Rangliga rattar

 Sitter i soffan och tänker på stora saker som världen och små saker som mina rattar. Gustav joinade mig i soffan när jag satt i ratt-tankarna.  

 Jävlar i gatan vad det är jobbigt att vara offentlig ibland. Det förklarade jag för Gustav som garvade till svar för han vet precis vad jag menar. Jag har stått med facklan i hand, galen blick och skrikit ”Operera-inte-tuttarna-vi-är-vackra-ändååååå”. Men så slutade jag amma Matheo och gick från 75GG till 75B. Jag kunde vika mina bröst tre gånger. Det kändes sådär. Jag hade lust att lappa till den där 75GG Elaine men en av mina smala tunna lappar till tuttar – grymma käftsmällare efter amning. Blev inte så kaxig längre men ville vara den där rakryggade kvinnan med lovikavantar till bröst. 

Gustav gav mig en liten analys: Vi är olika du och jag. (Här himlar jag ironiskt ”nähe”) Jag är mer som ormen som slingrar mig fram till mina resonemang sen berättar jag om någon frågar. Du är raketen med en rikting och basunerar ut ditt resonemang i ett fyrverkeri. Sen kan du ändra dig, tänka”fan” och basunera ut det med.

Jag garvar

Gustav: Men det är det fina med dig, noll prestige. 

 Jag: Men Gustav vad hade du gjort om du hade vaknar upp med vardera skinka slapp och tunn som en lovikavantar. 

 Gustav ser rädd ut: Jag hade nog behållit kallingarna på.

Jag asgarvar: flopp flapp hade det låtit mot baklåren när du hade rört dig naken.

Gustav garvar. 

 Jag: Jag hatar att vara offentligt ibland. Vill bara kunna smyga iväg och operera rattarna i smyg om jag hade velat och skämmas i smyg.

Gustav: Det är väl bara att du berättar isf ”jag har opererat rattarna och det ska ni skita i”.

Jag chockat: Eh, uppenbarligen läser du inte min blogg.

Gustav medger: det stämmer.

Jag: Jag har ju lagt mig i alla andras rattar och basunerat ut att folk ska behålla dem naturliga och älska sig själva utan knivar.

Gustav: jag förstår. Men tänk vad myckerkomplikationer  en operation skulle innebära. Sjukhusbesök, inte kunna träna, främmande föremål i kroppen och vad ska du säga till Evy när hon är 20?

Jag: EXAKT, det skulle vara det stora problemet… Fan det är jag och lovikkavantarna…  

 Gustav: Ät så du har fettdepåer istället.

Jag: frågan är hur många gånger jag kommer kunna vika tuttarna i bh:n efter denna amning.

Gustav: …

Jag: säkert sex gånger, men jag kan väl använda dom som bh-fack, arkivera viktiga saker. Äsch vi pratar vi om nåt annat. 

 Jag vet att jorden går under, att flyktingarna saknar boende, att skönhetsidealen är skeva, att Evys hjärta är under utredning. Men ibland måste man bara få tänka på rattar. Lovar att tänka på annat imrgn. 

  1. Alltså, du är så himla fin! Eller iaf verkar, jag känner ju inte dig.. Men att blanda högt och lågt med sån värme och klokhet som din blogg bjuder på – så härligt!! Va bara tvungen å säga det, kunde liksom inte hålla tillbaka!
    Sänder en hel hög av kärlek och lyckönskningar att Evys hjärta mår bra!

  2. Du är helskön som är så prestigelös! Men hallå, höngbröst är ju skitsnyggt ju! Bär dom med stolthet, dom har ju gett mat åt dina barn!
    Älska din kropp och vara stolt över att den burit två barn och nu är starkare än nånsin!
    Jag har också haft stora bröst som blev betydligt mindre och hängigare efter amning, men jag bestämde mig för att älska dom och så fick det bli!
    Puss på dig!

  3. Var snäll mot rattarna! Dessutom är tuttar mycket mer föränderliga än man kanske tror. Jag har ammat fyra barn och var rätt dyster över mina taxöron när minstingen var ett halvår, men efter 2-3 år så hade de rundat ut sig fint igen. Kanske någon cm lägre, men samma C-kupa som förr! Ge kroppen lite tid innan du griper till kniven. Kram!

  4. Känner igen mig i det du skriver (förrutom den delen om att vara offentlig).
    Har alltid sagt att jag aaaaldrig skulle kunna tänka mig en operation av brösten. Sedan kom tre barn och jag gjorde en viktresa på -42kg. Jag saknar mina fina bröst helt enkelt så nu har jag öppnat ett sparkonto och döpt det till ”brösten på plats 2016) ?
    Man får ändra sig, det gör en inte till en sämre människa snarare tvärtom om ?

  5. En billigare och mindre smärtsam lösning är att köpa BHar av bra kvalitet (och ja, de kan ofta sina saker i underklädesbutiker så det är värt ett besök).

  6. Instämmer med Maria. Gå till en riktigt bra BH-butik, tex den som ligger på Götgatan vid Medborgarplatsen!

    För övrigt tror jag säkert att en del av de saknade rattarna går att härleda till din träning också… tyvärr inte bara positiva saker med träning/fettminskning. Hehe

  7. Det viktigaste är ändå att man är glad! Om det gör dig glad att operera rattarna nu så gör det, man måste ju inte operera in värsta Dubbel XX utan kanske bara ordna upp det lite så man slipper få ångest när man tex ska köpa kläder, visa sig naken mm
    Gör det du vill, det är din kropp och man får faktiskt ändra sig!!
    Kram

  8. Jag har för mig att du in en tidigare diskussion om sånt här sagt nått liknande ”jag dömer ingen”. Det är din kropp. Ditt beslut. Oavsett beslut.

    Du dömde ingen förut, börja inte med dig själv nu heller.

  9. Jag kan tycka det är snyggt..och så tänker jag vad man skulle ångra sig om det blir massa komplikationer för man ville va snyggare :-/
    Sen tänker jag på de med bröstcancer som opererar bort ett bröst eller två..och är stolta o fina..de är imponerande på riktigt!
    Men tillsist är det väl ändå en själv som ska va imponerad..både av valet och resultatet och hela sig själv..hmmm.

  10. Kör en tacksamhets- och snällhetskampanj. Jag gör det. Varje dag. Är det inte rattar så blir det ju nåt annat.. Och jag verkligen hoppas att mina döttrar ska låta bli kniven och sprutan och hylla sina kroppar. Hoppas om 12 år att naturlig är trenden. Vi måste ju alla inse att vi är olika och att det är okej.
    Sen, det är väl det som kallas livet – att vi ändrar oss och har rätten till det. Plus eget ansvar och rätt att besluta om sig själv och sitt liv. Vi läsare är ju endast åskådare till en liten del av ditt liv.
    (Hejar ändå på naturligheten först 🙂 )

  11. Haha har haft en väldigt liknande diskussion med min man – minus den offentliga biten, men jag har varit väldigt verbal angående att jag aldrig skulle operera mig. Nu sitter jag med lappar till bröst och saknar mina gamla d kupor,. Men jag vill aldrig ge min dotter känslan av att mamma tyckte att hon inte dög så jag får allt leva med mina lappar. Även om det stör då och då. Särskilt i omklädesrummet på jakt efter ny bh

  12. Jag har opererat mig. Hade från början 75B. Fick 75DD under graviditet och amning med 3 barn. Efter sista ungen hade jag 75 dubbelvikta lovikavantar i en B kupa. Bestämde mig för att operera mig för snart 6 år sen. Har nu 75C. Med kläder ser dom helt vanliga ut. Ingen som direkt kan säga att dom är fixade.

    Man gör som man vill!

  13. Och jag tycker man har rätt att ändra åsikt med tiden jag. Jag ändrar mig hela tiden, allt förändras ju och även åsikter. Sen kan jag tycka det är skillnad på att operera tuttarna till dess ursprungliga form och att operera Dolly Parton-style. Och Evy kommer aldrig ens behöva veta att mamma opererat sina lovikavantar, finns säkert 100-tals saker jag inte vet om min mamma och inte mår jag dåligt för det. Jag tycker det är viktigare att känns sig fin och bekväm i sin egna kropp än att hålla på att tänka vad alla andra ska tycka om jag gör si eller så 🙂

  14. Det bästa med livet är att man får ändra sig.. Och sen får man ändra sig igen om man vill!! 😀 det e helt ok!

  15. Gör vad du vill! Verkligen! Livet handlar om utveckling och att ändra sig och åsikter. Tänk vad trist om det var statiskt? PS. Du bloggar väl frivilligt? Eller? Du måste väl inte vara ”offentlig”?

  16. Det är lite det som kan vara ”farligt” med att skrika ut en massa saker när man är så stor bloggare och förebild som du är, många hakar på i allt du säger för att du är så grym, stark och bra kvinna. Jag ser inget fel i att ångra sig, jag ser inget fel i att erkänna att man kanske gapade för mycket utan att sitta i den situationen själv. Jag ser heller inget fel i att operera sig så att man någorlunda liknar den man var innan. Jag älskar att min kropp burit mina två barn, det gör jag, stolt över mina små ynkliga ärr som är vita och ser ut som tigerränder men jag föddes inte med hängpattar och löshud på magen, det blev så, så varför måste jag acceptera det? Jag älskar mig själv för mycket för att se ut hur som helst om man säger så. Men vi alla har olika sätt att se på saker och ting, andra kanske tycker det är skam att operera brösten, då får man respektera det.

    Jag har gjort skönhetsoperation, utan att gå till överdrift, bara få tillbaka det jag en gång hade. Thats it. Vad jag kommer säga till mina barn? Vet inte, jag ser inte ut som Dolly Parton så jag vet inte ens om dom kommer att se någon skillnad? Varför måste man berätta alla privata detaljer för ens barn, om man skulle operera muttan så skulle du väl inte berätta det för Evy eller skulle du det? Min kropp, är min kropp, behöver varken blogga om det eller skrika ut till alla släktingar och familj om det. 😉
    Men om man nu ska berätta så kan man vara ärlig och säga som det är, saker och ting försvinner och sitter nere vid knäna, känns obekvämt och jobbigt, besvärligt etc.. 🙂

    Det löser sig. Ingen kommer att klandra dig (jo vissa som bara måste) för att du är mänsklig och känner som typ mer än 50% av mammorna med hängpattar och allt.. Stay Humle. 😉

  17. tänkte just på bröstoperation. det är faktiskt ingen bigdeal! och ingen har rätt att ifrågasätta ett beslut att operera brösten. De är du och ingen annan som tittar dig i spegeln och är missnöjd och tänker tanken att det faktiskt går att göra något åt. jag tillhör den skalan som aldrig ”fick nå bröst” så en dag köpte jag mig ett par, inga jättetissar utan ett naturligt format inlägg som idag en bebis senare ser ut som vilka tissar som helst. Men hade jag inte haft mina inplantat hade det varit två tomma påsar. Så jag är väldigt tacksam för plastikkirurgin idag. Och om min dotter någongång frågar så ska jag berätta precis som det var eftersom en operation fick mig att må jättebra över min kropp 🙂

  18. Hehe ja, jag är lite samma som dig där Elaine. Det blir mycket tillbakakaka till middag så att säga 😛 Men jag lär mig lite pö om pö. Jag lär mig att inte säga allt jag vet, att vara tydlig med att jag pratar utifrån mig själv i det själv jag är för stunden osv.
    Själv har jag alltid velat operera brösten men sagt att jag gör det efter jag fått barn. Nu har jag barn och vill fortfarande operera brösten men då kom ett nytt resonemang upp – ett som jag aldrig hade kunnat förutspå: Varför ska jag genomgå en egentligen helt onödig operation när det alltid finns risker med en sådan? Kärleken till barnen gör det svårt att göra det valet :/

  19. Jag har varit du. Som så många av de andra här och minus offentligheten. Trodde aldrig att jag skulle stoppa in något främmande i min kropp så jag gjorde ett bröstlyft. Då var mina barn 7 och 9. Jag borde gjort det tidigare men jag upptäckte också att jag ÄNDÅ saknade fylligheten. Bilden i mitt huvud var helt annorlunda än bilden i spegeln och ett år efter lyftet fyllde jag ut till min gamla storlek och måste krypa till korset och säga att jag hade fel. De ser naturliga ut och jag är glad att jag gjorde lyftet först. Dels hann jag känna efter om det var storleken eller bara hänget som påverkade mig. Dels för att lyftet hann läka ordentligt så att det idag knappt syns att jag lyft.

    Hur du än gör så är du klok och reflekterande. Man förändras igenom livet, både åsikter, utseende och värderingar.

  20. Det är så härligt att få ta del av samtal som detta, ni verkar så härliga 😀 Men på tal om tuttar så tycker jag att folk borde få göra som de vill. Jobbar på med att få ut tanken om att en ”måste” älska sig själv som en är. Inte för att det inte är bra att älska sig själv precis som en är utan för att kunna skippa fördomar om någon väljer att göra något med kroppen för att själv tycka att den blir finare. Jag skulle ju inte döma om folk tatuerar eller piercar sig så varför lägga så stor vikt vid att vissa vill ändra sina bröst?
    Så länge folk gör det för att de VILL det och inte pga press utifrån tycker jag att de borde vara fria att göra vad de vill med sin kropp utan att dömas.

  21. Känner så igen mig!det är lättare att stå på barrikaderna när man platsar i skönhetsnormen.Men tänker att man nog inte ska moralisera val av dethär slaget.Samhällets utseendefixering är grym och man tampas bäst man kan.

  22. Tess du är rätt underhållande, tar fram en mental popcornskålen läser dina kommentarer. Jag är så nyfiken! Hur är livet i trollskogen? Mår du bättre när du har skrivit elaka kommentarer? Varför lägger du tid på att läsa en blogg vara skribent du verkligen avskyr? Är det bara en ventil för att få ur dig skit du bär på eller går du igång på irritation? Är irritation din krydda i livet? Eller vill du bara få min uppmärksamhet? Kommer du i brallan av att jag svarar dig här? Eller växer horna ut och du vill skriva fler elakheter? Jag är så nyfiken och hoppas innerligt på ärliga svar! Mår du bra annars? Är du lycklig? Eller känner du dig ensam? Snälla försök att svara så vi alla kan räta ut denna stora men ack så spännande frågetecken kring dig. Är du psykisk sjuk? På riktigt alltså? Har du någonsin fått en diagnos eller är du bara lite lättretlig av naturen?

  23. Näääj, operera inte! Det är ju fint med ammade bröst! Jag personligen är jättenöjd över mina, särskilt när jag är naken. Det ser sådär moget kvinnligt ut. Men sen när jag har klänning och toppar har jag alltid en push-up-bh, för annars tar magen över liksom. Och då känns det som att man har rätt stora bröst.
    Sedan har jag tagit ett beslut att aldrig vaxa min överläpp med fjun. Jag struntar i alla män och kvinnor som bryr sig om det. Min ansiktsbehandlare undrade om jag skulle vaxa. Jag har tackat nej. Det kostar för mkt, det blir för mycket tjafs. Jag kör på att jag istället är en snäll cool tjej.

  24. Hej Elaine! Jag hittade till din blogg när du var gravid med Evelyn och har klickat in mig här nästan varje dag sedan dess för du och den här bloggen är SÅ BRA!
    Jag och min sambo fick vårt första barn i våras och köpte hus i somras, och gällande graviditet/amning/kropp/barn/flytt/bo in sig så känner jag igen mig i så mycket som du skriver. Och just detta inlägg träffade mig exakt. Innan vår son kom så hade jag sagt till min sambo att när vi har fått alla barn vi vill ha och kan få så vill jag operera mig om jag inte skulle känna mig nöjd med hyllan. Han tycker såklart att detta är onödigt och att jag är fin precis som jag är, men efter att ha läst ditt inlägg så känner jag bara ännu mera att det är okej att känna så som jag gör och att faktiskt fylla ut dom där halvtomma och slappa lovikavantarna!
    Tack för att du är du och för att du vågar skriva om sådant som många går och tänker på i smyg!

  25. Fniss E…använda push up? När jag yngre minns jag att jag tänkte att varför i hela friden kunde inte bara morsan kränga på sig en push up någon gång då och då? T.ex när hon skulle göra sig fin. Alltid de där ”pås-bh:arna”. Sen ammade jag själv två barn och nu kan jag säga varför push up inte längre funkar: För att det enda som händer är att huden liksom lägger sig över bh-kanten. Det finns liksom ingenting att pusha up. Innehållet i bröstet räcker inte till och om jag köper tillräckligt liten push up bh som gör att innehållet pushas up så hänger huden över hela kupan 😀

  26. Tess: Kan inte du skapa en egen blogg? Jag tycker det är oerhört fascinerande hur man kan resonera som du i dagens samhälle. Inte för att det är åsikter som hör till dåtiden utan för att jag blir väldigt nyfiken på hur det är att vara inuti ditt huvud när man inte klarar av att se annat än just precis det man har framför sig. När text är sanning utan tid och rum och när hela liv är en platt skärm som bara pågår medan du läser. Jag undrar vad som händer när du läser tidningen? Eller det kanske du inte gör? Hur fungerar det med Facebook? Det måste ju vara som att ha någon form av manodepressiv bipolär-diagnos att skrolla flödet? Och hur hanterar man saker som chatt eller mejl? Alltså jag har så många frågor…

  27. 🙂
    Jag mår inte dåligt över mina lovika vantar. Men tanken på att snygga till dem gör mig galen av lycka så kommer av den enkla anledningen göra det när jag kan. Älskar mig nu kommer älska mig sen. Tror på att följa de som känns kul o härligt i livet 🙂
    Andras värderingar är inte mitt problem. Och de dagar de känns som mitt problem så tar ja till de metoder jag kan för att släppa de och gå vidare. Övning ger färdighet

    Satsar på nya tuttar till nästa år. Shit vad kuuul ☺️☺️☺️

  28. Ingen big deal med nya bröst. Kan ju göra dem lagom stora liksom. Och varför måste man berätta allt för sina barn? Eller för bloggläsarna?

  29. Jag bara älskar dig Elaine! Och jag måste bara berätta vad min pojkvän nyss sa till mig. Vi diskuterade ditt inlägg och vi har en dotter på 4-månader varpå jag sa att jag också börjar ana ett par lovikavantar på bröstkorgen. Då svarar Viktor så snällt: ”Ja men du har i alla fall ett par händer i dom” hahaha!

  30. Jag tanker att en av de basta sakerna med att aldras ar att vi tvingas att borja bygga var sjalvbild pa annat an utsidan. Det vore ju fint om vi kunde basera var sjalvbild och sjalvkansla pa var inre skonhet redan som unga, men tyvarr ar de flesta av oss ganska daliga pa det. 🙂 Nar vi blir aldre har vi (antligen) iget val langre, nu ar vi helt enkelt tvungna att fokusera pa annat an utsidan om vi vill kanna oss nojda med oss sjalva.

    Varje gang jag tar en promenad moter jag manga olika manniskor. De aldre manniskorna jag moter tycker jag ar de allra vackraste personerna. De ger mig ogonkontakt och sager ett glatt ”Hej” nar vi gar forbi varandra. De yngre personerna jag moter ignorerar mig eller tittar alternativt pa mina klader och funderar antagligen pa vilket marke mina traningsskor har. Jag tanker sjalv att jag vill vara som de aldre manniskorna jag moter och jag tanker inte vanta tills jag ar 60+. Jag vill bli vacker pa insidan nu! 🙂

    Jag vill att de jag moter i samhallet skall kanna sig uppskattade och fina, jag vill inte ge dem blickar av jamforelse eller fokusera pa hur de ser ut. Det kraver en hel del ovning att andra attityd forstass men jag har beslutat mig. Jag vill inte bara klaga pa skonhets idealen, jag vill sluta titta pa mig sjalv och andra genom den linsen. Jag vill se folk i ogonen och ge dem ett glatt ”Hej” nar jag moter dem under en morgonpromenad. 🙂

  31. Jag kan ju glädja dig med att de inte syns ett dugg på bild!!! Fast det spelar egentligen ingen roll vad vi tycker det är vad du tycker som spelar roll, o alla får ändra sig. Hallå jag skulle inte ha några barn när jag var yngre o talade vitt o brett om hur illa jag tyckte om dem, alla får ändra sig!!:)

  32. Haha du är fantastiskt! Varför skulle någon döma!? Din kropp, ditt liv, ditt val. Din beskrivning är ju bara så fantastisk och träffande. Kram från lovikavanten Malin

  33. Tycker inte riktigt att det är okej att villkora sådär. Antingen tycker man att kvinnor har all rätt att göra vad de vill med sina kroppar eller så tycker man inte det, jag tycker att det är fult att smyga in att det nog ändå är mer okej att operera pattarna till ursprunglig form än Dolly-boobs. Man opererar till vad man trivs med helt enkelt, vare sig det är mindre pattar, tillbaka-till-ursprungsformen-pattar eller enorma jättebrön som får Dolly att likna en planka.

  34. Du är så härligt ärlig! Är så skönt att läsa din blogg och få lite nya synvinklar och vettiga åsikter, fast också massa mys!
    Fortsätt så och skit i eventuella klagomål som andra har! ☺

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..