Om de kniviga frågorna

Älskade vänner. Jag läste era kommentarer om frågor ni velat ställa men som gör ont. Det gjorde ont att läsa dem, men vad fint att vi ändå kan dela med oss av dessa rädslor. Livet är inte lätt. Jag bara tänker på dig som fick svaret från din man om hans ointresse av barnen.. ett svar du misstänkte och fruktade. Inte konstigt att svaret skrämde dig då det inte rimmar med någon du sa jag till vid altaret. Det är svårt att älska en person som inte visar kärlek till ens gemensamma barn. Och alla ni som blivit svikna av era föräldrar. Ryggradslösa pappor som gift sig med häxor som avskyr pappans barn och fryser ut dem.. för cirka 1.5 år sedan skrev jag om detta fenomen och det fick stor spridning och tyvärr igenkänning hos många.

Min största förhoppning är att papporna, häxorna och de drabbade barnen ska läsa detta. Ni hittar inlägget här, dela det gärna med alla tre kategorierna. Svd skrev även en artikel om fenomenet för någon vecka sedan. Blev så ledsen när jag läste det. 

Ni läser hela artikeln här.

Inför det nya året. Laga det trasiga om ni kan och de andra familjemedlemmarna vill. Vill det inte så försök bli hel och fundera ut vad det är för dig. Skippa alla medberoenden, livet är för kort för att trippa på tå för de andra borde fixa hos psykologen. Lev genuint, autentiskt och med folk som älskar och uppskattar dig för precis den du är. Blod är inte tjockare än vatten, men störst av allt är kärleken. De som är kärleksfulla är din familj, dina närmsta, ditt team. Åh vad jag önskar er ett gott år älskade människor. Låt oss göra det mesta för att det ska bli så. 

  1. Ella skriver:

    Vad är det med denna häxjakt på styvföräldrar? Pinsamt, finns hur många underbara styvföräldrar där ute som i vissa fall är bättre än en biologisk förälder. Jag har tagit mer ansvar över min styvdotter än vad hennes egen mamma har gjort och ändå behandlas man som skräp eller som luft. Typiskt kvinnor att hålla på med smutskastning av varandra. Usch!

  2. Jag har kommit in som ”den nya” i en familj och tycker det är jättesvårt. Nu var min mans yngsta barn 13 år när vi flyttade ihop, och hon har till 95% bott hos mamman. Hon kan säkert uppleva mig som distanserad också, och jag vet att hon har uttryckt att hon inte känner sig lika hemma hos oss som hon gör hos sin mamma, men jag vet inte om det går att göra så mycket åt, inte från mitt håll iaf. Jag kan tycka att min man ibland borde göra mer för att hålla en bra kontakt med sina barn, men jag kan inte riktigt nå fram till honom med det.

    Det är tragiskt varje gång vuxna sviker ansvaret gentemot barnen. Och så oerhört många pappor som gör just detta.

  3. I skriver:

    Fast vem vet om barnet var önskat lika mycket av båda? Många par skaffar ungar av enbart egoistiska skäl för att rädda ett kasst förhållande, försöka rädda.

    1. Juli skriver:

      Nu skuldbelägger du kvinnan. Jag vet många män som velat ha barn med sin fru när de var ett par, men som har valt att avbryta kontakten helt med sina barn efter att de mött en ny kvinna. Hur egoistiskt är inte det?
      Dessa barn känner hat gentemot deras pappa som valt att inte finnas kvar i deras liv.

  4. Marie skriver:

    Hej!

    Jag undrar om du har några tips på hur man ska bemöta någon som använder härskartekniker som innebär att de t.ex. gör sig roliga på ens bekostnad.
    Har träffat tre oberoende av varandra killar som ofta upprepar vad jag säger men med en förlöjligad röst.
    Jag tror dessa personer gör det i ett försök att vara roliga men det är mest bara ocharmigt och störigt. De är säkert omedvetna om att det är en slags härskarteknik och det är säkert inte personligt mot mig utan de gör så mot alla. Jag vill inte verka tråkig, torr eller som att jag inte kan bjuda på mig själv så vet inte riktigt hur jag ska bemöta sånt för jag blir mest bara stel. Ibland har jag gjort något försök att säga till att jag inte uppskattar eller tycker det är roligt men då har jag ofta bara ett svar i stil med ”men du är ju så söt när du säger så”. Som att de tycker jag är lite gullig och charmig i det jag säger men för mig blir det bara ett sätt att göra mig obekväm och vara rolig på min bekostnad. Otroligt svårt att bemöta härskare som inte ens är medvetna om att det stör andra det är säkert inte deras avsikt. Vore tacksam om du kunde svara om du hade något litet tips 🙂
    Gott nytt år annars!

    1. I skriver:

      Du stör säkert andra på andra sätt så hur hade du velat bli bemött?

    1. Josefin skriver:

      Tillbaka-kaka tycker jag! Gör exakt likadant tillbaka, så får de se om de själva tycker det är så kul. Barnsligt, kanske…. men liksom det där ”men du är ju så söt….osv” känns som vuxenvarianten av ”men han är ju bara kääär i dig” som fröken sa och en kille retades eller nypte. Inte ok! Lycka till 🙂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..