Gardiner

Så här ser det ut i vårt sovrumsfönster. Jag tycker gardiner gör så mycket. De ger både inskyddsskydd och släpper in ljus.  

Kanske är en långsökt liknelse, men det är så jag tycker integritet ska vara. Man ska ha så pass mycket att det känns bekvämt, men ändå inte skärma av sig så att man blir ensam. Vissa vågar ju inte ta kontakt och blir ensamma.

För mig var det nyttigt med en tid utan vänner. Det var långt innan New York men en skön tid. I NY var det icke självvald ensamhet. Jag har aldrig varit rädd för att ta kontakt, men när jag inte hade en endaste vän i den stora staden New York så kände jag mig ensam. Det kändes som att jag skrämde bort folk som att jag hade ett desperat sken runt mig som folk skydde som pesten. Jag kan förstå det på sätt och vis. Avskyr att bli den där klängiga och tycker det är hemskt jobbigt när andra blir det. När dom inte fattar nej.

Från gardiner till detta. Min hjärna i ett nötskal. 🙂

  1. Desto äldre jag blir desto svårare känns det att hitta nya vänner. Och rädslan att bli ensam gör att man håller kvar vid gamla som man inte trivs med eller faktiskt inte har så mycket gemensamt med. Tycker detta är så tråkigt! Jag och en vän har insett att det inte finns något enkelt sätt att finna de där nya väninnorna, och dessutom har vi så lite tid att ”dejta runt”. Så vi håller på att ta fram en app för kvinnor (enbart) som söker nya vänner som bygger på ålder, vart man bor, intressen, barn mm.
    Om ni tycker det verkar intressant får ni gärna klicka in på http://www.gofrendly.se/frendly och visa Intresse!
    Och om Elaine eller någon annan vill kontakta oss så får ni gärna maila oss på facebooksidan goFrendly/se. Vi söker nämligen både CTO och någon som vill vara en del av ett Start-up. /Claudia

    1. Helena skriver:

      Hej,
      Behövs absolut fler såna i vårt kalla sverige! En idé som ploppade upp var att försöka matcha till mindre grupper och ge dem ett uppdrag att ta reda på något om de andra, något litet men personligt som favoritfärg eller vad man gillade som liten eller något, och att sen behöva ge svar om alla man träffade i appen och få poäng för varje rätt svar. För även om man kan få ihop folk blir det lätt lite udda och svårt om man är blyg. Så lite start hjälp liksom! Så kan man samla poäng i appen eller så.

  2. Lovisa skriver:

    Kan du inte skriva lite om skillnaden du upplevde på din självvalda ensamhet och den icke självvalda i New York? Jag är 25 och försöker lära mig om min egen ensamhet men det är svårt, huruvida den är självvald eller bara en ursäkt..

  3. Älskar att min hjärna är så lik din när det gäller att ta olika vägar 🙂
    Jag är ensam ibland. Eller ofta. Jag gillar mitt eget sällskap men saknar vänner som bor nära (mina är liksom spridda över landet numer). Känner mig dock sällan ensam. Märkligt det där..

  4. Helena skriver:

    En helt annan fråga, hur ser du på cultural appropiation? Janni Deler och några andra bloggare hade fest med bollywood tema och många sa att det var kränkande mot indier att behandla dem som om de är maskerad och inget mer. Hur skulle du som brasilian känna om det var ett brassetema och folk kom med både karnivaldräkter och mer ”vardags” inspiration från Brasilien till en fest? Helt baserat på att de gillar det och vill ha en rolig kväll med något annorlunda. Skulle du känna dig kränkt eller tycka att det är roligt att de vill dela en bit av din kultur (eller alla andra möjliga känslor?)?

    1. Banana skriver:

      Hej Helena! Ja visst är det lurigt och svårt för oss (vita) att relatera.

      Om vi vänder lite på det åt ett annat håll: tänk att det var Afrika-tema och alla kom i blackface, hade det varit ok? Definitivt inte!

      Så varför är vi ok med vissa saker men inte med andra?

      (Och ja, blackface och exotifiering är inte samma sak men som jämförelse tycker jag det funkar för att göra en poäng).

      Hur resonerar du?

      1. Helena skriver:

        Jag själv tycker det är roligt att de gillar det och har kul, så länge det inte är menat illa. På handels hade vi tex tyska och amerikanska middagar som säkert till viss del är baserade på fördomar. Nu när jag pluggar utomlands kan vi ha teman baserat på de narionaliteter som finns här, typ fransmän och italienare. Svenskar finns det inte många av tyvärr!

        Men klart det är skillnad på något som uppenbarligen bara är till för att håna och något man menar hylla men genom okunskap kanske förlöjligar (fransoser kanske inte alls gillar randiga tröjor, basker och baguetter? Fast det känns oskyldigt för mig som svensk).

        Jag personligen känner att all uppdelning och förbjudit av att göra saker pga etnicitet är något fel. Alltså att en indier kan klä upp sig till Bollywood fest men att jag som svensk inte kan betyder att vi gör skillnad där ingen skillnad bör finnas. Precis som alla kan ha svensk folkdräkt. Att om vi inte tillåter kulturer att blandas och har roligt med dem så kommer vi inte bara sluta utvecklas utan också skapa motsättningar då vi inte ens kan försöka förstå varann genom att tillfälligt dela en bit av våra kulturer på festliga sätt.

        Men om någon verkligen känner sig förolämpad och att jag som vit europe stjäl något från dem, eller att det är ytterligare kolonialt förtryck (är väl därifrån de flesta maskeradfester kommer också. …) så är det definitivt något att överväga och respektera. Men det är så svårt att veta om det är andra européer som skriker CA så fort de kan för att vara pk eller om det är ett faktiskt problem utifrån kommentarer online. Och jag kan ju inte svara på det själv tyvärr… För mig gör det inget om någon har ett svenskparty men vi har aldrig varit koloniserade på det sättet så inte helt jämförbart direkt.

Lämna ett svar till Banana Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..