Snart tillbaka

Denna orangutang ska snart få hänga i sitt träd igen. 


Jag tittar på gamla träningsklipp på insta och blir alldeles lycklig. Tänk att jag kunde göra det jag gjorde efter en graviditet, åtta chins utan problem. Och tänk att jag kommer vara ännu starkare i höst. Jag kan inte greppa det, speciellt inte när jag darrar av tre armhävningar idag. Det är inte konstigt att göra det i mitt tillstånd, men det känns konstigt att få bli stark så snart och så fort. David skickar mig pass varannan dag och jag följer dem slaviskt. Lägger upp lite på insta.

  1. Wow. 8! Imponerande. Det låter som att du har ett mål att sikta emot och det tror jag är a och o för att ha en möjlighet att nå dit. Lycka till! Hejaheja 🙂

  2. Jag har funderat lite på det där idag. Träningshetsen. Och jag tänker att vi kanske hetsar nyblivna mödrar lite för LITE ändå. Nu vet jag att jag sticker ut hakan något enormt och kommer väl att få en mängd raseriinlägg efter mig. Men jag tänker såhär: våra kroppar utsätts för en enorm påfrestning efter graviditeten och förlossningen. Vi kan i värsta fall gå upp ganska många kilon och vad man än försöker intala sig själv så är det inte hälsosamt att låta det bero. Jag har själv låtit det bero och har 3 år senare otroligt ont i rygg, knä osv. Jag har obefintliga magmuskler och jag vet hur svårt det är att få tid att träna. Men jag behöver inte att folk slutar skriva inlägg om mammaträning. Jag behöver en Elaine som sporrar mig. Jag behöver Olga Rönnberg på Facebook som ibland ger en käftsmällar i ansiktet med sina relativt insiktsfulla inlägg. Känner jag att det blir för mycket så kan jag låta bli att gå in på Elaines blogg. Jag kan låta bli att följa Olga. Men jag kan inte tillåta mig själv att bli så jäkla känslig att jag inte kan ta ren information eller sporrande inlägg. Skulle jag intala mig själv att det är OK att bära på massa övervikt och ha förslappade magmuskler så att ryggen får ta stryk, då kan jag ju glömma det där med ett långt liv tillsammans med min dotter. Om jag resignerar och intalar mig själv att det är ok att hon springer och leker medan jag får sitta på en bänk och titta på när jag själv helst vill klättra och leka tillsammans med henne.

    VAD i hela fridens namn är det för fel om Elaine nu vill komma i form på två röda efter förlossningen? Vad är det för fel på att vara kroppsfixerad? Om det kan göra att man lever hälsosammare, låt vara då! Det är inte jobbigt att läsa Elaines träningsinlägg (tvärtom), det är däremot jobbigt att hon måste förklara sig varje gång. Att folk kommenterar och klagar, bekymrar sig, ber henne sluta osv. Det är jobbigt. Om man tycker att träningsinlägg är jobbiga, hoppa över dem då! Scrolla förbi! Vi som vill bli sporrade och inte behöver triggervarningar till höger och vänster, vi vill gärna läsa dem. Så snälla Elaine, fortsätt!

  3. En stilla undran. För några dagar sedan skrev Du ett inlägg om kroppsfixering som andra antastar en med. Men jag kan inte undgå att det ser ut som om Du själv är kroppsfixerad och vill komma i form på två röda.

    1. Bra fråga! Låt mig förklara: Jag vill komma i form och med form menar jag stark – jag gör skillnad på funktion och fåfänga.” Det är bra att du vågar fråga, säkert många andra som har samma undran.

  4. Minna skriver:

    Der är grymt att du siktar på att komma tillbaka snabbt. Men jag vill med all välmening tipsa om att läsa på lite om MammaMage. Katarina Woxnerud som är grundaren kämpar hårt med att få nyblivna mammor att träna rätt efter förlossning. Jag bor i Helsingborg och tränar för en certifierad MammaMageinstruktör. Bara ett tips om du vill vara säker på att inte göra kroppen en otjänst i förlängningen. David kanske har stenkoll på detta dock 🙂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..