Mors dag var det ju

Mitt lilla gäng kom med presenter till mamsen. Gud så glad jag blev. Jag fick en dans och sång av Gustav och Matheo också. Så himla sött.

Eftersom jag brukar tycka att fars dag är så jobbig så är det alltid en reflex att undra över de som tycker mors dag är jobbig. Jag vet att medierna uppmärksammande barn som växt upp med psykisk sjuka mammor. Men jag tänker på alla kvinnor som så gärna vill bli mammor och undrar om de kommer få firade en dag som denna. Dom tänker jag på och så gör det ont i hjärtat. Jag fick gratulationer som ”Grattis tvåbarnsmamman” och så vidare. Det var ju kul, men så tänker jag på hur vi kämpade för att få Maggan. Blir tung i hjärtat när jag tänker på alla de som försöker få sitt första barn.

Det finns ju tyvärr inget bra man kan säga till folk som väntar barn. Jag har ju hört alla klyschor som förvisso är välmenande men jobbiga meningar att höra gång efter gång. Därför säger jag dom aldrig själv. Jag har heller inte kommit på något bra att säga. Mer än att jag tänker på er mammor som kämpar där ute och jag ber en bön att ni ska få bli firade på mors dag. Stora kramar till er.

  1. Linda skriver:

    Jättefin bloggpost. Det är viktigt att vi hjälps åt att uppmärksamma detta då många skäms för att berätta om sin kamp.
    Vi har själva gått igenom resan och tillslut hittade jag en metod inom hypnoterapi som hjälpte mig att få igång på hormoner och ägglossning tack vare att släppa på mentala blockerigar. Den lyckan var totalt så i väntan på att själv få höra orden ”Linda du är gravid” så bestämde jag mig för att utbilda mig inom samma metd som hjälper mig. Så nu dedikerar jag mig till att hjälpa andra på samma resa- känns som mitt kall.
    Att få tillbaka hoppet, och känna att jag börjar återfå kontrollen över min egen kropp är en lycka i sig. Så jag hoppas innerligt på att kunna hjälpa fler.
    Kram
    Linda

  2. Åh Elaine, gillar dig bara mer å mer! Tack för att du också uppmärksammar oss som kämpar för att få bli firade nån gång på mors dag! Det betyder mycket!

  3. Tack för att en blev tänkt på. 🙂 6 år och snart en ny äggdonation. Hoppas kunna fira nästa år.

  4. Maria skriver:

    Tack snälla för det inlägget. Satt på mors dag med en sorg eftersom vi avbröt vår första graviditet i v 22 förra året, pga allvarliga skador. Nu hoppas jag på att få ett frö i magen snart… Tänker att alla dagar är en mors dag som har ett friskt barn som lever. Kram till dig och tack för du vågar se det ur en annan vinkel speciellt när du precis fått ett barn.

  5. Anni skriver:

    Och så brände tårarna bakom ögonen. Försökt i 2 1/2 år och har precis ett misslyckat IVF försök bakom oss. Har gråtit så många tårar, så efter ruvat i 17 dagar och fick negativt gravtest, så var det som tårarna var slut. Hur länge ska man orka kämpa? Tack för att du uppmärksammar oss. Att få fira mor- och fars dag i vårt hem känns långt borta.

    1. Tina skriver:

      Åh kära du. Läste ditt inlägg o får tårar i ögonen. Känner igen mig alltför väl..hur länge orkar man?? Var min största fråga många år. Men vill igen ge lite tröstan o be dig att fortsätta orka kämpa. Jag blev gravid på tredje o sista färska försöket efter en himla massa frysförsök och utomkveds graviditet. Kämpade på med ivf i 2 år! Är nu overkligt nog i v37. det är sällan det funkar första gången, så fortsätt kämpa o fortsätt fokusera på nästa försök. Ta paus emellanåt o planera ngt skoj som en resa för att orka..sen kämpar man på igen! Stor KRAM

Lämna ett svar till Humlans Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..