Idag släpps den – nyheten om Vardagsmakt

20140310-094024.jpg

Jag känner mig taggad och lycklig! I detta nu så är jag på väg till Grand hotel där Aftonbladet Söndag ska intervjua mig. Men det är också där releasen kommer att hållas ikväll. Per Schlingmann skickade ett sms i morse från en uppslag i dagens Dagens Industri. Jag har inte fått fatt i en tidningen än, men det ser mäktigt ut.

20140310-094307.jpg

Gustav väcktes med frukost och presenter. Matheo tyckte det var så roligt med sången ”Ja må han leva” att vi sjöng den säkert tio gånger. Matheo… Han är vårt lilla mirakel. Fattar det mer och mer. Placeboefftekten av akupunkturen uteblev om någon undrade. Ingen bebis denna gång heller. Men tröstar mig med att vi har Matheo och idag fick jag min bebis Vardagsmakt i hand. Det är mäktigt.

  1. Vi väntar på att först barnet ska bli till. Det finns bara 2 personer som vet att vi försöker. Vi har inte känt behov av att berätta för andra men nu börjas det ”när ska ni ha barn”, ”borde ni inte skaffa barn snart han är ju 35”. Min långa stubin är snart slut och har lust att ryta. Allt ifrån ”vi försöker men inget händer,har du förslag på samlag som leder till barn, till vi vill inte ha barn.”
    Jag är bara 27år, klart jag vill men det sker när det sker. Klart man får längta och vara ledsen i mellan åt sen ta nya tag.

    1. Elin skriver:

      Så hemskt egentligen. Oftast är ju de där orden av välmening, men det blir som små hugg i bröstet varenda gång. Och vi är nog för snälla, vi som försöker, vi som besöker ön pippa-loss jämt och ständigt och försöker att inte få det till en rutin, försöker hålla det nyanserat och fint och inte bara ”kom nu då så jag få ligga med rumpan uppe i vädret i tjugo minuter”. Haha, det är så absurt hur man håller på egentligen! När orgasmerna väl lagt sig så ligger man där ”kom igen nu spermierna!!!!!! KOM IGEN NU!!! Hitta ägget!!” och så känns det som att man springer bredvid Charlotte Kalla i spåret och peppar….

      Tillbaka till de onda, oftast välmenande orden, jag brukar svara med ett leende med en underton av ”håll käften”. Ett exempel är då min sambos kusin tjatade och sa ”men hur länge ska jag behöva vääääntaaaaa.. Försöker ni ens!?”… Jag ville ju slå honom, såklart. Men jag svarade med ett leende ”vi försöker ju, och har gjort det ett tag. Det går inte på en svinblink bara för att man vill det” och han såg nog att jag blev sårad. Nu har han inte frågat mer.

  2. Helena skriver:

    Vi höll på plikt troget i över ett år med att göra barn nr. 2 och tillslut blev han till på semestern. Jag hade gett upp men inte pappan. Gud vad man kan hata mensen. Jag var 41 år när jag blev gravid. Ge inte upp men slappna av. Helena

  3. Elle skriver:

    Elaine, är det inte konstigt och väldigt fuckt up att vi i denna värld plötsligt ”inte ska se kvinnliga ut”. Ser man mer POWER ut om man ser arg ut, eller står i boots med armarna i kors än om du står i en tunn sommarklänning med blommor i håret??
    Om man ska vara feminisit så känns det som att man inte får se kvinnlig ut, eller om man vill vara stark, då måste man antingen ha höga klackar, eller gå åt vad samhället anser är grabbigt. Blir så trött på att allt ska vara så motsägelsefullt. Tycker du är power oavsett i morgonrock med galet hår, eller i kjol och blus.

  4. Lina skriver:

    jag vet inte om jag stressar är fel på det. men jag blir inte heller gravid nu. jag är mor till en dotter. vill ha fler. men det sätter sig ej som min sambo sa. hur gör man för att ej stressa? och ja det är fan tillåtet att gråta över utebliven graviditet även om dottern finns här bredvid.

  5. Elin skriver:

    Jag är i den där fasen i vår ofrivilliga barnlöshet (över två år nu and still going) när jag blir lite arg när jag läser om er som är ledsna över att ett syskon inte verkar vilja komma. Ni har ett barn redan och som du säger – det är ett mirakel.

    Tack och lov förstår jag också i det här att det känns lika jobbigt för er som redan har barn, som för oss som försöker få en första liten knodd. Men någonstans så måste vi också kunna se till det vi har nu och inte ständigt jaga framtiden. När vi en dag står där och har ett plus på stickan – då är den här väntan som bortblåst. Vill vi verkligen SPRINGA dit och jaga den känslan, om vi vet att det här mellanläget som vi är i nu – bara kommer försvinna i samma stund.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..