt” gråt eller gråt som helt enkelt bara fortsätter komma även om barnet inte direkt är ledset längre. Det är i det läget det är så bra att kunna avleda och få barnet att tänka på annat.

  11. Försök att inte tänka på alla elaka barn som finns därute utan tänk på hur otroligt mycket Matheo kommer att utvecklas genom att gå på dagis (ja, jag tänker kalla det dagis).
    Han kommer utveckla både sina språk och sociala kunskaper, han kommer lära sig att kompromissa, slåss för sina saker och åsikter (ibland kanske lite väl bokstavligt), lösa problem, säga förlåt och förlåta. Allt detta hör till livet och det måste man lära sig förr eller senare, och personalen som jobbar på dagis är utbildade för att lära ditt barn det här på bästa sätt. Och även om det känns som att du lämnar över ansvaret för uppfostran av ditt barn (det vet jag att min mamma tyckte) så kommer han fortfarande va din pojk och finns du eller Gustav i närheten om det händer något är det alltid er han kommer att söka skydd hos eftersom att ni är hans föräldrar.
    Försök att se dig och dagiset som ett team och tillsammans är det ni som skapar en fin barndom för Matheo, inte en av er på varsitt håll.

    Kram och lycka till! Dagis var en av de bästa perioderna i mitt liv, jag är övertygad om att det kan bli så för Matheo också!

  12. Inskolningen med vår äldsta son tog två veckor. Med tvåan tog det en vecka. Vi har bytt förskola tre gånger med äldsta tills vi kände oss helt trygga. Tre inskolningar alltså. Det var jävligt två gånger, sista gången var det ok. Då hade jag lärt mig: 1. Barn lever inte i en bubbla även om vi vill det. De kommer att påverkas av andra oavsett vad vi vill. 2. Lita på barnets känsla. Är barnet tryggt så är det bra. Det märks efter någon månad, och när det är äldre hörs det på hur det pratar om förskolan. 3. Utbildad personal har alltid varit bättre än outbildad på de tre förskolor vi varit på. 4. Du får säga till om du vill att ditt barn ska ha det på något särskilt vis, och du får säga ifrån om något inte funkar. Föräldrainflytande börjar bli väldigt bra. 5. Om du är lika hönsig som jag kommer det att göra ont varje dag att skiljas från barnet, och du kommer att le lika stort varje dag när en glad knodd kommer springande med armarna utsträckta och ropar mamma! när du hämtar. Det kommer att bli bra.

  13. Det kommer att gå jättebra! Har skolat in min äldsta 2 gånger. Första gången på en förskola i Sthlm. VI var jättenöjda men fick en lite dålig känsla när det var extremt många vikarier och där jag till slut inte visste vem jag kunde lämna till på morgonen. Magkänslan var inte helt ok! Det var iof ett stort dagis och lämning skedde utomhus där alla avdelningar var blandade. En gång stannade jag kvar en bit bort och såg min lille knodd vandra iväg helt själv på den stora gården. Utan någon som engagerade honom i lek eller visade var hans kompisar var. Då tog det fyr i helvete kan jag säga.

    Intet ont om den förskolan, de gjorde sitt bästa utifrån sina förutsättningar. Däremot har vi alldeles nyligen flyttat ut på landet och O har skolats in på nytt. VILKEN SKILLNAD! Jösses! De har en egen kock som älskar de små. Hon lagar bara ekologisk mat, inget processat, tre olika sallader till lunchen, frukten är ekologisk, brödet är hembakat! Dessutom är pedagogerna i toppklass. Utbildade och det är aldrig frågan om otydlighet vid lämning. Vikarierna är alltid desamma vilket känns om en stor trygghet både för mig och för O.

    Lycka till! Det kommer att gå kanon.

    1. Det låter som förskolan jag jobbar på, dock i Uppsala. Jag är så stolt över min arbetsplats och det gör mig så glad att höra att det funkar lika bra även på andra ställen, med åren har jag lärt mig att det faktiskt är rätt ovanligt. Jättekul att ni hittat rätt, grattis!

  14. Jag tror alla redan sagt allt. Jag var också skitblödig… började gråta redan på inför-samtalet när personalen pratade om hur duktiga barnen blir på att lämna ifrån sig sina nappar efter middagsluren. De lägger den i en liten platsmugg med deras namn på. Bara den lilla episoden gjorde mig så ledsen, tänk vad mycket hon kommer att utvecklas och jag kommer MISSA det för jag är inte där på dagarna! Ego! Huvudsaken är ju att HON har det bra… 🙂

    Jag är jättenöjd med vårt dagis. Kooperativ med mycket personal och färre barn och lämningarna har funkat kanon nästan ända från start. Lite ledsen har hon blivit och det tog lite tid innan hon var helt trygg, men nu älskar hon sina fröknar. Gör det som känns bäst för dig som mamma! Du känner Matheo allra bäst!

    Tips från mig ändå:
    1. Gör en ritual av hejdået med kram och puss och vink, kanske vinka i fönstret? Något som ger barnet något annat att tänka på än att du lämnar honom.
    2. Försök lämna en tid när inte alla andra lämnar, på så vis kan personalen koncentrera sig på att just Matheo kommer och det blir inte lika rörigt för honom.
    3. Tveka inte att ringa om det känns jobbigt. Personalen är van vid sjåpiga föräldrar och man FÅR vara sjåpig med sina barn!
    Det var det… 🙂 Det kommer gå fint!

  15. Ps. Det coolaste, efter blödigheten lagt sig, är att se hur de växer av att få bli lite självständiga. Hur talet kommer framför allt. Låter lite muppigt men jag kan gå och fånle åt O när han snackar loss om maskar och annat som man ”helst inte ska äta för de är äckliga men de är ändå väldigt snälla mamma, dom behövs för jorden”. Försöker ta tillfället i akt och inte stressa när vi går till dagis, ist kollar på löven, snackar om ditten och datten, hittar hemliga stigar i skogen osv. Försöker verkligen att inte stressa på morgonen (har fördelen att vara hemma med hans lillebror vilket gör att vi har noll tidspress på morgonen) och det är verkligen supermysigt att få den stunden med honom. Kan påpeka att det är a och o med rutiner för då blir det sällan förvirring om tandborstning, påklädning, frukost mm. Både han och jag vet vad som gäller och då blir det sällan tjafs.

  16. Jag har en son som bara är fem dagar yngre än er fina Matheo och han inskolades i slutet av augusti och de första fyra veckorna grät han varje gång vi lämnade och jag må kanske vara den enda mamman i världen som inte tyckte det var SÅ hemskt och jobbigt. Jag resonerade som så att det är väl solklart att min kille blir ledsen när han varje dag i över ett år hängt med mig i ur och skur och helt plötsligt ska få upptäcka en ny del av hans värld, där varken mamma eller pappa finns med hela dagarna, men tänkt så mycket annat roligare det finns; kompisar, nya leksaker, musikrum, fingerfärg, pyssel, god mat och sagostund:-) Till saken hör såklart också att jag och min sambo kände oss 100% nöjda med personalen, så gulliga! Jag hade nog känt större sorg i hjärtat om min goa kille inte reagerat alls när jag lämnade honom i början…:)
    Nu ÄLSKAR han förskolan och vinkar glatt när vi lämnar OCH springer mot oss när vi kommer, bästa av två världar!!
    Kram till er, ska tänka på er men är säker på att det kommer gå super!!

  17. Fokusera på matheos känslor och så får dina känslor vänta tills du har gått därifrån. Annars riskerar du bara att överföra dina känslor till honom

  18. Med tidigare erfarenheter från förskolan och nu utbildar jag mig till förskollärare med endast en termin kvar på Uppsala universitet.
    Försök att skapa en trygg och ärlig relation med pedagogerna, samspelet mellan föräldrar och pedagoger är otroligt viktigt för att tillsammans skapa goda förutsättningar och möjligheter till utveckling och lärande.
    Barn går igenom många olika stadium och låt barnet gråta, såklart det är jobbigt att separera från mamman, som är barnets absoluta trygghet under några timmar om dagarna. Men pedagogerna som jobbar där är där för barnens skull och vill barnens bästa! Kom ihåg att erkänna och bekräfta honom, att han får känna som han känner. Det kommer bara att bli bättre och det kommer vara dagar då inte han inte kommer vilja gå hem där ifrån.

  19. Jag är själv förskollärare och har också skolat in min dotter i somras.
    Gå in med honom i handen och bär inte in honom. Visa hur jävla kul det är på föris (här är en utbildad som säger dagis

  20. Min erfarenhet efter två inskolningar är att man inte ska försöka vara den roliga mamman/pappan som är superengagerad och roliga tanten. Det strider lite mot, iaf mitt eget sätt att vara men vitsen med inskolningen är att barnet ska känna sig trygg i den nya miljön tillsammans med barnen och pedagogerna. Därför har jag försökt hålla mig lite avvaktande och nästan i periferin. Givetvis närvarande i rummet men inte aktiv i leken. Det har gjort att den första dagen jag lämnat har inte tomrummet blivit så stort som jag inbillar mig att det blivit annars.

    Är mitt uppe i min tredje inskolning och ska också lämna första gången på fredag. Det är lika jobbigt varje gång men skillnaden är ju att jag känner mig lite tryggare och jag veeeet ju att de har det toppen och behöver den stimulin. Men likförbannat kommer jag alldeles säkert lipa när jag går därifrån…

    Lycka till! Det känns så mkt lättare efter bara nån vecka

  21. Tänk inte på det som att det är du som lämnar din son. Tänk på det som att han säger hejdå till dig för en liten stund. Låt det också bli så i praktiken, låt det inte vara du som vänder ryggen och går utan låt Matheo följa med förskolläraren och de andra barnen in på avdelningen för att ha kul. Det är mitt tips. Lycka till!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..