Lyxen, dansen, vännen

Vilken mysig frukost vi fick, jag och min Catten. Så fort jag har läkt så blir det dans en gång i vecka i höst. Jag tänker att det kan vara en dag då mormor kan lägga barnen och Gustav och jag kan göra egen valfri aktivitet och/eller gå på dejt med varandra. Lägga tre barn… kanske lite mycket begärt men vi funderar på aupair.

Catten och jag pratade om det. Vart man hittar en och hur det skulle vara stt ha en boende hos oss. Jag hade gärna haft en kvinna från Brasilien för att bättre på hela familjens portugisiska och få den där hjälpen som egenföretagare med fler barn och väldigt annorlunda liv kan behöva. Samtidigt är jag rädd för att hon ska bli barnens nya mamma och Gustavs nya fru🙈😩😂. Jättefåniga tankar, jag vet. Men när man hört om alla klyschor som slagit in så blir man ju rädd.

Catten tycker aupair låter toppen om man har möjlighet. Är det någon bloggläsare som har haft det och kan rekommendera sidor för att hitta det? 

  1. Asia skriver:

    Hej
    Kan man anställa en släkting som Au pair

  2. Emilia skriver:

    Fantastiskt vilka knepiga och missunsamma kommentarer som dyker upp här. Jag bor i ett land – Argentina- där en barnflicka snarare är regel än undantag i många familjer där båda föräldrarna heltidsarbetar. Barnflickan hjälper även till med att städa, stryka, tvätta, laga mat och andra hushållssysslor. Jag tror aldrig jag hade fått livet att gå runt annars. Jag har lång resväg till jobb och att gå ner i arbetstid är vanligtvis inget man har möjlighet till här. Antingen jobbar man heltid eller så får man sluta jobba. Båda barnen går på förskola, men eftersom det inte går att lämna dem lika många timmar som arbetsdagen varar är barnflicka ett måste, särskilt om släkt och familj bor långt borta. Hade gärna haft min barnflicka inneboende om vi hade haft plats. Hon är en naturlig del av familjen och det är kanon att barnen har fler vuxna i närheten som de är trygga med. Många i Sverige verkar har konstigt förhållningssätt till att betala för hjälp i hushållet, något som i många andra länder är helt naturligt. Att jag ha barnflicka betyder knappast att man inte vill umgås med sina barn, snarare är hon oumbärlig för att få vardagen att fungera. Jag har själv varit au-pair och hade tyckt att det var fantastiskt med en svensk au-pair som pratar svenska med barnen.

  3. Marie skriver:

    Men man skaffar väl inte 3 barn om man inte orkar ta hand om dem?

    1. Wow… så många bittre kommentarer här att jag blir mörkrädd. Att ha aupair och inte orka ta hand om sina barn är inte synonymt. Då kan vi snacka förskola, varför har vi dem där om vi inte kan ta hand om barnen själva. Det här med att shoppa loss åt mamma kan jag förstå undran över men att go banans över en aupair och koppla det till kolonialism och slaveri. Jesus

      1. Anna skriver:

        Men frågan är väl relevant ändå? Varför är man inte nöjd med ett eller två barn, eller är beredd att dra ner på arbetet om man vill ha flera? När resurser till lön för au pair ändå verkar finnas?

        Vad har den undran med bitterhet att göra?

        1. Vi kan väl försöka hålla en sansad diskussion om det imorgon. Intressant ändå!

  4. Hej Elaine. Jag bor utomlands. Här har många au-pairer eller nannys. Sedan våra (tre) barn var små har vi tagit hjälp av inneboende personer (nanny, au-pair samt släkting). Alla former har gett olika erfarenheter, vissa bättre än andra.

    Eftersom vi båda jobbar heltid (min man mer än heltid med mycket resande), samt att dagis här är mycket dyrt och att vi inte har någon släkt här, kände jag att vi behövde denna hjälp för att, speciellt jag, skulle få någon avlastning över huvud taget.
    Det är bra och viktigt att få hjälp om man behöver det.

    Nu, fem år senare, känner jag att jag vill vara mer med barnen och har valt att dra ner på timmar för att vara med dem på eftermiddagarna nu när de börjar skolan. Plus att jag ärligt talat är trött på att ha någon i vårt hus, heeeela tiden. För det blir ansträngande efter ett tag det med även om fördelarna i vårt fall övervägt.

    Jag tror inte att barn tar skada av att knyta an till flera personer. De anpassar sig och som någon nämt tidigare så är det en del av livet att ta avsked och det behöver inte bli panik.
    Tänk vad underbart att någon är med ens barn och tar hand om dem och bryr sig om dem. Ju fler som älskar barnen desto bättre enligt mig. Barn kan inte få för mycket kärlek eller uppmärksamhet eller för många personer som tar hand om dem och bryr sig om dem.
    Bara det inte slår över så att de aldrig ser sina föräldrar, men det är ju en helt annan (och sorglig) sak.

    Jag hade en kollega som berättade för mig att hon haft au-pairer många år när hon va liten. Hon sa; ”Ja, min mamma jobbade mycket och var inte där all tid på dygnet, MEN när det gällde, när jag behövde henne eller hennes tid, så va hon ALLTID där, och det är den känslan jag alltid haft. Att mamma alltid va där.”
    Det tycker jag va så fint beskrivet av en som faktiskt har erfarenhet av att ha hårt jobbande föräldrar och deras försök att pussla ihop vardagslivet.

    Har hört både bra och dåliga erfarenheter från vänner o bekanta vad gäller au-pairer, men tycker att det absolut är värt att prova;)
    Ett tips kan vara att kanske inte välja en alltför ung som är ute efter att upptäcka världen och egentligen inte bryr sig om barnen nämnvärt. Lite livserfarenhet gör mycket.

    Allt handlar om att ha balans i livet, då blir det bra för alla parter, ofta är det svårt när man vill för mycket och då gäller det att stanna upp och våga göra förändringar. Och komma ihåg att man alltid kan ändra sig igen!

    https://www.greataupair.com är en seriös sida där både jag och vänner faktiskt hittat vettigt folk. Sen måste man ju ha lite tur oxå såklart;)

    Lycka till!

  5. Elinen skriver:

    Jösses vad folk är negativa. Det är klart att det inte är optimalt att som förälder vara helt frånvarande och låta en au-pair sköta allt som rör barnen. Men är det någon som tror att det är det Elaine pratar om? Jag skulle säga att en au-pair om man har möjligheten är ett jättebra sätt att få lite avlastning.

    Jag jobbade som au-pair i England ett år. I en familj där vi klev upp alla ungefär samtidigt. Började äta frukost ihop. Men när föräldrarna hade ätit upp, gjort sig i ordning för dagen och var redo att åka till jobbet hade barnen bara ätit halva sin frukost (barn är inte alltid supersnabba om någon missat det ;P). Så jag såg till att barnen åt klart frukost, fick på sig skoluniformen och promenerade med dem till skolan.

    Eftersom föräldrarna kommit iväg i tid på morgonen kunde de sen komma hem från jobbet strax efter att jag hämtat barnen från skolan och sett till att de bytt om till ”hemma”-kläder. Middag hela familjen ihop och föräldrarna nattade barnen i stort sett alla kvällar. (Typ en gång i månaden eller så nattade jag barnen för att föräldrarna skulle iväg på fest, eller middag ihop eller liknande)

    Precis som någon annan skrivit blev jag ju mer som en storasyster/äldre kusin till barnen än en förälder. Ingen tveksamhet om att jag inte stod högst i rang, men jag var ju fortfarande någon som var fullgod tröst/stöd om barnen slog sig, någon varit dum i skolan eller något annat som gjort att de behövde tröst.

    När jag åkte hem från England var det klart barnen var lite ledsna precis när vi sa hej då (jag med, på ett år hinner man knyta fina band till andra människor) men det är ju en del av livet. Man måste lära sig hantera avsked. På samma sätt som dagispersonal byts ut, skolfröken blir en annan efter ett visst antal år, osv. Jag har inga tvivel om att de blev tröstade av sina föräldrar och hanterade det utan problem.

    Det man möjligen ska tänka en gång extra på är ju att man får en ny (om än tillfällig) familjemedlem på så vis att det är någon som alltid bor i ens hus. Bråkar man hemma (vilket jag tror de flesta gör ibland) så gör man det inför en till vuxen person. Tycker man om att gå naken från duschen genom halva huset och hämta kläder kan det kanske bli lite konstig stämning. Men känner att man är okej med inskränkningen av privatlivet och anpassa sig till den nya situationen så tror jag det är ett jättebra sätt att få kontinuitet med SAMMA ”barnvakt” även om det är en timme innan dagis, eller efter dagis, eller en kväll när mamma och pappa ska på date. Go for it! 🙂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..