Det här med att vara en förebild och mänsklig

Det är så olika hur folk reagerar på att jag sätter ned foten, blir arg eller visar känslor. Antingen kommer den tröttsamma eviga kommentaren "du som retoriker borde inte svära" och då vill jag bara svara "well fuck you". Sen finns det de som tycker det är befriande och de som tycker jag ska vara kroniskt snäll oavsett mitt sinnestillstånd. Inte låga krav direkt.

Jag känner mig kluven. Det tar faktiskt energi att förklara för folk att det inte är ok att kontakta mig på min privata mobil med sina privata angelägenheter. Jag la upp bilden på mitt svar i både avskräckande och gränsdragande syfte. Jag får en massa mejl om folk som har problem och det är helt ok. Det inkräktar inte på mitt privatliv på samma sätt. Men att försöka ringa mig gör det. Jag är samtidigt tacksam för kommentarer från er som vet att jag menar väl men också ser att jag blir så missuppfattad. Att jag tas som en kall arg jävel när jag var en trött ledsen mamma på akuten med min dotter. Frågan är om man bara få förlika sig med att att vara Sveriges 11:e största blogg innebär att man har många följare som ser olika saker. Jag får väl bara öva upp min självkänsla i gränsdragande och försöka förlika mig med att inte alla kommer reagera positivt. Det är ju känsligt för mig när folk blir besvikna över att jag drar en gräns för det är ju något jag lärt mig i vuxen ålder då min pappa varit gränsöverskridande. Men har ni några idéer på hur jag hade kunnat dra denna gräns bättre? Han kontaktade mig både på en lördag och en torsdag. Ser fram emot era tankar och feedback.

img_2305

 

img_2303

Men jag vill att ni ska veta att era kommentarer värmer mig så. Både du Caroline som skrev ”fina Elaine du måste lära dig att inte skriva i affekt..” osv. Jag verkligen kände omtanken där. Men också av er som säger att jag ska fortsätta dra gränser, att jag lär er att göra samma sak i era liv. Oavsett om ni tänker olika så menar alla väl och det är jag så tacksam för. Jag sak öva upp mig i att dra gränser snyggt men också öva upp min självkänsla i att inte ta illa upp över de som inte tycker jag ska dra några gränser alls utan bara se det ur andras perspektiv och lägga mitt egna i en låda någonstans. Cissi Wallin är tydligen föremål för detta också.


Jag kanske inte ska fladdra med min offerkofta. Verkar vara många som blir utsatta för allmänhetens förväntan att hjälpa dem med privatlivet utan att tänka på det egna. Så här skriver Cissi bland annat.


Ni läser resten här

  1. Det är verkligen inte lätt att veta hur man ska göra alla gånger, men jag tycker som många andra här att en bra metod är att låta bli att svara. Man behöver faktiskt inte svara på allt.

  2. 316 skriver:

    De vill inte ha åt dig, de vill ha åt din tro. Berätta vem som sticker dem i ögonen egentligen. Ljuset är starkare än mörkret. Heja livet!

  3. Sanna skriver:

    Jag jobbar med parkering. På helger och utanför arbetstid, ja även fester får jag sitta och svara på en massa parkeringsfrågor, och tvingas gå in i diskussioner både från bekanta och nära släktingar för att jag ibland blir provocerad. Jag får ofta meddelanden och bilder på en skylt eller parkeringsanmärkningar, en kontrollavgift m.m och frågan ”Kan man parkera här?” Ja, jag är duktig och proffsig i ämnet men jag vill inte jobba när jag inte behöver. Tröttnat och börjat svara ”Har du körkort?” ”Googla vägmärkesförordningen” eller varför inte ringa bolget som bevakar…. Det har blivit mindre och mindre sen dess. Så jag förstår dig otroligt väl i det här. Du behöver inte vara trevlig i ditt svar enligt min åsikt men tycker du svarar snyggt och sakligt. Jag blir jättearg och besviken när jag läser att folk tycker att du har en ”skyldighet” att hjälpa alla i tid och otid för att du är en stor bloggerska. Gör precis som du vill och känn inget mer i det. Läs, radera och återgå till ditt föreslår jag och som någon annan skrev, lås säkerhetslåset utifall att. ❤

  4. Lisa skriver:

    I all välmening: om det är så att det nån gång kommer till en polisanmälan så tror jag att det ”krävs” att du behöver ha sagt ifrån liknande det sättet du gjorde innan du blockerar kontakten. Jag hoppas att du inte når dit och behöver testa om min teori stämmer eller ej ❤️

  5. Lisa skriver:

    Visst, jättefin omtanke att skriva till dig att du måste lära dig att inte skriva i affekt… Jag vet inte men såna som skriver sånt irriterar mig, omtanke eller inte. Nr 1: Varför måste du lära dig det? Vad är det för fel på affekt? Det är väldigt effektivt sant och sunt. Nr 2: Det var inte skrivet i affekt. Det var ett väldigt samlat, sakligt, välformulerat och artigt svar på ett oartigt beteende.
    Jag blir personligen helt galen på allt detta överdrivna pk:andet från höger och vänster. Det liknar inte omtänksamhet alls från min sida det liknar nån slags snällhetsfascism som gränsar till elakhet. Live and let live säger jag.

    1. Hmm skriver:

      Jag blev lite kär i dig här. <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..