Att glädjas trots en egen sorg

Bild 2014-10-01 kl. 18.47 #2

Jag läser era kommentarer och kan ana era tankar kring det här med Bellas och alla andra vänners graviditeter. Jag valde ju att sluta att skriva om kampen om att bli gravid för ett bra tag sedan. Men jag måste säga att jag har övat upp en bra färdighet i mitt liv och det är att separera min olycka från andras lycka. Det började redan på gymmet då jag blev irriterad på andra vältränade tjejer och killar. Jag ville ju inte känna så och tvingade mig själv att gå fram och berömma dem trots att jag samtidigt retade mig på min fysiks obefintliga styrka. Det lilla steget i glädje för andra trots den egna sorgen har hjälp mig på så  många andra områden i livet för visst vill man inte vara missunnsam och visst ÄR man skamligt nog missunnsam ändå. Men övning ger färdighet.

Jag är glad från djupet av mitt hjärta för Bella, Odd och Gillis som ska bli storebror. Jag är glad för mina andra vänner också. Och var det gäller den egna ”situationen” så är det ingen situation längre för jag är lycklig och har fokus på annat i detta liv som vi bara har ett av. Men tack fina för omtanken, det värmer massor!

  1. Sarita skriver:

    Skickar dig massa love! Är så otroligt impad av ditt senaste år, ny bok, synts i varje tv-soffa! You go girl!

  2. sara skriver:

    Du ör så himla BRA Elaine! Får mig alltid att tänka till. Kan du inte komma med mer tips om att just glädjas åt andra? Är just nu gravid för tredje ggn på ett år och hoppas att det går vääägen. Har nån sjukdoms-tjohosan som gör att barn med denna sjukdom blir förlamad, utvecklingsstörda, blind och döv. Jag och min man har gjort det svåra valet att göra abort i v 17 (när vi fått provresultaten som inte var glada) två gånger. Är två veckor efter bella, för att ha något att jämföra med, och kände bara ”neeeeeeeeeejjjjjjjjj” när jag såg att dom är gravida igen. Jag vill ju glädjas men kan inte!

  3. emma skriver:

    Alltså Elaine – största drömmen vore helt klart att ta en fika med dig!! Finns det ens på kartan att det skulle kunna gå? 😀 Du är min förebild!!! KRAM!

  4. Ajje skriver:

    Klokt resonerat! Jag är själv gravid och har flera vänner som fått missfall och svårt att få barn och de tog avstånd från mig i början. Jag fick dåligt samvete för min graviditet och kände mig frustrerad över att de inte kunde just separera deras olycka från min lycka. Samtidigt som jag förstår att det måste kännas jobbigt så tycker jag att det är lite egoistiskt att inte kunna se steget längre och se mig.

    1. Ewa skriver:

      Jag breakar ofta med mina vänner och dem med mig. En av mina bästa vänner fick sitt andra barn i år medans jag är ofrivilligt barnlös. Det tog 2 månader innan jag träffade hennes lilla familj. Inget konstigt alls och inte fick jag stå till svars för att jag inte orkat tidigare heller. Det är vänskap för mig.

      Det handlar inte alltid om att inte kunna separera andras lycka men din egna olycka. Ibland pallar man bara inte med livet och dess vändningar. Och då måste en paus liksom vara OK.

    1. Dalle skriver:

      Hmm, om dina vänner inte fullt ut kunde glädjas åt din graviditet när de själva fått missfall, så beror det nog inte på att de är ”egoister”, utan på att de var ledsna och hade svårt att hantera den sorg som ofrivillig barnlöshet kan vara. Ingen människa vill ju vara missunnsam mot sina vänner, men ibland är man inte så stark, och då får man som vän kanske ta en ofrivillig paus?

  5. Ninni skriver:

    Du är klok och smart och allt kommer att bli bra. Vi bjöd på extra fint väder igår när du hälsade på i östergyllen!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..