Investeringar

Jag älskar regnjackan jag investerade i. Att man kan få gå ut i regnet och vara snygg. Vi har inte lanserat den riktigt än eftersom det är problem med namnet. Vi vet inte vad den ska heta ännu och det har ju varit lite twist om det. Men fin är den och jag ska njuta av den tills andra får göra det framöver. 

Jag har en till investering på G och det är möbelbranschen som jag tror starkt på. Jag älskar ju inredning och tror mig ha fått ett öga för det. Därför tror jag vi kan kunna skapa hem som är härlig alternativ till ”ljust och fräscht”.

  1. Ewa skriver:

    Hej
    Regnjackan är fin, men alldeles för kort enligt min mening. Den har många konkurrenter, och priset är högt , 3800:-…

  2. Jösses, vad intressant ändå, att det kan vara så strikt…? Men synd att det fördröjer processen!

  3. Den kan heta SIR (Singin in (the) rain)

  4. F skriver:

    Hej,
    Har inget med inlägget alls. Har ett dilemma jag inte vet vad jag ska göra med.
    Jag kommer ihåg att jag delade med mig för ett par månader sedan om mig och min fru, att jag känner mig så ensam och att vi bara bråkar sen vi fick vår son för 18 månader sedan. Jag fick så bra råd och stöttande kommentarer så jag skriver igen. En fortsättning..

    Relationen mellan min fri och mig har om möjligt bara blivit sämre. Vi bråkar mycket och nu när hon blir arg kan hon ta tag i mig hårt (sist fick jag blåmärken av det) och jag blir såklart oerhört rädd för henne. Hon är ju mycket större än mig också. Hur som helst när jag tar upp det med henne säger hon att det inte är så farligt och att jag är skadad från min barndom (min pappa misshandlade nog systematiskt) som tror att det är misshandel när hon håller i mig så hårt.
    Vi har också inte haft sex sen innan vår son föddes, och nu kan jag inte ens kyssa henne längre utan obehag. Men hon har varitat en sådan stor del i mitt liv. Hon var med i hela min ”komma ut”-process, stöttat mig när jag haft det hårt med min homosexualitet etc.

    Men ja, mitt dilemma.
    Jag är med i en feministisk bokklubb, har vart med i den ett par år och har alltid känt en stark attraktion till en av de andra. Så stark att jag ibland drömmer om henne. Vi har blivit vänner och i helgen som var när min fru och son var bortresta så träffades vi. Satt på en uteservering i 5 timmar och pratade om livet och allt mellan himmel och jord. Jag kände ett sådant starkt begär till henne. Och när vi skulle skiljas åt så kysstes vi. Och det var så fantastiskt! Jag cyklade hem med lätta ben. Jag har ingen som helst dåligt samvete över att vi kysstes (har mer dåligt samvete över att jag inte har dåligt samvete) och jag känner mig så levande. Hon har skrivit till mig och sagt att hon känt så en stark attraktion till mig sen första gången vi sågs. Samma som jag alltså. Och att hon vill träffas igen.

    Vad ska jag göra? Jag vill så gärna träffa henne. Jag har aldrig varit otrogen tidigare.

    1. Elin skriver:

      Kära F, jag önskar så att du inte var i denna situation. Enligt min erfarenhet så finns det två vägar, antingen släpper du helt tankarna på kvinnan i bokklubben och börjar gå i parterapi tillsammans med din fru för att ge relationen en ärlig chans och omstart eller så lämnar du din nuvarande relation. Otrohet kommer inte att fixa din relation. Dessutom tycker jag inte att det känns bra att din fru ”tar tag” i dig. Att hon hjälpt dig på vägen betyder inte att du är skyldig att stanna. Sätt dig ner en kväll och sortera ut dina tankar, fråga dig vad vill jag, vad gör mig lycklig nu och i framtiden.

      Jag önskar dig all lycka!

    1. Vilken tuff situation du befinner dig i! Jag har egentligen inget råd att ge förutom att jag verkligen tycker att du ska ta hårdhäntheten på allvar. Att du är rädd för henne säger ganska mycket. Ingen människa ska behöva känna så för sin partner och om du dessutom börjat få blåmärken börjar varningsklockorna ringa. Risken finns att det kommer att eskalera. Har du möjlighet att kontakta en kvinnojour eller liknande? De kanske kan ge dig råd och stöd. Det är aningens oroväckande att din fru gaslightar dig genom att säga att du överreagerar pga att du blivit misshandlad tidigare. Den inställningen kan leda till att du kanske börjar acceptera den behandlingen (eftersom det ”inte är så farligt”) och att det blir värre med tiden. Hoppas du får den hjälp du behöver!

    1. X skriver:

      Jag har varit otrogen. Som i inte bara ett snedsteg en gång, utan en långvarig parallell relation. Don’t do it. Det är ingen bra start på ett nytt förhållande, det gör inte ditt äktenskap bättre och framförallt skapar det självförakt och smärta. Stora lögner har en tendens att komma fram, även om man inte tror det.

      Gör som någon annan sa: red ut vad du vill och var sen ärlig med vad du än väljer. Och PS du borde INTE behöva vara rädd för din fru. Varningssignal!

    1. F skriver:

      Tack snälla för era kommentarer.
      Vi har varit på parterapi senast för 8 månader sedan, det hjälpte inte, uppenbarligen.

      Jag ser vad ni skriver. Att det är en varningssignal att jag är rädd för henne. Och jag borde fatta det. Men det känns så konstigt ändå. Ja jag vet inte.

      Anledningen också som gör att jag tvekar om jag ska lämna eller stanna: Vi bor inte i Sverige. Och jag har inte så många vänner här. Men jag vet att om jag lämnar henne så kommer jag bli så ensam här. För jag kan inte flytta tillbaka till Sverige när min son bor här. Men jag tycker också synd om min son som ska se oss arga på varandra.

      Hur som helst, jag har bokat tid hos en psykolog. Kanske kan jag sortera i det här…

      1. Sanna skriver:

        Jag skulle nog hellre vara helt ensam än ensam i ett förhållande. Jag har gjort det, hållit ihop pga rädd att bli ensam. Men det håller inte, det blir oshälsosamt till slut och tynger ned. Nu när det är fyra år sedan jag bröt upp förstår jag inte varför jag inte gjorde det tidigare. Faktiskt!

        Dessutom har du sonen och vänner får du till slut ändå på annat håll.

        Har du frågat varför hon blir så arg? Skulle hon tycka det var okej om du tog i henne på det viset och berätta att du är rädd för henne. Var ärlig, hon kanske vaknar till. 🙂

        Bra att du tar tag i det i alla fall! Hoppas allt löser sig till slut. Många kramar!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..